Grattis Örebro till årets miljökommun – men många fler gröna steg behövs

Örebro har utsetts till årets miljökommun av tidningen Miljöaktuellt. Mycket bra, tycker vi i Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun! Det visar tydligt att vi har mycket kompetenta och kreativa medarbetare i kommunen och att fler partier än Miljöpartiet tänker grönt. Det är förstås en grundläggande förutsättning för att Örebro ska kunna utvecklas hållbart överhuvudtaget. Miljöfrågorna är en stor utmaning i en av Sveriges snabbast växande kommuner.

Miljöaktuellts ranking bygger på enkätsvar från kommunerna, men också på sammanvägda bedömningar från olika myndigheter och organisationer. Rankingen kunde vara mer heltäckande men visar ändå viktiga indikatorer på det miljöarbete som görs i landets kommuner. Men det är inte rankingar som tar oss till en mer hållbar framtid för kommande generationer av örebroare. Det är hårt arbete utfört av kommunens medarbetare – välplanerat, systematiskt och kvalitetssäkrat. Det krävs dessutom politiska visioner och idéer som örebroarna står bakom. Framför allt en vilja hos oss som är kommunen – det vill säga alla vi människor, företag och föreningar som finns här och delar på de resurser som naturen ger oss – att ta ansvar för vår miljö.

Det görs mycket bra i Örebro kommun. Det arbete som bl a gjorts med de tätortsnära naturreservaten, vindkraften, divestering (dvs att inte placera pengar i företag som utvinner fossila bränslen) och ekologisk mat är väldigt viktiga steg på väg mot en hållbar kommun. En hel del av detta har Miljöpartiet varit med och påverkat, både åtgärder som påbörjades under tiden vi satt i majoritet – som naturreservaten – men också genom motioner som drivit på t ex utvecklingen av laddstolpar till elfordon och bikupor/biologisk mångfald.

Men även vi i Örebro har en lång väg kvar att gå innan vårt samlade ekologiska fotavtryck ligger på en rimlig nivå sett ut ett globalt perspektiv. Vi måste rena vattnet uppströms i Svartån och jobba ännu bättre med att skydda våra känsliga våtmarker. Kommunens lokala livsmedelsförsörjning behöver öka och bli mer hållbar. Husbyggande i betong måste successivt bytas ut mot träbygg för att staden ska kunna växa utan att klimatpåverkan gör det. Ekosystemtjänster och grönytefaktorn måste stå i centrum när vi planerar nya byggnationer, och kommunen behöver en strategi för klimatanpassning. Vi i Miljöpartiet vill också se ännu grönare skolgårdar, fler skolor och förskolor som är certifierade med Grön Flagg, och bättre möjligheter för barn och unga att röra på sig i naturen. Och så måste vi prata mer om trafiken och hur vi tillsammans kan se till att alla transporter i vår kommun kan göras utan negativ klimatpåverkan. Stadens ytor måste fördelas mer rättvist mellan bussar, bilar, cyklister och fotgängare för att vi ska kunna resa hållbart.

Även i vår kommun kommer det vi människor gör att påverka naturen, klimatet och djuren. Både här och på andra platser, och därför måste vi höja ambitionerna. För Örebro kan ännu bättre!

Miljöpartiet sitter för första gången i regeringen och vi är fortsatt med i den majoritet som styr i regionen. Men i Örebro kommun är vi just nu inte en del av den politiska majoriteten. I valrörelsen förra året mötte vi många väljare som hoppades på en ännu grönare politik i kommunen och Miljöpartiet gick fram med 2 procent i kommunalvalet. Vi har tagit stora intryck av väljarna och kommer att fortsätta lyfta gröna initiativ och kämpa för att få fler beslutsfattare att tänka hållbart. I konstruktiv opposition kommer vi att bevaka den politiska majoritetens förslag. Tillsammans måste vi som fattar de politiska besluten bidra till att det blir lättare för örebroarna att göra kloka livsval som gör det möjligt för framtida generationer att leva ett gott liv. De globala effekterna av människans klimatpåverkan kommer att drabba även oss. Därför kan vi inte nöja oss med att varje vecka läsa om nya rankingar som pekar ut Örebro som en jättebra plats.

I den snabba utveckling som vår kommun är inne i just nu är det viktigt att vi hela tiden tänker på hur vi kan se till att det vi gör är hållbart – ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Så att kommande generationer örebroare kan få samma möjligheter som oss att leva här. En grundläggande förutsättning är att det finns ett kunnande och vilja i kommunen. Och det visar Miljöaktuellts ranking onekligen att det finns. Så nu ser vi fram emot fortsätta att göra vad vi kan för att bidra till att det här arbetet utvecklas och görs ännu bättre.

Sara Richert, Kommunalråd Miljöpartiet

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Katarina Bååth ny ersättare för Miljöpartiet i fritidsnämnden

kbaath

Katarina Bååth är en engagerad, kunnig och erfaren person som nu tagit ett uppdrag för Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun. Katarina kommer in i ett gäng gröna politiker som jobbar hårt för ett Örebro som håller ihop och utvecklas hållbart. Jag ställde några korta frågor till Katarina för att vi ska lära känna henne.

1. Vem är Katharina Bååth?

Jag är 42 år och bor i Örebro tillsammans med två barn och en sambo. Jag jobbar som utvecklingsledare och kommunikatör inom energi- och klimatområdet.

2. Vilken nämnd kommer du att sitta i och vad ser du fram emot att göra i nämnden?

Jag kommer ta plats som ersättare i fritidsnämnden. Jag ser fram emot att vara med och påverka så att örebroarna får ett bra och varierat fritidsutbud. Särskilt intresserad av barn och unga och att idrotten är inkluderande och tillgänglig för alla. Idrottsverksamheten för barn och unga ska handla om hälsa och personlig utveckling. Toppning och utslagning måste vi jobba på att få bort.

3. Varför blev det Miljöpartiet för dig?

Forskning inom miljöområdet som jag har fått del av genom mitt arbete skakar om. Jag är inte orolig för mig och mina barns framtid men för deras eventuella barn är jag väldigt bekymrad. Vi måste få stopp på den negativa utvecklingen och påverkan vi människor har på miljön, naturen och planeten. Vi måste alla ta ansvar för att leva mer hållbart.

4. Vad rekommenderar du andra att uppleva i Örebro den här sommaren?

Själv tänker jag knappt lämna vår region denna sommar, så jag har många tips att ge. Gå på stan och strosa och njut av Open Art, ta en fika i Wadköping, cykla ut till Oset eller varför inte ta bussen upp till Ånnaboda och gå en rundslinga på Bergslagsleden.

Miljöpartiet i Örebro välkomnar Katarina och ser fram emot att dina insatser. Vi har plats för många fler, så om du som läser också vill engagera dig i Miljöpartiet är du välkommen att bli medlem. Eller så kontaktar du någon av oss i Miljöpartiet här i Örebro så träffas vi och pratar om saken.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vi behöver kämpa för fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket!

demo1

Tack för ert fina mottagande på Stortorget idag. Ni är många som engagerat er för teckenspråkets status i Örebro och Kattungens förskola. Jag är tacksam för att jag fick träffa er och hålla ett tal vid demonstrationen på Stortorget. Här är talet i skrift:

Tack att ni är så många här som kämpar för teckenspråket, och tack att ni bjudit in mig för att säga några ord. Jag heter Niclas Persson och jag är kommunalråd för Miljöpartiet.

För några veckor sedan hörde jag en helt galen sak på ett möte. Det gjorde mig alldeles paff. Jag skrev om det på twitter, för det lät så himla konstigt. På mötet var det någon som hade sagt att det på kattungens förskola var alldeles för mycket teckenspråk. I efterhand har personen förklarat att det handlade om behoven hos de barn som har CI. När jag kom hem från jobbet den dagen var jag tvungen att berätta för mina rumskompisar om detta. Inte ens tillsammans kunde vi förstå det som sagts. Och då ska ni veta att det hemma hos oss bor en skolpolitiker, en teckenspråkstolks-studerande och en audionomstudent. Ingen av oss kunde förstå varför teckenspråk skulle kunna bli för mycket. Min vän som studerar till audionom suckade faktiskt högt. Vi pratade en stund om hur feltänkt det var. Även barn med CI är ju döva när de tar av implantaten, även de har nytta av teckenspråket. Och det borde ju faktiskt vara barnen själva som får välja språk, och om de vill teckna.

Jag vet att det är fler som blev upprörda av det här. Jag vet att många blev arga. Själv fick jag en klump i magen om hur hela frågan om kattungen har behandlats.

Beslutet att lägga ned Kattungens förskola och flytta till Klöverängen togs av tjänstemännen. Problemet är bara att det här är ett väldigt politiskt beslut. Beslutet betyder att kommunen inte längre har en förskola med fokus på teckenspråket utan att det istället blir en hörselteknisk förskola med fokus på hörapparater och implantat. Det är politiskt. Det är dessutom en politisk inriktning som går på tvärs med det erkännande som Örebro kommun gav teckenspråket när staden utropades som Europas teckenspråkiga huvudstad.

För det är faktiskt så att utropandet av Örebro som teckenspråkig huvudstad var ett erkännande av teckenspråket, av dövkulturen och en signal att Örebro ska ha en ambitiös minoritetspolitik. Beslutet handlade om att sluta se funktionsvariationer, där människor värderas utifrån hur mycket eller lite de hör. Utan istället att se alla teckenspråksanvändare som en språkgrupp. Att se det som att människor förenas i språket och i kulturen snarare än att skiljas åt utifrån diagrammen från audionomen.

Jag tyckte det var ett dåligt beslut som togs kring Kattungen, inte för att det behöver vara fel att kommunen satsar på en förskola med hörselteknisk inriktning. Men, jag tycker inte att det är Kattungen som ska göras om helt. För många av oss är Kattungen just en teckenspråkig förskola, och som även i framtiden ska fortsätta vara fullt teckenspråket. Det är ju det som vi bestämt.

En annan sak som gav mig en klump i magen var att jag fick känslan av att beslutsfattarna i kommunen inte riktigt ville lyssna. Efter ett möte ute på Klöverängen mellan intresseorganisationer och förvaltningen där många kloka synpunkter och en del välförtjänt kritik kommit upp blev jag ledsen över hur alltihop avfärdades. Ansvariga tjänstemän sa ”Organisationerna på mötet företräder ju bara de döva barnen, och de är inte så många. De flesta föräldrar tycker flytten är bra”. Problemet här var att de faktiskt inte bara var dövorganisationer på mötet. Utöver SDR och SDUF så var även Unga hörselskadade där. DHB var där tillsammans med HRF. Det fanns mycket kompetens i rummet om i stort sett hela målgruppen för kattungens förskola. Ändå avfärdades alla synpunkter som ett särintresse, som bara skulle gynna några få. Jag tycker det är farligt att förvaltningen lyssnar mer till CI-teamen än på forskning som finns, eller på alla de här organisationerna som sitter på otroligt mycket kunskap och erfarenhet. Jag vet inte om det saknas kunskap om vilka de här organisationerna representerar, men förvaltningen anser sig ju kompetenta i frågorna så då räknar jag med att de vet. Kvar finns bara att de väljer att inte lyssna, och väljer att missförstå medvetet.

Jag förstår er som är oroliga för teckenspråkets situation. Jag har hört att många känner att situationen försämras och att vi går mot en mörkare tid. Att förtrycket ökar. Det är flera som börjat prata om oralismen som är på tillbakagång. Tyvärr är det väldigt få av oss hörande som känner till den historiska skuld vi har gentemot döva. Vi hörande får inte lära oss om oralismens förtryck i skolan, därför finns det en stor okunskap och oförstående mot de som är så arga och oroliga. Vi måste ha förståelse för de hörande som har en missriktad välvilja. De som vill hjälpa till och göra gott, men som saknar kunskap om oralismen. Vi måste jobba tillsammans för att sprida kunskap till fler så att oralismens förtryck inte får komma tillbaka. Vi måste arbeta tillsammans för att stärka teckenspråket.

I fredags förra veckan lyckades jag få till ett möte med representanter från SDR, SDUF och HRF tillsammans med utbildningsminister Gustav Fridolin. På mötet lyfte organisationerna att det bör arrangeras en hearing om teckenspråkets situation i utbildningen. Jag tycker det var ett bra förslag och som jag vet att Gustav tog med sig tillbaka till Utbildningsdepartementet. Vi i Miljöpartiet anser nämligen att teckenspråket måste vara starkt – från förskolan hela vägen upp till universitetet. Så nästa gång vi samlas här i Örebro hoppas jag är vid en sådan hearing, det kommer jag att jobba hårt för.

demo2

Innan jag avslutar vill jag hinna med en sista sak. Här inne i Rådhuset har vi just nu Kommunfullmäktigemöte. Jag har under mötet valt att ställa en fråga till ansvarig politiker Lennart Bondesson från Kristdemokraterna om Örebro verkligen bör kalla sig för Europas Teckenspråkiga huvudstad. Jag ställer frågan för att jag vet att det är många som just nu är kritiska. Som är arga över hur nedläggningen och flytten av Kattungen gått till. Men jag vet också att det finns många som gärna vill få ett riktigt bra svar. För vi är många som skulle vilja få svaret att det är dags att ta ansvar för de löften som getts. Vi är många som skulle vilja få svaret att det faktiskt finns många skäl att vara stolta. Vi är många som skulle vilja få svaret att teckenspråket är starkt i Örebro.

Men när vi politiker får rapporter hur arbetet går med handlingsplanen som teckenspråkig huvudstad är det ganska dystert. Vi vet att det finns stora brister i kommunens handläggning av försörjningsstöd för döva. Vi vet att det finns brister inom SFI och TFI som drabbar döva nyanlända. Vi vet även att det finns stora brister inom äldreomsorgen för döva. I en officiell rapport skriver faktiskt en tjänsteman såhär, citat:
”Det är inte särskilt hälsosamt att vara döv pensionär och bo i Örebro. Bristen på god äldreomsorg är så omfattande att det skulle kunna fylla en hel bok, så jag sätter punkt här.”

En rejäl sågning med andra ord. Det är en dyster bild som målas upp när vi egentligen skulle vilja höra att teckenspråket är starkt. Sanningen är att det är både och. Teckenspråket är både starkt och svagt. Samtidigt, här i Örebro. Det finns mycket som är bra och som är värt att vara stolta över. Det görs framsteg varje dag samtidigt som det sker bakslag. Jag tycker det är bra att vi samlas här idag så att vi kan stärka varandra så att vi är många som ser till att det i framtiden blir fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket från och med nu.

Det allra bästa i Örebro den teckenspråkiga huvudstaden är sådant som ni här har skapat. Det allra bästa är det inte kommunen som ligger bakom, utan det är era organisationer! Den teckenspråkiga kulturskolan exempelvis, startades av ABF och drivs först nu av kommunen. När det bevisats att det går. Det är därför som ni behöver fortsätta kämpa!

Kom ihåg att det bästa står ni för. Och att vi behöver kämpa för fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket!

demo3

Jag har tidigare skrivit om förskolan Kattungen och teckenspråkets status i Örebro i följande inlägg:

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Ompröva beslutet om Kattungens förskola

Kattungen

Hur förvaltningen hanterat ärendet med Kattungens förskola har visat på stora brister. Dels i perspektiven som ligger till grund för Örebro kommuns minoritetspolitik och utropandet till Europas teckenspråkiga huvudstad. Det är problematiskt att tjänstemän fattar beslut i frågor som i högsta grad är politiska. Rent av kan detta vara ett brott mot nämndens delegationsordning eftersom förvaltningen endast får ta beslut om mindre omorganisationer men inte lägga ned förskolor eller ta andra stora beslut. Klart är att hanteringen skadar Örebro kommun och även förtroendet för oss politiker.

Kattungens förskola är en teckenspråkig förskola med ca 30 barn i 3 avdelningar som har sina lokaler vid Birgittaskolan. Det finns goda skäl att leta nya lokaler till verksamheten då det finns brister i tillgängligheten, problem med den hörseltekniska utrustningen och för att skapa bättre förutsättningar för pedagogik. Det kontroversiella i beslutet som förvaltningen fattat är att den lilla verksamheten på 30 barn (med ännu färre döva barn) ska slås samman med ytterligare 40 hörande barn och skapa en enhet på 5 avdelningar och 70 barn. När teckenspråksanvändare är i en minoritet och döva i en extrem sådan kommer det vara svårt att bygga verksamheten utifrån dessa gruppers behov. Den springande frågan är om kommunen kan garantera en god teckenspråksmiljö och skapa förutsättningar för att barn ska få en stark dövidentitet.

Förvaltningen har enligt delegationsordningen rätt att fatta beslut om omorganisationer men inte om nedläggningar av förskolor. Förvaltningen hävdar bestämt detta är en ”omorganisation” men det är uppenbart att det är ett beslut med vittgående konsekvenser som bör utså en politisk prövning. Beslutet innebär en förändring i förskolans inriktning och innebär att lokaler lämnas. Om detta inte är en fråga för nämnden är frågan vilka frågor som nämnden egentligen ska behandla? För mig är detta ett uppenbart ärende som nämnden ska hantera inte förvaltningen. Om det råder tveksamheter hos andra här skulle jag vilja att de tar på sig uppdraget att beskriva för mig vad en nedläggning enligt delegationsordningen då är? Jag hoppas förskolenämnden (kanske även andra skolnämnder) under hösten gör en genomlysning av sin delegationsordning så att inga otydligheter likt detta kan uppstå igen.

Om nämnden återkallar delegationen och lyfter frågan för en omprövning i nämnden så får vi välbehövt nya tag i frågan. Idag saknas ordentliga beslutsunderlag och konsekvensanalyser. Genom att nämnden prövar frågan behövs ett gediget beslutsunderlag med ordentliga konsekvensanalyser som dessutom är offentliga handlingar. Processen hittills har kantats av brist på insyn och dialog, det har funnits en brist på fakta och informationen har varit spretig. Detta bör inte vara ett signum för Örebro kommun i hanteringen av viktiga frågor. Utan vi behöver transparenta beslutsprocesser där politiker fattar beslut i känsliga frågor och sedan kan stå till svars för detta.

Utifrån hur ärendet hanterats idag så ställs vi politiker mot väggen för beslut som fattats på förvaltningsbeslut. När vi försöker gå till botten och läsa på i ärendet saknas handlingar, konsekvensanalyser och tillräcklig information. Hanteringen skadar förtroendet för politiken och i slutändan för kommunen. Om vi politiker ska ställas till svars ska vi ha varit med och fattat besluten så att vi är välinformerade och välreflekterade över konsekvenserna så att vi kan svara upp till offentlighetens frågor.

I ett brev från förvaltningen som skickats utan politikens vetskap till föräldrargruppen och intresseorganisationer finns olyckliga formuleringar och perspektiv. Det är utgångspunkter som jag känner är främmande och farliga. Bland annat skriver förvaltningen att dövidentitet inte är en fråga som verksamheten har något ansvar för utan att detta ligger på familjerna. Det är ett uttryck för en problematisk syn på minoritetspolitik, majoritetssamhällets ansvar och institutioners makt. Om vi skulle tänka oss ett liknande resonemang för andra minoritetsgrupper såsom samer eller sverigefinnar blir det uppenbart att det haltar. ”Att stärka den samiska identiteten är inte majoritetssamhällets och institutionernas (skolans/förskolans) ansvar utan det ligger på familjerna själva” eller ”Kommunen har inte ansvar för att stärka den finska språkgruppens identitet, utan det ligger på familjerna själva” får oss att förstå att det blir ett oansvarigt sätt att tänka. Det finns en anledning att sameskolan finns och att kommunen som svensk-finskt förvaltningsområde har en finskspråkig förskoleavdelning i Varberga. Döva är också en minoritetsgrupp som vi har ett ansvar att inte förtrycka. Även välmenande förslag på förändringar kan brista i sitt hänsynstagande till minoritetsgrupper.

Kommunen skulle behöva göra om och göra rätt gällande Kattungen. Förskolenämnden bör ompröva beslutet så det blir en transparent och demokratisk process.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather