Kategoriarkiv: Delande

Ett viktigt samtal om tiden och livet

Sätter mig ner för att blogga. Tolvåriga sonen sätter sig bredvid och frågar vad jag gör. Jag berättar om Rådhusbloggen och frågar honom vad han tycker jag borde skriva om. Han funderar ett tag och säger: ”Det skulle vara någon sak som är aktuell nu liksom. Kanske som hur invandrarna ska klara den kalla vintern”. Han funderar ett tag till. Sen säger han: ”Eller jag tänker nog mest på tiggarna. De som sitter utanför ICA. Det kommer bli jättekallt att sitta stilla på marken hela vintern. Jag tycker synd om dem. Och vet du, när jag kollar vilka som ger tiggarna pengar så är det nästan alltid invandrare som kanske själva haft det svårt, eller så är det väldigt små barn. Och de säger till sin mamma eller pappa: kan vi ge lite pengar? Och då brukar de nästan alltid de vuxna säga nej för de har bråttom eller nåt”.

Och jag är beredd att hålla med honom i den analysen. Jag har hört andra säga att de upplevt samma sak. Vi konstaterar tillsammans att det alltså är de som själva upplevt utsatthet som känner mest empati och solidaritet med tiggarna. Och barnen. De som har så begränsad erfarenhet om vad livet kan göra med människor. Trots det så känner de empati med vuxna människor som sitter utanför ICA och uppenbarligen har så oerhört mycket mindre än oss andra. Varför är det så undrar jag? Efter lite eftertanke svarar sonen: ”Kanske för att de vuxna är så trötta. De har så mycket att göra att de inte orkar tänka på andra”.

Pang – rakt in i magen. Ja, vi vuxna har nog för mycket att göra. Nästan alla jag känner säger att de skulle vilja jobba mindre, men att de inte kan. Tror inte att de får gå ner i tid för chefen. Att det försämrar deras karriärmöjligheter. Att de inte har råd. Men det är ju inte bara jobbet som äter vårt tid. Vi tittar 155 minuter om dagen på TV. Vi renoverar huset. Vi går till gymmet. Vi går på stan och shoppar nya kläder varje månad. Vi städar och lagar mat och diskar i en evighetsloop. Kollar jobbmailen på kvällen och hänger på Facebook.

Det är inte bara tiggarna utanför ICA som vi inte hinner eller orkar bry oss om. Vi läser allt mindre för våra barn och vi älskar mindre med varandra. Vi träffar våra vänner för sällan och tänker nog oftare på allt vi inte hunnit med än det vi faktiskt hunnit göra. Vi blir alldeles för ofta sjukskriva på grund av utmattningsdepression. Alla är inte där. Men jag tror att vi är ganska många som slarvar med livet. Vi är inte tillräckligt rädda om den tid vi faktiskt har, och som faktiskt är utmätt. Och vi vet inte ens hur lång tid vi har på oss för resten av våra liv. Kanske är det 40 år? Eller så är det bara 7.

Det finns en del som vi politiker kan påverka. Vi kan se till att samhället organiseras smartare, så att vi delar på den arbetstid som finns. Idag är det en grupp som bokstavligen jobbar sönder sig, och en annan som inte ens har något jobb att gå till. Ju effektivare vi blir på att utföra våra jobb, desto viktigare blir det att vi delar på den arbetstid som finns. För allas skull. Sänkt normalarbetstid vore en ganska rimlig sak att diskutera för alla politiker som orkar tänka annat än den gamla dinosaurietanken att vi kan skapa en massa ”nya (enkla) jobb” med vänsterhanden samtidigt som högerhanden effektiviserar, rationaliserar och digitaliserar bort en massa ”onödiga jobb”.

Men framförallt så är det här nog en resa som vi som människor måste göra var och en för sig. Klara av att söka oss tillbaka till varandra. Till flocken – som de flockdjur vi är. Det finns massor av saker som vi kan lösa tillsammans, om vi vågar be om hjälp. Och det finns en massa tid därute att hämta till de viktigaste sakerna, om vi börjar titta på vad vi faktiskt ägnar vår tid åt. Det var egentligen inga nya tankar för mig i teorin. Men att barnet reflekterade på det här sättet knuffade mig över någon sorts tröskel. Är jag verkligen tillräckligt rädd om mitt eget liv?

Det här samtalet var det finaste och viktigaste jag haft på väldigt, väldigt länge.

13892057_10153828440166274_7431189984273376228_n

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Att prata med varandra

Sara Richert, kommunalråd, Camilla Bergholm, verksamhetschef Drivhuset och Niclas Persson, kommunalråd.
Sara Richert, kommunalråd, Camilla Bergholm, verksamhetschef Drivhuset och Niclas Persson, kommunalråd.

Jag har, tillsammans med Sara Richert, Niclas Persson, Jesper Räftegård och Kukkamariia Valtola Sjöberg, flyttat ut ifrån mitt kontor på Rådhuset i Örebro de senaste fyra veckorna. Istället har vi fått låna plats hos DrivhusetCreative House. Det har varit en väldigt bra arbetsmånad. Genom att flytta ut ifrån vår vardag på Rådhuset, in i en öppen miljö där företagare och kreatörer arbetar, så har vi fått massor av intryck och inspiration.

Vi har träffat företagare, entreprenörer och andra människor med idéer. Lyssnat på kloka tankar och idéer om hur människor förverkligar idéer, men också om Örebro och hur klimatet i kommunen är. Framför allt har vi pratat MED människor som vi inom politiken ofta pratar OM. På samma sätt har människor som kanske vanligtvis inte pratar MED politiker passat på att göra det. Vi har tagit plats i en delandekultur som skapar bra saker.

Och det händer bra saker när människor med olika bakgrund och intressen möts. Varje gång jag sitter i sådana samtal och sammanhang så slås jag av hur mycket gemensamt vi människor har med varandra. Något som är lätt att glömma bort i en samtid där allt mer information och kommunikation blir polariserad och fastnar i olika åsiktsbubblor.

Jag är väldigt tacksam och glad över att få arbeta med politiker som är öppna, lyhörda och tillgängliga. Som vill finnas där människor lever sina liv. Egentligen är det inte så konstigt, vi är ju liksom alla människor, men i våra vardagar är det lätt att bli instängd i olika processer och möteskulturer, som inte alltid andas öppenhet och inkludering.

Fyra veckor går fort och nu lämnar vi Drivhuset och Creative House för den här gången. Vi gör det med nya intryck, idéer och en stor tacksamhet. Ännu mer övertygade om att det här arbetssättet med att sitta och jobba i andras vardag gör det mycket lättare för oss att förstå vad människor tycker, tänker och vill. Vi kommer kanske att utveckla arbetssättet. Möjligen behöver vi hitta sätt att göra detta oftare, det finns ju många platser och sammanhang där vi kan lära oss viktiga saker. Genom att lyssna på nya människor.

Örebro är en fantastisk plats för mänskliga möten. När vi pratar med varandra.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Kooperativa asylboenden, sociala företag och nya lösningar

Idag har jag tillsammans med Sara Richert varit och träffat Coompanion som ger rådgivning till ekonomiska föreningar. Vi ville höra mer om möjligheterna med en ekonomisk förening och varför en kan välja det framför att starta ett aktiebolag. Den stora skillnaden, fick vi lära oss,  är att en ekonomisk förening ska främja medlemmarnas ekonomiska intresse snarare än att skapa vinst. Fokuset hamnar på idéerna och på de värden som är viktiga för medlemmarna snarare än att göra överskott för en vinstutdelning. Med andra ord ett bra sätt att förvalta något tillsammans med andra eller sprida en idé, som en kan jobba med. Ett vanligt missförstånd är just att en inte kan tjäna pengar i en ekonomisk förening, men även där går det att anställa. Det går faktiskt bra att vara både anställd och sitta i styrelsen. Och du måste inte samla in 50 000 kr för att få sätta igång, såsom med ett aktiebolag.

Vi kom in på möjligheten att gå ihop för att bygga eller äga ett hus tillsammans. Såsom en byggemenskap, vilket vi gärna pratar om ibland. Lite som en bostadsförening, men där föreningen är mer aktiv i vad som ska byggas och hur det ska nyttjas.

En fantastisk ide som vi fick med oss hem efter mötet var möjligheten att starta kooperativa asylboenden. Helt enkelt boenden som ägs av de asylsökande själva, där de har inflytande över sitt eget boende. Något som skulle minska det offentligas utgifter och ge utsatta människor mer inflytande över sin vardag.

Det finns självfallet svårigheter såsom möjligheter för ekonomiska föreningar att ta banklån, men det allmänna bör ha ett stort intresse att få ned kostnaderna för asylboenden som idag är alldeles för höga. Stora företag som drivs av gubbar som gör stora vinster medan de boende saknar goda möjligheter till inflytande över verksamheten. Tänk om då istället att asylboenden drivs av en förening där de asylsökande är medlemmar, och de själva bestämmer kring hur verksamheten ska skötas. Det bör inte vara svårt att motivera att kommuner, regioner eller staten går in med säkerhet, om det i slutändan sparar skattepengar.

På samma sätt kan kooperativa företag vara ett viktigt verktyg att få nyanlända i egen försörjning. I samhället idag ses många nyanlända inte som en resurs eftersom de kanske har en låg utbildningsbakgrund eller ännu inte lärt sig språket. Men fullt rimligt är att de kan jobba, att de förmodligen har haft ett yrke tidigare och kan många olika saker.  Att anställa sig själv för att göra något en redan kan är då ett rimligt och viktigt alternativ.  Att starta ett eget företag kan vara tufft och en kanske inte kan allt en behöver kunna. Att då gå ihop med andra och starta en ekonomisk förening för att tillsammans hjälpas åt med en verksamhet skulle kunna vara mycket lättare. Det krävs ingen stor insats som för ett aktiebolag och varje medlem har lika mycket inflytande.

Även om det skulle ta ett tag att bygga upp en verksamhet som kan försörja flera personer så vet vi att varje litet steg mot egen försörjning är viktigt. Både för individen och samhällsekonomin. Vi ska nog helt klart inte underskatta möjligheterna i kooperativa företag i framtiden.

Niclas Persson, kommunalråd

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Fler barn kan få tillgång till sport- och fritidsartiklar genom Sportoteket

160209_sportotoek

Miljöpartiet vill minska avfallet och öka återanvändningen för en hållbar konsumtion. Vi vill förlänga garantitiderna på prylar, göra det billigare att reparera saker, gynna handel med second hand och främja delandets ekonomi. Prylar, företag, kunskap, mark, tid och rum går att byta, låna, ge, få och dela. Delandets ekonomi, eller kollaborativ ekonomi som det också kallas, handlar om samarbete och ett smartare användande av resurser. Vi vill underlätta för människor att skapa och dela i Örebro.

Vår kommun behöver underlätta för moderna och mer kollektiva lösningar på resursanvändning, boende, arbete och de saker vi använder. Det ska vara lätt att på ett modernt och smart sätt dela sina saker med andra. Förutom att det bidrar till en mer hållbar konsumtion som gör det att fler barn och ungdomar får tillgång till olika saker.

I Miljöpartiets förslag till budget för Örebro kommun 2016 så föreslog vi att Örebro kommun ska möjliggöra utveckling av en fritidsbank som lånar ut material och utrustning till idrotts- och friluftsaktiviteter i skolan och på fritiden. Tillsammans med Nya Moderaterna och Liberalerna har vi idag lagt ett gemensamt ledamotsinitiativ i Fritidsnämnden om att Örebro kommun bör utreda möjligheterna att etablera ett så kallat Sportotek där barn och ungdomar kan låna sport- och fritidsartiklar. Att ge barn och ungdomar goda förutsättningar för fritidsaktiviteter borde vara en prioriterad fråga för kommunen. Det främjar såväl hälsan som integrationen. Och en mer hållbar resursanvändning och konsumtion.

Nämnden valde att bordlägga initiativet till nästa möte, men vi hoppas på en skyndsam hantering av frågan så att fler av Örebros barn och ungdomar kan få bättre möjligheter till en aktiv fritid.

Malin Bjarnefors, ledamot Fritidsnämnden
Katarina Bååth, ersättare Fritidsnämnden

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Slagborr och teleskop på lånekortet

Stadsbiblioteket

Vad har biblioteket för roll i vår tid? Det blev samtalsämnet när jag träffade den här superinspirerande killen – Peter Alsbjer, kommunens bibliotekschef.  Samtalet tog aldrig riktigt slut, särskilt inte efter att han inledde starkt med att berätta hur bibliotek på andra håll har s k MakerSpace – platser där invånare får nyttja sin kreativitet, lära sig skapa eller laga saker. Eller varför inte införa möjligheten att låna en slagborr eller teleskop på bibliotekskortet. Tankarna är många och sträcker sig längre än att biblioteket bara ska erbjuda långa rader med böcker.

Peter har anklagats för att vara bibliotekstankens inre fiende (Han stoltserar lite med detta och har döpt sin väldigt spännande blogg efter anklagelsen, läs här!).  Anklagelsen kommer från de som ser boken som central i ett bibliotek, och där Peter ser något mer. Självfallet har böcker en viktig roll även i framtiden, men tanken bakom biblioteket har ju aldrig varit just böcker, utan böcker är bara mediet för att bilda och sprida kunskap.  I vår tid, i det samhälle vi lever i idag behöver vi kanske ta en funderare på hur biblioteken kan ta en mer aktiv roll för att bidra till en positiv samhällsutveckling. Där vi skapar möten, integration och skapar jämlikhet.

Peter berättar att den flitigaste biblioteksanvändaren tillhör den övre medelklassen. Bibliotek anpassas ofta efter besökare och sällan efter de som inte besöker, men kanske skulle behöva en plats att bilda sig. Det finns en stor men spännande utmaning, särskilt när Örebro växer och får nya invånare som varit kort tid i Sverige, att göra biblioteken till en arena där människor möts och på egna villkor och med en låg tröskel kan berika sitt liv.

Tänk er då själva om biblioteket hade en öppen verkstad, eller ett MakerSpace där örebroare träffas över ålders, köns och etniska gränser för att laga och fixa saker tillsammans. Där pensionärsgubbar kan lära ut hur du löder en brödrost. Vilka spännande möten och helt i tiden där vi behöver använda resurser mer effektivt och bidra till minska vår konsumtion.

Dessutom finns det få allmänningar idag utöver parkerna. De flesta platserna inne i stan kräver att du har pengar att spendera på prylar eller mat. Här behövs biblioteket och det allmänna som en neutral plats så att alla Örebroare har en plats som är deras. Framförallt en kunskapsmiljö där de på sina egna villkor kan lära och bilda sig.

Bibliotek utan böcker är ju inte en helt ny tanke, det finns idag på olika håll bibliotek som siktar in sig på helt andra medier. Själv tänker jag ofta på musik och seriebiblioteket i kulturhuset i Stockholm. Peter berättar att han ser framför sig lokaler som kan ställas om och förändras ganska snabbt. Han verkar nästan lite oroad för att bokhyllor ska växa fast eller att människors fantasi cementeras om vad bibliotek kan erbjuda. Han vill de alltid ska inspireras och uppleva nytt när de kliver in. När stadsbiblioteket i Göteborg renoverades etablerades flera små bibliotek i olika evakueringslokaler. Ett av de mest framgångsrika var biblioteket ”300m2 böcker”, en väldigt central lokal mitt bland affärerna där Göteborgarna kunde göra boklån. Det pyttelilla biblioteket finns nu kvar trots att stadsbiblioteket är färdigbyggt. Tänk om vi i Örebro kunde etablera något liknande, 300m2 mitt i stan där vi kan testa nya former: Seriebibliotek, MakerSpace, musikbibliotek eller något annat spännande.

En av de mest spännande sakerna som Peter berättar om är bibliotek på den danska landsbygden som haft s k mer-öppet. När personalen har gått hem kan du fortfarande besöka biblioteket och göra utlån eller hänga över en bok. Tänk er själva vad det skulle kunna betyda för Örebros landsbygdsbibliotek, där de kan vara tillgängliga för människor även efter att de slutat jobba!
Som sagt, det finns många spännande tankar och exempel för hur biblioteken i Örebro kan utvecklas och bli något mycket mer än idag.

Ser fram emot att prata mer om hur vi  främjar lärande, upplevelser, information och kultur i ett nytt stadsbibliotek. Tycker vi pratat alldeles för lite om innehåll och väldigt mycket lokaler. Vi behöver prata mer funktioner!

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather