Att prata med varandra

Sara Richert, kommunalråd, Camilla Bergholm, verksamhetschef Drivhuset och Niclas Persson, kommunalråd.
Sara Richert, kommunalråd, Camilla Bergholm, verksamhetschef Drivhuset och Niclas Persson, kommunalråd.

Jag har, tillsammans med Sara Richert, Niclas Persson, Jesper Räftegård och Kukkamariia Valtola Sjöberg, flyttat ut ifrån mitt kontor på Rådhuset i Örebro de senaste fyra veckorna. Istället har vi fått låna plats hos DrivhusetCreative House. Det har varit en väldigt bra arbetsmånad. Genom att flytta ut ifrån vår vardag på Rådhuset, in i en öppen miljö där företagare och kreatörer arbetar, så har vi fått massor av intryck och inspiration.

Vi har träffat företagare, entreprenörer och andra människor med idéer. Lyssnat på kloka tankar och idéer om hur människor förverkligar idéer, men också om Örebro och hur klimatet i kommunen är. Framför allt har vi pratat MED människor som vi inom politiken ofta pratar OM. På samma sätt har människor som kanske vanligtvis inte pratar MED politiker passat på att göra det. Vi har tagit plats i en delandekultur som skapar bra saker.

Och det händer bra saker när människor med olika bakgrund och intressen möts. Varje gång jag sitter i sådana samtal och sammanhang så slås jag av hur mycket gemensamt vi människor har med varandra. Något som är lätt att glömma bort i en samtid där allt mer information och kommunikation blir polariserad och fastnar i olika åsiktsbubblor.

Jag är väldigt tacksam och glad över att få arbeta med politiker som är öppna, lyhörda och tillgängliga. Som vill finnas där människor lever sina liv. Egentligen är det inte så konstigt, vi är ju liksom alla människor, men i våra vardagar är det lätt att bli instängd i olika processer och möteskulturer, som inte alltid andas öppenhet och inkludering.

Fyra veckor går fort och nu lämnar vi Drivhuset och Creative House för den här gången. Vi gör det med nya intryck, idéer och en stor tacksamhet. Ännu mer övertygade om att det här arbetssättet med att sitta och jobba i andras vardag gör det mycket lättare för oss att förstå vad människor tycker, tänker och vill. Vi kommer kanske att utveckla arbetssättet. Möjligen behöver vi hitta sätt att göra detta oftare, det finns ju många platser och sammanhang där vi kan lära oss viktiga saker. Genom att lyssna på nya människor.

Örebro är en fantastisk plats för mänskliga möten. När vi pratar med varandra.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Katarina Bååth till Miljöpartiets rådhuskansli!

katarinabaath

Katarina Bååth kommer att vikariera som kanslichef hos Miljöpartiet i rådhuset fram till 28 februari nästa år. Närmast kommer Katarina från en tjänst på Region Örebro län. Katarina har lång och gedigen erfarenhet av arbete i politiskt styrda organisationer och kommer att bidra med massor av energi och kunnande i Miljöpartiets politiska arbete. Vi är väldigt glada över att kunna välkomna Katarina.

Katarina börjar jobba 1 oktober och hälsar:

Jag ser verkligen emot att få vara med och utveckla Miljöpartiets politik och vårt gemensamma arbete i Örebro kommun. Speciellt ser jag fram emot att få träffa och arbeta med alla engagerade och kunniga förtroendevalda. Jag vill utveckla forum för dialog så att vi ska kunna bli ännu starkare tillsammans.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Långt kvar till ett jämställt näringsliv

Under en månad har vi på Miljöpartiet flyttat ut vårt kansli till Drivhuset som har ett rum på Creative House på väster. Nu är det bara några dagar kvar innan vi återvänder till Rådhuset och jag passade på att ta ett sista samtal med Camilla Bergholm som är verksamhetschef. Under den här månaden har jag bland annat varit med på coachning i säljpitchar och frukostmöte med Drivhusambassadörer. Jag har fått en fin inblick i deras verksamhet och sett hur viktigt deras stöd kan vara för unga människor som vill förverkliga sina visioner och idéer i form av företagande.

drivhussamtal

Det startas många nya företag varje år i Örebro. Företag som och som ger en människa möjlighet till självförverkligande, försörjning och utrymme att själv forma sitt arbetsliv. Men av alla de här företagen så är det bara 29 procent som startas av en kvinna. En siffra som är riktigt dålig, och dessutom under genomsnittet i Sverige. Ett av våra nationella jämställdhetsmål är att att kvinnor ska ha samma möjlighet och villkor för att uppnå ekonomisk självständighet. I kommunens näringslivspolitiska program står det också att vi ska stödja och utveckla företagande och innovativa miljöer på likvärdiga villkor för kvinnor och män . Men vi har uppenbarligen en ganska lång väg kvar till jämställdhet när vi tittar på näringslivet i Örebro kommun.

Men när jag pratar med Camilla Bergholm berättar hon att andelen kvinnor av ”deras” företagare uppgår till 53 procent, alltså en majoritet kvinnor. Då blir jag ju nyfiken – hur kommer det sig? Enligt Camilla dels på att Drivhuset inriktar sig på universitetsstudenter, och där är ju andelen kvinnor störst idag. Men det skulle också kunna bero på att medarbetarna på Drivhuset nästan uteslutande är kvinnor och att det faktiskt har påverkan på hur de uppfattas av unga kvinnor som vänder sig till dem. Det har ju traditionellt sett oftast varit män som varit verksamma hos många av de aktörer som man möter som nyföretagare – inkubatorer, företagsrådgivning och banker. Sannolikt är unga kvinnliga företagare mer benägna att ta hjälp av en aktör som Drivhuset om det finns en jämnare representation utifrån kön. (Och här spelar även andra faktorer som ålder och kulturell bakgrund en viktig roll också)

Det sätter igång en massa tankar i mig. När kommunen – utifrån sitt Näringspolitiska program – har ambitionen att stärka jämställdheten så borde vi ju givetvis ställa tydliga, uppföljningsbara krav på alla aktörer som vi ger ekonomiskt stöd till. Almi, Nyföretagarcentrum, Alfred Nobel Science Park, Handelskammaren osv. De ska kunna visa hur de utvecklar sin egen organisation och verksamhet för att särskilt främja kvinnligt företagande. Alla kommunens ekonomiska flöden både inom och utanför kommunens väggar borde åtföljas med tydliga krav på jämställdhetstänk. Och inte i form av fluffiga skrivningar i strategiska dokument. Utan i form av redovisning av konkreta åtgärder som leder till verklig förändring. Till exempel var i samhället man söker upp företagare och idéer, vilka metoder man använder eller vilken representation man själv har bland medarbetare som möter företagarna.

Den här frågan är bara en av alla värdefulla insikter och tankar jag fått med mig från vår månad på Creative House. Vi har haft många väldigt intressanta samtal med företagare och lärt av varandra – det finns uppenbarligen kunskapsluckor om politiken hos näringslivet men också en stor nyfikenhet.

I januari flyttar vi ut kansliet igen till en annan del av kommunen och öppnar nya dörrar!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Reflektioner från arbetspass i omsorgen

Som fritidspolitiker (ledamot i Kommunfullmäktige och ersättare i Programnämnd Social Välfärd) vill jag komma ut i verksamheterna och uppleva vardagen tillsammans med de människor som berörs av de beslut jag är med och fattar. Vård- och omsorgsfrågorna är viktiga och påverkar människor och jag har inte varit inne i aktivt arbete i de här verksamheterna sedan jag jobbade som sjukvårdsbiträde i Nora och Lindesberg för ungefär 35 år sedan.

perfolkeson

Nu har jag varit med några arbetspass med Larmgruppen, en hemvårdsgrupp och på ett demensboende. Jag gick med hela kvällspass på mellan 6 och 8 timmar enligt ordinarie schema, med arbetskläder och undertecknat sekretessavtal. Jag tyckte inte att det räckte med en frågestund och korta samtal med personalen i fikarummet. Personalen och de närmaste cheferna var positivt överraskade av att jag som politiker ägnade deras verksamhet så mycket tid, och jag är mycket tacksam för att de tog emot mig. Jag blev på något sätt en i arbetsgrupperna och smorde hälar, duschade rullstolsburen person, torkade golv och serverade mat.

Det blev bra arbetspass för mig och jag tror att jag inte var i vägen utan faktiskt både fick lära mig saker och bidra lite grann under de här kvällarna.

Nu kommer jag att ta med mig de här upplevelserna vidare i mitt och Miljöpartiets politiska arbete, men redan nu vill jag gärna dela med mig av några spontana reflektioner:

  • Jag tror att det skulle vara bra om Larmgruppen inom hemvården kunde ha bärbara datorer eller läsplattor med sig i bilarna. Då skulle de snabbare kunna läsa information om personerna de ska besöka och dokumentera vad de gjort. Nu måste de in till de fasta datorerna på kontoret.
  • Nyckelfri hemvård (dvs upplåsning elektroniskt hemma hos omsorgstagarna via personalens mobil) skulle kunna spara mycket körtid, och därmed skona miljön. Jag vet att det planeras för detta, men det borde införas så snabbt som möjligt.
  • Det känns snurrigt att hemvården (inklusive larmgruppen) måste ägna tid åt att betala parkeringsavgift på kommunala parkeringar och hos Öbo. Kommunen borde kunna lösa detta smidigare, åtminstone mellan kommunala förvaltningar och gentemot helägda bolag.
  • Det finns en knepig balansgång mellan personlig integritet och säkerhet när personer på grund av demenssjukdom vandrar ut och går vilse. Låsa eller inte låsa dörren, när personerna tappat förmågan att förstå sitt eget bästa? Jag tror nationell lagstiftning behöver ses över.
  • Det är svårt att tillfredsställa önskemål som är väldigt olika för olika människor. Var ska vi dra gränserna för vilken skattefinansierad service som ska erbjudas? Ibland behöver politiken sätta gränser, inte enbart låta personalen våndas. En ytterlighet när det gäller larm: En person som bor hemma larmade i snitt mer än 40 gånger per dygn under en månad. Är det då rimligt att låta vederbörande bo kvar hemma? Eller borde vi ha en policy så att hen får plats på ett boende med personal inom gångavstånd dygnet runt?
  • Ett annat exempel på olika syn: En av omsorgstagarna jag pratade med om hemvården tyckte den var bra för det mesta, men att vikarierna i somras var unga, okunniga personer som inte borde fått jobba där. En annan tyckte spontant att de unga, vänliga vikarierna i somras var jätteduktiga.
  • Jag tror på intraprenader som idé! Dessa kan ge ökad frihet under ansvar. Demensboendet jag var på såg fram emot att få bli intraprenad nästa år, räknar med att göra ett litet överskott och hade redan planer för hur det ska användas. Bland annat till att göra trädgården ännu trivsammare för de boende.

Jag vill tacka alla människor jag kom i kontakt med under de här kvällarna. Ni har bidragit till att ge en fritidspolitiker erfarenhet och inspiration, något jag tycker att fler fritidspolitiker ska ta chansen att få på det här sättet. Jag är övertygad om att det fördjupar kunskap och insikter när det är dags för att fatta politiska beslut.

/Per Folkeson, fritidspolitiker
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather