Tillsammans för klimatet – från Örebro till Paris

image

Idag ordnade Naturskyddsföreningen en klimatmanifestation på Stortorget i Örebro – Tillsammans för klimatet! Jag var en av fyra talare, och detta var vad jag sa till alla örebroare som kommit för att sätta fokus på klimatet:

Hej alla klimatvänner!

Idag är den där dagen vi sett fram emot så länge, med starten av det viktiga klimattoppmötet i Paris. Men det är också en dag som man räds lite. För det är nu det gäller, det vet vi alla. Jorden har börjat skicka sina fakturor för alla de klimatutsläpp vi gjort de senaste hundra åren.

På senare tid har klimatfrågan kommit lite i skymundan av flyktingkrisen. Jag menar att de hör ihop i allra högsta grad. Klimatförändringarna kommer sannolikt att skapa ännu fler flyktingar än idag, och det är de fattigaste i världen som drabbas hårdast. Därför måste vi tänka helt nytt, och börja bygga ett samhälle som är robust nog att ta emot många fler nya invånare än idag.

Vi kanske inte är jättemånga som samlats här idag – även om ni är många fler än jag vågat hoppas på – men vi är långt ifrån ensamma. Mer än 1,7 miljoner namnunderskrifter för ett ambitiöst och rättvist klimatavtal överlämnades igår till FN:s klimatchef. 1,7 miljoner!

Mitt parti, Miljöpartiet, sitter nu i regering för första gången. Trots det politiskt lite skakiga år som gått så har Miljöpartiet fått igenom flera gröna framsteg för klimatet. Vi har bland annat beslutat om satsningar på järnvägen, på fler klimatsmarta bostäder och bättre kollektivtrafik för hållbara städer.

Som miljöpartist är jag så klart också väldigt stolt över att vi har en grön miljö- och klimatminister som kommer företräda Sverige vid klimatförhandlingarna i Paris. Och i förrgår träffade jag Åsa Romson i Stockholm. Jag berättade för henne att vi skulle ses här idag, och frågade henne om hon hade någon hälsning. Hon blev jätteglad av att höra om ert engagemang att arrangera det här mötet, och hon berättade om hur full av energi hon själv var inför Parismötet. Hennes deltagande på mötet står på två ben – det ena är det faktiska arbetet för ett bindande klimatavtal som är rättvist även för de fattiga länderna.

Men Åsa lyfte också fram vikten av att att vara en förebild för andra länder, och visa hur vi i Sverige arbetar med innovationer och investeringar för ett fossilfritt samhälle. Vi kan visa hur man bygger höghus i trä, hur man får bort kol och olja ur värmeproduktionen, hur man renar vatten med hjälp av solljus, hur man använder matavfall för att tillverka fordonsbränsle.

Och att agera förebild är viktigt på flera nivåer. I globala klimatförhandlingar är det viktigt. Men även på lokal nivå, här i vår kommun, så är det viktigt. Jag ska erkänna att det inte alltid är så enkelt att vara miljöparti i opposition i ”Årets Miljökommun”. Det görs väldigt mycket bra för klimatet i Örebro, och oavsett vilken politisk sida man sitter på är det något som vi alla ska vara glada och stolta över!

Men visst är det så att vi fortfarande har långt kvar till en verklig klimatomställning, även här i vår kommun. Jag är personligen enormt taggad att få vara en del i arbetet med att göra Örebro kommun till ett globalt föredöme på klimatområdet.

Vi måste hoppas på att våra ledare verkligen lyckas i Paris. Men vi kan inte heller blunda för att det kan bli en besvikelse. Om det blir så får vi inte förlora hoppet om en hållbar framtid på jorden. Men vi kommer i så fall vara tvungna att hitta helt nya vägar.

Det finns några stora multinationella företag som gjort ett gemensamt frivilligt klimatåtagande. De har lovat att minska sina klimatutsläpp med långt mer än som motsvarar deras del av att nå tvågradersmålet. De säger att de gör de för att de vet att det kommer vara andra som gör mycket mindre än vad de borde. Därför gör de lite mer, för att kompensera för de andra.

Det är precis så vi ska tänka! Vi ska vara stolta över att vi kan göra mer än andra i vårt land, och mer än andra i vår kommun. Och var och en av oss ska var stolta över att vi kan vara planetskötare, och vara ett föredöme för andra. Och det allra viktigaste som finns att berätta, det är att en livsstil som är hållbar ur klimatperspektiv också kan ge var och en av oss en högre livskvalitet.

Klimatfrågan beskrivs ofta som ett hot. Och ja, det är en allvarlig stund. Men jag vill istället beskriva det som vår allra största möjlighet till ett bättre liv.

Vi kommer att klara detta – tillsammans!

image

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

DU BEHÖVS FÖR ETT ÖPPET SVERIGE!

Igår presenterade regeringen en rad förändringar på migrationsområdet som bland annat innebär en inskränkning av asylrätten och en mer restriktiv gränspolitik. Vi har stor respekt för de svåra beslut som miljöpartister i riksdag och regering behövt ta ställning till utifrån omständigheterna, men samtidigt delar vi inte analysen av vilken politik som landet och dess kommuner behöver just nu. Vi ser behov av tydligare styrning och ansvar från statens sida för att lösa ut flaskhalsar och kapacitetsutmaningar i mottagandet hos kommunerna.

Många kommuner har fått ta ett stort ansvar i mottagandet av flyktingar medan andra kommuner fortfarande har stora möjligheter att avlasta. Här i Örebro är läget under kontroll. Vår kommun har goda förutsättningar att klara ett generöst mottagande och har möjlighet att göra mer för att ta över ansvaret från de kommuner som har det tungt. Med statens hjälp, med ett kraftfullt åtgärdspaket för att klara mottagandet skulle vi kunna göra ännu mer. Samtliga utmaningar vi står inför kräver nytänkande, innovation och att göra saker annorlunda emot förr. Samhället har resurser som kan användas på ett mer effektivt sätt och omfördelas genom politiska beslut för att stötta de kommuner som har en väldigt svår situation.

Vi har förstått att många medlemmar är besvikna utifrån gårdagens besked från den rödgröna regeringen. En mer restriktiv migrationspolitik är inte svaret på hur vi ska skapa ett bättre samhälle och lösa samhällets utmaningar. Det är nu mer än någonsin du som medlem i Miljöpartiet behövs. Det är inte rätt tillfället att ge upp och lämna när partiet står i en svår situation och mer än någonsin behöver sin moraliska kompass – medlemsrörelsen. Vi behöver vara kloka tillsammans för att lösa den kris som flyktingarna står inför, och skapa möjligheter för kommunerna att göra mer. En början är att ställa krav på att staten ska visa tydligare ledarskap och skapa ännu bättre stödsystem till kommunerna och därmed de som kommer hit och söker en fristad.

De senaste veckorna har politiken rört sig åt fel håll i en oroväckande takt. I detta läge upplever vi att det behövs stabilitet i politiken för att stoppa ytterligare rörelser mot stängda gränser. Utifrån vårt partiprogram och den valplattform som Miljöpartiet gick in i regeringen med så upplever vi att det behövs tydliga röster som försvarar våra ideologiska principer.

Vi förstår att det finns mycket tankar och känslor, vi finns så klart tillgängliga för er medlemmar att prata mer under den närmaste tiden.

/Sara Richert och Niclas Persson
Kommunalråd i Miljöpartiet Örebro

Detta ställningstagande publicerades ursprungligen på den öppna Facebooksidan för Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun 25 november.

Svenska Dagbladet har uppmärksammat ställningstagandet, liksom SVT Rapport (50 sekunder in i sändningen). Fler intervjuer har gjorts under dagen.

SVT Örebro (2:25 in i sändningen).
P4 Örebro.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Dags att vara riktigt bra

Jag tycker att det har varit en jobbig höst. Jag hoppades på ett genuint och välkomnande samtal om klimatet inför COP21 i Paris där allt fler människor skulle ta plats. Istället blev det ett förryckt samtal om att starta krig istället för att stoppa det. Om att stoppa flyktingar istället för att stoppa krig. Kantat av terror, bränder, mord och rädsla.

Jag kan inte påminna mig att jag någon gång under mitt liv sett så många dramatiska livesändningar om vardagliga saker som prognoser och statistikpresentationer. Jag kan heller inte påminna mig om att jag någon gång livet lagt så mycket tid på att följa innehållslösa spekulationer och gissningar från människor som kallas experter.

Ärlig talat, jag känner mig ganska deppig. På väg till kontoret nu på morgonen trampade jag igenom säsongens första snöslask i mörkret. Efter att ha gått igenom morgonens nyheter och krigsretorik. Det ryggskott jag burit på en dryg vecka har börjat släppa, men jag kan fortfarande inte knyta mina egna skor utan att stöna högt av smärta.

Men, nog nu. Det är nog så att det är dags att vara riktigt bra. Det är dags att sluta vänta på att någon annan ska vara det. Vi ska till Paris och det måste fattas en rad kloka beslut där. Så är det bara. Och jag är tacksam över att det är kloka Åsa Romson som leder den svenska delegationen på COP21. Jag tänker att det är väldigt bra att Miljöpartiet sitter i regeringen just nu. Ja, vi får stryk. I en ganska orimlig tid där rädda och vilsna opinionsbildare och politiker testar idéer som för bara några år sedan hade uppfattats som extremistiska så får vi ta många smällar och tjuvnyp. Som nytt regeringsparti måste vi lära oss massor av saker och göra det snabbt. Klart att det kostar. Men, jag är tacksam för all energi, kunskap och engagemang som läggs ned av alla de som jobbar hårt nu – i Regeringskansliet, i riksdagen och runt i om hela landet.

Jag tror jag måste ha tålamod. Kanske mer tålamod än jag någonsin behövt ha i arbetet. Men, jag har ju inte tid att vänta. Det är ju NU det måste hända. Allt fler människor har börjat prata om 2,5-3 graders global temperaturökning som rimligt. Jobb och tillväxt är fortfarande överordnat förutsättningarna att leva och att göra det på solidariska och rättvisa villkor i mångas ögon. Påhittade ekonomiska system som berikar några få prioriteras fortfarande högre än naturliga ekosystem som vi alla är en del av. Den vita medelålders mannen, dvs jag själv, sitter fortfarande på toppen. Det säljs bilar som aldrig förr i det här landet. Och kommuner startar nya flyglinjer för skattepengar på marknader där det inte är lönsamt att flyga. Vi skickar upp mer kol i atmosfären.

Det är mycket som måste ändras, och snabbt. Och paradoxalt nog är det kanske just därför vi måste ha tålamod nu. Jag ska ta ett djupt andetag och tänka efter. Göra vad jag kan för att formulera mig utifrån VILJA istället för MOTVILJA. Vi kan inte bygga ett samhälle där vi är solidariska mot natur, djur och människor genom att vara i ständig opposition. Alla kan inte bekämpa alla hela tiden. Vi är nog bättre när vi samlas och gör saker tillsammans. Som de tusen löparna (alla deras supporters) som just nu är på språng i etapper mellan Kiruna och Paris i Riksteaterns Run for your life. Sedan förra måndagen har jag en flik ständigt öppen för att följa deras stafett söderut. I stadig takt, i en gemensam rörelse är det på väg med ett viktigt budskap till COP21 i Paris. De är gamla och unga, snabba och långsamma, lika och olika. Framför allt är de något av de mest inspirerande jag drabbats av på länge.

Häromnatten sprang min chef, kommunalrådet Sara Richert en stäcka på nästan 60 kilometer i den rörelsen. Om en stund kommer hon in på kontoret. Då ska vi prata om några aktuella ärenden och några mer långsiktiga frågor. I eftermiddag ska vi gå på Örebromötet och träffa företagare och andra näringslivsfrämjare för att diskutera kommunens näringslivssstrategi och utveckling. I morse pratade Emil Jensen om mångfald och alla i P1 och Tankar för dagen. Det var peppigt att lyssna på Emils långa uppräkning av människor som behövs.

Vi behövs. Alla.

Så det är dags att vara väldigt bra. Slut på gnäll och tröttma. In med energi. Jag städar i mina sociala medier-flöden och andas. Om samhället ska bli riktigt bra så måste vi jobba för de bra idéer som det samhället ska bygga vidare på. De idéerna kommer inte av sig själva. Fler möten, fler samtal och fler olikheter behövs.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Om en klimatstrategi och att springa för livet

Skärmavbild 2015-11-17 kl. 23.26.51

18 november 2015. Igår skickades Örebro kommuns klimatstrategi ut på remiss. Strategin har som mål att Örebro kommun ska vara klimatneutral senast år 2050. Tänk om alla städer och kommuner beslutade sig för detsamma. Tänk om världens ledare kunde enas om samma sak när de företräder oss alla i Paris om bara några veckor.

Den symboliken fick mig att bestämma mig för att springa de nästan sex milen mellan Mjölby och Gränna inatt. Mellan två bilar från Riksteatern.

”I december 2015 håller FN en av de viktigaste konferenserna i mänsklighetens historia, COP21. Under 12 dagar samlas världens ledare i Paris för att förhandla vår planets framtid. Trots att vetenskapen är tydlig, är mötets resultat ovisst.

Run for you life vill ge klimatfrågan en kropp, ett ansikte och en berättelse. Eller snarare 1000 kroppar, 1000 ansikten och 1000 berättelser.

Längs hela vägen uppmanar Run for your life dig som brinner för en hållbar framtid att ansluta dig till projektet. Detta genom att berätta hur klimatkrisen påverkar just ditt liv, din omgivning, din framtid och genom att du springer med oss till Paris. Du kan också vara med genom att anordna ett lokalt evenemang när stafetten passerar din ort.”

Så skriver Riksteatern om Run for your life. Den som liksom jag har följt stafetten via den ständigt pågående livesändningen, har sett de här kropparna och ansiktena och hört deras berättelser. Tillsammans skapar de en berättelse som är så stark och viktig att jag inte kan låta bli att delta.

Därför ställde jag till det lite för mig själv och tog den chans som uppstod, när jag fick möjlighet att göra rutinerade ultralöparen Sarah Grey som springer för Clowner utan gränser, sällskap under de sex milen mellan Mjölby och Gränna nu inatt. Jag valde bort kommunfullmäktige och några viktiga frågor till förmån för att få vara en del av något unikt.

Run for your life och dess deltagare har berört mig på djupet. Löpning är en stor del av mitt liv. I ganska många år nu har jag varit ultralöpare och för mig är det livsviktigt att få ta ut de där stegen. Men, den senaste veckan har jag sett människor som inte är långdistansare, eller ens löpare, springa för livet. Inte för sin egen skull utan för alla. För att göra ett statement, för att bli en del av en helhet och ett viktigt budskap.

Jag kände till slut att jag måste få bidra. Kalendern gjorde att det fanns få möjligheter och nu när den öppnade sig så tog jag den. På vår väg genom natten, ner genom Östergötland till Småland, längs med Vättern, kändes det så tydligt att vi sprang för något viktigare än vanligt. Att ligga i stadig takt bakom den där kamerabilen och framför den där följebilen genom en novembersvart natt skapade massor av tankar och känslor i mig.

Det är NU. Vi måste se till att det händer NU. Om vi inte kan få våra ledare att enas den här gången så riskerar följderna att bli oförlåtliga. Vi har inte råd att misslyckas i Paris. Kunskapen är på plats och allt fler får insikten. Det är nu besluten måste komma. Tusen människor springer den här stafetten. Men många fler springer med. Människor har ställt sig upp och visat hur viktigt det är att miljön och klimatet räddas. Som förtroendevald politiker och kommunalråd har jag nu förmånen att ägna mig åt den här förändringen på heltid, inom politikens ramar. Tillsammans med flera gröna politiker gör jag vad jag kan för att skapa förutsättningar för en långsiktig förändring och hållbar utveckling. Inatt kändes det som att jag som politiker var tvungen att göra något mer. Som att springa. Jag önskar så starkt att vi politiker oavsett partitillhörighet vågar ha så mycket politiskt mod att vi prioriterar klimatfrågan på riktigt nu. Inte ”balanserar mot annat”.

När vi sprang genom natten, Sarah Grey och jag, kändes det tydligt att vi sprang för livet. Jag är så inspirerad och peppad att göra ännu mer för att driva på utveckling och förändring!

Vi springer vidare. För de som levt, för oss som lever och för alla de som ska leva efter oss. I formen av en rund sten från Sápmi som bärs fram till Paris ska vi lämna ett budskap. Det Riksteatern har gjort med Run for your life är viktigt och väldigt fint. Jag är tacksam för att jag fick följa med en sträcka och bära och överlämna stenen till nästa löpare som var WWF:s generalsekreterare Håkan Wirtén. Jag kommer att följa, heja och stötta alla som tar den här stafetten vidare. Även efter Paris och COP21. Massor av saker börjar nu – i Örebro och hela världen.

Det är en stafett som aldrig får sluta.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vad visste ansvarigt kommunalråd om Estonian Air?

Jag har ställt en fråga till kommunalrådet Lennart Bondeson (KD). En fråga som jag förväntar mig att få ett tydligt svar på när kommunfullmäktige sammanträder 18 november. Det handlar om de mycket olyckliga omständigheter som verkar råda när det gäller den upphandlade flyglinjen mellan Örebro och Köpenhamn.

Det är nog väl känt att Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun är kritiska till att vi startar nya flyglinjer som ökar koldioxidutsläppen. Många känner säkert också till att vi anser att flygplatsen inte bör drivas av kommunen överhuvudtaget. Vi tycker att det är orimligt att skattebetalarna tillsammans ska bekosta en verksamhet som näringslivet självt borde kunna ta hand om. Och som näringslivet troligen också skulle ta hand om på ett bättre sätt får jag nog lägga till från och med nu.

För i takt med att journalister tittar på vad som ligger bakom den här affären mellan skattebetalarna i hela vår region, Örebro, Kumla och Karlskoga kommuner (som äger flygplatsen tillsammans) och den estniska statens flygbolag Estonian Air så får jag en allt starkare känsla av att denna affär borde kunnat göras bättre.

Den som googlar hittar efter bara några minuter tydlig information som visar att Estonian Air var ett flygbolag som länge levt under konkurshot. Redan 4 februari 2014 meddelar EU-kommissionen att den kommer att granska bolagets användande av statsstöd. Denna information finns tillgänglig i ett offentligt pressmeddelande. 

Den informationen fanns alltså öppet sökbar. Tillsammans med flera artiklar om flybolagets ekonomi, rekonstruktion och flera uppgifter som visar att Estonian Air knappast kunnat kallas en stabil och säker aktör. Ändå kallar Lennart Bondeson flygbolaget för just det. Fyra gånger under en debatt mellan oss i P4 Örebro som spelades in 26 augusti i år återkommer Lennart till att Estonian Air är en stabil och säker aktör/operatör.

28 oktober, efter att Estonian Airs konkurshot blivit känt även i Örebro (bara två dagar efter premiärflygningen till Köpenhamn från Örebro flygplats) så berättar flygplatsbolagets VD för SVT Örebro att bolagets ekonomi varit känd, men att Estonian Air bedyrat att läget var under kontroll.  Då kan jag ju inte låta bli att undra över vem som egentligen visste vad. Om vi nu ska lägga 40 miljoner pengar från skattebetalarna på den här flyglinjen är det rimligt att kräva att vi vet vem vi kommer att göra affären med. (Som det ser ut nu så är det slovenska flygbolaget Adria Airways som tar över trafiken. Ett flygbolag som också granskats av EU-kommissionen för sina statsstöd, men som fått behålla dem.)

Efter att EU-kommissionen meddelat att Estonian Air ska betala tillbaka 85 miljoner euro så har det varit ganska tyst från de som hyllat detta avtal återkommande under hösten. EU-kommissionen är inte direkt hyllande i pressmeddelandet när de skriver att ”Estonian Air has been consistently loss-making since 2006.” och ”Estonian Air has been in financial difficulties for many years. It has repeatedly benefitted from public support measures during that period.”.

EU-kommissionären Margrethe Vestager (ansvarig för konkurrensfrågor) konstaterar att:

”Companies should compete based on a sustainable business model rather than relying on continued support by the State to stay in the market. Estonian Air has repeatedly received public subsidies over the past five years but did not carry out the necessary restructuring to become viable as a business. It would not be a good use of taxpayer money to keep Estonian Air in the market artificially – nor would it be fair to competitors, which have to compete without such support.”

Flygbolaget har nu som väntat meddelat att de går i konkurs. De där 85 miljoner eurona kommer inte tillbaka till EU:s skattebetalare. Just nu verkar det inte vara helt klarlagt hur avtalet mellan Örebro flygplats och Estonian Air påverkar de närmare 40 miljoner som skattebetalarna här skulle garantera.

Vem har vetat vad och när? Jag återkommer till den där radiodebatten mellan Lennart Bondeson och mig. Fyra gånger avfärdar han mina argument genom att hänvisa till Estonian Air som en säker och stabil aktör. Så därför har jag ställt en fråga till kommunalrådet Lennart Bondeson. Och den kommer han att besvara när fullmäktige sammanträder 18 november. Jag tror att vi är ganska många som är intresserade av svaret på frågan:

Talade kommunalrådet Lennart Bondeson (KD) osanning för mig och radiolyssnarna 26 augusti eller hade kommunalrådet inte informerat sig om läget för Estonian Air när han försäkrade att flygbolaget var en stabil och säker aktör?

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather