Kategoriarkiv: Barn

Den styrande minoriteten stoppar rättvisa för HBTQ-personer

gunnar_7698

Är ni medvetna om att den styrande minoriteten i Örebro kommun – KD, C och S – sedan 2012 hindrat driftnämnderna i arbetet med att stödja de örebroare som lider av trakasserier för att de själva eller närstående har en sexuell läggning inom HBTQ-spektrat.

I skolnämnd NO avslogs 2014 politiska yrkanden på att rektorer/chefer skulle komma till nämnden och avrapportera HBTQ-insatser inom sina skolområden.

I grundskolenämnden gjordes 2015 i tillsynsplanearbetet inför 2016 en riskanalys inom grundskolans område. Den visade på högsta risk och högsta skadekonsekvens för de berörda. Men istället för att införa HBTQ-frågorna i tillsynsplan 2016 fattades ett beslut om att frågorna var för viktiga att läggas i en ”långsam” hantering. Nu beslutades att nämnden under 2016 skulle prioritera frågorna. Men, inte ett enda ärende med HBTQ- tema har förekommit under 2016 i den nämnden!

Under 2015 glömdes förskolans riskanalys bort av förvaltningen. Den politiska ledningen reagerade inte trots att den deltog i riskbedömningsarbetet. Observera att denna passivitet pågick samtidigt som tidigare nämnda varningsklockor ringde i grundskolan.

Under 2016 har vi åter sett vår nämndledning visa beröringsskräck med dessa frågor. Nu gjordes avsiktligt ingen risk- och skadeanalys avseende våra HBTQ-berörda barn. 

Här skyllde de styrande på att den redan försenade HBTQ-planen beslutas först i december 2016. 

Det finns dock inget i den kommande HBTQ-planen som hindrar att vi visar allvar med våra krav på att få planen omsatt i handling.

Frågan behandlades i november inför förskolenämndens sammanträde i december. (Då ska beslut fattas om Tillsynsområden 2017).

 Jag yrkade på att beredningen skulle utmynna i en återremiss för att få genomfört en siffermässig riskbedömning även på det av Miljöpartiet föreslagna HBTQ-området.

Återremissyrkandet avslogs. Det duger inte. Vi måste ta ansvar och se till att alla örebroare behandlas rättvist. Alltid och överallt. Jag kommer att fortsätta att lyfta de här frågorna i mitt politiska arbete.

/Gunnar Oest (MP), ledamot i förskolenämnden och kommunfullmäktige

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Miljöpartiet driver på för giftfria förskolor

På tisdag kommer kommunstyrelsen att fatta beslut om att ge en miljon kronor under 2016 till arbetet med giftfri miljö i förskolan. I ett första steg handlar det om  att börja byta ut soffor, köksutrustning och madrasser som innehåller hälsoskadliga kemikalier. Vi i Miljöpartiet har drivit den här frågan länge – det är livsviktigt att vi ser till den miljö vi ger våra barn är hälsosam.

Idag har ett nyfött barn 200 olika kemikalier i sitt blod redan när det föds, som det fått i sig genom sin mamma. Samtidigt så vet vi att små barn är extra känsliga för påverkan av kemikalier, när deras kroppar växer och utvecklas.  Därför måste vi tänka klokare kring alla material som omger barnen i förskolan, som t ex skumgummimadrasser, plasttallrikar och mjukgjorda PVC-golv. När ämnen från produkter, mat och inredning blandas i våra kroppar kallas det cocktaileffekten och bland annat hormonstörande ämnen är alldeles för vanliga i vardagsprodukter. Forskare världen över oroar sig över cocktaileffekten och den påverkan den har på oss människor på sikt.

De hormonstörande ämnena är dessutom inte bara skadliga för oss människor, de hamnar också i naturen där de har en stor negativ miljöpåverkan och blir en onaturlig del av kretsloppet.

Så här kan vi inte fortsätta, vi människor. Ett litet steg i rätt riktning är att fatta beslut om att satsa på ett strategiskt arbete för giftfria förskolor. Jag är glad att Miljöpartiet har varit en pådrivande kraft i detta genom att lyfta frågan i kommunfullmäktigedebatter, i debattartiklar och som förslag i vår budget för 2016. Beslutet i kommunstyrelsen visar att vi är med och påverkar med vår gröna politik. Kommunstyrelsens beslut den 8 mars är ett framsteg för barnens vardagsmiljö och livslånga hälsa!

/Sara Richert
Kommunalråd och gruppledare

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Åsa Asklöf kommer att representera Miljöpartiet i förskolenämnden

12765798_10153297493001857_1590942180_oFler örebroare ansluter till Miljöpartiet och hjälper oss att utveckla ett Örebro som håller ihop. Åsa Asklöf kommer att representera vårt parti i Förskolenämnden, så vi ställde några frågor för att ta reda på mer om Åsa.

Vem är du?

Jag är örebroare, mamma till två barn och gift. Sjukgymnast. Jag är en nyfiken och engagerad människa. Påhittig och lösningsfokuserad. Undrande. Närvaro och öppenhet är egenskaper jag värderar högt. Människor och relationer intresserar mig mycket. Familjen står högt upp på prioriteringslistan och jag tycker att det är viktigt att vi gör saker tillsammans och delar det som sker. Dans och musik är viktigt och ständigt närvarande i mitt liv. Jag älskar naturen som är en källa till kraft och vila på en och samma gång. Promenader, yoga och meditation rensar kropp och knopp. Läser alltid, skriver ibland.

Vilken nämnd kommer du att jobba i och vad ser du fram emot i uppdraget?

Jag kommer att vara ersättare i förskolenämnden. Jag ser fram emot att vara med och ta fram förslag och diskussioner som leder till beslut som skapar gynnsamma förutsättningar för barn och pedagoger i sina verksamheter. Jag vill värna barns rätt och möjligheter. Vi lever i en värld med tvära kast och mycket gungar under våra fötter. Det gäller att skapa stabilitet och trygghet.

Varför blev det Miljöpartiet för dig?

Har vi ingen jord med intakta ekosystem så har vi heller inget annat. Kan vi inte andas luften spelar inget annat någon roll. Partiet värnar om den lilla människan, det tilltalar mig och är grunden i en civilisation.

Om du får tipsa någon om att uppleva Örebro, vad berättar du då?

Örebro är en fantastisk plats med omkringliggande nära natur! Vandra runt vid Naturens hus, åk skridskor och grilla en korv vid Rävgången. Besök fantastiska Kilsbergen – här finns fina raststugor, möjlighet att vandra, åka skidor och pulka, bada, paddla, ja det mesta i friluftsväg är möjligt. Jag gillar Stadsparken och att strosa runt och njuta av den sköna atmosfären här. Det är alltid lätt att ses över en bit mat eller fika på stan med många olika alternativ. Jag själv slinker gärna in på Örebro Konsthall eller Länsmuseet. Trädgården vid Karlslunds Herrgård med sin konst är definitivt värd ett besök, liksom Tekniska kvarnen.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

12 miljoner till familjecentraler och socialförvaltningen

När miljöpartiet la fram sin budget förra hösten inför 2016 föreslog vi att familjecentralerna i kommunen ska stärkas med 5 miljoner, att socialtjänstens förebyggande arbete ska stärkas med 5 miljoner samt att 2,5 miljoner ska gå till fler socialsekreterare. Sammanlagt skulle detta kosta 12,5 miljoner.

Idag när kommunstyrelsen beslutade om att omfördela medel från statliga bidrag för ensamkommande som hamnat på hög så fanns det 12 miljoner till familjecentraler och socialförvaltningen i förslaget. Med andra ord nästan identiskt med det som Miljöpartiet föreslagit under hösten.  4 miljoner går till familjecentralerna och 8 miljoner går till socialförvaltningen.

Vi i Miljöpartiet är såklart glada att vi kan inspirera kommunledningen med våra förslag, men är främst glada över att dessa viktiga verksamheter stärks.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vi behöver kämpa för fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket!

demo1

Tack för ert fina mottagande på Stortorget idag. Ni är många som engagerat er för teckenspråkets status i Örebro och Kattungens förskola. Jag är tacksam för att jag fick träffa er och hålla ett tal vid demonstrationen på Stortorget. Här är talet i skrift:

Tack att ni är så många här som kämpar för teckenspråket, och tack att ni bjudit in mig för att säga några ord. Jag heter Niclas Persson och jag är kommunalråd för Miljöpartiet.

För några veckor sedan hörde jag en helt galen sak på ett möte. Det gjorde mig alldeles paff. Jag skrev om det på twitter, för det lät så himla konstigt. På mötet var det någon som hade sagt att det på kattungens förskola var alldeles för mycket teckenspråk. I efterhand har personen förklarat att det handlade om behoven hos de barn som har CI. När jag kom hem från jobbet den dagen var jag tvungen att berätta för mina rumskompisar om detta. Inte ens tillsammans kunde vi förstå det som sagts. Och då ska ni veta att det hemma hos oss bor en skolpolitiker, en teckenspråkstolks-studerande och en audionomstudent. Ingen av oss kunde förstå varför teckenspråk skulle kunna bli för mycket. Min vän som studerar till audionom suckade faktiskt högt. Vi pratade en stund om hur feltänkt det var. Även barn med CI är ju döva när de tar av implantaten, även de har nytta av teckenspråket. Och det borde ju faktiskt vara barnen själva som får välja språk, och om de vill teckna.

Jag vet att det är fler som blev upprörda av det här. Jag vet att många blev arga. Själv fick jag en klump i magen om hur hela frågan om kattungen har behandlats.

Beslutet att lägga ned Kattungens förskola och flytta till Klöverängen togs av tjänstemännen. Problemet är bara att det här är ett väldigt politiskt beslut. Beslutet betyder att kommunen inte längre har en förskola med fokus på teckenspråket utan att det istället blir en hörselteknisk förskola med fokus på hörapparater och implantat. Det är politiskt. Det är dessutom en politisk inriktning som går på tvärs med det erkännande som Örebro kommun gav teckenspråket när staden utropades som Europas teckenspråkiga huvudstad.

För det är faktiskt så att utropandet av Örebro som teckenspråkig huvudstad var ett erkännande av teckenspråket, av dövkulturen och en signal att Örebro ska ha en ambitiös minoritetspolitik. Beslutet handlade om att sluta se funktionsvariationer, där människor värderas utifrån hur mycket eller lite de hör. Utan istället att se alla teckenspråksanvändare som en språkgrupp. Att se det som att människor förenas i språket och i kulturen snarare än att skiljas åt utifrån diagrammen från audionomen.

Jag tyckte det var ett dåligt beslut som togs kring Kattungen, inte för att det behöver vara fel att kommunen satsar på en förskola med hörselteknisk inriktning. Men, jag tycker inte att det är Kattungen som ska göras om helt. För många av oss är Kattungen just en teckenspråkig förskola, och som även i framtiden ska fortsätta vara fullt teckenspråket. Det är ju det som vi bestämt.

En annan sak som gav mig en klump i magen var att jag fick känslan av att beslutsfattarna i kommunen inte riktigt ville lyssna. Efter ett möte ute på Klöverängen mellan intresseorganisationer och förvaltningen där många kloka synpunkter och en del välförtjänt kritik kommit upp blev jag ledsen över hur alltihop avfärdades. Ansvariga tjänstemän sa ”Organisationerna på mötet företräder ju bara de döva barnen, och de är inte så många. De flesta föräldrar tycker flytten är bra”. Problemet här var att de faktiskt inte bara var dövorganisationer på mötet. Utöver SDR och SDUF så var även Unga hörselskadade där. DHB var där tillsammans med HRF. Det fanns mycket kompetens i rummet om i stort sett hela målgruppen för kattungens förskola. Ändå avfärdades alla synpunkter som ett särintresse, som bara skulle gynna några få. Jag tycker det är farligt att förvaltningen lyssnar mer till CI-teamen än på forskning som finns, eller på alla de här organisationerna som sitter på otroligt mycket kunskap och erfarenhet. Jag vet inte om det saknas kunskap om vilka de här organisationerna representerar, men förvaltningen anser sig ju kompetenta i frågorna så då räknar jag med att de vet. Kvar finns bara att de väljer att inte lyssna, och väljer att missförstå medvetet.

Jag förstår er som är oroliga för teckenspråkets situation. Jag har hört att många känner att situationen försämras och att vi går mot en mörkare tid. Att förtrycket ökar. Det är flera som börjat prata om oralismen som är på tillbakagång. Tyvärr är det väldigt få av oss hörande som känner till den historiska skuld vi har gentemot döva. Vi hörande får inte lära oss om oralismens förtryck i skolan, därför finns det en stor okunskap och oförstående mot de som är så arga och oroliga. Vi måste ha förståelse för de hörande som har en missriktad välvilja. De som vill hjälpa till och göra gott, men som saknar kunskap om oralismen. Vi måste jobba tillsammans för att sprida kunskap till fler så att oralismens förtryck inte får komma tillbaka. Vi måste arbeta tillsammans för att stärka teckenspråket.

I fredags förra veckan lyckades jag få till ett möte med representanter från SDR, SDUF och HRF tillsammans med utbildningsminister Gustav Fridolin. På mötet lyfte organisationerna att det bör arrangeras en hearing om teckenspråkets situation i utbildningen. Jag tycker det var ett bra förslag och som jag vet att Gustav tog med sig tillbaka till Utbildningsdepartementet. Vi i Miljöpartiet anser nämligen att teckenspråket måste vara starkt – från förskolan hela vägen upp till universitetet. Så nästa gång vi samlas här i Örebro hoppas jag är vid en sådan hearing, det kommer jag att jobba hårt för.

demo2

Innan jag avslutar vill jag hinna med en sista sak. Här inne i Rådhuset har vi just nu Kommunfullmäktigemöte. Jag har under mötet valt att ställa en fråga till ansvarig politiker Lennart Bondesson från Kristdemokraterna om Örebro verkligen bör kalla sig för Europas Teckenspråkiga huvudstad. Jag ställer frågan för att jag vet att det är många som just nu är kritiska. Som är arga över hur nedläggningen och flytten av Kattungen gått till. Men jag vet också att det finns många som gärna vill få ett riktigt bra svar. För vi är många som skulle vilja få svaret att det är dags att ta ansvar för de löften som getts. Vi är många som skulle vilja få svaret att det faktiskt finns många skäl att vara stolta. Vi är många som skulle vilja få svaret att teckenspråket är starkt i Örebro.

Men när vi politiker får rapporter hur arbetet går med handlingsplanen som teckenspråkig huvudstad är det ganska dystert. Vi vet att det finns stora brister i kommunens handläggning av försörjningsstöd för döva. Vi vet att det finns brister inom SFI och TFI som drabbar döva nyanlända. Vi vet även att det finns stora brister inom äldreomsorgen för döva. I en officiell rapport skriver faktiskt en tjänsteman såhär, citat:
”Det är inte särskilt hälsosamt att vara döv pensionär och bo i Örebro. Bristen på god äldreomsorg är så omfattande att det skulle kunna fylla en hel bok, så jag sätter punkt här.”

En rejäl sågning med andra ord. Det är en dyster bild som målas upp när vi egentligen skulle vilja höra att teckenspråket är starkt. Sanningen är att det är både och. Teckenspråket är både starkt och svagt. Samtidigt, här i Örebro. Det finns mycket som är bra och som är värt att vara stolta över. Det görs framsteg varje dag samtidigt som det sker bakslag. Jag tycker det är bra att vi samlas här idag så att vi kan stärka varandra så att vi är många som ser till att det i framtiden blir fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket från och med nu.

Det allra bästa i Örebro den teckenspråkiga huvudstaden är sådant som ni här har skapat. Det allra bästa är det inte kommunen som ligger bakom, utan det är era organisationer! Den teckenspråkiga kulturskolan exempelvis, startades av ABF och drivs först nu av kommunen. När det bevisats att det går. Det är därför som ni behöver fortsätta kämpa!

Kom ihåg att det bästa står ni för. Och att vi behöver kämpa för fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket!

demo3

Jag har tidigare skrivit om förskolan Kattungen och teckenspråkets status i Örebro i följande inlägg:

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Ompröva beslutet om Kattungens förskola

Kattungen

Hur förvaltningen hanterat ärendet med Kattungens förskola har visat på stora brister. Dels i perspektiven som ligger till grund för Örebro kommuns minoritetspolitik och utropandet till Europas teckenspråkiga huvudstad. Det är problematiskt att tjänstemän fattar beslut i frågor som i högsta grad är politiska. Rent av kan detta vara ett brott mot nämndens delegationsordning eftersom förvaltningen endast får ta beslut om mindre omorganisationer men inte lägga ned förskolor eller ta andra stora beslut. Klart är att hanteringen skadar Örebro kommun och även förtroendet för oss politiker.

Kattungens förskola är en teckenspråkig förskola med ca 30 barn i 3 avdelningar som har sina lokaler vid Birgittaskolan. Det finns goda skäl att leta nya lokaler till verksamheten då det finns brister i tillgängligheten, problem med den hörseltekniska utrustningen och för att skapa bättre förutsättningar för pedagogik. Det kontroversiella i beslutet som förvaltningen fattat är att den lilla verksamheten på 30 barn (med ännu färre döva barn) ska slås samman med ytterligare 40 hörande barn och skapa en enhet på 5 avdelningar och 70 barn. När teckenspråksanvändare är i en minoritet och döva i en extrem sådan kommer det vara svårt att bygga verksamheten utifrån dessa gruppers behov. Den springande frågan är om kommunen kan garantera en god teckenspråksmiljö och skapa förutsättningar för att barn ska få en stark dövidentitet.

Förvaltningen har enligt delegationsordningen rätt att fatta beslut om omorganisationer men inte om nedläggningar av förskolor. Förvaltningen hävdar bestämt detta är en ”omorganisation” men det är uppenbart att det är ett beslut med vittgående konsekvenser som bör utså en politisk prövning. Beslutet innebär en förändring i förskolans inriktning och innebär att lokaler lämnas. Om detta inte är en fråga för nämnden är frågan vilka frågor som nämnden egentligen ska behandla? För mig är detta ett uppenbart ärende som nämnden ska hantera inte förvaltningen. Om det råder tveksamheter hos andra här skulle jag vilja att de tar på sig uppdraget att beskriva för mig vad en nedläggning enligt delegationsordningen då är? Jag hoppas förskolenämnden (kanske även andra skolnämnder) under hösten gör en genomlysning av sin delegationsordning så att inga otydligheter likt detta kan uppstå igen.

Om nämnden återkallar delegationen och lyfter frågan för en omprövning i nämnden så får vi välbehövt nya tag i frågan. Idag saknas ordentliga beslutsunderlag och konsekvensanalyser. Genom att nämnden prövar frågan behövs ett gediget beslutsunderlag med ordentliga konsekvensanalyser som dessutom är offentliga handlingar. Processen hittills har kantats av brist på insyn och dialog, det har funnits en brist på fakta och informationen har varit spretig. Detta bör inte vara ett signum för Örebro kommun i hanteringen av viktiga frågor. Utan vi behöver transparenta beslutsprocesser där politiker fattar beslut i känsliga frågor och sedan kan stå till svars för detta.

Utifrån hur ärendet hanterats idag så ställs vi politiker mot väggen för beslut som fattats på förvaltningsbeslut. När vi försöker gå till botten och läsa på i ärendet saknas handlingar, konsekvensanalyser och tillräcklig information. Hanteringen skadar förtroendet för politiken och i slutändan för kommunen. Om vi politiker ska ställas till svars ska vi ha varit med och fattat besluten så att vi är välinformerade och välreflekterade över konsekvenserna så att vi kan svara upp till offentlighetens frågor.

I ett brev från förvaltningen som skickats utan politikens vetskap till föräldrargruppen och intresseorganisationer finns olyckliga formuleringar och perspektiv. Det är utgångspunkter som jag känner är främmande och farliga. Bland annat skriver förvaltningen att dövidentitet inte är en fråga som verksamheten har något ansvar för utan att detta ligger på familjerna. Det är ett uttryck för en problematisk syn på minoritetspolitik, majoritetssamhällets ansvar och institutioners makt. Om vi skulle tänka oss ett liknande resonemang för andra minoritetsgrupper såsom samer eller sverigefinnar blir det uppenbart att det haltar. ”Att stärka den samiska identiteten är inte majoritetssamhällets och institutionernas (skolans/förskolans) ansvar utan det ligger på familjerna själva” eller ”Kommunen har inte ansvar för att stärka den finska språkgruppens identitet, utan det ligger på familjerna själva” får oss att förstå att det blir ett oansvarigt sätt att tänka. Det finns en anledning att sameskolan finns och att kommunen som svensk-finskt förvaltningsområde har en finskspråkig förskoleavdelning i Varberga. Döva är också en minoritetsgrupp som vi har ett ansvar att inte förtrycka. Även välmenande förslag på förändringar kan brista i sitt hänsynstagande till minoritetsgrupper.

Kommunen skulle behöva göra om och göra rätt gällande Kattungen. Förskolenämnden bör ompröva beslutet så det blir en transparent och demokratisk process.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Om Kattungens förskola

(OBS, några saker blev olyckligt återgivna tidigare eller uttrycktes dumt. Jag vill påminna att jag har försökt återge vad tjänstemän i kommunen sagt och resonerat kring beslutet och behöver därför inte vara vad jag själv eller Miljöpartiet tycker)

Den teckenspråkiga förskolan Kattungen ska flytta från sina nuvarande lokaler vid Birgitta skolan och istället flytta in hos en förskola i Lillån. Detta är för att miljön inte är tillräckligt god i de nuvarande lokalerna. Så långt, allt gott.

Men samtidigt menar förvaltningen att förskolan skulle behöva mer av en ”hörande miljö” eftersom allt fler barn idag får implantat. Förvaltningen menar att många i målgruppen för förskolan i framtiden inte kommer beviljas gå på den statliga Birgitta skolan. Detta rör sig främst om barn med sk CI-implantat. En grupp som ökar då allt fler föräldrar till döva barn låter sina barn opereras, vilket rent krasst gör dem hörselskadade.

Många föräldrar och blivande föräldrar som är döva eller som har koppling till döv-världen är oroliga för att det i framtiden inte ska finnas en förskola med teckenspråksprofil. Det låter för många som att det finns en risk att det är den teckenspråkiga profilen som offras för att ge förskolan en mer ”hörande miljö”.

Jag försöker fortfarande få klarhet i exakt vilka organisationsförändringar som planeras och hur det påverkar den pedagogiska miljön. Jag är väldigt intresserad av att få veta hur förvaltningen ser på vilka som ingår i målgruppen för förskolan. Att endast se till vilka som skulle beviljas att gå på den statliga specialskolan är väldigt snävt. Exempelvis missar vi de barn som är CODA (Children of Deaf Adults) dvs barn som är hörande men har döva föräldrar och därmed teckenspråk som första språk. Många barn med hörselnedsättning får med åldern en försämrad hörsel och skulle sannolikt ha god nytta av teckenspråk, likaså barn med CI. En teckenspråkig förskola är med andra ord viktig för fler barn än endast döva.

Förvaltningen menar idag att det är för få döva barn på förskolan och få döva barn står i kö. (OBS. råkade tidigare återge fel vad tjänstemän sagt och skrev att det inte fanns döva barn på förskolan vilket var fel. Det ledande tjänstemän skrev var exakt såhär: ”Det blir så få döva barn kvar så det är inte möjligt att bedriva verksamhet. Integrering med hörande verksamhet nödvändig.”) Självfallet ett tufft besked till dövrörelsen. Som förövrigt reagerat häftigt på nyheten, men som mötts med en del oförstående av förvaltningen som inte riktigt erkänner intresseorganisationerna då de menar att inga barn finns i målgruppen. Men viktigt är fortfarande att det finns många barn som skulle ha god nytta av teckenspråk i en tidig ålder. Sen kan det stämma att fler av barnen har behov av ”hörande miljö” för sin tvåspråkighet.

Det viktiga att säkerställa är att Kattungen även i fortsättningen är tvåspråkig och att teckenspråksprofilen finns kvar. Inte ens jag som politiker har lyckats reda ut exakt vad som sker. Främst för att handlingar och utredningar saknas, så det finns lite att läsa sig till. Men jag ska de närmsta dagarna försöka fråga runt så jag får svar på mina frågor.

Eftersom jag litar på förvaltningen och att de är väldigt kloka så räknar jag lite med att förskolan självfallet fortsätter ha en teckenspråksmiljö, bara att det inte framgått så tydligt.

Under tisdagsmorgonen kommer jag göra ett besök på Kattungen och träffa personalen för att få höra mer hur de ser på detta. Tror jag kommer få lära mig mycket. Försöker vara ödmjuk med att jag inte vet allt.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro

Mer om Kattungen:
ÖrebroKuriren: Oro för döva barn på Kattungen
NA: Stoppa genast flytten av Kattungens förskola

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Statistiken hjälper oss inte ett skit att minska barngrupperna

Idag i Örebro kommun snittar vi gruppstorleken i hela förskolan i ett enda jämförelsetal utan hänsyn till ålder. Vi kan då konstatera att barngruppen i Örebros förskolor är 17.1 barn/grupp. Den statistiken hjälper oss alltså inte ett skit att förstå hur det verkligen ser ut. För de som är bekant med verksamheterna vet att grupper med äldre barn är långt fler och att grupper med yngre barn är färre. Däremot, skulle vi ta fram jämförelsetal och statistik utifrån olika åldersgrupper skulle vi få bättre förståelse och kan ta bättre beslut. Främst blir vi bättre på att ställa rätt kontrollfrågor.

I förra veckan gick Utbildningsminister Gustav Fridolin ut med att regeringen vill ta fram nya riktlinjer som ska vägleda kommunerna att avgöra hur stora barngrupperna ska vara i förskolan. Ett par kritiska röster höjdes, någon pekade på att de förra rekommendationerna inte följdes (som att det är ett vettigt argument emot), och någon annan ropade förmynderi av kommunerna. Tanken med riktlinjerna är att dessa inte ska vara huggna i sten, utan vara just rekommendationer. Det finns massa olika perspektiv att väga in när barngruppernas storlek ska avgöras. Men kommunerna måste göra sin hemläxa och skapa egna verktyg för att lyckas minska grupperna. Problemet idag är att det främst är ekonomi som hänsyn tas till och som får avgöra hur stor gruppen ska vara.

Örebro och andra kommuner behöver sätt att skapa en dialog med förskolechefer kring vad som är rimlig storlek på barngrupperna. Tyvärr pressas dessa chefer idag av budgetkrav och utökar därför ofta gruppernas storlek för att få ekonomi i verksamheten, vilket ibland går på tvärs med barnens behov. Om kommunen lyssnar in riktlinjer från skolverket och regeringen för att sedan ta fram ett eget arbetssätt, då kan en bra dialog skapas. Vi vill ju att förskolecheferna ska ha flexibilitet och möjlighet att utöka barngrupper när det funkar, men samtidigt ha en kontrollmekanism där vi börjar ställa rätt frågor för att se till så ekonomi och effektivisering inte är huvudskälet för att fylla barngrupperna med fler barn. För det är ofta då som barnens behov kommer i andra rummet.

Jag skulle vilja se en modell där vi i Örebro har lokala riktlinjer med streckade linjer för barngruppernas storlek. Det ska finnas gränser för hur stora barngrupper ska vara, men med möjligt att gå över gränsen och utöka gruppen om förskolechefen kan visa på att det finns positiva effekter. Det viktiga är att verksamheten klarar sitt pedagogiska uppdrag. Kanske är det positivt i en relativt stor barngrupp om ett syskon får komma till, kanske klarar verksamheten några barn till eftersom pedagogerna har hittat ett bra arbetssätt, eller så är det kanske många 15-timmarsbarn. Inget ska vara omöjligt även om vi sätter gränser, men ingen förskolechef ska behöva välja budget framför barns behov. Det är vår plikt som politiker att erbjuda rätt verktyg och stötta förskolorna i sitt arbete.

Tanken är inte att sätta maxtak. Att skapa ett omöjligt system. Att tro att systemet vet bättre än de som jobbar i verksamheten. Tanken är att ha ett system som främjar ett samtal om hur vi tar hänsyn till barnens behov, hur vi främjar god pedagogik och säkerställer att beslut tas av rätt anledning. Där ekonomi inte är skäl nog att åsidosätta barns behov.

Jag saknar det där samtalet.

Men vi måste börja med att mäta rätt saker, så att vi inte lurar oss att vi vet hur det är ute på förskolorna.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Självklart ska barnen ha ordentliga skolbibliotek!

Jag får dubbla känslor för artikeln i dagens Nerikes Allehanda  (http://na.se/nyheter/nyheter/1.2863295–naskola-bibliotek-gloms-ofta-bort) med den kritiska rösten om skolbiblioteken. Trist att få bekräftat det jag själv upplevt, att det inte är alla barn i Örebro som får regelbunden tillgång till de viktiga skolbiblioteken. Men samtidigt glad att media lyfter fram! Att barnen regelbundet besöker skolbiblioteket är mycket mer än en trevlig utflykt eller ett uppehållsrum på skolan.

Skolbiblioteken är så viktiga för barnen för att skapa sig sin egen kunskap, att utveckla sitt eget kritiska tänkande. Det räcker inte med en bokhylla i ett hörn av skolan. Barnen behöver lotsas in av bibliotekarier med kompetens, lära sig söka kunskap själv, utveckla sin källkritik, att få utveckla sin läslust. Det är särskilt viktigt idag, när många föräldrar aldrig läser högt för sina barn hemma, och barnen istället tillbringar många timmar vid skärmar av olika former.

Alla barn i Örebro måste få regelbunden tillgång till ett skolbibliotek med utbildad personal! Helst ett skolbibliotek i varje skola, men i små skolor kan det fungera att gå till en närliggande skola. Och då pratar vi inte om en gång om året. Om det inte blir av för att det upplevs som krångligt att få in i skolvardagen, då är det för långt till biblioteket eller så är skolans resurser för dåliga!

I Miljöpartiets budget 2015 för Örebro skrev vi bland annat så här om skolbibliotek:

”Skolbiblioteken är inte bara viktiga institutioner för att sprida kultur utan fyller även en viktig funktion för att stimulera och bidra till ökad läsning bland barn. Det finns idag en stor utmaning rörande barns läsförståelse där särskilt pojkar halkar efter. Läsförståelse är en grundsten i ett kunskapssamhälle och är en avgörande faktor för hög livskvalitet, därför satsar vi särskilt på barns läsning med fokus på pojkar som ett samarbete mellan kulturnämnden och skolan.”

Och så här:

  • ”Alla barn ska regelbundet besöka ett skolbibliotek med utbildad skolbibliotekarie, och kommunen har en “skolbiblioteksbuss” som besöker skolor som saknar eget skolbibliotek i närheten.

  • Barns – och särskilt pojkars – läsförståelse ska främjas genom inrättandet av en ”resande bibliotekarie” som stöttar pedagoger och föräldrar via bland annat barnavårdscentraler, förskolor och skolor.”

 Vackra ord – eller hur? Men det viktiga var att vi också, i vår budget, hade avsatt resurser där det behövdes. I vår budget för 2015 fanns avsatt 1,5 miljoner kronor för barns läsning och särskilt på pojkars läsning.

Jag vet att Miljöpartiet och Socialdemokraterna i sin överenskommelse på riksnivå också skrivit in betydelsen av skolbibliotek och hoppas att mycket arbete från det hållet också kan göras i frågan.

Med gemensamma krafter kan vi hjälpas åt att få fler barn, och särskilt pojkar, att hitta läsningen i och med att det är en essentiell del i utvecklas, lära sig, utveckla kritisk tänkande och inte minst njuta av en rik inre och yttre värld.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna

 

PS.  Det är också för att vi värnar frågor som skolbibliotek, särskilda satsningar på pojkars läsning, tillgängliggörande av konsthallen för skolbarnen osv som gör att vi är oroliga för hur en satsning på ett helt nybyggt kulturkvarter skulle påverka kommunens kulturbudget. Det finns alltid en risk att dyra investeringar i storslagna byggnader utarmar kulturbudgeten när notan blir långt större än uppskattat. Men den frågan förtjänar ett alldeles eget inlägg på bloggen…

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather