Kategoriarkiv: Arbetsmarknad

Långt kvar till ett jämställt näringsliv

Under en månad har vi på Miljöpartiet flyttat ut vårt kansli till Drivhuset som har ett rum på Creative House på väster. Nu är det bara några dagar kvar innan vi återvänder till Rådhuset och jag passade på att ta ett sista samtal med Camilla Bergholm som är verksamhetschef. Under den här månaden har jag bland annat varit med på coachning i säljpitchar och frukostmöte med Drivhusambassadörer. Jag har fått en fin inblick i deras verksamhet och sett hur viktigt deras stöd kan vara för unga människor som vill förverkliga sina visioner och idéer i form av företagande.

drivhussamtal

Det startas många nya företag varje år i Örebro. Företag som och som ger en människa möjlighet till självförverkligande, försörjning och utrymme att själv forma sitt arbetsliv. Men av alla de här företagen så är det bara 29 procent som startas av en kvinna. En siffra som är riktigt dålig, och dessutom under genomsnittet i Sverige. Ett av våra nationella jämställdhetsmål är att att kvinnor ska ha samma möjlighet och villkor för att uppnå ekonomisk självständighet. I kommunens näringslivspolitiska program står det också att vi ska stödja och utveckla företagande och innovativa miljöer på likvärdiga villkor för kvinnor och män . Men vi har uppenbarligen en ganska lång väg kvar till jämställdhet när vi tittar på näringslivet i Örebro kommun.

Men när jag pratar med Camilla Bergholm berättar hon att andelen kvinnor av ”deras” företagare uppgår till 53 procent, alltså en majoritet kvinnor. Då blir jag ju nyfiken – hur kommer det sig? Enligt Camilla dels på att Drivhuset inriktar sig på universitetsstudenter, och där är ju andelen kvinnor störst idag. Men det skulle också kunna bero på att medarbetarna på Drivhuset nästan uteslutande är kvinnor och att det faktiskt har påverkan på hur de uppfattas av unga kvinnor som vänder sig till dem. Det har ju traditionellt sett oftast varit män som varit verksamma hos många av de aktörer som man möter som nyföretagare – inkubatorer, företagsrådgivning och banker. Sannolikt är unga kvinnliga företagare mer benägna att ta hjälp av en aktör som Drivhuset om det finns en jämnare representation utifrån kön. (Och här spelar även andra faktorer som ålder och kulturell bakgrund en viktig roll också)

Det sätter igång en massa tankar i mig. När kommunen – utifrån sitt Näringspolitiska program – har ambitionen att stärka jämställdheten så borde vi ju givetvis ställa tydliga, uppföljningsbara krav på alla aktörer som vi ger ekonomiskt stöd till. Almi, Nyföretagarcentrum, Alfred Nobel Science Park, Handelskammaren osv. De ska kunna visa hur de utvecklar sin egen organisation och verksamhet för att särskilt främja kvinnligt företagande. Alla kommunens ekonomiska flöden både inom och utanför kommunens väggar borde åtföljas med tydliga krav på jämställdhetstänk. Och inte i form av fluffiga skrivningar i strategiska dokument. Utan i form av redovisning av konkreta åtgärder som leder till verklig förändring. Till exempel var i samhället man söker upp företagare och idéer, vilka metoder man använder eller vilken representation man själv har bland medarbetare som möter företagarna.

Den här frågan är bara en av alla värdefulla insikter och tankar jag fått med mig från vår månad på Creative House. Vi har haft många väldigt intressanta samtal med företagare och lärt av varandra – det finns uppenbarligen kunskapsluckor om politiken hos näringslivet men också en stor nyfikenhet.

I januari flyttar vi ut kansliet igen till en annan del av kommunen och öppnar nya dörrar!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Kooperativa asylboenden, sociala företag och nya lösningar

Idag har jag tillsammans med Sara Richert varit och träffat Coompanion som ger rådgivning till ekonomiska föreningar. Vi ville höra mer om möjligheterna med en ekonomisk förening och varför en kan välja det framför att starta ett aktiebolag. Den stora skillnaden, fick vi lära oss,  är att en ekonomisk förening ska främja medlemmarnas ekonomiska intresse snarare än att skapa vinst. Fokuset hamnar på idéerna och på de värden som är viktiga för medlemmarna snarare än att göra överskott för en vinstutdelning. Med andra ord ett bra sätt att förvalta något tillsammans med andra eller sprida en idé, som en kan jobba med. Ett vanligt missförstånd är just att en inte kan tjäna pengar i en ekonomisk förening, men även där går det att anställa. Det går faktiskt bra att vara både anställd och sitta i styrelsen. Och du måste inte samla in 50 000 kr för att få sätta igång, såsom med ett aktiebolag.

Vi kom in på möjligheten att gå ihop för att bygga eller äga ett hus tillsammans. Såsom en byggemenskap, vilket vi gärna pratar om ibland. Lite som en bostadsförening, men där föreningen är mer aktiv i vad som ska byggas och hur det ska nyttjas.

En fantastisk ide som vi fick med oss hem efter mötet var möjligheten att starta kooperativa asylboenden. Helt enkelt boenden som ägs av de asylsökande själva, där de har inflytande över sitt eget boende. Något som skulle minska det offentligas utgifter och ge utsatta människor mer inflytande över sin vardag.

Det finns självfallet svårigheter såsom möjligheter för ekonomiska föreningar att ta banklån, men det allmänna bör ha ett stort intresse att få ned kostnaderna för asylboenden som idag är alldeles för höga. Stora företag som drivs av gubbar som gör stora vinster medan de boende saknar goda möjligheter till inflytande över verksamheten. Tänk om då istället att asylboenden drivs av en förening där de asylsökande är medlemmar, och de själva bestämmer kring hur verksamheten ska skötas. Det bör inte vara svårt att motivera att kommuner, regioner eller staten går in med säkerhet, om det i slutändan sparar skattepengar.

På samma sätt kan kooperativa företag vara ett viktigt verktyg att få nyanlända i egen försörjning. I samhället idag ses många nyanlända inte som en resurs eftersom de kanske har en låg utbildningsbakgrund eller ännu inte lärt sig språket. Men fullt rimligt är att de kan jobba, att de förmodligen har haft ett yrke tidigare och kan många olika saker.  Att anställa sig själv för att göra något en redan kan är då ett rimligt och viktigt alternativ.  Att starta ett eget företag kan vara tufft och en kanske inte kan allt en behöver kunna. Att då gå ihop med andra och starta en ekonomisk förening för att tillsammans hjälpas åt med en verksamhet skulle kunna vara mycket lättare. Det krävs ingen stor insats som för ett aktiebolag och varje medlem har lika mycket inflytande.

Även om det skulle ta ett tag att bygga upp en verksamhet som kan försörja flera personer så vet vi att varje litet steg mot egen försörjning är viktigt. Både för individen och samhällsekonomin. Vi ska nog helt klart inte underskatta möjligheterna i kooperativa företag i framtiden.

Niclas Persson, kommunalråd

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Nya svenskar, politiken och viljan att komma vidare

Nästan det roligaste med att jobba som kommunalråd är alla nya människor jag får träffa, och alla dörrar som öppnar sig varje dag till kunskaper och insikter jag inte hade tidigare. För ett tag sedan hade jag förmånen att få träffa det här trevliga gänget som läser svenska för invandrare (SFI) på Nikolaiskolan i Örebro. Jag följde med Faisa Maxamed på hennes jobb som samhällsinformatör en eftermiddag. Hon arbetar med att ge SFI-elever samhällsinformation på både somaliska och arabiska.

SFI Samhällsinfo

 

Jag hade tänkt att mest sitta med och lyssna, men Faisa tyckte att de skulle passa på att ställa frågor nu när de ändå hade en politiker närvarande i klassrummet. Och de var inte särskilt svårövertalade, så det blev ett långt och spännande samtal om högt och lågt – från politiskt engagemang till språkinlärning, dagishämtningar och den hopplösa bostadsbristen.

Den tydligaste känslan jag fick med mig från mötet var deras positiva inställning och vilja att komma vidare, blandat med en rejäl dos frustration över hur saker funkar – eller inte funkar – i samhället de försöker bli en del av.  Det var en viktig eftermiddag för mig som politiker. Idag har vi i kommunstyrelsen haft budgetberedning inför arbetet med nästa års budget. Och en av de utmaningar som tjänstemännen pekade på var just det ökande flyktingmottagandet de närmaste åren. Det är en självklarhet att vi ska hjälpa människor som flyr från våld och kaos, och dela med oss av den trygghet och välfärd som vi tar så för given. Men vi måste bli ännu bättre på att öppna upp vårt samhälle och oss själva för alla nya svenskar. Fram till 2020 uppskattar kommunen att behovet att SFI-undervisning kommer öka med 73%. Och det dummaste vi kan göra är att snåla in på resurserna till språkundervisningen, en av de främsta nycklarna till ett nytt liv i ett nytt land.

Men samtidigt som jag idag hörde tjänstemännen tala om att öka genomströmningshastigheten på SFI-utbildningen (för att få igenom fler människor på kortare tid) så berättade eleverna samstämmigt för mig om hur de önskar att utbildningen skulle gå lite långsammare. De känner inte att de hinner tillgodogöra sig språket ordentligt, det höga tempot ger inte utrymme för reflektion och repetition. Många av dem åker t ex direkt från SFI till förskolan för att hämta sina barn, och har inte tid eller ork att läsa mer på kvällarna. De berättade att vissa elever går igenom svenska D utan att känna sig säkra på att prata svenska, och då förväntas de egentligen klara av att fortsätta till Komvux. Jag frågar mig om det är klokt på lång sikt att pressa ut ännu mer ”effektivitet” ur utbildningen på det sättet?

Bland det allra viktigaste vi talade om var politiskt engagemang. Det var uppenbart att flera av eleverna hade ett stort samhällsengagemang med sig sedan tidigare. Vi pratade om hur ett engagemang i ett politiskt parti kan vara en fantastisk väg för att integreras i ett nytt samhälle. Man lär sig att förstå hur staten och kommunen fungerar, man får prata mer svenska, får ett nytt socialt kontaktnät, och väldigt ofta en känsla av en meningsfull fritid. ”Men de politiska partierna är ju aldrig här” säger en elev till mig. ”Hur ska vi veta vilka de är och vilken politik de står för?” Viktig poäng. Vi behöver bli mycket bättre på att öka kontaktytorna mellan nya svenskar och de politiska partierna. Berätta och bjuda in, och öppna dörrarna på vid gavel för nya svenskar att få inflytande i politiken, och möjligheter att snabbare slå rot. Det skulle också göra politiken bättre!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Fler handledare kan skapa kvalitet i feriepraktiken

300 ungdomar färre kommer att erbjudas feriepraktik den kommande sommaren än 2014. För att stärka kvaliteten sägs det. Men jag tror att vi ska satsa på handledare istället, så att fler ungdomar kan erbjudas feriepraktik, som vi i Miljöpartiet presenterades i vårt budgetförslag i höstas.

Det är olyckligt att antalet platser till sommarens feriepraktik har minskat drastiskt jämför med antalet platser förra året. Från 2100 platser förra året kommer endast 1800 ungdomar erbjudas platser inför denna sommar.

Samtidigt förstår jag att kommunen är inne i ett viktigt kvalitetsarbete. För det är verkligen en björntjänst att skicka ut unga på låtsasarbete med dålig handledning. Ingen får ut något av att vara på sommarjobb med oklart innehåll där en endast sitter av tid och får betalt utan att utföra något. Trots att det kan framstå som modigt av kommunen att dra i bromsen och ta bort 300 platser för att kunna säkerställa kvaliteten så känns det inte som en vidare bra lösning.

Pengar till fler handledare
Inför beslut om budgetpengar i slutet av förra året påpekade vi i Miljöpartiet att det behövs mer pengar till feriepraktiken för att möjliggöra en satsning på handledare. I vårt förslag till budget för Örebro kommun fanns därför en satsning på 1,4 miljoner kronor för ändamålet. Vi tror det finns arbeten som behöver utföras och många unga som skulle behöva positiva erfarenheter av att få jobba en sommar. Genom att se till att ungdomarna får bra arbetsledning menar vi att både kvaliteten och meningsfullheten ökar på feriepraktiken. Både inom kommunen och hos aktörer i civilsamhället som tar emot sommarjobbare skulle särskilda pengar till handledartjänster under sommaren bidra till att fler unga får en arbetslivserfarenhet.

Jag ifrågasätter nödvändigheten i att skära ner antalet platser. Nej, det som saknas är en satsning för att öka kvaliteten. Att minska antalet platser för att nå ökad kvalitet är en väldigt konservativ hållning, som inte är långsiktigt försvarbar.

Att majoriteten är så ärliga kring att det handlar om att spara in pengar och effektivisera är förstås bra, men också oroväckande. Anders Hagström (KD) som är ordförande i Vuxenutbildnings- och Arbetsmarknadsnämnden är ganska tydlig i NA (Färre sommarjobb hos kommunen) att det är en fråga om ekonomi och att skära någonstans. Samtidigt vet vi att de kommunala feriepraktikplatserna är viktiga för en stor grupp unga som har svårt att hitta sommarjobb på egen hand. Egentligen bör det gå att ta pengar från kommunens sociala investeringsfond för så viktig verksamhet som förebygger framtida utanförskap.

Många intressen ska förenas när det gäller feriepraktiken, som att så många unga som möjligt ska få komma ut och få chans att tjäna egna pengar och ta steget att bli mer självständiga. Samtidigt har vi ett ansvar som kommun att ta ansvar för att unga inte utnyttjas eller uttråkas på arbetsplatserna och att de får bra erfarenheter av praktikplatser. Därför tycker jag att Örebro kommun borde satsa mer istället för mindre. Vi behöver fler handledare och möjligheter för fler unga människor att jobba i sommar.

/Niclas Persson, kommunalråd

I media om feriepraktiken:
P4 Örebro
Nerikes Allehanda

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather