Politik- en rapport från insidan!

Jag heter Vincent Mossberg och pluggar i vanliga fall Offentlig förvaltning och leding på universitetet. Jag har under fyra veckor haft möjligheten att följa kommunalrådet Niclas Persson (MP) och se vad som händer på insidan av politiken, innanför kommunens väggar.

Redan den första dagen kastades jag in i de olika uppgifterna som finns inom kommunalpolitiken. Det började med förberedelser för programnämnden för skola och ungdom var vi skulle ha ett möte dagen därpå. På programnämnder disskuteras olika förslag från den rådande majoriteten för beslut inom olika områden i kommunen, i detta fall skola och ungdom. I början var jag lite förvirrad över hur allt satt ihop i kommunen. Det var många ord som jag aldrig hade hört förut. Ord som interpellation, vad särskilt yttrande innebar till skillnad från att göra avslag till fördel för sitt eget budgetförslag eller vad en enkel fråga betyder. Det är frågor som jag nu har fått svar på och kan se den röda tråden genom organisationen i kommunen. Det största som händer i kommunen på en månad är Kommunfullmäktige, vilket är som kommunens riksdag och där alla de stora besluten fattas. Den största frågan som Miljöpartiet har behandlat den här månaden är frågan om det skall ske en utredning om att använda befintliga byggnader för att skapa ett kulturkvarter med utgångspunkt ifrån Krämaren, detta istället för att bygga en helt ny byggnad, vilket majoriteten vill göra, ibland utan att lyssna in andra förslag från andra synvinklar. Kan detta bero på att de har undersökt detta under flera år och att de har prestige i att endast köra på sin egen linje utan att pröva andra infallsvinklar? Kanske finns det mer ekonomiskt och hållbart sparsamma lösningar som inte missar målet att utöka kultur och social rörelse i kommunen?

 

I kommunfullmäktige fick jag tillfälle att höra hur debatten gick och se på de olika frågor som kom upp på dagordningen. Nu börjar jag förstå och se varför vi behöver demokrati och det arbetssätt som används för att styra vårt land. Det är viktigt att få med alla de åsikter och olika partier bidrar med olika synvinklar för att belysa de medborgare partierna representerar. Ibland kan jag dock tänka att partierna vissa gånger ”känner” att de måste ta en viss ståndpunkt i en fråga just för att de förväntas göra det, även om det inte alltid är nödvändigt för just den aktuella debatten. Under kommunfullmäktige hade jag även en speciell uppgift. Jag mätte då, med hjälp av en app som heter gendertimer, talartiden för män respektive kvinnor. Resultatet blev 53 % för män och 47 % för kvinnor vilket ju i första anblick ser bra ut vilket det också var. Om jag istället kollar på hur mycket talartid per person som män respektive kvinnor har så hade resultatet varit 69 % manlig och 31 % kvinnlig talartid. Resultatet kan bli väldigt olika beroende på vilka frågor som finns på dagordningen, en reflektion är dock att om detta är ett bra resultat och kvinnor inte ens är på 50 %, hur ser då ett dåligt resultat ut? Det får framtiden utröna.

 

Att få samverka med dessa människor som är på Miljöpartiets kontor har varit extremt upplyftande och inspirerande för mig som individ. Vilket har gjort att jag ibland fått lära mig mest på fikarasterna. Jag har fått diskutera aktuella samhällsärenden med Fredrik Welander och börjat se saker på ett annat sätt. Jag har blivit utmanad i mitt inre på nytt i samtal med Kukkamariia Valtola Sjöberg och tagit på mig att bli vegan nu på prov under två veckor och som jag ser det nu så kommer det att fortsätta även efter de två veckorna. Hos Sara Richert ser jag en värme och en no-compromise inställning som passar Örebro kommun, detta är något som jag kommer ta med mig och vilket har färgat av sig på mig. Niclas Persson är en fokuserad person där målet och visionen inte är långt borta. Han bidrar även med en stor trygghet som person och i sin roll som kommunalråd. Om er har jag inte sagt allt men det jag vill säga är också att det finns en teamkänsla och dynamik i gruppen vilket gör mig positivt inställd till framtiden för Örebro kommun. För även om det kommer motgångar och ibland en del tråkiga möten eller mindre inspirerande frågor så vet jag att ni kommer att jobba och hitta vägen fram.

Vincent Mossberg

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

En grön rådhuspodd, del fyra: Det handlar om Krämaren, en fantastisk teckenspråksgestaltande kommunvägledare, grön politik och lite om att testa saker

poddbild

I det fjärde avsnittet av En grön rådhuspodd pratar Sara Richert och Niclas Persson (kommunalråd för Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun) om inspirerande möten med teckenspråksgestaltaren och kommunvägledaren Tommy Krångh och Kung Markattas grundare Lennart Olsson. Dessutom om samtal om trä i byggande, om diskussionen om kulturen kan ta plats i Krämaren, om köpstopp och den fortsatta utvecklingen av hur vi kan mäta talartiden för kvinnor och män i Örebro kommunfullmäktige.

Dessutom får vi intressanta betraktelser från Vincent Mossberg, student vid Örebro universitet, som praktiserat hos oss i Miljöpartiet i Rådhuset den här månaden.

Du hittar podden i iTunes/Podcaster också.

Avsnittet är 39 minuter långt och jingeln kommer från Bigben och heter ”Breakin’ Dub”.

Play
facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Allt ryms i en droppe vatten! Världsvattendagen 22 mars

Vattenglas_MP

Jag och min kollega Niclas sitter och äter lunch på Rosengrens Skafferi, ett av våra favoritställen i Örebro. Lunchen är vegetarisk och mycket är ekologiskt. När jag häller upp ett glas rent, kallt vatten så tänker jag på sambandet mellan maten vi äter och vattnet i glaset. Och att allt vi gör sätter spår i en liten droppe vatten.

I den droppen kan det finnas rester av läkemedel och flamskyddsmedel, bekämpningsmedel som sprutats på åkrar i närheten, och tungmetaller från industrier. Och där kan vi hitta bakterier som gör att små barn dör helt i onödan.

Och många miljoner människor lever dessutom i en verklighet där vattnet inte ens finns. När jag köper en ny t-shirt av bomull har 2 500 liter vatten förbrukats någon annanstans i världen. Ett kilo kött kräver 15 400 liter vatten för att produceras. Men produkternas vattenavtryck är inget som syns på det vi köper. Det är något som istället märks där byars brunnar torkar ut, där flodbäddar ligger torra, där skördar torkar bort och där väpnade konflikter eskalerar på grund av vattenbrist.

Tillgången på rent vatten en mänsklig rättighet. Men ändå något som vi tar alldeles för givet. Alldeles nära oss där vi sitter och äter rinner Svartån förbi, det vatten som staden Örebro har vuxit upp omkring. Där har vi inte kunnat bada på länge eftersom vattnet varit så smutsigt. Vår påverkan på vattnet märks både på andra sidan jorden och precis runt hörnet.

Många av de politiska förslag som vi i Miljöpartiet vill genomföra syftar till att minska föroreningen av vårt vatten. Vi vill öka inköpen av ekologiska och hållbart producerade livsmedel, vi vill främja en hållbar konsumtion av prylar, vi vill inrätta fler våtmarker för naturlig vattenrening. Vi vill också ställa högre krav på miljöhänsyn vid upphandling av produkter och vid placering av kommunens pengar. Vi vill inte heller sprida förorenat slam på åkrarna och mycket, mycket mer…

Omsorgen om vattnet är viktigare än någonsin. Vatten är en förutsättning för liv.

Därför uppmärksammar vi Världsvattendagen nu på söndag den 22 mars!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

 

WWD-300x149

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Statistiken hjälper oss inte ett skit att minska barngrupperna

Idag i Örebro kommun snittar vi gruppstorleken i hela förskolan i ett enda jämförelsetal utan hänsyn till ålder. Vi kan då konstatera att barngruppen i Örebros förskolor är 17.1 barn/grupp. Den statistiken hjälper oss alltså inte ett skit att förstå hur det verkligen ser ut. För de som är bekant med verksamheterna vet att grupper med äldre barn är långt fler och att grupper med yngre barn är färre. Däremot, skulle vi ta fram jämförelsetal och statistik utifrån olika åldersgrupper skulle vi få bättre förståelse och kan ta bättre beslut. Främst blir vi bättre på att ställa rätt kontrollfrågor.

I förra veckan gick Utbildningsminister Gustav Fridolin ut med att regeringen vill ta fram nya riktlinjer som ska vägleda kommunerna att avgöra hur stora barngrupperna ska vara i förskolan. Ett par kritiska röster höjdes, någon pekade på att de förra rekommendationerna inte följdes (som att det är ett vettigt argument emot), och någon annan ropade förmynderi av kommunerna. Tanken med riktlinjerna är att dessa inte ska vara huggna i sten, utan vara just rekommendationer. Det finns massa olika perspektiv att väga in när barngruppernas storlek ska avgöras. Men kommunerna måste göra sin hemläxa och skapa egna verktyg för att lyckas minska grupperna. Problemet idag är att det främst är ekonomi som hänsyn tas till och som får avgöra hur stor gruppen ska vara.

Örebro och andra kommuner behöver sätt att skapa en dialog med förskolechefer kring vad som är rimlig storlek på barngrupperna. Tyvärr pressas dessa chefer idag av budgetkrav och utökar därför ofta gruppernas storlek för att få ekonomi i verksamheten, vilket ibland går på tvärs med barnens behov. Om kommunen lyssnar in riktlinjer från skolverket och regeringen för att sedan ta fram ett eget arbetssätt, då kan en bra dialog skapas. Vi vill ju att förskolecheferna ska ha flexibilitet och möjlighet att utöka barngrupper när det funkar, men samtidigt ha en kontrollmekanism där vi börjar ställa rätt frågor för att se till så ekonomi och effektivisering inte är huvudskälet för att fylla barngrupperna med fler barn. För det är ofta då som barnens behov kommer i andra rummet.

Jag skulle vilja se en modell där vi i Örebro har lokala riktlinjer med streckade linjer för barngruppernas storlek. Det ska finnas gränser för hur stora barngrupper ska vara, men med möjligt att gå över gränsen och utöka gruppen om förskolechefen kan visa på att det finns positiva effekter. Det viktiga är att verksamheten klarar sitt pedagogiska uppdrag. Kanske är det positivt i en relativt stor barngrupp om ett syskon får komma till, kanske klarar verksamheten några barn till eftersom pedagogerna har hittat ett bra arbetssätt, eller så är det kanske många 15-timmarsbarn. Inget ska vara omöjligt även om vi sätter gränser, men ingen förskolechef ska behöva välja budget framför barns behov. Det är vår plikt som politiker att erbjuda rätt verktyg och stötta förskolorna i sitt arbete.

Tanken är inte att sätta maxtak. Att skapa ett omöjligt system. Att tro att systemet vet bättre än de som jobbar i verksamheten. Tanken är att ha ett system som främjar ett samtal om hur vi tar hänsyn till barnens behov, hur vi främjar god pedagogik och säkerställer att beslut tas av rätt anledning. Där ekonomi inte är skäl nog att åsidosätta barns behov.

Jag saknar det där samtalet.

Men vi måste börja med att mäta rätt saker, så att vi inte lurar oss att vi vet hur det är ute på förskolorna.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Lennart Olsson och Kung Markatta visar vägen

KM_9922

I Miljöpartiet pratar vi gärna om de som går först, om stigfinnarna. Omtänksamma och engagerade människor som förändrar världen. Varje utveckling tar sin början i den enskilda människans övertygelse och engagemang och idag fick jag förmånen att träffa en sådan människa som gjort en fantastisk resa. Jag har träffat Kung Markattas grundare Lennart Olsson. Företaget fick nyligen ta emot årets miljöpris på Örebrogalan och det ville vi i Miljöpartiet uppmärksamma lite extra, så vi åkte ut till företaget för att gratulera.

Lennart Olsson tog emot i företagets nyligen utbyggda lokaler i Hjälmarsberg som ligger otroligt vackert i östra utkanten av Örebro. Vi hade ett inspirerande samtal där vi hann diskutera världsmarknadspriser på mandel och oliver, förslag som kan gynna hållbara produkter i livsmedelshandeln, andra förslag som kan göra offentlig upphandling bättre, samordnade varutransporter i kommuner och socialt ansvarstagande i näringslivet. Att prata med Lennart Olsson om allt det här var så inspirerande. Resan han gjort med företaget är mycket spännande och kan vara en förebild för många andra. Det startade i en liten lägenhet på Nygatan i Örebro för 32 år sedan och har idag vuxit till en stort företag som är viktigt för tusentals konsumenter men också för Örebro. Företaget anställer allt fler – ett fyrtiotal idag – och sysselsätter dessutom människor som står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Under vårt besök pratade jag bland annat med en man som var så stolt över sitt jobb på Kung Markatta. Hela han glimrade när han berättade för mig om hur noga han vek kartongerna för varorna som skulle skickas ut till en butik någonstans i Sverige.

KM_9899

Jag undrar om vi är tillräckligt bra på att uppmärksamma våra lokala ägarledda företag i Örebro? Det finns många entreprenörer som gör jättespännande saker här. Innovatörer, möjliggörare, jobbskapare och världsförbättrare i olika branscher, med olika bakgrunder och olika mål.  Lennart Olsson och Kung Markatta är ett otroligt bra exempel på detta företagande och idag har Lennart lämnat över ägandet sedan ett antal år för att nu koncentrera sig på det som han själv brinner lite extra för – att hitta de bästa produkterna som är bäst för både konsument och producent.

Det är stor efterfrågan på Kung Markattas produkter och företaget växer och ökar sin försäljning kraftigt. Vid vårt besök anar jag den här expansionen i väggarna. På lagret far truckar runt och hämtar pallar med varor som ska distribueras ut i handeln. Det råder en febril verksamhet. Jag fick också bekräftat att min personliga Kung Markatta-favorit är samma som tusentals andra svenskars: deras kioskvältare kokosolja på glasburk. Från en personlig trettioårskris och att bli bemött av oförstående människor till en omsättning på ungefär 200 miljoner kronor och en kraftigt växande kundkrets. Lennart Olsson har verkligen trampat upp stigar.

Miljöpartiets partiprograms avslutande kapitel har rubriken ”Stigfinnarna”. Där står bland annat:

Det myllrar av liv under varje liten sten på vår planet. Vi är en del av något oändligt mycket större. Denna insikt frammanar ödmjukhet, men också handling. Kanske är det just när vi själva förmår njuta av livet och naturen som vi påminns om vad det är vi kämpar för.

Idag fick de raderna extra stark betydelse för mig. Tack vare en inspirerande berättelse om ett företag och en människas idéer. Jag förstår att Kung Markatta söks upp av människor som vill arbeta i företaget och jag tycker det är fantastiskt att Örebro har varit basen.  Det här är ett företag som kommer vara viktigt för vår kommun. Länge.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Bemötandet av teckenspråkiga medborgare

servicecenter_9889

I Örebro finns det en stor andel döva invånare, omkring 2500 medborgare behöver sin samhällsinformation på teckenspråk. Jag var intresserad av hur kommunen klarar detta uppdrag och sköter sitt åtagande som europeisk Teckenspråkshuvudstad, och därför besökte jag kommunens servicecenter och träffade Tommy Krångh.

Utöver att ha fått lite större kunskap om hela servicecentret och arbetet bakom kulisserna på kommunens kommunikationskanaler så fick jag alltså tid att sätta mig in i hur arbetet mot teckenspråkiga medborgare utvecklas.

Vad som faktiskt blivit skillnaden efter att Örebro blivit teckenspråkig huvudstad diskuteras det ofta. Det finns de som är ganska skeptiska till om det verkligen inneburit någon skillnad och menar det framstår som att kommunen bara velat ha en utmärkelse. Men det är uppenbart att mycket har hänt åtminstone på servicecentret och i det riktade arbetet mot teckenspråkiga. Många som annars lätt trillar mellan stolarna som inte får svar och hjälp, eller ens förstår svaren, får nu bra med hjälp och stöd i kontakt med kommunen. Det händer även att teckenspråkiga från andra kommuner hör av sig och vill ha stöd och råd, vilket de inte får hemma.

Det finns tankar på att det teckenspråkiga servicecentret ska ta ett nationellt ansvar för medborgardialog med teckenspråkiga, som skulle utgå från Örebro då det redan sker i viss omfattning idag. Jag tycker det är spännande att se vilka samordningsvinster som kan finnas och hur kompetens som finns i Örebro kan delas med andra kommuner. Det finns även tankar om ett riks-komvux för teckenspråkiga där det skulle kunna gå att samla såväl TFI (Teckenspråk för invandrare) som vuxenutbildning och validering för teckenspråkiga.

Sen tänker jag att det måste vara möjligt att utveckla fler tjänster specifikt för teckenspråkiga. Om städer som Stockholm, Malmö och Göteborg (alla med färre invånare som är teckenspråkiga) kan klara av att ha exempelvis äldreboende för teckenspråkiga så måste ju underlaget och framförallt behovet finnas även i Örebro. Hur kan vissa saker vara omöjliga i en (teckenspråks)huvudstad när det funkar i andra ”mindre” städer? För miljöpartiet är det en självklarhet att driva på för ett teckenspråkigt äldreboende, det är ett arbete som borde ha kommit mycket längre redan.

Tänk dessutom om vi utöver förskolan Kattungen för teckenspråkiga (döva, hörselskadade och hörande barn med döva föräldrar), kunde ha en grundskola på teckenspråk där även barn med döva föräldrar kan gå (vilket de inte kan göra idag på den statliga Birigittaskolan).  Fatta vilken bra sak att föräldrarna kan ha en direkt och meningsfull dialog med personal och lärare – och att barnen får fortsatt stöd för sin tvåspråkighet! Framför mig ser jag även att RGD/RGH (Riksgymnasierna för döva och hörselskadade) skulle kunna få ett tydligare uppdrag att erbjuda gymnasieutbildning för teckenspråkiga (även hörande elever med teckenspråk). Det skulle möjliggöra en integrerad skolgång på rättvisa villkor där eleverna möts i ett gemensamt språk istället för att samlas utifrån funktionsvariationer.

Det finns många viktiga utvecklingsområden för att Örebro ska bli en teckenspråkig huvudstad på riktigt. Utbildning och vuxenutbildning är ett viktigt inslag just för att se till att fler kommer ut i arbetslivet och vara fria att styra sina egna liv. Även arbetet på servicecentret att tillgängliggöra den kommunala servicen är viktig. Men kanske mest spännande vore att jobba på att locka hit fler teckenspråkiga företag. Tänk om Örebro var inkubator för innovatörer och företagare som jobbar mot och med teckenspråkiga! Det är ju faktiskt något vi som kommun skulle kunna tjäna rätt mycket på. Utöver höjd innovationskraft så kommer fler in i arbetslivet, istället för att fastna långt vid sidan av.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Inspirerande möten med framtidens unga företagare

sarauf2

Det har varit regional UF-mässa i Örebro igen. Det handlar om Ung Företagsamhet och Conventum Arena var fullt av unga entreprenörer som under ett läsår fått möjlighet att starta och driva ett företag. För många av dem kulminerar företagandet under den här dagen när de ställer ut på mässgolvet och deltar i någon eller några av de olika tävlingar som arrangeras. Ett antal lyckliga vinnare får dessutom gå upp scen under jubel från de andra UF-eleverna och några av dem kommer att representera vår kommun, och vår region i SM för UF-företag som hålls på Stockholmsmässan i Älvsjö senare i vår.

Om du aldrig varit på en UF-mässa, då har du missat något. Här mötte jag det ena inspirerande unga företaget efter det andra. De presenterar produkter och tjänster som om det vore det mest självklara som finns. Sällan är en mässhall full av så många VD:ar, försäljningschefer och produktchefer med en så självklar tro på sig själva och sina erbjudanden. Det är tufft, tycker jag. Och jag tror det är ett resultat av flera olika saker. Elevernas egen drivkraft och lust är förstås viktigast. Som i allt företagande är lusten att göra sin grej grundläggande, det känner jag verkligen igen själv. I Ung Företagsamhet är det förstås också viktigt med engagerade lärare som har möjlighet att stötta eleverna i deras företagande. Och såna finns i Örebro, på flera skolor, det förstod jag när jag pratade med elever på mässan idag. Härligt!

Dessutom tror jag konceptet UF är viktigt på många olika sätt. Inte minst utifrån det faktum att eleverna faktiskt startar ett riktigt företag, där de erbjuder riktiga varor eller tjänster. Det är under hela processen på riktigt och de har hjälp av rådgivare som själva är erfarna företagare, eller på annat sätt har kunskap och erfarenhet som de delar med sig av till UF-eleverna. Alla som jag talat med om Ung Företagsamhet tar detta på stort allvar, vilket är klokt.

sarauf3

För mig som miljöpartist känns det också extra fint att så många av de här unga företagarna helt naturligt tänker på CSR (Corporate Social Responsibilty). Eller på att skapa en större nytta för andra i samhället genom sitt företagande. Flera av de unga företagare jag träffade har startat företaget för att lösa ett samhällsproblem samtidigt som de förverkligar en affärsidé. En ännu större del skänker en del av sitt överskott till något välgörande ändamål.  Som politiker vet jag att unga människor i högre grad än många andra vill ta aktivt ansvar för att ta ansvar för samhällsutvecklingen, klimatet och sina medmänniskor. På golvet under UF-mässan blir detta påtagligt och jag fick en rejäl dos inspiration och pepp i mina samtal med örebroregionens UF-elever idag. Skönt.

Ett sånt företag är Potato Tote UF som drivs av Stephanie och Emma från Risbergska skolan i Örebro. Två kloka tjejer som i all enkelhet gjorde något tidlöst och klokt. Egendesignade tygkassar med giftria potatistryck. Jag frågade tjejerna om de skulle ha lust att ge oss i Miljöpartiet en offert på ett gäng tygkassar inför partiets kongress som hålls i Örebro 12-14 juni, men framför allt pratade vi om UF-året och jag tror att tjejer som Stephanie och Emma kommer att kunna göra stor skillnad för Örebro. Vad de tyckte var bäst med UF-året? Att de gjort sin grej, på riktigt.

sarauf

Det får nog bli mitt sammanfattande intryck av UF-mässan också. Den är viktig, på riktigt. Precis som alla de insatser som lärare, rådgivare, föräldrar och andra som stöttar de här framtida entreprenörerna står för under UF-året.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Kulturhuset Krämaren – ett alternativ till nytt kulturkvarter

kramaren_9351Debattartikel publicerad i Nerikes Allehanda 6 mars 2015:

Örebro har ett rikt kulturliv. Kommunen ska bidra till goda förutsättningar för de som utvecklar kultur. Därför tycker Miljöpartiet de gröna i Örebro att kommunen ska utreda Krämaren som kulturhus. Vi anser att byggandet av ett nytt kulturkvarter är ett för stort risktagande. Det saknas intäkter och vi, liksom flera kulturutövare, är oroliga för att bygget kommer försämra förutsättningarna för kulturen i Örebro på både kort och lång sikt.

Miljöpartiet anser inte att det är ekonomiskt hållbart för oss i Örebro att ta den risk som förslaget till kulturkvarter innebär. Förutom den höga beräknade kostnaden för att bygga, omkring 450 miljoner kronor, så finns frågetecken kring driftskostnaderna och i den nuvarande kalkylen saknas många miljoner kronor årligen. Bland annat förväntas privata aktörer bidra med intäkter. Hur? Erfarenheter visar att privat finansiering av kultur är ovanligt. Annan erfarenhet visar att slutnotan för nybyggen sällan stannar där det sagts från början. Det riskerar att äta upp reformutrymmen för framtida satsningar på en mångfald av uttryck i Örebros kulturliv.

Visst kommer det att bli bra för Örebro med ett nytt, utvecklat bibliotek och självklart vill vi att kulturskolans elever ska ha bästa möjliga förutsättningar. Men vi tror inte att riskfyllda fastighetsinvesteringar ska styra kommunens kulturpolitik. Vi vill göra det möjligt att sprida ut den enorma kulturkvartersinvesteringen på fler olika insatser. Därför tycker Miljöpartiet att kommunen ska utreda om Krämaren kan tillfredsställa samma behov som ett nytt kulturkvarter. Krämaren är en ikonisk byggnad som står och famlar efter en ny uppgift i livet när människors konsumtionsmönster och behov förändras. Idag gapar butikerna tomma, men här finns plats för ett stadsbibliotek, utställningar och delar av kulturskolan som kan samsas med café, restauranger och handel, med en unik park på taket som kan öppnas för örebroarna. Här kan vi nyttja en befintlig fastighet som människor redan använder för möten, istället för att bygga nytt på en tomt som örebroarna inte har någon stark relation till. En mötesplats som etablerats av generationer, mitt i Örebros folkliv. Krämaren ligger mitt i en del av staden som länge använts för just kulturupplevelser och möten. Kulturhuset Krämaren kan växa söderut mot Krämartorget som länge ropat på liv och rörelse och varför inte integrera ÖBOs gamla huvudkontor i lösningen för att skapa ännu fler rum för kulturskola och möten? På samma sätt kan kulturen ta plats i delar av nuvarande Rudbecksskolan. Dessutom finns redan planer på en musikscen vid Studentcity och scenerna i Medborgarhuset kan beläggas mer.

Så kan Örebro kommun skapa ett kulturkvarter i en redan befintlig miljö. Vi är övertygade om att det kan vara en mer hållbar lösning på alla sätt. Vi vill inte ta långsiktiga ekonomiska risker med örebroarnas pengar. Vi anser att det är klokare att använda befintliga fastigheter och med Krämaren som kulturhus får Örebro nya och viktiga möten i en fastighet som är ett landmärke, en fastighet som kan integrera samma delar som ett nytt kulturkvarter. Därför vill vi att kommunen utreder om Krämaren löser det som planerna på ett nytt kulturkvarter är tänkta att lösa, och samtidigt vitaliserar vår stadskärna. Så att beslutsunderlaget för att skapa goda förutsättningar för Stadsbiblioteket, Kulturskolan och alla kulturutövare i Örebro blir så fullständigt som det kan bli.

Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna

Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Välkommen till Rådhuset, Vincent!

IMG_1474

Vincent Mossberg brukar till vardags synas till på Örebro universitet där han pluggar offentlig förvaltning och ledning. Men under en månad kommer Vincent nu att synas på Rådhuset i Örebro då han praktiserar hos oss på Miljöpartiets rådhuskansli. Kul tycker vi som jobbar här eftersom vi får mycket energi av de personer som praktiserar hos oss.

Vi hoppas, tillsammans med våra kommunalråd och de olika personer de möter i sin vardag, kunna visa Vincent hur det politiska arbetet i Rådhuset fungerar i praktiken och vad intressant det är att vara en del av det arbetet.

På bilden sitter Niclas Persson, Kukkamariia Valtola Sjöberg och Vincent Mossberg och går igenom nämnhandlingar.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Några tankar om köpstopp, och en fråga.

Örebro kommuns projekt Klimatsmart vardag fortsätter och idag blev det så att ett antal människor i mitt Facebookflöde kände sig manade att sätta ned fötterna hårt, ställa sig upp och……RASA! Varför? Jo, för att i mars tänker projektet uppmärksamma köpstopp som ett av många olika sätt att minska Örebros klimatpåverkan i enlighet med klimatplanen. Idag skrevs det som köpstoppet i lokaltidningen och det pratades om det i lokalradion. Reaktionerna blev alltså på sina håll väldigt starka. Jag tycker att reaktionerna är intressanta och behöver få tänka högt en stund.

Eftersom det var ett tag sedan jag uppskattade mitt eget ekologiska fotavtryck så gör jag det igen. Använder Världsnaturfondens webb och kommer fram till att om alla skulle leva som jag så behöver vi 2,65 jordklot.

Skärmavbild 2015-03-04 kl. 17.35.00

Det är 1,65 jordklot fler än det enda vi har. Och då har mitt avtryck ändå minskat med en hel planet de senaste åren eftersom jag har slutat äta djur, bytt hus mot lägenhet, kör bil mycket mer sällan, nästan aldrig flyger och knappt köper prylar längre. Ändå leder mitt liv till att kommande generationer måste hitta ett par nya jordklot att leva på, eller gå under.

Förändring är något de flesta av oss kräver, men vem ska förändra sig? Den frågan är ett av klimathotets och hållbarhetens största inneboende problem. Nånannan är oftast svaret, och det är ett dåligt svar. Jag har försökt lämna nånannanismen. Sedan ett par år tillbaka har jag växlat ned. Jag har börjat säga JA istället för att rasa och säga NEJ. Minskat på utgifter och ändrat livsvanor. Istället för att vänta på någon annans lösning så gör jag min egen. Jag kanske inte kan förändra världen, men jag kan förändra mig själv. Ett steg i taget. Det är faktiskt inte så svårt. Jag har slutat se på mig själv som en ekonomisk varelse vars enda syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag har lagt ned tävlandet. Och livet har blivit så mycket rikare.

Förändringen blev lättare sedan jag gick en utbildning där föreläsare från Det naturliga steget höll i flera av stegen. När jag förstod hur allt hänger ihop. Tack vare kunskap och fakta. Men, jag har fått försvara mina val nästan dagligen. Så ofta att jag nu tänker vända på frågorna. Jag vänder mig till dig som rasar mot köpstoppet. Nu är det din tur att förklara för mig hur världen blir bättre genom konsumtion. På vilket sätt är fler prylar lösningen? Ge mig empiriska data som baserat en vetenskaplig metod kan förklara (på ett övertygande sätt) hur din och min konsumtion stödjer en hållbar utveckling som på lång sikt gör att naturens resurser rättvist räcker till alla människor. Övertyga mig med riktigt starka argument.

Medan du letar efter dessa argument tänker jag prova en köpfri månad. Som börjar nu.

Jag tänker att de erfarenheter jag får av en sådan månad, tillsammans med dina argument, kan bli grunden till ett viktigt samtal.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet Örebro

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather