Alla inlägg av Fredrik Welander

Välkommen Jonas Jernberg, ersättare i gymnasienämnden

13510736_10206395449350615_975998807_nMiljöpartiet växer med nya medlemmar och nya förtroendevalda. Idag presenterar vi Jonas Jernberg, som är nyvald som ersättare i gymnasienämnden.

Vem är Jonas Jernberg?

Jag heter Jonas Jernberg, 52 år, pappa till två söner, gift med Pia och har en liten pudel, Axel, som personlig tränare. Han får mig att promenera tre till fyra gånger per dag i ur och skur. Jag är egen företagare sedan 10 år tillbaka och jobbar med miljöfrämjande åtgärder till vardags. Jag är nyligen invald som ersättare i gymnasienämnden och brinner för att ge våra barn en så bra väg ut i arbetslivet som vi kan. I  gymnasieskolan börjar våra vuxenidentiteter formas och det vi lär oss samt de värderingar vi skapar där följer oss ut i vuxenlivet.

Varför blev det Miljöpartiet för dig?

Jag blev Miljöpartist av den enkla anledningen att jag anser att miljön och klimatet är den viktigaste utmaningen att lösa för att vår befolkning ska får en dräglig framtid. Allt annat är beroende av om vi har ett jordklot som kan försörja oss. Tillgången på alternativa jordklot har nämligen visat sig vara begränsad. Så därför måste vi fokusera på att göra rätt insatser för att bevara den vi bor på.
Miljöpartiet är enligt mig det bästa alternativet om vi ska lyckas ställa om till en hållbar framtid.

För egen del köper jag vindkraftsel till min lägenhet, har solceller på sommarstugan och använder cykel som till och från kontoret varje dag, De gånger jag besöker kunder använder jag tåg och kollektiva färdmedel i mesta möjliga grad.

Den omställning jag gjorde för egen del var lättare än jag hade föreställt mig. Dessutom sparar jag en massa pengar som jag kan göra något annat för än bara till bilresor. Bilen använder jag bara när jag verkligen behöver den.

Vilken nämnd kommer du att jobba i och vad ser du fram emot i uppdraget?

I gymnasienämnden är mitt mål att ge elever och personal goda förutsättningar till att göra ett bra jobb. Barnen är vår framtid och det är de som skapar framtidens Örebro. Det är där vi ska lägga energi på att skapa förståelse för ett öppet integrerat samhälle med fokus på jämställdhet och hållbarhet. Även om vi nu sitter i opposition så kan vi vara med och påverka att när beslut tas så ska de vara förankrade just i jämlikhet och hållbarhet.

Om du får tipsa någon om att uppleva Örebro, vad berättar du då?

Som inflyttad örebroare (1998) har jag lärt mig uppskatta alla gröna ytor som finns i staden och dess närhet. Stadsparken, Karlslund, Oset och alla små parker som man som hundägare uppskattar att strosa i. Jag kan rekommendera andra att bara vandra kring i vår fina stad och inte minst träffa alla trevliga örebroare som rör sig i stadslivet. Alltid träffar man någon som man känner igen.

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Dags att vara riktigt bra

Jag tycker att det har varit en jobbig höst. Jag hoppades på ett genuint och välkomnande samtal om klimatet inför COP21 i Paris där allt fler människor skulle ta plats. Istället blev det ett förryckt samtal om att starta krig istället för att stoppa det. Om att stoppa flyktingar istället för att stoppa krig. Kantat av terror, bränder, mord och rädsla.

Jag kan inte påminna mig att jag någon gång under mitt liv sett så många dramatiska livesändningar om vardagliga saker som prognoser och statistikpresentationer. Jag kan heller inte påminna mig om att jag någon gång livet lagt så mycket tid på att följa innehållslösa spekulationer och gissningar från människor som kallas experter.

Ärlig talat, jag känner mig ganska deppig. På väg till kontoret nu på morgonen trampade jag igenom säsongens första snöslask i mörkret. Efter att ha gått igenom morgonens nyheter och krigsretorik. Det ryggskott jag burit på en dryg vecka har börjat släppa, men jag kan fortfarande inte knyta mina egna skor utan att stöna högt av smärta.

Men, nog nu. Det är nog så att det är dags att vara riktigt bra. Det är dags att sluta vänta på att någon annan ska vara det. Vi ska till Paris och det måste fattas en rad kloka beslut där. Så är det bara. Och jag är tacksam över att det är kloka Åsa Romson som leder den svenska delegationen på COP21. Jag tänker att det är väldigt bra att Miljöpartiet sitter i regeringen just nu. Ja, vi får stryk. I en ganska orimlig tid där rädda och vilsna opinionsbildare och politiker testar idéer som för bara några år sedan hade uppfattats som extremistiska så får vi ta många smällar och tjuvnyp. Som nytt regeringsparti måste vi lära oss massor av saker och göra det snabbt. Klart att det kostar. Men, jag är tacksam för all energi, kunskap och engagemang som läggs ned av alla de som jobbar hårt nu – i Regeringskansliet, i riksdagen och runt i om hela landet.

Jag tror jag måste ha tålamod. Kanske mer tålamod än jag någonsin behövt ha i arbetet. Men, jag har ju inte tid att vänta. Det är ju NU det måste hända. Allt fler människor har börjat prata om 2,5-3 graders global temperaturökning som rimligt. Jobb och tillväxt är fortfarande överordnat förutsättningarna att leva och att göra det på solidariska och rättvisa villkor i mångas ögon. Påhittade ekonomiska system som berikar några få prioriteras fortfarande högre än naturliga ekosystem som vi alla är en del av. Den vita medelålders mannen, dvs jag själv, sitter fortfarande på toppen. Det säljs bilar som aldrig förr i det här landet. Och kommuner startar nya flyglinjer för skattepengar på marknader där det inte är lönsamt att flyga. Vi skickar upp mer kol i atmosfären.

Det är mycket som måste ändras, och snabbt. Och paradoxalt nog är det kanske just därför vi måste ha tålamod nu. Jag ska ta ett djupt andetag och tänka efter. Göra vad jag kan för att formulera mig utifrån VILJA istället för MOTVILJA. Vi kan inte bygga ett samhälle där vi är solidariska mot natur, djur och människor genom att vara i ständig opposition. Alla kan inte bekämpa alla hela tiden. Vi är nog bättre när vi samlas och gör saker tillsammans. Som de tusen löparna (alla deras supporters) som just nu är på språng i etapper mellan Kiruna och Paris i Riksteaterns Run for your life. Sedan förra måndagen har jag en flik ständigt öppen för att följa deras stafett söderut. I stadig takt, i en gemensam rörelse är det på väg med ett viktigt budskap till COP21 i Paris. De är gamla och unga, snabba och långsamma, lika och olika. Framför allt är de något av de mest inspirerande jag drabbats av på länge.

Häromnatten sprang min chef, kommunalrådet Sara Richert en stäcka på nästan 60 kilometer i den rörelsen. Om en stund kommer hon in på kontoret. Då ska vi prata om några aktuella ärenden och några mer långsiktiga frågor. I eftermiddag ska vi gå på Örebromötet och träffa företagare och andra näringslivsfrämjare för att diskutera kommunens näringslivssstrategi och utveckling. I morse pratade Emil Jensen om mångfald och alla i P1 och Tankar för dagen. Det var peppigt att lyssna på Emils långa uppräkning av människor som behövs.

Vi behövs. Alla.

Så det är dags att vara väldigt bra. Slut på gnäll och tröttma. In med energi. Jag städar i mina sociala medier-flöden och andas. Om samhället ska bli riktigt bra så måste vi jobba för de bra idéer som det samhället ska bygga vidare på. De idéerna kommer inte av sig själva. Fler möten, fler samtal och fler olikheter behövs.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Den första budgeten

12141611_10153308128447872_9209200761531825840_n

Jag har varit inblandad i olika budgetprocesser som tjänstemän på olika nivåer tidigare i mitt liv. I kommunal och i statlig tjänst. Nu har jag för första gången jobbat med en budget på den politiska sidan, som politisk sekretare på Miljöpartiets rådhuskansli i Örebro. Det har varit en skön, grön och lärorik process.

Idag har vi presenterat ett väl genomarbetat förslag till budget för Örebro kommun. Kommunalråden har gjort ett jättejobb, ledningsgruppen likaså och medlemmarna i partiets lokalavdelning har bidragit med engagemang och kunskap under ett par olika workshops. Tillsammans med min erfarna, kloka och rent fantastiska kollega Kukkamariia har gjort vad jag kunnat för att bidra i processen. Tillsammans med kommunalråden Sara och Niclas känns det som att vi fått till ett bra arbete på rådhuskansliet. I vardagen 12105972_10153290435882872_5732525152144886792_nhar vi fått till ett bra sätt att arbeta tillsammans och vi får hela tiden inspel av gröna kompisar i Miljöpartiet. I budgetgänget har vi under den mest intensiva perioden dessutom haft så oerhört stor hjälp av Jesper som jobbar politiskt med de sociala välfärdsfrågorna i vårt rådhuskansli. Vi var ett bra sällskap som stöttades av flera!

Nu har vi gått i mål. Den senaste tiodagarsperioden har varit en av de mest intensiva jag upplevt. Från politikutveckling till bildval via formalia och informella diskussioner. Att göra en budget för en stor kommun i snabb utveckling tar tid och energi. Jag tycker att vi landat i en väldigt bra budget med kloka förslag till hur örebroarnas skattepengar ska användas. Och det är viktigt att vi fattar en del grundläggande beslut nu för att kunna finansiera åtgärder som måste till för att bryta negativa sociala trender och komma tillrätta med den negativa klimatpåverkan vi örebroare står för.

Nu kommer det ju inte bli vår budget som antas av kommunfullmäktige, men jag kan ärligt säga att det skulle gå utmärkt att styra kommunen med den här budgeten. Någon annan ambitionsnivå kunde vi förstås inte ha i arbetet.

Omställning kostar, men lönar sig på sikt. Om vi bara möter en ökad befolknings krav genom att skjuta till resurser, utan att göra något för att förändra och förebygga de sociala problem som finns, då kommer vi bara se problemen växa i takt med befolkningen. Om vi fortsätter att skjuta upp verkliga och viktiga omställningsåtgärder för att minska vår klimatpåverkan, då skapar vi bara nya och större åtgärder som vi måste göra senare.

Vi har en god möjlighet nu. Att faktiskt bryta dåliga trender och göra något för att förändra. Det känner jag har blivit ännu tydligare i den här processen. Visst, det blev några (eller ganska många) nätter med väldigt lite sömn. Det blev några helger och kvällar med väldigt mycket arbete. Men, oj vad jag har lärt mig. Och viktiga saker.

Det är orimligt och tråkigt att den här budgeten kommer att falla i fullmäktige. Men, jag är säker på att alla våra förtroendevalda kommer att kunna använda den för att skriva kloka motioner och utveckla många förslag för en grönare politik i Örebro. För en politik som får vår stad och kommun att hålla ihop,  utan att förstöra möjligheterna för de människor som ska leva här efter oss att göra samma sak.

Tillsammans är grejen.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Ställtid

Den här ängen!

A post shared by Fredrik Welander (@fredrikwelander) on

 

För första gången på många år behöver jag transportera mig till kontoret. Vi har flyttat ut vårt kommunalrådskansli från Rådhuset i centrala Örebro till ett rum vi fått låna hos Örebro Folkhögskola i stadsdelen Vivalla ett par kilometer utanför stadskärnan. För mig som bor mitt i staden och vanligtvis kan gå till kontoret och nästan alla möten jag förväntas delta i är detta något av en utmaning. Men efter en veckas initialt stress i samband med att alla vardagsrutiner ska börja fungera igen efter ledigheten har jag nu slagits – två dagar i rad – av hur viktigt det är med ställtid.

Igår åkte jag buss. En resa på kanske tio-femton minuter. På den korta tiden hann jag andas ut, rensa huvudet och städa upp bland dagens tankar. Jag var klokare när jag klev av bussen, än när jag klev på den. Eller åtminstone mer avslappnad. Idag har jag cyklat. Samma sak. Kanske ännu skönare. Sol i ansiktet, vind i håret och ljud från levande varelser som barn och fåglar (genom trafikbruset) i öronen. Ser fram emot att dagen ska ta slut så att jag får cykla hemåt. Just för att själva cykelturen lockar.

Det är något med ställtiden. De där små öarna av tomhet som öppnar sig när jag transporterar mig. Tidigare i mitt liv har dessa öar varit alltför präglade av dåligt fungerande kollektivtrafik i Stockholm i kombination med orealistiska förväntningar och vardagsstress från min sida. Nu, lite äldre och klokare, i en annan stad, så kanske den där ställtiden kan vara väldigt bra för mig. Plötsligt ser och hör jag saker som brukar i den vanligt stressade kortpromenaden mellan punkt a och b.

En av många bra saker med att flytta ut kansliet från Rådhuset en månad. Jag får nog anledning att återkomma med fler.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Bra gröna dagar i Almedalen

tal

Mitt åttonde år i Almedalen blev det första i ett politiskt uppdrag. Eller åtminstone en politisk anställning. Det var skönt att ägna några dagar åt gröna idéer i seminarier och möten. Tillsammans med Sara Richert, som är kommunalråd för Miljöpartiet, gick jag på några spännande panelsamtal om bland annat trä som ersättning för olja och om den nya livsmedelsstrategin. Lokalt arbetar vi bland annat med tankar på en kommunal träbyggnadsstrategi och idéutveckling när det gäller lokal och hållbar livsmedelsproduktion. Vi hann också förbi Stora Miljökvällen, ett av Almedalsveckans allra populäraste mingel, där många ville prata om Örebro (som fick ta emot pris som Årets miljökommun).

FWR_3913

Två av de samtal som jag tyckte allra bäst om genomfördes i Sankta Maria Domkyrka. Det första – Oklara nyanser av grönt – är finansbranschen redo att anta klimatutmaningen?  – handlade om grön ekonomi och i det deltog finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund tillsammans med Sarah McPhee, vd, SPP. Mats Andersson, vd, Fjärde AP-fonden. Svenne Junker, forskare och ansvarig för finansfrågor, Naturskyddsföreningen. Moderator var Nina Ekelund, styrelseordförande 2050. Det andra var ett lugnt och skönt samtal mellan Kultur- och demokratiministern, Miljöpartiets egen superhjälte Alice Bah Kuhnke och ärkebiskopen Antje Jackelén. Ett samtal om kultur, religion och fred.

FWR_3921

I Almedalsparken hann jag lyssna på viktiga samtal om feministiska perspektiv på klimatförändringarna och strategier för utveckling av Miljöpartiets politik. Engagerat deltagande av flera Miljöpartister, inte minst Anders Wallner, vår partisekreterare som dessutom presenterade sommarens mest Miljöpartistiska pepplåt – Allting börjar nu med RMK & Toppen.

gustav

Efter Gustav Fridolins engagerade tal om skolan, miljön och den internationella solidariteten (ett tal jag verkligen gillade eftersom det hela tiden stegrades lite grann) satte Sara och jag oss och fick ett par nödvändiga timmar i lugn och ro och fick prata igenom våren och planera lite försiktigt tiden som kommer. Viktigt och skönt. Ett bra sätt att gå ut i sommaren och ledigheten.

Nästa år lär vi bli fler gröna från Örebro i Almedalen. Det blir toppen! Mötena som uppstår här i gränder och i korsningar är väldigt bra. Fler borde ta del av dem.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Katarina Bååth ny ersättare för Miljöpartiet i fritidsnämnden

kbaath

Katarina Bååth är en engagerad, kunnig och erfaren person som nu tagit ett uppdrag för Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun. Katarina kommer in i ett gäng gröna politiker som jobbar hårt för ett Örebro som håller ihop och utvecklas hållbart. Jag ställde några korta frågor till Katarina för att vi ska lära känna henne.

1. Vem är Katharina Bååth?

Jag är 42 år och bor i Örebro tillsammans med två barn och en sambo. Jag jobbar som utvecklingsledare och kommunikatör inom energi- och klimatområdet.

2. Vilken nämnd kommer du att sitta i och vad ser du fram emot att göra i nämnden?

Jag kommer ta plats som ersättare i fritidsnämnden. Jag ser fram emot att vara med och påverka så att örebroarna får ett bra och varierat fritidsutbud. Särskilt intresserad av barn och unga och att idrotten är inkluderande och tillgänglig för alla. Idrottsverksamheten för barn och unga ska handla om hälsa och personlig utveckling. Toppning och utslagning måste vi jobba på att få bort.

3. Varför blev det Miljöpartiet för dig?

Forskning inom miljöområdet som jag har fått del av genom mitt arbete skakar om. Jag är inte orolig för mig och mina barns framtid men för deras eventuella barn är jag väldigt bekymrad. Vi måste få stopp på den negativa utvecklingen och påverkan vi människor har på miljön, naturen och planeten. Vi måste alla ta ansvar för att leva mer hållbart.

4. Vad rekommenderar du andra att uppleva i Örebro den här sommaren?

Själv tänker jag knappt lämna vår region denna sommar, så jag har många tips att ge. Gå på stan och strosa och njut av Open Art, ta en fika i Wadköping, cykla ut till Oset eller varför inte ta bussen upp till Ånnaboda och gå en rundslinga på Bergslagsleden.

Miljöpartiet i Örebro välkomnar Katarina och ser fram emot att dina insatser. Vi har plats för många fler, så om du som läser också vill engagera dig i Miljöpartiet är du välkommen att bli medlem. Eller så kontaktar du någon av oss i Miljöpartiet här i Örebro så träffas vi och pratar om saken.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Att säga som det är

Jag läser Fokus. Det är en högtidsstund varje fredagmorgon att få äta frukost lite längre och gå igenom tidningen. I tio år har den funnits och det är bra att den gör det. En av mina favoritdelar kommer i slutet. Där tidningen i illustrationer presenterar korta fakta om något i samtiden. Som idag:

De hade ju kunnat skriva så här också: Mat med gifter och tillsatser är billigare än vanlig mat.

Jag tror att vi ibland behöver fundera över våra ordval. Det som står i Fokus stämmer väl med hur vi ser på bra och giftfri mat. Att den är något annat än den mat som vanligt folk äter. Det normala är att vi köper och äter mat som innehåller gifter och tillsatser. De som inte gör det är någon lyckligt lottad elit av miljövänner och superakademiker. Det är en knasig konspirationsteori och varje gång jag måste försvara giftfri mat mot argument om att alla minsann inte har råd att köpa den tänker jag på hur vi pratar om de här sakerna. Samtalet kan gå runt och runt i turer om priser. Är det den giftria maten som är för dyr? Är det giftmaten som är för billig? Vi borde ändra på sättet vi använder orden och säga som det är:

Mat utan gifter och tillsatser är vanlig mat. Det borde vara normalt att äta sån mat. Egentligen är det väldigt konstigt att det överhuvudtaget säljs annan mat. Den vanliga maten måste nog bli just det. Vanlig.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

När tågen inte går

Det är tomt i rummet bredvid. Min kollega Kukkamariia kan inte komma till Rådhuset idag. Heller. Tågen funkar inte. Det som skulle vara så lätt blir ibland så svårt. I det här fallet att åka från Gnesta i Södermanland till Örebro.

Det är fortfarande tågkaos. Nedrivna kontaktledningar, ledningsbränder och annat i södra Stockholm gör den här måndagen till en stor utmaning för massor av människor som ska transportera sig mellan hem och något annat. Kanske ett kontor, en skola eller något annat viktigt. Idag ställs det in möten som kunde gjort världen bättre. Väldigt många möten ställs in.

Vem betalar priset? Lite abstrakt skulle jag vilja säga samhället. Men väldigt konkret skulle jag säga enskilda individer – kvinnor, män och barn.

Jag tänker tillbaka på mina egna tiotusen timmar på tåg. I ungefär två år pendlade jag mellan Örebro och Stockholm. Först veckovis, sedan dagligen. Sedan pendlade jag inom Stockholm via SLs pendeltågs- eller tunnelbanetrafik i många år. När jag försöker minnas de olika tillfällen jag missat viktiga och roliga möten och händelser som kunde påverkat mig positivt. När jag minns alla de gånger jag kommit försent till förskolan/skolan, tvingats ställa in träningar eller på annat sätt smitta mina barn med den stress som det faktum att det är omöjligt att säkert planera sin tid när den kollektiva trafiken är transportsättet… när mina tankar vandrar tillbaka tid känner jag hur magen knyter sig.

Jag har haft tur. Efter många år och tiotusen timmar tog jag chansen att byta liv. Idag går eller cyklar jag till nästan alltid. Både i jobb och privat. Jag måste inte resa med bil, buss eller tåg i min vardag. Jag kan, men jag måste inte. Men jag har så många vänner som inte har samma möjlighet.

Som Kukkamariia som inte är i rummet bredvid just nu.

Vi pratar mycket om regionförstoring i Sverige. Lösningen på många av våra problem sägs vara att vi ska röra oss över större ytor i vår vardag. Att vi ska bo på en plats och jobba på en annan och njuta av ledighet på en tredje, fjärde och femte, och att avstånden mellan dessa platser kan bli allt större. Jag tror inte att det är en hållbar lösning. Landet vi lever i är stort och väldigt glest befolkat. Det är väldigt dyrt att utveckla och underhålla järnväg och rent historiskt har vi ju snarare motarbetat den här utvecklingen och underhållet. Istället har vi asfalterat, breddat asfalterat mer. Öppnat upp för biltrafik. Till och med i städer där kollektivtrafik skulle kunna lösa de transporter cykeln inte klarar av.

Så där står vi nu. Men en havererad järnväg och krav på att medborgare ska röra sig längre för att kunna få jobb. Ingen pratar om att höja skatter för att ha råd med utvecklingen. Ingen. Visst är det bra att regeringen presenterar nya satsningar. Det kommer lösa en del problem, men inte räcka till allt. Eftersom regeringar inte prioriterat detta tidigare. Eftersom näringslivets röst skriker högt om att stöd till flyg, men är väldigt lågmäld i kraven på fungerande järnväg. Och du och jag? Det är inte så många som hör oss när vi sitter hemma och muttrar för att vi inte kunde ta oss till kontoret. Eller när vi står och slåss om de få taxibilar som kan transportera oss från pendeltågsperrongen till city.

Jag hoppas och tror att det här går att ändra på. Men, det kräver att fler grupper kommer med förslag på hållbara lösningar för att utveckla och underhålla järnvägen. Människor och företag måste kunna lita på att resan och transporten fungerar. Vi behöver effektivisera själva resandet och bygga ut klok infrastruktur. Och vi behöver komplettera den enstämmiga sången om regionförstoring. Fler människor behöver kunna försörja sig på platsen där de lever, utan att tvingas resa över långa avstånd. Därför borde vi prata mer om IT-infrastruktur, entreprenörskap och social ekonomi också.

Annars kommer inte människor som Kukkamariia kunna komma till Örebro och arbeta med all sin kunskap och erfarenhet. Förlusten är helt och hållet vår.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Några tankar om köpstopp, och en fråga.

Örebro kommuns projekt Klimatsmart vardag fortsätter och idag blev det så att ett antal människor i mitt Facebookflöde kände sig manade att sätta ned fötterna hårt, ställa sig upp och……RASA! Varför? Jo, för att i mars tänker projektet uppmärksamma köpstopp som ett av många olika sätt att minska Örebros klimatpåverkan i enlighet med klimatplanen. Idag skrevs det som köpstoppet i lokaltidningen och det pratades om det i lokalradion. Reaktionerna blev alltså på sina håll väldigt starka. Jag tycker att reaktionerna är intressanta och behöver få tänka högt en stund.

Eftersom det var ett tag sedan jag uppskattade mitt eget ekologiska fotavtryck så gör jag det igen. Använder Världsnaturfondens webb och kommer fram till att om alla skulle leva som jag så behöver vi 2,65 jordklot.

Skärmavbild 2015-03-04 kl. 17.35.00

Det är 1,65 jordklot fler än det enda vi har. Och då har mitt avtryck ändå minskat med en hel planet de senaste åren eftersom jag har slutat äta djur, bytt hus mot lägenhet, kör bil mycket mer sällan, nästan aldrig flyger och knappt köper prylar längre. Ändå leder mitt liv till att kommande generationer måste hitta ett par nya jordklot att leva på, eller gå under.

Förändring är något de flesta av oss kräver, men vem ska förändra sig? Den frågan är ett av klimathotets och hållbarhetens största inneboende problem. Nånannan är oftast svaret, och det är ett dåligt svar. Jag har försökt lämna nånannanismen. Sedan ett par år tillbaka har jag växlat ned. Jag har börjat säga JA istället för att rasa och säga NEJ. Minskat på utgifter och ändrat livsvanor. Istället för att vänta på någon annans lösning så gör jag min egen. Jag kanske inte kan förändra världen, men jag kan förändra mig själv. Ett steg i taget. Det är faktiskt inte så svårt. Jag har slutat se på mig själv som en ekonomisk varelse vars enda syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag har lagt ned tävlandet. Och livet har blivit så mycket rikare.

Förändringen blev lättare sedan jag gick en utbildning där föreläsare från Det naturliga steget höll i flera av stegen. När jag förstod hur allt hänger ihop. Tack vare kunskap och fakta. Men, jag har fått försvara mina val nästan dagligen. Så ofta att jag nu tänker vända på frågorna. Jag vänder mig till dig som rasar mot köpstoppet. Nu är det din tur att förklara för mig hur världen blir bättre genom konsumtion. På vilket sätt är fler prylar lösningen? Ge mig empiriska data som baserat en vetenskaplig metod kan förklara (på ett övertygande sätt) hur din och min konsumtion stödjer en hållbar utveckling som på lång sikt gör att naturens resurser rättvist räcker till alla människor. Övertyga mig med riktigt starka argument.

Medan du letar efter dessa argument tänker jag prova en köpfri månad. Som börjar nu.

Jag tänker att de erfarenheter jag får av en sådan månad, tillsammans med dina argument, kan bli grunden till ett viktigt samtal.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet Örebro

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather