Fler bilfria gator en viktig del av sommarstaden Örebro

Skärmavbild 2015-08-28 kl. 13.40.01

Det är många örebroare och besökare som har uppskattat den rosa gatan i sommar. Istället för att bilarna utgjort en barriär mot slottet och Svartån, så har de försvunnit och gatuutrymmet har istället använts till konst, folkliv, uteserveringar. Människor har trivts här – mitt i det som annars varit trafikerad stadsgata.

Miljöpartiet tycker att det är glädjande att försöket verkar ha varit framgångsrikt. Det visar att människor vill kunna röra sig, mötas och njuta av en större del av stadskärnan. Det är tydligt att människor tar plats när bilar får ta andra vägar. Det har tagits många bilder på glada människor i olika åldrar, med olika ursprung och under nästan alla dygnets timmar. På kort tid har den rosa gatan blivit ett slags landmärke.

Kommunalrådet Björn Sundin (S) säger att det verkar som att örebroarna accepterar ”mer lek” än han tidigare trott. Vi i Miljöpartiet tycker att det snarare visar sig vara en viktig pusselbit i utvecklingen av en hållbar stad. Glädje, lust och lekfullhet är förstås en förutsättning för denna utveckling, men jag tycker att det är viktigt att vi tar signalerna väldigt många örebroare skickar oss just nu. Vi i Miljöpartiet vill att försöket med den bilfria gatan ska bli permanent, där vi under sommarmånaderna gör ett antal gator i centrala Örebro helt bilfria. Tänk om vi mellan april och oktober kunde göra stadsrummet för örebroarna mer öppet och tillgängligt för gående och cyklande. På vintern är bilen viktigare för framkomligheten. Under den mörka och kalla tiden på året är inte intresset för att röra sig utomhus i staden lika stort.

Vilka gator är då lämpliga att använda på det här sättet? Det behöver vi nog ta hjälp av både kommunens tjänstemän och örebroare i allmänhet att avgöra, men här är några tankar.

Engelbrektsgatan vid Slottet har ju visat sig vara en succé. Kungsgatan (som redan idag är ett populärt gångstråk, men stört av trafik) mellan Nygatan och Engelbrektsgatan. Kanske Vasagatan bakom Nikolaikyrkan där det rör sig mycket människor redan idag. Olaigatan mellan Storgatan och Klostergatan skulle skapa möjligheter för ett mer levande Järntorg, med uteserveringar och folkliv med Slottet och Svartån som fond. Här samlades tiotusentals människor varje kväll under jubileumsveckan och det är inte en slump. Lika lite som det var en slump att arrangörerna ställde den stora scenen där. Ju mer utrymme vi frigör för människor runt Slottet och Svartån desto fler människor kommer att fylla det här rummet och vilja uppleva saker, äta, umgås och trivas. Vilket skapar en god grund för stadsutveckling, kultur, företagande och massor av positiva saker för örebroarna.

Bilarna då? Med hjälp av trafikplanerare och andra kunniga så kan vi helt säkert hitta lösningar. Bussarna? Samma sak där. Det har ju visat sig att de som planerar busslinjerna varit bra på att lösa sådana här utmaningar tidigare i samband med olika större evenemang i staden. Men människor som av olika anledningar behöver hjälp att transporteras nära de platser de ska besöka av olika anledningar, alltså människor som inte kan gå längre sträckor på grund av exempelvis sjukdom eller funktionsnedsättning – ska de stängas ute? Nej, vi ska självklart se till att alla fortfarande har tillgång till staden och stadsrummet. Vi kan sånt här i Örebro. Vill vi?

Örebroare och mängder av gäster har under sommaren visat att de vill. Om vi som beslutar kring hur allas vårt gemensamma stadsrum ska användas skapar utrymme för människor – utan att de behöver riskera att bli påkörda eller känna att de är i vägen – så skapar örebroarna ett helt annat liv på gatorna än vi vant oss vid. Det är bra för en stad som vill utvecklas. Det är ett måste om vi vill utvecklas i en mer hållbar riktning.

Självklart ska vi ha fler rosa gator i Örebro. Eller rättare sagt, fler rum för människor i staden. Vilka färger de än har.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Jobba i otryggheten

Vi i Miljöpartiet har flyttat ut vårt Rådhuskansli (2 kommunalråd och 2 politiska sekreterare) till Vivalla för att jobba ute i ”verkligheten” som det ofta kallas.
Som icke örebroare bildar jag mig min uppfattning om kommunen utifrån vad media skriver/säger, vad allmänhet och politiker berättar om Örebro. Jag går på lunch på restauranger, handlar i affären och går runt och upplever olika saker.

Jag har befunnit mig i stan sedan den 1 januari år och det jag hört hittills om Vivalla både lokalt och i riksmedia fick mig att se bilden av en stadsdel som närmast kunde liknas vid ett getto. Känslorna att det var ett nedgånget bostadsområde där människorna som bodde där hade det dåligt på alla sätt och vis rörde sig i mitt huvud.
Det var ingen som berättade om de nyrenoverade klimatvänliga fina radhusen. Ingen som berättade att det är grönt, finns små odlingar och blommor. Ingen som kunde förutspå att för mig, som lantis, ser Vivalla ut precis som många andra små inglasade centrum i svenska städer.

IMG_3544

Jag har ingen djupare kunskap om vilka områden som uppfattas som populära eller impopulära i Örebro och kan berätta för er örebroare att för mig syns ingen särskild större skillnad på ytan. Jag måste alltid fråga mig till om ett bostadsområde är eftertraktat att bo i eller inte, för det syns inte. Kanske tråkigt för den som tror sig bo i ett ”fint” område men det är så jag uppfattar det. Det är historien vi berättar för varandra som mycket påverkar bilden av stadsdelen.

Det finns utmaningar i Vivalla men ingen verkar vilja berätta om och sprida det fina som finns. Jag tänker på mannen som jag pratade med som sade ”radio och tv frågar mig alltid om Vivalla och hur det är att bo här. De berättar alltid om hur hemskt det skulle vara här men jag har bott här i 20 år och skulle inte vilja flytta oavsett vad någon erbjöd mig istället.”

Det är viktigt för mig att få mina egna bilder av Örebro och samtidigt lära mig om fördelar och utmaningar med olika bostadsområden.
Jag håller på och lär mig mer om Vivalla efter att ha jobbat snart 3 veckor på plats och ser fram emot två veckor till.
I framtiden kommer vi flytta till någon annan del av staden och då ser jag fram emot att utmana örebroarnas och mina bilder igen.

Allt är inte som sagan som berättas. Det finns ofta fler och andra historier att lyssna till.

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Politisk sekreterare

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Ställtid

Den här ängen!

A post shared by Fredrik Welander (@fredrikwelander) on

 

För första gången på många år behöver jag transportera mig till kontoret. Vi har flyttat ut vårt kommunalrådskansli från Rådhuset i centrala Örebro till ett rum vi fått låna hos Örebro Folkhögskola i stadsdelen Vivalla ett par kilometer utanför stadskärnan. För mig som bor mitt i staden och vanligtvis kan gå till kontoret och nästan alla möten jag förväntas delta i är detta något av en utmaning. Men efter en veckas initialt stress i samband med att alla vardagsrutiner ska börja fungera igen efter ledigheten har jag nu slagits – två dagar i rad – av hur viktigt det är med ställtid.

Igår åkte jag buss. En resa på kanske tio-femton minuter. På den korta tiden hann jag andas ut, rensa huvudet och städa upp bland dagens tankar. Jag var klokare när jag klev av bussen, än när jag klev på den. Eller åtminstone mer avslappnad. Idag har jag cyklat. Samma sak. Kanske ännu skönare. Sol i ansiktet, vind i håret och ljud från levande varelser som barn och fåglar (genom trafikbruset) i öronen. Ser fram emot att dagen ska ta slut så att jag får cykla hemåt. Just för att själva cykelturen lockar.

Det är något med ställtiden. De där små öarna av tomhet som öppnar sig när jag transporterar mig. Tidigare i mitt liv har dessa öar varit alltför präglade av dåligt fungerande kollektivtrafik i Stockholm i kombination med orealistiska förväntningar och vardagsstress från min sida. Nu, lite äldre och klokare, i en annan stad, så kanske den där ställtiden kan vara väldigt bra för mig. Plötsligt ser och hör jag saker som brukar i den vanligt stressade kortpromenaden mellan punkt a och b.

En av många bra saker med att flytta ut kansliet från Rådhuset en månad. Jag får nog anledning att återkomma med fler.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Prestationsångest och räckviddsoro

Under sommaren har jag till min glädje blivit elbilist.

Jag bor på landet i Gnesta och jobbar i Örebro. Från hemmet till tåget, som ska ta mig till Örebro, är jag mer eller mindre tvingad att ta bilen då busstrafiken inte passar ihop med tågtiderna och det inte finns gång- och cykelväg. Jag känner att jag vill bidra till en bättre värld och försöka leva så miljö- och klimatvänligt som möjligt men det där med bilen är en akilleshäl för mig. Hur ska jag kunna motivera att jag åker en hel del bil, även om jag samtidigt gör massor av annat som är jättebra för klimatet och miljön? Jag bestämde mig för att ta reda på lite mer om elbilar och under sommaren hände det- jag kör nu på el (som laddas med 100 % vindkraft då jag laddar hemma).

IMG_3180

Många undrar över hur en elbil presterar och hur lång räckvidden är, för båda de sakerna verkar ge oss alla lite smått ångest. Hur ska det gå om laddningen tar slut? Hur och var ska en kunna ladda? Tänk om jag inte kan åka så långt som jag vill?

IMG_1563

Som nybliven elbilist kan jag lugnt be er alla att luta er tillbaka och slappna av:

  • i min elbil finns tre (!) olika mätare där du kan se hur långt du kan åka, en annan mätare som ser ut som en bensinmätare men som visar hur mycket laddning du har kvar och dessutom en procentanvisning som visar hur mycket laddning du har kvar. Risken för att du ska stå oladdad är lika liten som att du ska stå otankad med din gamla bensinbil. Du kan dessutom följa i din mobil hur det går med laddningen av din bil och alla närliggande laddstationer finns i din inbyggda GPS i bilen. Så det är bara att köra. När det gäller räckvidden är det viktigt att tänka på att för normalbilisten är det inget,  ja inget, problem alls att ha en bil som inte kan köra jättelångt eftersom de flesta resorna är ganska korta.

IMG_2777

  • Jag är ingen expert på prestanda när det gäller bilar men att trycka plattan i mattan (ja, jag håller hastighetsbegränsningar- nu pratar vi teori!) är liksom ingen skillnad för mig som elbilist mot när jag kör bensinbil. Det är bara att köra oavsett väg och hastighet. I elbilen som jag kör finns det en knapp för ecoläge då bilen kör ännu mer elsparsamt än vanligt. Då den är inkopplad känner jag att det inte är lika mycket kraft i bilen men det är inget som jag blir störd av och för den som inte tycker om det – låt bli att trycka in den knappen.

Häftiga upplevelser som jag hittills haft med elbilen:

  • Det är helt tyst när du kör. Det är underbart. Öronen får vila och du upptäcker hur mycket bensinbilen brummar och låter.
  • Det luktar inte bensin i bilen. Nu kanske du tycker att det inte luktar bensin i din bensinbil heller men jo- det gör det. Efter att ha kört elbilen under ett par veckor för att sen sätta mig i en bensinbil kände jag skillnaden.
  • Den nya tekniken känns spännande och intressant. Som att ha bytt från svartvit tv till färg. Plötsligt händer det! Lite som att starta en rymdfärja varje gång du kör iväg.

Jag vet att alla inte känner att en har råd att köpa/leasa nya bilar men om det är så att du måste ha bil och funderar på en ny. Tänk el!

Fler frågor och svar om elbilar kan du få här: http://www.laddaelbilen.se/elbilar/fakta-om-elbilar/faq-om-elbilar-6407563

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Politisk sekreterare

 

 

 

 

 

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Flytta med cykel!

20150814_184647

Den senaste veckan har jag haft fullt upp med att förflytta mina saker till en ny stor lägenhet där jag ska bo med partner och några vänner.

Glädjen att få flytta ihop med människor en gillar och komma till en ny spännande plats där en vet att en ska trivas bra har ökats ytterligare av den fantastiska upplevelsen om att flytta med cykel. Som bilfri är jag van att problemlösa transporter och resor med andra medel, eller att be om skjuts eller samåkning. Att köra flyttlasset helt koldioxidfritt var det dock premiär för.

Flyttcykel

Att trampa flyttlasset genom stan kändes lite som en politisk manifestation, vilket stärktes av alla nyfikna blickar och de som vid rödljusen passade på att fråga som ekipaget. Till min hjälp hade jag nämligen en stor lastkärra och elcykel från Move by bike. Otroligt smidigt, trots släpets storlek. Även med tung last funkade det utmärkt med elmotorn till hjälp. Verkligen ett tips till dig som ska flytta eller transportera något stort i framtiden!

Jag hoppas på att få se mer transporter på cyklar i framtiden. Vårt jobb som parti blir att underlätta för de Örebroare som väljer alternativ till bilen.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Att ta tåget till Tysklands grönaste stad

FreiburgUnder sommaren har jag åkt tåg. Under min tågluff har jag fått besöka några nya platser och träffa människor jag aldrig mött förut. Tåget tog mig bland annat till den tyska staden Freiburg. En mycket spännande stad som lockat många svenska samhällsplanerare de senaste åren. Inte minst stadsdelen Vauban med innovativa bostäder och trafiklösningar. En stor del av fastigheterna i området har byggts och förvaltas av små ägarkollektiv på mellan 3 och 21 hushåll. Här finns en mångfald i arkitektur och sammansättning på hus, från små villor till lägenhetshus. Möjligheten att vara med och utforma sitt boende har visat sig varit en av de viktigaste faktorerna för att bosätta sig i Vauban. Människor tycker ju om att göra saker tillsammans.

Vauban
Stadsdelen Vauban består till största del av flerfamiljshus som byggts av bygggemenskaper.

Den kanske främsta anledningen till att Vauban är så omtalat är det låga bilberoendet i området. Av hushållen i Vauban är det nästan hälften som inte äger någon bil. Bilinnehavet har dessutom sjunkit. De flesta resorna som de boende i Vauban gör sker med icke-motoriserade färdmedel. Detta är anmärkningsvärt då området är beläget cirka 3 kilometer utanför Freiburgs stadskärna. Lägenheterna i området är även överlag stora, i snitt 115 kvm och barnfamiljer är en dominerande grupp i området. Många förutsättningar påminner alltså om Örebro, men utan bilarnas dominans.

Vauban2
En viktig faktor bakom det låga bilberoendet i Vauban sägs vara att invånarna erbjudits smarta alternativ till bil. I området finns en bilpool som erbjuder bilar i olika storlekar för olika behov samt cyklar och cykelkärror. De som är med i bilpoolen får dessutom tillgång till gratis lokal och regional kollektivtrafik och 50 procent rabatt på nationella tåg.

I Vauban finns detta hotell som är byggt som ett passivhus
I stadsdelen Vauban finns ett hotell byggt i två passivhus som dessutom fungerar som arbetsträning för människor med olika funktionsnedsättningar.

Med tanke på att Freiburg är en universitetsstad med 220 000 invånare och inne i en kraftig utveckling, så är det extra intressant för mig som politiker att ta intryck här. Därför bor jag hemma hos någon annan. Jag couchsurfar. Det betyder att jag är en del av ett internationellt nätverk av människor som gör plats för andra i sina hem, helt kostnadsfritt. Under sommaren har jag tagit emot gäster hemma hos mig i Varberga och nu är det min tur att gästa några andra. Det är både lärorikt och inspirerande att möta människor på det här sättet och fler än vi tror besöker faktiskt oss i Örebro på det här sättet. Viktigt, eftersom Örebro också är en del av världen, något vi kanske borde prata mer om i vårt lokala utvecklingssamtal. Vi jämför oss ofta med andra svenska kommuner, och det ska vi göra, men vi har också mycket att lära av människor och platser i resten av världen.

VaubanParkeringshus
På taket till det stora parkeringshuset har solpaneler monterats, på så sätt nyttjas taket optimalt.

En annan spännande sak med Vauban till skillnad från svenska bostadsområden är att här subventioneras inte parkering. De boende som vill ha bil får istället köpa en parkeringsplats i ett parkeringshus för cirka 150 000 kr. Gatuparkering är förutom ett par undantag förbjuden i området. På så sätt skapas plats för annat. Här har invånarna lyckats skapa ett område med en bilanvändning som ligger i nivå med citykärnor i europeiska storstäder. Här finns välutbyggd kollektivtrafik samtidigt som det skapats gatumiljöer som är lika trygga för barn att leka i som svenska bostadsområden. Och de boende har involverats i planeringsprocessen vilket gjort att Freiburg lyckats samarbeta med engagerade invånare. Visst måste vi kunna göra något liknande i vår kommun? Jag tror att Örebro kan moderniseras på liknande sätt. Många människor i vår kommun tänker så här redan idag och som politiker är det min skyldighet att väcka förslag som bidrar till att vi tillsammans kan utveckla vår plats på ett hållbart sätt.

I utkanten på bostadsområdet finns en ur och skur-förskola
I utkanten på bostadsområdet finns en ur och skur-förskola

Det märks att det finns själ i området, förmodligen för att de boende har varit så delaktiga i utformningen. Exempel på detta är den fritidspark som drivs av ideell förening som erbjuder utomhuslek, snickeri, pyssel och aktiviteter med djur för barnen i området. Angränsande ligger även en förskola med utomhuspedagogik.
I höst presenterar Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun ett budgetförslag med olika förslag för ett klokare samhällsbygge. En plats som bygger mer på människor än bilar. På delande och öppenhet och människors vilja att göra bra saker.

Niclas Persson
Kommunalråd

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Rudbecksgatan är inte en racerbana

Varför kan inte Örebro kommun sätta upp farthinder i Rudbeckstunneln?

Det är en rimlig fråga att ställa sig av flera anledningar. Trafiksituationen där idag är usel – både för trafiksäkerheten som för miljön för de boende längs Rudbecksgatan i centrala Örebro. Visst måste människor som bor mitt i staden vara toleranta för ljud, men ingen ska behöva acceptera att leva med buller som från en racerbana när de inte bor vid en racerbana. Och ingen ska behöva att riskera livet bara för att de råkar ta kvällspromenaden vid fel tillfälle.

För mig är det uppenbart att Örebro kommun måste hitta ett smart sätt att göra trafikmiljön i och kring Rudbeckstunneln trygg och säker för alla – och det omedelbart. Rudbecksgatan bör enkelt kunna 30-begränsas vilket skulle ge en bättre trafikmiljö för alla, både bilister, cyklister och fotgängare. Farthinder kommer troligen att behövas, det visar väl även den här sommarens erfarenheter. Hur de här farthinder ska utformas är en fråga för ansvariga tjänstemän när de får ett uppdrag, och det uppdraget måste ansvariga politiker ge omgående!

I Örebro måste vi förändra och modernisera trafikmiljön i hela kommunen så att fler människor kan välja att cykla, gå eller åka buss. Biltrafiken är ett hinder för Örebros hållbara utveckling så länge som den gynnas så ensidigt. För att komma till rätta med klimatfrågan på lång sikt måste vi totalt sett minska antalet transporter i samhället. Det arbetet måste påbörjas här och nu!

Nu har ännu en sommar gått där vi pratat väldigt mycket om biltrafiken och dess negativa konsekvenser för Örebro. Både i centrala Örebro och ute i Marieberg har boende och företagare vittnat om hur deras liv och verksamheter påverkas negativt av biltrafikens ytterligheter. Örebro kan bättre. Det handlar inte om några enskilda individers rätt att missbruka gatorna som vi alla är med och finansierar. Det handlar om trafiksäkerhet, livsmiljöer och respekt för våra gemensamma tillgångar och enskild egendom.

Race med bilar hör inte hemma på allmän plats, mitt i stan. Därför är jag väldigt intresserad av vad ansvarigt kommunalråd Björn Sundin (S) avser att göra för att få ned hastigheten i Rudbeckstunneln under kvällar och helger.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna
Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather