Alsalamskolans framgångsfaktorer: Små klasser, IT-satsning och svenska i fokus

alsalam

Flera saker låg bakom att jag ville besöka Alsalam-skolan och Alrisalah stiftelsen, och jag ska inte sticka under stolen med att en sak som spelade in var en ilska över Sverigedemokraternas konspirationsteorier de framfört i nämnden tidigare denna månad där de kallar skolledningen för religiösa fundamentalister. Men främst var det för att följa upp mitt första besök som jag gjorde redan 2010. Jag var helt enkelt nyfiken på att höra om skolans utveckling och expansion sen dess.

Rektor Shahin och stiftelsens VD Hussein berättar stolt om sin skola. De framhäver sina framgångsfaktorer med små klasser med max 15 elever per klass och att de tagit in IT i klassrummet både i form av smartboards och paddor till personalen. De har kämpat med att minska lärarnas administration och hittat bra IT-verktyg. Jag får även intrycket av att Shahin som är rektor är väldigt noga med sitt pedagogiska ledarskap och att finnas till för personalen snarare än att knappa med budgeten på ett kontor.

Vi pratar en hel del om integration och utmaningen att stärka de elever som kommer till Sverige med kort eller ingen tid i skolan i hemlandet. Barn till föräldrar som är oskolade eller analfabeter. Det är tydligt att skolan är stolt över att elever på skolan klarar kunskapsproven bra och att flera gått vidare till väldigt krävande högskolestudier. Framgångsfaktorer som de lyfter fram är att de har bred språkkompetens bland anställda på skolan och kan samla nyanlända för halvdagar i modersmålsklasser, och sedan andra halvan i hemklasserna. De är noga med att poängtera att de har endast svenska lärare. De tar svenskundervisningen på allvar och anser det viktigt att eleverna, särskilt de som inte har svenska med hemifrån, får tydligt att svenska är det språk som gäller som regel i undervisningen.

Syftet med besöket var att få lärdomar om skolans undervisning och det pedagogiska arbetet. (Uppenbarligen är det något skolan gör rätt när så många elever växer så snabbt, trots rätt kassa förutsättningar.) Men det är nästan oundvikligt att inte komma in på det samtal som är så angeläget, särskilt i de västra delarna av staden och då främst Vivalla. Rekryteringen till ISIS är uppe på tapeten. Hussein delar sin frustration att de och muslimer i allmänhet sällan bjuds in till konferenser och liknande som berör bekämpande av extremism. Slutsatsen på dessa konferenser är ofta att det är det muslimska samhället som behöver kraftsamla, men ingen bidrar till att mobilisera och bjuda in.

Hussein och rektor Shahin berättar om hur skolan gjort målinriktat arbete efter att elever på högstadiet hörts prata positivt om ISIS. De hymlar inte med att det finns ett problem men är fast beslutna att som de säger, vända risker till chanser. De vet att det är hemifrån eleverna bär med sig dessa tankar och ideer. Genom att ha genomfört insatser i värdegrunds och demokratiundervisning skickade de hem eleverna för att undervisa och bilda sina föräldrar. Planen bygger på att barnen görs till aktörer för att även förändra sina föräldrar, som många gånger saknar bildning ifrån hemlandet.

Jag kanske inte håller med i alla delar, men den återkommande tanken för utbildningen på skolan är att barnen ska identifiera sig som svenskar. De vill att elever och föräldrar ska prata mer om det svenska samhället än de samhällen de lämnat. De vill skapa en känsla av stolthet och angelägenhet för det som pågår här i Sverige. Därav är de så nitiska med att alla lärare ska vara svenskfödda och att eleverna snabbt får lära sig att svenska är språket som är nyckeln till undervisningen och samhället.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather