Alla inlägg av Sara Richert

På jakt efter det lokala, hållbara jordbruket

Skörden är bärgad och tempot på gården har minskat lite, när jag besöker Filip Dalme på Hammars Säteri en regnig torsdag i oktober.

Vi börjar på kontoret, och Filip berättar om hur det är att vara lokalproducerande lantbrukare. Han driver den 620 hektar stora gården och familjeföretaget tillsammans med sin familj. Gården, som ligger vackert precis intill Kvismare naturreservat, har gått i arv i generationer. En del av produktionen är KRAV-certifierad och det ekologiska tänket finns med i hela produktionen. Av de drygg 120 nötkreaturen betar en del av dem i naturreservatet och hjälper till att hålla markerna öppna. Och snart står en helt ny byggnad för modern lösdrift klar.

Sara och Filip landskap

Vi pratar om villkoren för att driva ett modernt, lönsamt jordbruk och samtalet kommer naturligt in på marknad, lagar, regler och samordning. Det är mycket en lantbrukare ska hålla reda på, och det mesta är man ensam i. Filip berättar att utbrändheten ökar bland medelålders lantbrukare. Många skulle egentligen behöva anställa en medarbetare men får inte ihop ekonomin.
Som miljöpartist blir jag glad av att höra att Filip tänker söka medel från Klimatklivet för att ställa om spannmålstorken till eldning med egen flis. Det skulle spara in 20 kubikmeter diesel per år och minska klimatavtrycket. För att värma upp lokalerna på gården eldar de redan idag egen halm i pannan istället för smutsig olja. Att driva ett ekologiskt jordbruk blir lättare om man får till ett eget kretslopp mellan växtodling och djurhållning. Att få fram gödsel på gården har ekonomiska fördelar. Har man inte den möjligheten är det en tillgång att kunna köpa KRAV-godkänd gödsel från kommunens biogasanläggning. Att ha egen gödsel, eget bränsle och egna drivmedel är både mer miljövänligt och i självhushållningen ligger en trygghet. Hammars säteri är också tacksamma för att slakteri och styckning finns bara ett par mil bort. Småskaligheten och närheten ger korta djurtransporter.
Vinjetterad kossa

På den lokala marknaden behöver det vara schyssta villkor i hela kedjan – för lantbrukaren, de som förädlar råvarorna och kunderna.

”Vi jobbar med att nå ut med vårt naturbeteskött. Här är det viktigt med affärsutveckling. Det har gått bättre än vi trodde att sälja direkt till konsument. Men när det gäller offentliga upphandlingar, så skulle vi vilja få avsättning för hela djuret. Som det är idag så vill t ex kommunens verksamheter ofta bara ha vissa styckdelar. Man vill ha köttfärs, helt enkelt. Och då får vi ett merarbete i att hitta avsättning för resten,” berättar Filip Dalme.

Som kommunpolitiker ser jag direkt behovet av att öka kunskapen hos våra tillagningskök och ställa tydligare krav på hållbara upphandlingar. Självklart går det att laga god och näringsrik mat på olika styckdetaljer från ett djur. Om vi i Örebro kommun menar allvar med att stödja lokal produktion så måste vi handla upp från lokala producenter på ett sätt som stöttar dem. Vi måste tänka på hela kedjan. Idag är det svårt för den enskilda konsumenten att kunna avgöra hur klimatvänligt det är att äta kött eller ej, och mycket i debatten är svartvitt. Att äta mindre kött, men svenskproducerat naturbeteskött, är ett steg i hållbar riktning. Det är viktigt att få fram det som är bra med naturbetesmark, som den biologiska mångfalden och klimatnyttan med kolinlagringen i marken. Här skulle tydligare kommunikation och märkning göra nytta.

IMG_0136

För framtiden ser Filip en utmaning i att hitta kompetens på nära håll, när man vill anställa i lantbruket. Det är viktigt att den gymnasiala utbildningen håller tillräckligt hög kvalitet när det gäller lantbruksteori, inte bara maskiner. Att utveckla Kvinnerstaskolan till en modern naturbruksskola – med högt hållbarhetstänk, affärsmässighet och kunskaper i framkant – skulle säkra den lokala lantbruksproduktionen på lång tid sikt. Här skulle Örebro kunna ta ett omtag och skapa något riktigt bra.

Samtal som det vi hade på Hammars Säteri hjälper mig att driva politik som på riktigt kan stärka de gröna näringarna i vår kommun. Många säger att de vill det, men det måste bli verkstad av det också.

Sara och ko 1

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

En klimatkatastrof om 700 000 nya bostäder byggs i betong

”En klimatkatastrof om huvuddelen av de 700 000 nya bostäderna fram till 2025  skulle byggas i betong” – tänkvärt citat från en företrädare för tankesmedjan Global Utmaning. Boverket bedömer att det behövs 730 000 nya bostäder i Sverige fram till 2025 (även om jag hävdar att en betydande del av bostadsytan redan finns idag, men utnyttjas alldeles för dåligt…) Här ligger en av de största klimatutmaningarna just nu! Mycket behöver byggas i Sverige, och ännu mer om vi tittar globalt. Samtidigt kan 50% av de totala klimatutsläppen i världen kopplas till byggsektorn.

Klimatfrågan är akut. På riktigt. Genomsnittstemperaturen vid polerna har under vintern varit 20 grader högre än normalt! Hastigheten på den globala uppvärmningen är nu snabbare än vad forskarnas klimatmodeller haft som sina värsta scenarier.

Idag samlade Global Utmaning ett gäng träbyggnadsentusiaster runt bordet i Folkhems fantastiska trähus i Sundbyberg. Syftet med samtalen (som ska bli fler under året) är att driva på för ett ökat träbyggande i Sverige genom att identifiera hinder och svårigheter, och hitta lösningar för att komma förbi dem. Vi som deltog var bl a från Örebro, Malmö och Växjö kommuner, Träbyggnadskansliet, White och Wingårds arkitekter, Martinssons, Stora Enso, KTH och flera andra. Huset vi träffades i är ett fantastiskt bra exempel på hållbart byggande. Byggnaden i sju våningar är uppfört i massivt trä, med en vacker fasad i lärkträ. Det gör det till en riktig kolsänka – alltså något som binder koldioxid under lång tid och förhindrar att den kommer ut i atmosfären. Det gör att huset inte bara är klimatneutralt i sig – det kompenserar för fem andra vanliga hus som är byggda i betong. Så stora är klimatvinsterna!

Folkhem

Sen finns det också en lång rad andra vinster med träbygg – byggtiden för husen är ofta hälften så lång, arbetsmiljön är bättre, bygget är tystare och stör inte stadsmiljön lika mycket, och det finns en stor potential för nya jobb i glesbygden. För att nämna bara några.

Det finns en utbredd uppfattning att trähusbyggande fortfarande är en ”försöksverksamhet”. Att det är förknippat med både större risker och kostnader än betong. Men inget kunde vara mer fel. Vi har idag beprövade metoder, processer och material för att bygga i trä. Det finns en stor erfarenhet från industriellt trähusbyggande för småhus, som vi kan ta tillvara för flerbostadshusen. Det är bara att trycka på knappen och sätta tydliga mål för träbyggande.

Och det är inte bara i nybyggnationer som träet kommer vara viktigt. Även i renoveringen av miljonprogrammen kan träbygg vara riktigt smart. På en stabil betongstomme kan man enkelt bygga på höjden i trä, som är ett mycket lättare material.

Men visst, det är nog inte så enkelt som att bara att trycka på knappen. Några av stoppklossarna för ökat träbygg är statliga regler som försvårar kravställandet. Kommunerna är hårt begränsade i vilka krav som får ställas vid markanvisningen, och här behövs förenklingar! De stora byggbolagen har också investerat tungt i betongteknik och är inte så pigga på att ställa om till trä. Det finns också en stor kunskapsbrist bland både kommunala tjänstemän och politiker och i hela byggbranschen kring träbygg. Det finns dessutom mycket kvar att önska när det gäller utbildningen av t ex byggingenjörer som ibland får höra att det är ”enklast att bygga i betong”. Jag blir glad av att höra bostadsministern säga att regeringen tänker satsa på uppbyggnad av ett kunskapscentrum kring miljöanpassat byggande.

Vad kan vi göra i Örebro kommun då? Vi kan ställa krav på låg miljöpåverkan vid upphandling. När man bedömer byggnaders klimatpåverkan ur ett livscykelperspektiv så vinner träet i 99 fall av 100. Vi kan främja träbygg ännu tydligare i markanvisningsprocesser, och vid planering av nya stadsdelar. Vi måste få de kommunala fastighetsbolagen att gå före och bygga mycket mer i trä! Jag minns ett klokt citat från en insändare i NA förra året – ”Sluta slösa våra skattepengar på hus i betong”. När kommunledningen pratar om Örebros klimatpåverkan idag så är byggsektorns utsläpp inte ens medräknade. Här måste vi bli bättre.

Modiga politiker i t ex Växjö har satt tuffa mål och där uppförs nu hälften av husen med trästomme. Jag vill se mer visioner i Örebro! När vi ska bygga helt nya stadsdelar så borde vår vision vara att de ska uppföras helt i trä. Bygg framtiden i trä – och börja nu!

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Ett viktigt samtal om tiden och livet

Sätter mig ner för att blogga. Tolvåriga sonen sätter sig bredvid och frågar vad jag gör. Jag berättar om Rådhusbloggen och frågar honom vad han tycker jag borde skriva om. Han funderar ett tag och säger: ”Det skulle vara någon sak som är aktuell nu liksom. Kanske som hur invandrarna ska klara den kalla vintern”. Han funderar ett tag till. Sen säger han: ”Eller jag tänker nog mest på tiggarna. De som sitter utanför ICA. Det kommer bli jättekallt att sitta stilla på marken hela vintern. Jag tycker synd om dem. Och vet du, när jag kollar vilka som ger tiggarna pengar så är det nästan alltid invandrare som kanske själva haft det svårt, eller så är det väldigt små barn. Och de säger till sin mamma eller pappa: kan vi ge lite pengar? Och då brukar de nästan alltid de vuxna säga nej för de har bråttom eller nåt”.

Och jag är beredd att hålla med honom i den analysen. Jag har hört andra säga att de upplevt samma sak. Vi konstaterar tillsammans att det alltså är de som själva upplevt utsatthet som känner mest empati och solidaritet med tiggarna. Och barnen. De som har så begränsad erfarenhet om vad livet kan göra med människor. Trots det så känner de empati med vuxna människor som sitter utanför ICA och uppenbarligen har så oerhört mycket mindre än oss andra. Varför är det så undrar jag? Efter lite eftertanke svarar sonen: ”Kanske för att de vuxna är så trötta. De har så mycket att göra att de inte orkar tänka på andra”.

Pang – rakt in i magen. Ja, vi vuxna har nog för mycket att göra. Nästan alla jag känner säger att de skulle vilja jobba mindre, men att de inte kan. Tror inte att de får gå ner i tid för chefen. Att det försämrar deras karriärmöjligheter. Att de inte har råd. Men det är ju inte bara jobbet som äter vårt tid. Vi tittar 155 minuter om dagen på TV. Vi renoverar huset. Vi går till gymmet. Vi går på stan och shoppar nya kläder varje månad. Vi städar och lagar mat och diskar i en evighetsloop. Kollar jobbmailen på kvällen och hänger på Facebook.

Det är inte bara tiggarna utanför ICA som vi inte hinner eller orkar bry oss om. Vi läser allt mindre för våra barn och vi älskar mindre med varandra. Vi träffar våra vänner för sällan och tänker nog oftare på allt vi inte hunnit med än det vi faktiskt hunnit göra. Vi blir alldeles för ofta sjukskriva på grund av utmattningsdepression. Alla är inte där. Men jag tror att vi är ganska många som slarvar med livet. Vi är inte tillräckligt rädda om den tid vi faktiskt har, och som faktiskt är utmätt. Och vi vet inte ens hur lång tid vi har på oss för resten av våra liv. Kanske är det 40 år? Eller så är det bara 7.

Det finns en del som vi politiker kan påverka. Vi kan se till att samhället organiseras smartare, så att vi delar på den arbetstid som finns. Idag är det en grupp som bokstavligen jobbar sönder sig, och en annan som inte ens har något jobb att gå till. Ju effektivare vi blir på att utföra våra jobb, desto viktigare blir det att vi delar på den arbetstid som finns. För allas skull. Sänkt normalarbetstid vore en ganska rimlig sak att diskutera för alla politiker som orkar tänka annat än den gamla dinosaurietanken att vi kan skapa en massa ”nya (enkla) jobb” med vänsterhanden samtidigt som högerhanden effektiviserar, rationaliserar och digitaliserar bort en massa ”onödiga jobb”.

Men framförallt så är det här nog en resa som vi som människor måste göra var och en för sig. Klara av att söka oss tillbaka till varandra. Till flocken – som de flockdjur vi är. Det finns massor av saker som vi kan lösa tillsammans, om vi vågar be om hjälp. Och det finns en massa tid därute att hämta till de viktigaste sakerna, om vi börjar titta på vad vi faktiskt ägnar vår tid åt. Det var egentligen inga nya tankar för mig i teorin. Men att barnet reflekterade på det här sättet knuffade mig över någon sorts tröskel. Är jag verkligen tillräckligt rädd om mitt eget liv?

Det här samtalet var det finaste och viktigaste jag haft på väldigt, väldigt länge.

13892057_10153828440166274_7431189984273376228_n

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Långt kvar till ett jämställt näringsliv

Under en månad har vi på Miljöpartiet flyttat ut vårt kansli till Drivhuset som har ett rum på Creative House på väster. Nu är det bara några dagar kvar innan vi återvänder till Rådhuset och jag passade på att ta ett sista samtal med Camilla Bergholm som är verksamhetschef. Under den här månaden har jag bland annat varit med på coachning i säljpitchar och frukostmöte med Drivhusambassadörer. Jag har fått en fin inblick i deras verksamhet och sett hur viktigt deras stöd kan vara för unga människor som vill förverkliga sina visioner och idéer i form av företagande.

drivhussamtal

Det startas många nya företag varje år i Örebro. Företag som och som ger en människa möjlighet till självförverkligande, försörjning och utrymme att själv forma sitt arbetsliv. Men av alla de här företagen så är det bara 29 procent som startas av en kvinna. En siffra som är riktigt dålig, och dessutom under genomsnittet i Sverige. Ett av våra nationella jämställdhetsmål är att att kvinnor ska ha samma möjlighet och villkor för att uppnå ekonomisk självständighet. I kommunens näringslivspolitiska program står det också att vi ska stödja och utveckla företagande och innovativa miljöer på likvärdiga villkor för kvinnor och män . Men vi har uppenbarligen en ganska lång väg kvar till jämställdhet när vi tittar på näringslivet i Örebro kommun.

Men när jag pratar med Camilla Bergholm berättar hon att andelen kvinnor av ”deras” företagare uppgår till 53 procent, alltså en majoritet kvinnor. Då blir jag ju nyfiken – hur kommer det sig? Enligt Camilla dels på att Drivhuset inriktar sig på universitetsstudenter, och där är ju andelen kvinnor störst idag. Men det skulle också kunna bero på att medarbetarna på Drivhuset nästan uteslutande är kvinnor och att det faktiskt har påverkan på hur de uppfattas av unga kvinnor som vänder sig till dem. Det har ju traditionellt sett oftast varit män som varit verksamma hos många av de aktörer som man möter som nyföretagare – inkubatorer, företagsrådgivning och banker. Sannolikt är unga kvinnliga företagare mer benägna att ta hjälp av en aktör som Drivhuset om det finns en jämnare representation utifrån kön. (Och här spelar även andra faktorer som ålder och kulturell bakgrund en viktig roll också)

Det sätter igång en massa tankar i mig. När kommunen – utifrån sitt Näringspolitiska program – har ambitionen att stärka jämställdheten så borde vi ju givetvis ställa tydliga, uppföljningsbara krav på alla aktörer som vi ger ekonomiskt stöd till. Almi, Nyföretagarcentrum, Alfred Nobel Science Park, Handelskammaren osv. De ska kunna visa hur de utvecklar sin egen organisation och verksamhet för att särskilt främja kvinnligt företagande. Alla kommunens ekonomiska flöden både inom och utanför kommunens väggar borde åtföljas med tydliga krav på jämställdhetstänk. Och inte i form av fluffiga skrivningar i strategiska dokument. Utan i form av redovisning av konkreta åtgärder som leder till verklig förändring. Till exempel var i samhället man söker upp företagare och idéer, vilka metoder man använder eller vilken representation man själv har bland medarbetare som möter företagarna.

Den här frågan är bara en av alla värdefulla insikter och tankar jag fått med mig från vår månad på Creative House. Vi har haft många väldigt intressanta samtal med företagare och lärt av varandra – det finns uppenbarligen kunskapsluckor om politiken hos näringslivet men också en stor nyfikenhet.

I januari flyttar vi ut kansliet igen till en annan del av kommunen och öppnar nya dörrar!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vad gör Miljöpartiet på en reklambyrå?

FWR_6282

Idag var jag och min kollega Niclas Persson på besök hos en av Örebros reklambyråer. Det var Uffe Wickberg och David ZikaLebowski som tog emot oss. Vi vill förstå mer om hur de kreativa och kunskapsintensiva tjänsteföretagen ser på Örebros utveckling och inte minst få en inblick av vad de behöver för att kunna utveckla sina företag.

Det startas många små företag i reklam-, media- och kommunikationsbranschen i Örebro, och det finns många duktiga kreatörer i näringslivet. Jag tror att vi kan uppmärksamma och lära oss ännu mer av de här entreprenörerna. Hur lätt har de att hitta medarbetare med rätt kompetens och erfarenhet? Vad kan kommunen göra för att bidra till att de här företagens utvecklingsmiljöer är så goda som möjligt? Hur ser deras marknad ut? Var finns deras kunder, och vilka är deras behov? Är tacksam för det öppna samtal vi förde kring frågeställningar som dessa. Det gav mig viktiga inblickar.

FWR_6289
Uffe Wickberg, Lebowski

Uffe och David berättade om Lebowskis utveckling och hur de vill jobba, och jag kände igen mig i mitt eget förhållningssätt till det jag gör.  Både i mitt liv som hållbarhetskonsult och egenföretagare, men också som politiker. Det handlar så mycket om att göra DEN grejen. Idéerna vi brinner för och vill se bli verklighet. Jag fick också med mig några av deras perspektiv på hur Örebro kommun kommunicerar och agerar, både i politiken och den förvaltande verksamheten.

FWR_6286
David Zika, Lebowski

Vi hade också ett spännande samtal om Örebro. Vad är egentligen Örebro? Extra kul att diskutera med Lebowski som var delaktig som byrå i arbetet med Örebros varumärke. Som politiker är det en fråga jag ställer mig ofta. Vad är Örebro? Eller kanske ännu oftare – vad vill vi att ska Örebro vara? Att prata om det med människor som tänker klokt kring vad som krävs för att berätta om en produkt eller en plats är alltid intressant. Just idag var det väldigt givande.

FWR_6284

Både Niclas och jag kommer att fortsätta göra sådana här besök. För det är inte så ofta vi får tillfälle att möta den här typen av företag i de näringslivsnätverk som vi möter i våra roller som kommunpolitiker. Det är synd, eftersom vi vet att mycket av Örebros framtid och hållbara utveckling ligger i småföretag och hos entreprenörer som Uffe och David. I företag som Lebowski och branscher som handlar om tjänster. Alla vi som är en del av det politiska samtalet om näringslivsutvecklingen i Örebro behöver mer av den här typen av möten. Den stora omställningskraften i samhället finns redan hos företag och föreningar. Det blir uppenbart för mig varje gång jag får göra sådana här besök.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

En död yta fylls av liv på Norr

FWR_6275

Under hela mitt liv har den där tomten bakom Karolinska skolan alltid varit något av en död yta. Sliten och full av parkerade bilar. Så det var intressant att besöka kvarteret Husaren idag och få en inblick i hur bygget av  Örebrobostäders nya huvudkontor, bostäder och butiker går. Jag och min kommunalrådskollega Niclas Persson träffade byggföretaget NA Bygg och deras ansvariga projektledare Daniel Åhlund som tillsammans med platschefen Robert Krohn berättade om projektet de lagt ned all sin tid på i två år. Vi gick runt på bygget och tittade på öppna kontorslandskap, yteffektiva smålägenheter och härliga radhus på taket.

De går inte att undgå att reflektera över läget när man besöker kvarteret Husaren. Människorna som kommer att bo och arbeta här hamnar mitt i en av centrala Örebros mest spännande delar. Här kommer det att hända mycket kommande år och Husaren kommer att bli en viktig del av den utvecklingen. Utsikten från radhuslägenheterna högst upp blir en av Örebros häftigaste, på många olika sätt.

FWR_6278

De gröna taken gör mig glad – vi behöver fler gröna tak i Örebro! Det handlar om att klimatanpassa våra byggnader och sedumtaken som finns i kvarteret Husaren skapar dessutom en fantastisk fin kontrast till den ganska strama danska arkitekturen som går i svart, vitt och grått.

På taket finns solpaneler som värmer vatten och solceller som producerar el. Sådana lösningar behöver vi också se på många fler fastigheter i Örebro, både gamla och nya.

FWR_6253

Jag gillar verkligen lösningen på det torg som blir mellan Karolinska skolan och Husaren. Och kanske allra mest den öppning i kvartershörnet som kommer att skapa ett öppet stråk från korsningen Fredsgatan/Slottsgatan vidare mot Karolinska och Svartån. Det är en av de viktigaste uppgifterna i stadsutvecklingen nu, att tillskapa ännu fler platser där människor rör sig, samlas och interagerar med varandra. Utan det ingen levande stad.

FWR_6242

Vi diskuterade även användandet av betong eller trä i byggen. I Husaren har stommen i fasaderna trä, men det har ändå gått åt 14 000 ton betong i det här bygget – en nästan ofattbar siffra! Tänk om hela kvarteret byggts med trästomme, vilket fantastiskt landmärke det kunde varit då.

FWR_6269

Jag tröttnar aldrig på att besöka byggarbetsplatser. Det ger mig en djupare förståelse för hur allt måste hänga ihop hela vägen från översiktsplanen ned till infästningarna i trapphusen. Att vara samhällsbyggnadspolitiker är så otroligt intressant. En av de bästa sakerna är att vara med och fatta beslut som gör att vi skapar en tätare och grönare stad där det blir lättare för människor att mötas och göra bra saker. Det känns som att kvarteret Husaren kommer att kunna bli ett bra exempel på just det. Vi har kommit långt nu från den ganska döda tomten som präglat den här platsen så länge.  Nu ser jag fram emot ett ännu mer levande, spännande Norrcity!

/Sara Richert, kommunalråd och ledamot i Programnämnd Samhällsbyggnad

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Idag tog vi ett viktigt steg mot ökat svenskt träbyggande

FWR_5968

Vissa dagar känns det mer än andra att man faktiskt gör skillnad för en hållbar framtid. Som idag, när Miljöpartiets kongress biföll ett förslag från Örebro om en nationell strategi för ökat träbyggande.

Att bygga mer i trä istället för betong är en av de åtgärder som är allra viktigast för att minska det enorma klimatavtryck som byggsektorn har. Träet har många fördelar som byggmaterial. Först och främst så lagrar trästommarna in stora mängder kol under byggnadens livstid, istället för att orsaka koldioxidutsläpp som t ex betong gör. Träet ger också en bättre arbetsmiljö och mindre störningar i stadsmiljön under byggfasen. Det är också ett lätt byggmaterial som ger färre transporter och är lämpligt att använda för så kallade infillprojekt och påbyggnader vid förtätning. Att ökat träbyggande dessutom kan bidra till en positiv näringslivsutveckling och  skapa fler nya arbetstillfällen är ju också väldigt positivt.

Därför tog jag i vintras initiativ till att skriva en motion till partikongressen om att Miljöpartiet ska driva på för en nationell satsning på industriellt träbyggande. Jag fick också med mig ett antal andra miljöpartister från bland annat Stockholm, Västerås och Karlstad. Motionen föreslog tre saker: att det ska tas fram en nationell träbyggnadsstrategi, att ett kunskapscentrum för industriellt träbygg ska bildas, och att plan- och bygglagen ska omfatta krav på livscykelanalyser vid större byggprojekt.

Jag har under ett par år engagerat mig ganska djupt kring träbyggande – haft många samtal och möten, gjort studieresor och drivit frågan lokalt i Örebro kommun. Så det kändes som ett stort och viktigt steg idag när kongressen beslutade att bifalla vårt förslag om en nationell träbyggnadsstrategi och även uppbyggnaden av ett kunskapscenter för träbyggnad. Kongressen antog också en proposition om tätare, grönare städer som bl a omfattade ökad användning av livscykelanalyser. Och med Miljöpartiet i regering har vi väldigt bra förutsättningar för att göra de här ambitionerna till reell politik!

Det är också otroligt glädjande att träffa så många andra miljöpartistiska kommunpolitiker på kongressen som vill vara med och bidra till ökat träbyggande ute i landet. Med en nationell strategi så kommer vi förbättra förutsättningarna att få med alla aktörer i hela värdekedjan i arbetet – från skogsindustrin ända ut till fastighetsförvaltare.

Jag ser fram emot att fortsätta att driva frågan om mer träbyggande både i Örebro och i hela landet. Allt det som vi människor bygger måste tillföra positiva värden för miljön och klimatet. Ökat träbyggande är en viktig pusselbit på väg mot framtidens täta, hållbara städer!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Det går fort att bygga i trä

IMG_9875

Nu i veckan flyttar de första studenterna in i kvarteret Oreganon ute vid universitetsområdet i Örebro.  Det har inte ens gått tio månader sedan bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) var här i Örebro och tog det första spadtaget för bygget. Så jag tyckte det kändes väldigt fint att få besöka ett av husen samtidigt som förväntansfulla hyresgäster bar flyttkartonger in i sina nya hem.  Jag hade också med mig Teresia Ställborn från Miljöpartiets rikskansli och Tomas Fredriksson från Gröna studenter som ville titta närmare på studenthuset.  Det är nämligen lite speciellt – det är ett hus byggt av en stomme i trä istället för den vanliga betongen. Och det är sammansatt av moduler som byggs i en fabrik i Småland. Med andra ord ett riktigt klimatsmart hus som dessutom är både snabbare och billigare att bygga än det vanliga sättet.

Fredrik Blom från Svenska Studenthus tog emot oss och visade både pågående bygge och färdiga lägenheter som väntade på hyresgäster. Vi samtalade om olika saker som påverkar möjligheten att bygga  hållbara bostäder. Bland annat betonade Fredrik att kommunens intentioner kring hållbart byggande och träbyggande i synnerhet behöver vara tydliga. I brist på möjligheter att ställa tekniska krav enligt PBL blir det ännu viktigare att få med sig hela branschen på gemensamma visioner och målsättningar. Och att jobba för att höja branschens kunskap om träbygg ännu mer.

Jag har skrivit en motion till Miljöpartiets kongress i maj om att Sverige behöver en nationell satsning på industriell träbyggnad. Jag har också föreslagit att Örebro borde ta fram en strategi för mer träbyggande, vilket debatterades på kommunfullmäktige senast. I den debatten visade de sig att de flesta var väldigt positivt inställda till fler träbyggnader även i Örebro. Det finns många argument för varför och tillsammans med Mehmet Kaplan har jag tidigare sammanfattat några av dessa i en debattartikel.

Byggsektorns klimatpåverkan har flera olika orsaker, men en viktig aspekt är valet av byggmaterial. Trähus, det vill säga hus byggda med trästomme, har mycket lägre klimatpåverkan än betong. Trä binder koldioxid när det växer, och lagras sedan i huset under alla de år som huset står. När huset en dag ska rivas kan byggmaterialet användas som biobränsle och ersätta en fossil energikälla. I flera svenska städer har man redan uppfört flervåningsbostadshus, tennishallar, förskolor och broar i trä. Vackra, funktionella och klimatsmarta byggnader.

Att bygga i trä är också en regional och nationell näringslivsfråga och ett exempel på hur stad och landsbygd behöver och drar nytta av varandra. Vi behöver bygga mycket i våra större städer de kommande åren och inom skogsindustrin finns en stor potential att skapa jobb på landsbygden.

Precis som en levande landsbygd är klimat- och miljövänliga städer en viktig pusselbit i att leva hållbara liv i en allt mer urbaniserad värld. Vi avser att från våra olika politiska positioner arbeta hårt för en långsiktigt hållbar stads- och samhällsutveckling.

I samtalet med Fredrik Blom blev det tydligt för mig att vi kommer att få se en utveckling i flera led när det gäller träbyggande. Jag ser verkligen fram emot att besöka Svenska Studenthems egen fabrik i Valdemarsvik för att se hur modulerna byggs innan de sätts samman på plats till de färdiga husen. Det finns olika sätt att bygga med moduler, och på insidan av det hus som just den här dagen liksom fylldes av liv i takt med att fler och fler hyresgäster flyttade in, blev åtminstone jag imponerad av hur bra de här studentbostäderna blivit. Det var ju trots allt mindre än tio månader sedan det första spadtaget togs här.

/Sara Richert
Kommunalråd och gruppledare

IMG_9864

IMG_9860

IMG_9890

IMG_9876

IMG_9873

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Miljöpartiet driver på för giftfria förskolor

På tisdag kommer kommunstyrelsen att fatta beslut om att ge en miljon kronor under 2016 till arbetet med giftfri miljö i förskolan. I ett första steg handlar det om  att börja byta ut soffor, köksutrustning och madrasser som innehåller hälsoskadliga kemikalier. Vi i Miljöpartiet har drivit den här frågan länge – det är livsviktigt att vi ser till den miljö vi ger våra barn är hälsosam.

Idag har ett nyfött barn 200 olika kemikalier i sitt blod redan när det föds, som det fått i sig genom sin mamma. Samtidigt så vet vi att små barn är extra känsliga för påverkan av kemikalier, när deras kroppar växer och utvecklas.  Därför måste vi tänka klokare kring alla material som omger barnen i förskolan, som t ex skumgummimadrasser, plasttallrikar och mjukgjorda PVC-golv. När ämnen från produkter, mat och inredning blandas i våra kroppar kallas det cocktaileffekten och bland annat hormonstörande ämnen är alldeles för vanliga i vardagsprodukter. Forskare världen över oroar sig över cocktaileffekten och den påverkan den har på oss människor på sikt.

De hormonstörande ämnena är dessutom inte bara skadliga för oss människor, de hamnar också i naturen där de har en stor negativ miljöpåverkan och blir en onaturlig del av kretsloppet.

Så här kan vi inte fortsätta, vi människor. Ett litet steg i rätt riktning är att fatta beslut om att satsa på ett strategiskt arbete för giftfria förskolor. Jag är glad att Miljöpartiet har varit en pådrivande kraft i detta genom att lyfta frågan i kommunfullmäktigedebatter, i debattartiklar och som förslag i vår budget för 2016. Beslutet i kommunstyrelsen visar att vi är med och påverkar med vår gröna politik. Kommunstyrelsens beslut den 8 mars är ett framsteg för barnens vardagsmiljö och livslånga hälsa!

/Sara Richert
Kommunalråd och gruppledare

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Lika lön för lika arbete? Inte om du är kommundirektör i Örebro. Och kvinna.

På kommunstyrelsen idag beslutade vi om ett förordnande av Anne Andersson som t f kommundirektör när Staffan Isling slutar i mars. Anne är idag ekonomidirektör och även förvaltningschef för kommunledningskontoret. Alla partier i KS yrkade bifall till förslaget, och många andra har hyllat Anne och uttalat sitt förtroende för att hon kommer göra ett jättebra jobb som kommundirektör under hennes 1,5 år långa förordnande. Sedan kan det ju givetvis bli så att hon får jobbet permanent efter förordnandet.

Jag ställde frågan idag på kommunstyrelsen vilken lön den nya t f kommundirektören kommer att få, och om den skiljer sig från nuvarande direktör. Svaret jag fick var att Anne Andersson kommer att få 112 500 i månaden, medan Staffan Isling idag har 124 000 per månad.

Det skiljer alltså nästan 12 000 kronor i månaden mellan dem. Jag frågade kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad om varför. Svaret jag fick var att Staffan hade haft jobbet som kommundirektör tidigare, till skillnad från Anne. Att hon ska göra samma jobb som han gör idag med samma ansvar, det var inte det som avgjorde lönen.

Nej förresten, det var ju en annan sak också. Hon ska ju inte göra samma jobb som honom. Hon ska nämligen ha ett jobb till – som ekonomidirektör för hela Örebro kommun. Samtidigt. Hon behåller den delen av hennes nuvarande tjänst när hon kliver på som kommundirektör. Då gör man tydligen bedömningen att hon är ÄNNU mer kompetent än Staffan. Och då borde hon ju egentligen ha högre lön än honom, inte sant?

Så länge vi stannar kvar i föreställningen att du ska ha en lön som bygger på vilka tidigare formella meriter du har, så kommer kvinnorna ALLTID att vara dömda till lägre löner än männen.
Det är inte ofta jag blir riktigt arg i mitt politiska uppdrag. Men nu är jag faktiskt det. Det är inte rimligt att sänka lönen för en kvinna med 12 000 kronor bara utifrån kriteriet att hon inte har haft samma yrkesbana som sin företrädare. Jag begriper inte varför den enkla principen ”lika lön för lika arbete” inte skulle gälla när vi tillsätter kommundirektör?

Kommunen är normerande här. Vi ska givetvis visa att vi menar allvar med att kvinnor ska ha samma lön som män om de gör samma jobb. Gör vi det inte med kommunens högsta chef kan vi aldrig hoppas på att jämställda löner kommer bli verklighet i resten av organisationen.

/Sara Richert, kommunalråd och gruppledare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather