Kommunfullmäktige är som tjafs i skolan

PraoElev
Att jobba som politiker är nog ganska speciellt för att man gör så mycket saker men man vet nästan inte vad man har gjort. Jag har praoat här i en vecka nu och många i familjen och vänner har frågat vad jag har gjort på praon men jag vet knappt det själv. Jag har haft fullt upp hela tiden och gjort så mycket men ändå inte så att man kan se ett resultat, det här har jag gjort den här veckan. Jobbet som politiker är väldigt svårt att förklara för att man gör mycket små saker som att: uppdatera sociala medier, skriva insändare, gå på olika möten, läser olika texter, pratar om politik med människor, ringer olika samtal. Det är inte som att vara bagare då är det bara det man gör, som politiker gör man alla de här små sakerna.

Jag heter Alma, jag går i 8:an och jag har praoat här i Rådhuset med Miljöpartiet den här veckan. Jag har b.la varit med på kommunfullmäktige, ett studiebesök, något mer möte och sen har jag diskuterat en del politik med Niclas och de andra. Jag har även skrivit och funderat en del själv om vad jag tycker om olika frågor.

Jag var med på kommunfullmäktige för första gången och det var väldigt intressant att se hur det funkar när man tar beslut och hur man diskuterar mellan de olika partierna. Här är några saker som jag speciellt tänkte på under fullmäktige:

Det blev ganska utdraget på slutet av mötet när det blev en jättelång debatt där egentligen båda sidorna tycker samma sak men de använder bara olika begrepp och det var en väldigt irriterad och dålig stämning. Debatten handlade om att det skulle vara ett krav på att alla lampor ska lagas och allt klottar ska tas bort inom 48 timmar men det blev som att debatten handlade om att ena sidan inte ville ha trygghet och andra ville det. Det blev en konstig och onödig diskussion där båda sidorna var väldigt arga på varandra och ena sidan sa bara att man skulle låta någon nämnd se över hur mycket det kravet skulle kosta osv. men de sa aldrig att trygghet inte var viktigt som den andra sidan påstod. Jag tycker att man ska kunna prata med varandra utan att bli jättearga, en person råkade säga en liten sak och sen blir det en diskussion i 2 timmar, lite onödigt… Samtalen på förmiddagen som bl. a handlade om att bygga en fritidsgård i Vivalla var mycket intressantare och lugnare. Det var en bra debatt utan tjafs.

En sak jag tänkte på var att jag hängde helt med i diskussionerna men jag förstod aldrig vad som beslutades om de sa ja eller nej till förslaget. Det känns inte som att kommunfullmäktige är så tillgängligt för ”vanliga personer” som inte är väldigt politiskt insatta. Det fattas ju ändå beslut om saker som påverkar folk i Örebro så då borde det ju vara så att alla, även de som inte är politiskt insatta kan förstå vad som beslutas. Besluten måste bli tydligare!

Jag och Niclas hade några väldigt bra samtal där vi pratade om rösträtten. Både jag och Niclas tycker att rösträttsåldern borde sänkas till minst 16 år och jag tycker att alla som ska fylla 16 det året som det är val ska få röst inte bara de som fyller mellan januari och september. Vi pratade lite och kom fram till att om en person fyller år efter mitten av september så dröjer det till den personen fyller 22 år innan hen får rösta, så bland annat för mig så är rösträttsåldern vid 22 år inte 18 år. Om personen då väljer att inte går på gymnasium så dröjer det 6 år ifrån att man har lärt sig om de olika partierna, hur demokrati funkar, hur man röstar i skolan tills att man får utföra det själv. Man ska ju lära sig om demokrati i grundskolan och om man väljer att inte gå gymnasiet kanske man dels glömmer bort allt på 6 år men sen så får man ju vänta väldigt länge.

Skriftligt omdöme för kommunfullmäktige
Efter de här frågorna ska Niclas skriva ett omdöme till skolan om mig som praoelev så vi tänkte att jag ska skriva om kommunfullmäktige utifrån samma ord.

Kommunfullmäktige:

Ansvarstagande- Det känns som att bara vissa typ 30 av 65 pratar under mötet och det känns som att fler ifrån alla partier kan ta mer ansvar att säga det de vill ha sagt. Många tar sitt ansvar men fler kan kliva fram mer.

Förmåga att ta kontakt- De som sitter i kommunfullmäktige kan ju ta kontakt med varandra och förstå varandra, men för de som inte är väldigt politisk insatta så går det nästan inte att förstå vad de beslutar. De använder ett väldigt svårt språk och det kan de bli bättre på så att alla Örebroare kan förstå vad som beslutas.

Initiativförmåga– ordföranden hade bra initiativförmåga när tekniken pajade under mötet och hon styrde upp med handuppräckning osv.

Samarbetsförmåga– När tekniken pajade så blev det väldigt pratigt och upprört, att nästan inga lyssnade på ordföranden. Vissa hade svårt även att samarbeta mellan partigränserna. Det blev väldigt dålig och upprörd stämning under vissa debatter.

Social kompetens– Politikerna lyssnar inte alls på vad de andra egentligen säger, de svarar mer på vad det trodde de skulle säga. Lyssnar inte alls bra på varandra.

Männen pratar också mycket mer än kvinnorna och det behöver framför allt männen tänka på och det måste bli bättre!

Förmåga att passa tider– Inte alls så bra, många kom sent efter fikat och lunchen.

Efter lunchrasten så satt många och småpratade, ordföranden hyschade och det var väldigt roligt för det kändes som att man var i skolan. Vuxna är som barn, det är ju inte direkt bara ”stökigt” och ”rörigt” i skolan. Det kan politiker tänka på när man pratar om skolan.

 

Tack Niclas, Sara, Fredrik och Kukkamariia så jättemycket för den här veckan det har varit sjukt kul och lärorikt att få vara här!

Alma Lundström
Praoelev, Almbyskolan

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vem var det som talade i kommunfullmäktige idag?

Kommunfullmäktige är en hyfsat jämställd församling räknat i antal. Men hur fördelas egentligen ordet mellan män och kvinnor? Jag är övertygad om att vi är många som ställt oss den frågan. Jag har börjat mäta talartiden på en del möten jag deltar i eftersom jag är övertygad om att vi behöver fakta, svart på vitt. Det är alldeles för många människor som har åsikter i frågan om jämställdhet, utan att ta till sig den fakta som finns, inte minst i SCB:s utmärkta faktasamling ”På tal om kvinnor och män”.

Eftersom jag går på möten varenda dag har jag börjat använda den kunskapen som mätning av talartid. Häromveckan var jag inbjuden som gäst i podcasten ”Vi borde prata mer om” och där pratade vi om just detta. Och för första gången visade sig då att den podcasten fick längre talartid för de kvinnor som var med i samtalet. Vi två kvinnor pratade alltså mer och längre än de två män som var med. Vi upplevde alla i samtalet att det var intressant. Att medvetenheten om det gjorde att männen i samtalet faktiskt höll tyst och lyssnade mer.

Jag använder mig av appen GenderTimer som enkelt loggar tid, antal repliker och antal talare. Eller enkelt, det kräver en del uppmärksamhet från den som använder appen och därför kunde jag inte göra det själv idag, men med stor hjälp av Alma som gjort PRAO hos oss på Miljöpartiets rådhuskansli och viss hjälp av våra politiska sekreterare Fredrik och Kuukamariia fick jag fram följande siffror från dagens fullmäktigemöte.

Vi räknade inlägg och repliker från ledamöter. Inte från presidiet.

Sammanlagt gjordes 175 inlägg och repliker.

103 av inläggen (58 procent) gjordes av män
72 av inläggen (42 procent) gjordes av kvinnor

Den sammanlagda talartiden uppgick till 261 minuter och 15 sekunder

Män talade 165 minuter och 7 sekunder (63 procent)
Kvinnor talade 96 min och 8 sekunder (37 procent)

Kvinnorna pratade alltså generellt kortare tid än männen. Det går förstås inte att göra någon djupare analys av bara de här siffrorna. För det krävs ett systematiskt arbete. Därför tycker jag att vi borde införa kvantifiering av talartid som en del av protokollet i kommunfullmäktige. Tekniken finns, är enkel att hantera och jag kommer att kontakta Agneta Blom som är ordförande i kommunfullmäktige för att diskutera förutsättningarna för att använda GenderTimers statistik i protokollet. Varför är det viktigt? Jo, för att om det i varje protokoll framgår hur många män respektive kvinnor som närvarade och hur andelen av inlägg och talartid fördelas mellan kvinnor och män så får vi viktig kunskap om beslutsfattandet i Örebro kommuns högst beslutande organ, kommunfullmäktige. Det kommer utveckla våra möten och ytterst demokratin.

För vi vill väl alla att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar att höras i kommunfullmäktige?

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Fördjupningen av översiktsplanen för järnvägsområdet är bra, men kan bli bättre.

På kommunfullmäktiges sammanträde i mars ska vi fatta beslut om en fördjupad översiktsplan för området mellan Svampen och Gustavsvik.

Vi i Miljöpartiet ställer oss positiva till Örebro kommuns fördjupade översiktsplan för järnvägsområdet mellan Svampen och Gustavsvik och hoppas att Örebro kan utvecklas i enlighet med riktlinjer. Det är bra att staden knyts samman klokare (järnvägen går idag som en barriär genom staden) och att vi använder marken mycket mer effektivt. En växande befolkning har krav som Örebro behöver kunna möta. Men det finns några saker i den fördjupade översiktsplanen som vi tycker kan bli bättre, därför lämnade Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet in ett särskilt yttrande i ärendet när vi behandlade det i kommunstyrelsen idag.  (Ett särskilt yttrande består av en komplettering till beslut av en eller flera ledamöter).

Jag vill lyfta några saker från yttrandet. Som gatuöppningar. Miljöpartiet vill att Örebro ska vara en stad för människor, inte för bilar. Vi vill utveckla Örebro till en stad och kommun som är fri från buller och utsläpp och säker för barn och cyklister. Det ska vara snabbt och enkelt att ta sig fram till fots, med cykel och med kollektivtrafik i sammanhängande stråk. Att öppna upp trafikflöden kan vara bra för att underlätta för gående och cyklister, men gatuöppningar för biltrafik skapar mer trafik, utsläpp och otrygghet. Därför anser vi att gatuöppningar  i princip inte bör göras för biltrafik.

Jag har också synpunkter på hastighetsbegränsningarna som föreslås för de nya ”stadsgatorna” i planen.  Hastighetsbegränsningen för biltrafik i området för den fördjupade översiktsplanen bör sänkas till 30 km/h i hela centrala Örebro (precis som i stadens bostadsområden) för att skapa en bättre miljö för boende, arbete, handel och fritid. I den fördjupade översiktsplanen nämns olika intervall för hastighetsbegränsning mellan 30 och 60 km/h. Vi är övertygade om att centrala Örebro blir ännu bättre med en generell hastighetsbegränsning på 30 km/h. Då kan vi lättare omvandla flerfiliga vägar till stadsgator där ett mer jämlikt förhållande råder mellan människor på cykel, till fots, i buss eller i bil. Bilar som kör i 50-60 km/h är mycket farliga för fotgängare, risken för att dö vid en påkörning minskar kraftigt om farten istället är 30 km/h.

Den fördjupade översiktsplanen är bra. Kommunens tjänstemän har tagit fram gediget beslutsunderlag och det känns som dialogen kring planen varit ambitiös. Med vårt särskilda yttrande vill vi tala om detta, men också bidra med idéer som vi tycker gör planen bättre. För det förtjänar staden och vi som bor i den, liksom alla de som kommer bo i den i framtiden.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Människor och möten

Jag förbereder möten. Gör research och läser på. Ibland följer jag med på möten som kommunalråden gör. Det är alltid intressant och inspirerande att sitta med när goda idéer och kunskap presenteras i olika samtal. Jag vet att både Sara och Niclas, dvs Miljöpartiets kommunalråd i Örebro kommun, vill träffa många människor utanför Rådhuset. Det finns mängder av människor med kloka saker att dela med sig av.

Det är en av de finaste grejerna med mitt jobb. Att få vara med och förbereda och delta i sådana möten. Det händer bra saker när människor möts.

Jag uppfattar ibland att det finn en slags myt om att politiker inte vill träffa det som lite vagt kallas riktiga människor eller vanligt folk. Det är en konstig uppfattning. Dels för att nästan alla politiker jag känner vill träffa så många olika människor de kan mest hela tiden, dels för att nästan alla politiker jag känner är ungefär hur riktiga och vanliga som helst. Men nu råkar jag arbeta åt Miljöpartiet och jag är extra glad över att mina kommunalråd hela tiden ger mig och min kollega Kukkamariia nya namn att stämma träff med.

De här samtalen är viktiga. De gör Miljöpartiet bättre och de kan göra Örebro bättre.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna, Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Bra att Örebros fjärdeklassare slipper betyg

Den styrande majoriteten i Örebro kommun har gått ut med besked om att Örebro inte kommer delta i den onödiga försöksverksamhet gällande betyg från fjärdeklass som regeringen och Alliansen kompromissat fram. Ett välkommet beslut, tycker jag. Något annat är inte rimligt.

Utvecklingssamtalet om skolan är viktigt, men betygsfrågan får orimligt mycket utrymme och kväver det samtalet. Gamla argument återanvänds. Svaga formuleringar om att betyg förvisso inte är det som i sig leder till goda resultat för eleven, utan snarare ska ses som ett sätt att kommunicera. Rankingar och benchmarks ser ut att vara viktigare än tilltron till barnens egen vilja att lära sig och tilltron till lärares förmåga att lära ut i Folkpartiets värld. Det känns inte bara 1930-talsgammalt. Det känns rent av forskningsfientligt.

Barn som tror på sig själva kommer att lyckas i skolan. Forskning visar att det finns betydligt mer effektiva sätt – än betyg – att ge återkoppling. Sätt som ger elever en positiv syn på sin studieförmåga istället för negativa. Och det är väl det vi måste hjälpa barn med. Hjälpa varje barn att förstå vad hen konkret kan göra för att ta nästa steg. Nej, det finns inget stöd för att tidiga betyg ger bättre studieresultat. Det verkar snarare vara så att låga betyg kan påverka elevers självbild och leda till att svagare elever fastnar i en negativ spiral som är svår att bryta. Det visar en stor forskningsöversikt som Örebroprofessorn Christian Lundahl har tagit fram tillsammans med forskare vid Göteborgs universitet, Linköpings universitet och Södertörns högskola på uppdrag av Vetenskapsrådet.

Vi har inte hittat några studier som visar att tidigare betyg påverkar elevernas lärande, motivation för lärande och prestationer positivt. Om vi menar allvar med en skola på vetenskaplig grund finns det tydliga resultat som åtminstone bör mana till försiktighet om att sänka åldern för betyg ytterligare”, skriver professor Lundahl om studien.

Varför pratar vi inte mer om det som är viktigt, undrar jag. Miljöpartiet kommer att lyfta viktiga frågor kring skolan. Om innehållet i undervisningen och att vända utvecklingen i skolan så att alla barn förbereds på ett livslångt lärande. Och vi kommer att jobba med forskningen istället för mot den. Samtidigt förstår jag att de nuvarande parlamentariska läget i riksdagen gör att regeringen – och mitt eget parti – måste vara beredda att kompromissa. Vilket vi också gör, till mångas stora förtret ibland. Det är en väldigt generös överenskommelse som förhandlats fram då Alliansen stått ensam på sin kant med forskarna, eleverna och lärarna på den andra.

Men idag gläds jag åt att majoriteten i Örebro visar på klokhet och tackar nej till att medverka. Det är bra och betyder att vi har en bred majoritet i fullmäktige om att vi inte ger oss in i experiment som bygger mer på alliansens envishet än vad det bygger på forskning och beprövad kunskap. Betygshetsarna är i minoritet även här i kommunen.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Ps= Politisk sekreterare

Japp, nu är jag politisk sekreterare. Ett jobb som jag inte vet om det finns någon riktig utbildning för. Pol. sek skola? Nej.

För att bli politisk sekreterare behöver du vara intresserad av och kunnig i samhällsfrågor och gärna med i partiet som du ska hjälpa i din roll.

Och vilken roll det är!

Att varje dag sitta ner, lyssna på och delta i  samtal om världen. Du undersöker, vänder och vrider på intressanta dagsaktuella och långsiktiga frågor som ditt parti jobbar för. Skriver, undersöker, bloggar, Facebookar, går på möten, pratar i telefon. Är med och förändrar och förbättrar.

Jag har varit kommunalråd och 1:e vice ordförande i Kommunstyrelsen i Gnesta Kommun. Jag har också varit ordförande i miljö- och hållbarhetsutskottet och sammankallande i Gnestas jämställdhetsarbete osv, osv.  Nu är jag här i Örebro och lär mig en ny kommun och delvis nya frågor men jag känner igen och kan sammanhangen ganska bra.

Mina förhoppningar om mitt nya uppdrag som politisk sekreterare är att jag ska kunna använda mina förvärvade kunskaper till att bidra till att göra Örebro lite grönare.

Det är ett lagarbete där jag spelar en liten intressant roll.

10655270_10152750348847959_1358032606320740126_o

Kukkamariia Valtola Sjöberg

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Divestering är bra – men det krävs mer för verkligt hållbara placeringar

image

13:e februari och Divestment Day! Att ”divestera” innebär att ett företag eller en organisation gör sig av med samtliga aktier som man tidigare ägt – direkt eller genom fonder – i företag vars verksamhet är olja, kol, gas eller oljesand.

Det finns flera skäl att divestera. Ett är främst rationellt: Om vi överhuvudtaget ska kunna begränsa den globala uppvärmningen kommer vi inte kunna förbränna alla fossila resurser som ligger kvar i marken. Ändå räknar företagen i fossilbranschen dessa resurser som framtida tillgångar, och deras aktier är värderade utifrån det. Det är vad man kan kalla en ”fossilbubbla”, där aktierna egentligen inte är värda mer än en bråkdel av det de är köpta för. Den dagen vi får lagar eller överenskommelser på plats som förbjuder utvinningen av dessa resurser, då är våra placeringar inte längre värda något. Ett annat skäl är mer moraliskt: Vi vill helt enkelt inte att våra skattepengar ska användas för att stärka och utveckla företag vars verksamhet förstör miljön för framtida generationer.

Och Örebro kommun har redan divesterat! Ja, beslutet är fattat i alla fall, vi har fortfarande kvar fossilinnehav som ännu inte sålts. Det var ett klokt beslut som kommunfullmäktige fattade i maj förra året, och jag hoppas verkligen att andra aktörer följer efter i detta. Tänker Örebro Universitet, Region Örebro län och andra kommuner i landet också divestera snart? Jag är i alla fall stolt över att bo i en kommun som har tagit det här viktiga steget!

Så, ska vi vara nöjda med det? Jag tycker inte det.

I kommunens finanspolicy står det att ”genom hållbara och ansvarsfulla placeringar av kommunens kapital kan företag i Sverige och i världen medverka till att Örebro kommun ökar måluppfyllelserna inom vårt miljöprogram – klimat, biologisk mångfald, vatten, giftfri miljö, socialt ansvar…”
Det betyder att det krävs ganska mycket mer än de krav vi ställer idag på placeringarna.

Vi har ju många fler framtida utmaningar än klimatförändringarna. Nästan alla världshav är utfiskade, den biologiska mångfalden minskar snabbt, tropiska skogar avverkas för oljepalmsodlingar, färskvattenbristen ökar, kvinnor och barn utsätts för fruktansvärda övergrepp i spåren av konfliktmineralerna… Bakom allt detta finns det individer och företag som utan hänsyn till människor och miljö bara är intresserade av att maximera sina vinster.

Kommunens innehav är verkligt hållbara först den dag pengarna endast placeras i företag vars verksamhet på riktigt bidrar till en hållbar utveckling. Vilka företag kan det handla om? Sannolikt företag inom t ex förnybar energi, vattenrening, materialåtervinning, tjänsteutveckling, hållbart byggande, socialt företagande, hållbar livsmedelsproduktion… Miljöpartiet vill att kommunen ska börja planera för hur våra placeringar på sikt kan göras hållbara ur ett bredare perspektiv.

Att divestera var ett första viktigt steg, men nu är det dags att ta Örebro vidare mot en verkligt hållbar kommun!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Naturskolan förbättrar lärandet

Naturskolan

Naturskolan är en verksamhet som åstadkommer otroligt mycket med små resurser. Med bara drygt två heltidstjänster lyckas de ta emot skolklasser, jobba särskilt för elever med särskilda behov samt med fortbildning av pedagoger. De måste dock säga nej till fler än hälften av de barn och klasser som vill komma på besök eftersom de inte hinner ta emot så många. Mörkertalet är dessutom stort då många pedagoger helt enkelt ger upp att skicka in intresseanmälan då naturskolan snabbt blir fullbokad för hela terminen. Verksamheten gör bedömningen att de endast lyckas ta emot en sjättedel av de klasser som skulle vilja komma. Samtidigt har verksamhetens budget inte ökats för att möjliggöra en utveckling.

Det som slår mig under dagens studiebesök är hur viktig både Naturskolan och Komtek är för det pedagogiska utvecklingsarbete som pågår i kommunen. Inom politiken pratar vi gärna om kvadratmeterytor men sällan om det viktiga skolutvecklingsarbete som pågår. Jag ser dessa verksamheter som centrala för att utveckla pedagogiken i våra skolor. För några år sedan fick kommunen pengar via europeiska socialfonden som satsades på fortbildning inom förskolan vilket Komtek och Naturskolan ansvarade för. Så verksamheten har redan visat att den klarar uppdrag att på stor skala jobba med viktig skolutvecklingsarbete.

Under besöket fick vi höra om anläggandet av ett utomhusklassrum vid Adolfsbergs särskola som gjort mycket för att lyfta pedagogiken, tillsammans med handledning från naturskolans pedagoger. Det är ett gott och viktigt exempel som kan tillämpas på andra skolor. Jag skulle vilja se att vi utvecklar både utomhusmiljön på förskolor och skolor, med särskilt etablerande av utomhusklassrum. Och att detta sedan följs upp med fortbildning hos lärarna som får stöd i eget arbete med utomhuspedagogik. Om det är något som Naturskolan och Komtek har visat så är det att de kan åstadkomma mycket med lite pengar. Men för att möjliggöra detta arbete så behövs trots allt en satsning från politiken. Det finns ju gränser för hur mycket personalen kan trolla med knäna.

På sikt skulle vi i Miljöpartiet vilja se ett projekt med två pedagoger som jobbar särskilt med fortbildning och handledning av andra pedagoger som vill jobba med utomhuspedagogik på sin hemskola. Samt ytterligare två tjänster som jobbar med att utveckla skolgårdarna och de fysiska möjligheterna att jobba med utomhuspedagogik. Ett sånt här centralt skolutvecklingsarbete skulle med all säkerhet bära med sig många positiva effekter.

Egentligen är det sorgligt att Naturskolan alls ska behövas. Alla barn har rätt till en bra relation med naturen. Men i dagens Örebro är tillgången till (och erfarenheten av) naturen olika. Så Naturskolan har en viktig roll att utjämna skillnader och bygga en bas som den övriga pedagogiken i skolan kan ta avstamp från. Detsamma gäller Komteks verksamhet med att jobba med barns relation och förståelse för teknik och uppfinningar.

Vi har redan börjat skriva på en motion till kommunfullmäktige där vi föreslår att det ska satsas mer på Naturskolan och grönare skolgårdar. I skoldebatten i Örebro idag finns inga förslag som skulle förbättra lärandet mer än en sådan satsning. Efter dagens studiebesök känner jag mig ännu mer övertygad om det.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Kulturpolitik och att bygga måttligt

Angelägna samtal på Konsthallenn

Det var ett spännande samtal på Örebro konsthall igår tisdag, och inte bara för att min kommunalrådskollega Sara Richert deltog utan f d kulturministern Bengt Göransson (S) gjorde sitt för att tillföra till samtalet. Samtalet arrangerades bla av studieförbundet Bilda inom ramen för Angelägna samtal, där även konsthallens chef Anna-Karin Wulgué deltog.

Kulturens betydelse lyftes inledningsvis upp  för att klargöra vad politikens roll är på detta område. Tvärtemot Sverigedemokraternas syn om att kultur ska kontrolleras och tvättas så att den inte är provocerande så gillade jag panelens syn på att kulturen måste få leva i anarki. Hur ska samhället kunna utvecklas om kulturen hela tiden ska mätas och styras, och inget nytt ska få uppstå. Just den här tendensen att vi ska mäta och räkna på vad kulturen skapar för värde är ju dessutom extra problematiskt just eftersom det är svårt att översätta i ekonomiska termer.

Men nog om det. Det finns mycket spännande trådar att dra vidare i från samtalet. Jag tänker särskilt på Göranssons hyllande av biblioteken och vikten att det finns ett stort utbud (Så stort att det finns vissa böcker som ingen läser). Att vi får lära oss att det finns så otroligt mycket mer kunskap och tankar än det vi har en efterfrågan på just i stunden är nog otroligt viktigt. Det har många gånger stört mig att bokhandlarna blivit mindre och endast säljer böcker från topplistorna. Att ha kunskap om det vi inte vet är viktigt, och skapar kunskapstörst.

Eftersom det är Örebro, så var det ju oundvikligt att samtalen trillade in på planerna på ett kulturkvarter. Göransson höll sig i allmänna ordalag men kritiserade monumentbyggandet som titt som tätt drabbar kultursektorn. Hans bästa tips var att bygga måttliga lokaler till måttligt stora arrangemang – just för att inte drabbas av storhetsvansinne. Tänker det är viktigt framåt, att vi inte får ett kulturhus där ingen har råd att vara.

Sist men inte minst vill jag lyfta upp någon som Sara förde fram utifrån publikfrågor om kulturskolan och det faktum att Göransson beklagade sig för att kulturen trillat ur skolan till följd av att kulturen blivit eget politikområde. (Vilket han menade blev en olycklig följd av att kulturdepartementet bildades). Saras tanke var att vi kanske borde titta närmre på hur kulturskolan tydligare kan spridas ut på skolorna och tillgängligheten därmed öka. Jag vill avslutningsvis också tipsa om Fridolin och Kuhnkes debattartikel om kulturens plats i undervisningen.

Ni märker, många trådar. Låt oss fortsätta samtalet om kulturen och politikens roll att låta den verka i anarki.

Niclas Persson
Kommunalråd

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Språkvänner kan få människor och Örebro att växa

Människor som möts, pratar med varandra och delar vardag har lättare att göra bra saker tillsammans. För att vi ska kunna mötas och samtala behöver vi få en möjlighet att dela språk och uttryck. En hållbar utveckling av Örebro förutsätter att vi som bor i kommunen delar ett sammanhang och en känsla av tillhörighet. Därför föreslår nu Miljöpartiet de gröna att Örebro kommun gör en insats för att inrätta konceptet Språkvänner, och har lämnat in en motion till kommunfullmäktige om detta. Konceptet finns redan i 45 svenska kommuner och det skulle säkert fungera bra även hos oss i Örebro. Nyhetsinslaget här ovan handlar om Eskilstuna, som har ett samordnande ansvar för språkvänner. Vi kan lära mycket av det som gjorts av andra för att snabbt komma igång i Örebro.

Tanken med konceptet är att kommunen tar ansvar för att förmedla kontakt mellan människor som talar bra svenska och människor som nyligen kommit till Sverige och Örebro. Dessa människor möts sedan frivilligt och utan ersättning. Genom Språkvänner hjälper vi varandra att lära känna vår kommun och människorna i den bättre. Nyanlända människor får kontakter som bidrar till att de snabbare kan lära sig svenska. Alla får nya relationer och intryck som kan bygga broar och förebygga fördomar.

Du som är språkvän ställer upp ideellt och din insats underlättar den första tiden i Örebro och Sverige för någon som nyligen kommit hit. Kommunens roll blir att matcha nyanlända med språkvänner. Denna matchning kan göras på olika sätt baserat på erfarenheter, intressen, ålder, familjesituation eller andra individuella önskemål. Vi tror att Örebro kommuns servicecenter skulle kunna vara en bra funktion att utveckla konceptet.

Men vad ska Språkvännen och den nyanlända göra då? Det tror jag varken jag eller någon annan politiker ska bestämma. Jag tror människor är ganska bra på att umgås. För det är ju helt enkelt det som mötet handlar om. Människor som bekantar sig med varandra, samtalar och har trevligt tillsammans. Fika, promenera, häng i lekparken med barnen, laga mat, gå på studecirklar, lyssna på musik, titta på konst, besök ett idrottsevenemang, träna tillsamma eller vad nu de som möts väljer att göra tillsammans.

Jag upplever att det finns ett stort intresse hos många örebroare att lära känna de som kommer hit från andra delar av världen. Det får både människor och vårt Örebro att växa. Det får oss att hålla ihop. Jag ser fram emot att få ett positivt svar på min motion när den behandlas av kommunledningen i Örebro kommun.

/Sara Richert, kommunalråd

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather