Kategoriarkiv: Hållbar utveckling

Alfred Nobel Science Park kan bli ett nytt centrum för gröna innovationer

De globala hållbarhetsutmaningarna är enorma – klimatförändringar, urbanisering, färskvattenbrist och livsmedelsförsörjning är exempel på frågor som kommer att påverka människors välfärd i generationer – nu och i framtiden. Det finns idag en stor tilltro till att nya innovationer kommer att bidra till lösningar som gör en fortsatt hög välfärd möjlig inom de planetära gränserna. Men detta är inget som händer av sig självt. Inte sällan får jag höra att det är i kommuner och regioner som den viktiga klimatomställningen kommer att ske, att de globala förändringarna förutsätter lokala initiativ och arbete. Med detta i bakhuvudet tycker jag att det är viktigt att den offentligt ägda innovationsparken får ett tydligare ägardirektiv att främja innovationer som tydligt bidrar till en hållbar utveckling.

Jag vet att det finns flera entreprenörer och stigfinnare i Örebro som redan idag utvecklar företag och idéer för att de vill vara med och bidra till framtidens lösningar, snarare än att vara en del av problemet. Många små företag i vår kommun och region drivs redan nu med tydliga gröna idéer och innovationer. Dessutom har ju Örebro kommun med sina ambitiösa miljö- och klimatmål,  utsetts till årets Miljökommun. Det är därför självklart att ett kommunalt ägt innovationsbolag ska ha ett tydligt uppdrag att främja innovationer som minskar lokal och global miljöpåverkan.

Fram till idag har Alfred Nobel Science Park fokuserat på teknikområden som 3D-printing, hälsorobotik och internlogistik. Om vi ändrar ägardirektivet får bolaget en möjlighet att utveckla ytterligare ett ben som kan växa över tid. Det finns ett flertal exempel på innovationsparker både i Sverige och i andra länder som tydligt riktat in sig på den snabbt växande sektorn ”cleantech”. I samverkan mellan forskning, näringsliv och offentlig sektor växer innovationer fram kring bland annat  energieffektivisering, hållbar livsmedelsproduktion, effektivare transporter, förnybar energi, vattenrening och hållbara textilier. Självklart finns kapacitet i att skapa gröna innovationer även i Örebro med all den kunskap, erfarenhet och företagsamhet som finns här. Alfred Nobel Science Park har alla möjligheter att driva den här utvecklingen.

Därför lämnar jag igår in en motion till kommunfullmäktige i Örebro där jag föreslår att kommunen utvecklar ägardirektiven till Alfred Nobel Science Park för att dessa tydligare ska bidra till en hållbar utveckling. Det är självklart att Örebro ska gå i täten för denna utveckling.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Tillsammans för klimatet – från Örebro till Paris

image

Idag ordnade Naturskyddsföreningen en klimatmanifestation på Stortorget i Örebro – Tillsammans för klimatet! Jag var en av fyra talare, och detta var vad jag sa till alla örebroare som kommit för att sätta fokus på klimatet:

Hej alla klimatvänner!

Idag är den där dagen vi sett fram emot så länge, med starten av det viktiga klimattoppmötet i Paris. Men det är också en dag som man räds lite. För det är nu det gäller, det vet vi alla. Jorden har börjat skicka sina fakturor för alla de klimatutsläpp vi gjort de senaste hundra åren.

På senare tid har klimatfrågan kommit lite i skymundan av flyktingkrisen. Jag menar att de hör ihop i allra högsta grad. Klimatförändringarna kommer sannolikt att skapa ännu fler flyktingar än idag, och det är de fattigaste i världen som drabbas hårdast. Därför måste vi tänka helt nytt, och börja bygga ett samhälle som är robust nog att ta emot många fler nya invånare än idag.

Vi kanske inte är jättemånga som samlats här idag – även om ni är många fler än jag vågat hoppas på – men vi är långt ifrån ensamma. Mer än 1,7 miljoner namnunderskrifter för ett ambitiöst och rättvist klimatavtal överlämnades igår till FN:s klimatchef. 1,7 miljoner!

Mitt parti, Miljöpartiet, sitter nu i regering för första gången. Trots det politiskt lite skakiga år som gått så har Miljöpartiet fått igenom flera gröna framsteg för klimatet. Vi har bland annat beslutat om satsningar på järnvägen, på fler klimatsmarta bostäder och bättre kollektivtrafik för hållbara städer.

Som miljöpartist är jag så klart också väldigt stolt över att vi har en grön miljö- och klimatminister som kommer företräda Sverige vid klimatförhandlingarna i Paris. Och i förrgår träffade jag Åsa Romson i Stockholm. Jag berättade för henne att vi skulle ses här idag, och frågade henne om hon hade någon hälsning. Hon blev jätteglad av att höra om ert engagemang att arrangera det här mötet, och hon berättade om hur full av energi hon själv var inför Parismötet. Hennes deltagande på mötet står på två ben – det ena är det faktiska arbetet för ett bindande klimatavtal som är rättvist även för de fattiga länderna.

Men Åsa lyfte också fram vikten av att att vara en förebild för andra länder, och visa hur vi i Sverige arbetar med innovationer och investeringar för ett fossilfritt samhälle. Vi kan visa hur man bygger höghus i trä, hur man får bort kol och olja ur värmeproduktionen, hur man renar vatten med hjälp av solljus, hur man använder matavfall för att tillverka fordonsbränsle.

Och att agera förebild är viktigt på flera nivåer. I globala klimatförhandlingar är det viktigt. Men även på lokal nivå, här i vår kommun, så är det viktigt. Jag ska erkänna att det inte alltid är så enkelt att vara miljöparti i opposition i ”Årets Miljökommun”. Det görs väldigt mycket bra för klimatet i Örebro, och oavsett vilken politisk sida man sitter på är det något som vi alla ska vara glada och stolta över!

Men visst är det så att vi fortfarande har långt kvar till en verklig klimatomställning, även här i vår kommun. Jag är personligen enormt taggad att få vara en del i arbetet med att göra Örebro kommun till ett globalt föredöme på klimatområdet.

Vi måste hoppas på att våra ledare verkligen lyckas i Paris. Men vi kan inte heller blunda för att det kan bli en besvikelse. Om det blir så får vi inte förlora hoppet om en hållbar framtid på jorden. Men vi kommer i så fall vara tvungna att hitta helt nya vägar.

Det finns några stora multinationella företag som gjort ett gemensamt frivilligt klimatåtagande. De har lovat att minska sina klimatutsläpp med långt mer än som motsvarar deras del av att nå tvågradersmålet. De säger att de gör de för att de vet att det kommer vara andra som gör mycket mindre än vad de borde. Därför gör de lite mer, för att kompensera för de andra.

Det är precis så vi ska tänka! Vi ska vara stolta över att vi kan göra mer än andra i vårt land, och mer än andra i vår kommun. Och var och en av oss ska var stolta över att vi kan vara planetskötare, och vara ett föredöme för andra. Och det allra viktigaste som finns att berätta, det är att en livsstil som är hållbar ur klimatperspektiv också kan ge var och en av oss en högre livskvalitet.

Klimatfrågan beskrivs ofta som ett hot. Och ja, det är en allvarlig stund. Men jag vill istället beskriva det som vår allra största möjlighet till ett bättre liv.

Vi kommer att klara detta – tillsammans!

image

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Dags att vara riktigt bra

Jag tycker att det har varit en jobbig höst. Jag hoppades på ett genuint och välkomnande samtal om klimatet inför COP21 i Paris där allt fler människor skulle ta plats. Istället blev det ett förryckt samtal om att starta krig istället för att stoppa det. Om att stoppa flyktingar istället för att stoppa krig. Kantat av terror, bränder, mord och rädsla.

Jag kan inte påminna mig att jag någon gång under mitt liv sett så många dramatiska livesändningar om vardagliga saker som prognoser och statistikpresentationer. Jag kan heller inte påminna mig om att jag någon gång livet lagt så mycket tid på att följa innehållslösa spekulationer och gissningar från människor som kallas experter.

Ärlig talat, jag känner mig ganska deppig. På väg till kontoret nu på morgonen trampade jag igenom säsongens första snöslask i mörkret. Efter att ha gått igenom morgonens nyheter och krigsretorik. Det ryggskott jag burit på en dryg vecka har börjat släppa, men jag kan fortfarande inte knyta mina egna skor utan att stöna högt av smärta.

Men, nog nu. Det är nog så att det är dags att vara riktigt bra. Det är dags att sluta vänta på att någon annan ska vara det. Vi ska till Paris och det måste fattas en rad kloka beslut där. Så är det bara. Och jag är tacksam över att det är kloka Åsa Romson som leder den svenska delegationen på COP21. Jag tänker att det är väldigt bra att Miljöpartiet sitter i regeringen just nu. Ja, vi får stryk. I en ganska orimlig tid där rädda och vilsna opinionsbildare och politiker testar idéer som för bara några år sedan hade uppfattats som extremistiska så får vi ta många smällar och tjuvnyp. Som nytt regeringsparti måste vi lära oss massor av saker och göra det snabbt. Klart att det kostar. Men, jag är tacksam för all energi, kunskap och engagemang som läggs ned av alla de som jobbar hårt nu – i Regeringskansliet, i riksdagen och runt i om hela landet.

Jag tror jag måste ha tålamod. Kanske mer tålamod än jag någonsin behövt ha i arbetet. Men, jag har ju inte tid att vänta. Det är ju NU det måste hända. Allt fler människor har börjat prata om 2,5-3 graders global temperaturökning som rimligt. Jobb och tillväxt är fortfarande överordnat förutsättningarna att leva och att göra det på solidariska och rättvisa villkor i mångas ögon. Påhittade ekonomiska system som berikar några få prioriteras fortfarande högre än naturliga ekosystem som vi alla är en del av. Den vita medelålders mannen, dvs jag själv, sitter fortfarande på toppen. Det säljs bilar som aldrig förr i det här landet. Och kommuner startar nya flyglinjer för skattepengar på marknader där det inte är lönsamt att flyga. Vi skickar upp mer kol i atmosfären.

Det är mycket som måste ändras, och snabbt. Och paradoxalt nog är det kanske just därför vi måste ha tålamod nu. Jag ska ta ett djupt andetag och tänka efter. Göra vad jag kan för att formulera mig utifrån VILJA istället för MOTVILJA. Vi kan inte bygga ett samhälle där vi är solidariska mot natur, djur och människor genom att vara i ständig opposition. Alla kan inte bekämpa alla hela tiden. Vi är nog bättre när vi samlas och gör saker tillsammans. Som de tusen löparna (alla deras supporters) som just nu är på språng i etapper mellan Kiruna och Paris i Riksteaterns Run for your life. Sedan förra måndagen har jag en flik ständigt öppen för att följa deras stafett söderut. I stadig takt, i en gemensam rörelse är det på väg med ett viktigt budskap till COP21 i Paris. De är gamla och unga, snabba och långsamma, lika och olika. Framför allt är de något av de mest inspirerande jag drabbats av på länge.

Häromnatten sprang min chef, kommunalrådet Sara Richert en stäcka på nästan 60 kilometer i den rörelsen. Om en stund kommer hon in på kontoret. Då ska vi prata om några aktuella ärenden och några mer långsiktiga frågor. I eftermiddag ska vi gå på Örebromötet och träffa företagare och andra näringslivsfrämjare för att diskutera kommunens näringslivssstrategi och utveckling. I morse pratade Emil Jensen om mångfald och alla i P1 och Tankar för dagen. Det var peppigt att lyssna på Emils långa uppräkning av människor som behövs.

Vi behövs. Alla.

Så det är dags att vara väldigt bra. Slut på gnäll och tröttma. In med energi. Jag städar i mina sociala medier-flöden och andas. Om samhället ska bli riktigt bra så måste vi jobba för de bra idéer som det samhället ska bygga vidare på. De idéerna kommer inte av sig själva. Fler möten, fler samtal och fler olikheter behövs.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Om en klimatstrategi och att springa för livet

Skärmavbild 2015-11-17 kl. 23.26.51

18 november 2015. Igår skickades Örebro kommuns klimatstrategi ut på remiss. Strategin har som mål att Örebro kommun ska vara klimatneutral senast år 2050. Tänk om alla städer och kommuner beslutade sig för detsamma. Tänk om världens ledare kunde enas om samma sak när de företräder oss alla i Paris om bara några veckor.

Den symboliken fick mig att bestämma mig för att springa de nästan sex milen mellan Mjölby och Gränna inatt. Mellan två bilar från Riksteatern.

”I december 2015 håller FN en av de viktigaste konferenserna i mänsklighetens historia, COP21. Under 12 dagar samlas världens ledare i Paris för att förhandla vår planets framtid. Trots att vetenskapen är tydlig, är mötets resultat ovisst.

Run for you life vill ge klimatfrågan en kropp, ett ansikte och en berättelse. Eller snarare 1000 kroppar, 1000 ansikten och 1000 berättelser.

Längs hela vägen uppmanar Run for your life dig som brinner för en hållbar framtid att ansluta dig till projektet. Detta genom att berätta hur klimatkrisen påverkar just ditt liv, din omgivning, din framtid och genom att du springer med oss till Paris. Du kan också vara med genom att anordna ett lokalt evenemang när stafetten passerar din ort.”

Så skriver Riksteatern om Run for your life. Den som liksom jag har följt stafetten via den ständigt pågående livesändningen, har sett de här kropparna och ansiktena och hört deras berättelser. Tillsammans skapar de en berättelse som är så stark och viktig att jag inte kan låta bli att delta.

Därför ställde jag till det lite för mig själv och tog den chans som uppstod, när jag fick möjlighet att göra rutinerade ultralöparen Sarah Grey som springer för Clowner utan gränser, sällskap under de sex milen mellan Mjölby och Gränna nu inatt. Jag valde bort kommunfullmäktige och några viktiga frågor till förmån för att få vara en del av något unikt.

Run for your life och dess deltagare har berört mig på djupet. Löpning är en stor del av mitt liv. I ganska många år nu har jag varit ultralöpare och för mig är det livsviktigt att få ta ut de där stegen. Men, den senaste veckan har jag sett människor som inte är långdistansare, eller ens löpare, springa för livet. Inte för sin egen skull utan för alla. För att göra ett statement, för att bli en del av en helhet och ett viktigt budskap.

Jag kände till slut att jag måste få bidra. Kalendern gjorde att det fanns få möjligheter och nu när den öppnade sig så tog jag den. På vår väg genom natten, ner genom Östergötland till Småland, längs med Vättern, kändes det så tydligt att vi sprang för något viktigare än vanligt. Att ligga i stadig takt bakom den där kamerabilen och framför den där följebilen genom en novembersvart natt skapade massor av tankar och känslor i mig.

Det är NU. Vi måste se till att det händer NU. Om vi inte kan få våra ledare att enas den här gången så riskerar följderna att bli oförlåtliga. Vi har inte råd att misslyckas i Paris. Kunskapen är på plats och allt fler får insikten. Det är nu besluten måste komma. Tusen människor springer den här stafetten. Men många fler springer med. Människor har ställt sig upp och visat hur viktigt det är att miljön och klimatet räddas. Som förtroendevald politiker och kommunalråd har jag nu förmånen att ägna mig åt den här förändringen på heltid, inom politikens ramar. Tillsammans med flera gröna politiker gör jag vad jag kan för att skapa förutsättningar för en långsiktig förändring och hållbar utveckling. Inatt kändes det som att jag som politiker var tvungen att göra något mer. Som att springa. Jag önskar så starkt att vi politiker oavsett partitillhörighet vågar ha så mycket politiskt mod att vi prioriterar klimatfrågan på riktigt nu. Inte ”balanserar mot annat”.

När vi sprang genom natten, Sarah Grey och jag, kändes det tydligt att vi sprang för livet. Jag är så inspirerad och peppad att göra ännu mer för att driva på utveckling och förändring!

Vi springer vidare. För de som levt, för oss som lever och för alla de som ska leva efter oss. I formen av en rund sten från Sápmi som bärs fram till Paris ska vi lämna ett budskap. Det Riksteatern har gjort med Run for your life är viktigt och väldigt fint. Jag är tacksam för att jag fick följa med en sträcka och bära och överlämna stenen till nästa löpare som var WWF:s generalsekreterare Håkan Wirtén. Jag kommer att följa, heja och stötta alla som tar den här stafetten vidare. Även efter Paris och COP21. Massor av saker börjar nu – i Örebro och hela världen.

Det är en stafett som aldrig får sluta.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vad visste ansvarigt kommunalråd om Estonian Air?

Jag har ställt en fråga till kommunalrådet Lennart Bondeson (KD). En fråga som jag förväntar mig att få ett tydligt svar på när kommunfullmäktige sammanträder 18 november. Det handlar om de mycket olyckliga omständigheter som verkar råda när det gäller den upphandlade flyglinjen mellan Örebro och Köpenhamn.

Det är nog väl känt att Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun är kritiska till att vi startar nya flyglinjer som ökar koldioxidutsläppen. Många känner säkert också till att vi anser att flygplatsen inte bör drivas av kommunen överhuvudtaget. Vi tycker att det är orimligt att skattebetalarna tillsammans ska bekosta en verksamhet som näringslivet självt borde kunna ta hand om. Och som näringslivet troligen också skulle ta hand om på ett bättre sätt får jag nog lägga till från och med nu.

För i takt med att journalister tittar på vad som ligger bakom den här affären mellan skattebetalarna i hela vår region, Örebro, Kumla och Karlskoga kommuner (som äger flygplatsen tillsammans) och den estniska statens flygbolag Estonian Air så får jag en allt starkare känsla av att denna affär borde kunnat göras bättre.

Den som googlar hittar efter bara några minuter tydlig information som visar att Estonian Air var ett flygbolag som länge levt under konkurshot. Redan 4 februari 2014 meddelar EU-kommissionen att den kommer att granska bolagets användande av statsstöd. Denna information finns tillgänglig i ett offentligt pressmeddelande. 

Den informationen fanns alltså öppet sökbar. Tillsammans med flera artiklar om flybolagets ekonomi, rekonstruktion och flera uppgifter som visar att Estonian Air knappast kunnat kallas en stabil och säker aktör. Ändå kallar Lennart Bondeson flygbolaget för just det. Fyra gånger under en debatt mellan oss i P4 Örebro som spelades in 26 augusti i år återkommer Lennart till att Estonian Air är en stabil och säker aktör/operatör.

28 oktober, efter att Estonian Airs konkurshot blivit känt även i Örebro (bara två dagar efter premiärflygningen till Köpenhamn från Örebro flygplats) så berättar flygplatsbolagets VD för SVT Örebro att bolagets ekonomi varit känd, men att Estonian Air bedyrat att läget var under kontroll.  Då kan jag ju inte låta bli att undra över vem som egentligen visste vad. Om vi nu ska lägga 40 miljoner pengar från skattebetalarna på den här flyglinjen är det rimligt att kräva att vi vet vem vi kommer att göra affären med. (Som det ser ut nu så är det slovenska flygbolaget Adria Airways som tar över trafiken. Ett flygbolag som också granskats av EU-kommissionen för sina statsstöd, men som fått behålla dem.)

Efter att EU-kommissionen meddelat att Estonian Air ska betala tillbaka 85 miljoner euro så har det varit ganska tyst från de som hyllat detta avtal återkommande under hösten. EU-kommissionen är inte direkt hyllande i pressmeddelandet när de skriver att ”Estonian Air has been consistently loss-making since 2006.” och ”Estonian Air has been in financial difficulties for many years. It has repeatedly benefitted from public support measures during that period.”.

EU-kommissionären Margrethe Vestager (ansvarig för konkurrensfrågor) konstaterar att:

”Companies should compete based on a sustainable business model rather than relying on continued support by the State to stay in the market. Estonian Air has repeatedly received public subsidies over the past five years but did not carry out the necessary restructuring to become viable as a business. It would not be a good use of taxpayer money to keep Estonian Air in the market artificially – nor would it be fair to competitors, which have to compete without such support.”

Flygbolaget har nu som väntat meddelat att de går i konkurs. De där 85 miljoner eurona kommer inte tillbaka till EU:s skattebetalare. Just nu verkar det inte vara helt klarlagt hur avtalet mellan Örebro flygplats och Estonian Air påverkar de närmare 40 miljoner som skattebetalarna här skulle garantera.

Vem har vetat vad och när? Jag återkommer till den där radiodebatten mellan Lennart Bondeson och mig. Fyra gånger avfärdar han mina argument genom att hänvisa till Estonian Air som en säker och stabil aktör. Så därför har jag ställt en fråga till kommunalrådet Lennart Bondeson. Och den kommer han att besvara när fullmäktige sammanträder 18 november. Jag tror att vi är ganska många som är intresserade av svaret på frågan:

Talade kommunalrådet Lennart Bondeson (KD) osanning för mig och radiolyssnarna 26 augusti eller hade kommunalrådet inte informerat sig om läget för Estonian Air när han försäkrade att flygbolaget var en stabil och säker aktör?

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Den första budgeten

12141611_10153308128447872_9209200761531825840_n

Jag har varit inblandad i olika budgetprocesser som tjänstemän på olika nivåer tidigare i mitt liv. I kommunal och i statlig tjänst. Nu har jag för första gången jobbat med en budget på den politiska sidan, som politisk sekretare på Miljöpartiets rådhuskansli i Örebro. Det har varit en skön, grön och lärorik process.

Idag har vi presenterat ett väl genomarbetat förslag till budget för Örebro kommun. Kommunalråden har gjort ett jättejobb, ledningsgruppen likaså och medlemmarna i partiets lokalavdelning har bidragit med engagemang och kunskap under ett par olika workshops. Tillsammans med min erfarna, kloka och rent fantastiska kollega Kukkamariia har gjort vad jag kunnat för att bidra i processen. Tillsammans med kommunalråden Sara och Niclas känns det som att vi fått till ett bra arbete på rådhuskansliet. I vardagen 12105972_10153290435882872_5732525152144886792_nhar vi fått till ett bra sätt att arbeta tillsammans och vi får hela tiden inspel av gröna kompisar i Miljöpartiet. I budgetgänget har vi under den mest intensiva perioden dessutom haft så oerhört stor hjälp av Jesper som jobbar politiskt med de sociala välfärdsfrågorna i vårt rådhuskansli. Vi var ett bra sällskap som stöttades av flera!

Nu har vi gått i mål. Den senaste tiodagarsperioden har varit en av de mest intensiva jag upplevt. Från politikutveckling till bildval via formalia och informella diskussioner. Att göra en budget för en stor kommun i snabb utveckling tar tid och energi. Jag tycker att vi landat i en väldigt bra budget med kloka förslag till hur örebroarnas skattepengar ska användas. Och det är viktigt att vi fattar en del grundläggande beslut nu för att kunna finansiera åtgärder som måste till för att bryta negativa sociala trender och komma tillrätta med den negativa klimatpåverkan vi örebroare står för.

Nu kommer det ju inte bli vår budget som antas av kommunfullmäktige, men jag kan ärligt säga att det skulle gå utmärkt att styra kommunen med den här budgeten. Någon annan ambitionsnivå kunde vi förstås inte ha i arbetet.

Omställning kostar, men lönar sig på sikt. Om vi bara möter en ökad befolknings krav genom att skjuta till resurser, utan att göra något för att förändra och förebygga de sociala problem som finns, då kommer vi bara se problemen växa i takt med befolkningen. Om vi fortsätter att skjuta upp verkliga och viktiga omställningsåtgärder för att minska vår klimatpåverkan, då skapar vi bara nya och större åtgärder som vi måste göra senare.

Vi har en god möjlighet nu. Att faktiskt bryta dåliga trender och göra något för att förändra. Det känner jag har blivit ännu tydligare i den här processen. Visst, det blev några (eller ganska många) nätter med väldigt lite sömn. Det blev några helger och kvällar med väldigt mycket arbete. Men, oj vad jag har lärt mig. Och viktiga saker.

Det är orimligt och tråkigt att den här budgeten kommer att falla i fullmäktige. Men, jag är säker på att alla våra förtroendevalda kommer att kunna använda den för att skriva kloka motioner och utveckla många förslag för en grönare politik i Örebro. För en politik som får vår stad och kommun att hålla ihop,  utan att förstöra möjligheterna för de människor som ska leva här efter oss att göra samma sak.

Tillsammans är grejen.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Omställning kostar, men lönar sig på sikt

12080365_10153308128132872_6387120223649135252_o

Örebro växer. Vi blir allt fler som kan vara med och dela på den här platsen, människor med olika ursprung, kunskap och erfarenhet. Men en växande kommun måste fatta en hel del viktiga beslut, eftersom det kostar att växa. Inte bara ekonomiskt. Örebro är en kommun där människors möjligheter att utvecklas och leva ser olika ut beroende på var i kommunen du föds, växer upp och lever. Örebro är en kommun där grönytor omvandlas till gråytor nästan dagligen och där människornas livsstil bidrar till klimatförändringar och miljöförstöring.

Vi som lever här nu måste se till att Örebro blir mer hållbart. Vi har inget val. Klimatförändringarna påverkar oss i Örebro, de är inte något avlägset Hollywood-hittepå. I närtid har vi sett torka och skogsbränder, men även skyfall och översvämningar alldeles nära vår egen kommun. Professor Johan Rockström har sammanfattat läget tydligt i sommarens mest delade avsnitt av Sommar i P1:

“Vi människor lever långt över våra tillgångar och nu har planeten börjat skicka sina fakturor.”

Världen förändras och vi kan inte välja att stå utanför den förändringen. Vi kan inte avvakta och se vad som händer. Ska vi lyckas begränsa den globala uppvärmningen till två grader så måste vi agera idag. Inte om fem eller tio år. Ska vi ha en stabil ekonomisk utveckling och ett samhälle där alla människor är delaktiga så krävs viktiga och riktiga insatser nu.

Örebro kan klara av denna utmaning. Vi är många olika människor med idéer, erfarenheter och kunskap. Tillsammans kan vi skapa ett grönare Örebro där staden och dess olika delar både blir tätare och mer levande. Där parker, naturområden och mötesplatser för människor växer fram. Många av oss har redan börjat göra medvetna val för att leva solidariskt och miljövänligt. Människor, företag, föreningar och organisationer lanserar spännande idéer för ett smartare Örebro och en bättre värld. Förutsättningarna att nå Miljöpartiets vision om ett hållbart Örebro blir allt bättre.

Ett grönt Örebro är en stad där dina och mina ekologiska fotavtryck håller sig inom planetens gränser, där vi har mer tid för varandra och där den sociala sammanhållningen är stark. Ett grönt Örebro tål och kan förebygga de påfrestningar som kommer av
överutnyttjade ekologiska och ekonomiska system. Ett grönt Örebro håller ihop.

Vi vill att kommunen ska beskriva sitt långsiktiga strategiska mål som hållbar utveckling, inte som hållbar tillväxt. Tillväxt är inte ett bra mått på utveckling. Utveckling måste vara målet och det handlar om örebroarnas hälsa, livskvalitet, lycka, trygghet och möjligheter att växa upp i en värld utan klimatförändringar och kollapsande ekosystem. Om det innebär att vi delar på jobben, prylarna, bilarna och bostadsutrymmet så ska det inte beskrivas som något dåligt. Den som beskriver det som negativt för utvecklingen mäter på fel sätt.

Vi miljöpartister är stigfinnare och måste våga vara steget före. Det krävs kunskap, tålamod och envishet för att rubba ingrodda tankemönster. Samtidigt vet vi att ingen tid finns att förlora. Därför söker vi samarbete och förståelse för att förverkliga vår gröna vision. Miljöpartiet de gröna i Örebro vill bidra till att stärka människor, företag, föreningar och organisationer i denna utveckling. Vägvalet blir hållbart, om vi går tillsammans.

I vår budget för Örebro kommun 2016 – Ett Örebro som håller ihop – presenterar vi inte bara en plan för hur Örebro kommuns ekonomi ska se ut kommande år. Vi presenterar också en lång rad politiska förslag som kommer att bidra till en hållbar utveckling för hela Örebro, för varje människa.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Nu är det dags att ta ansvar för vårt vatten!

När jag bodde inne i stan ägnade jag ofta mina joggingturer åt stadsspaning. Sprang genom olika delar av Örebro och kollade på byggprojekt, parker, nya cykelbanor, lucktomter… Nu har jag flyttat ut på landet, närmare bestämt två mil norr om stan, och det blir andra vyer på joggingturerna. I fredags, en regnig septemberdag, sprang jag på bron över Järleån och såg något som fick mig att stanna till. Det var en extremt tydlig bild av vad som händer med vårt vatten.

image

På fotot jag tog så ser man tydligt hur en å påverkas av landskapet runtomkring. Det ljusbruna är vatten som färgats av det som rinner ut från intilliggande åkrar. Det är åkrar som vid den här tiden på året ofta ligger nyplöjda efter spannmålsskörden och läcker mer vatten och näring än någon annan gång på året. När det regnar så sköljs en massa saker ut i åar och vattendrag, bland annat bakterier, stora mängder näringsämnen och bekämpningsmedel. Och det är ingenting vi vill ha i vårt dricksvatten! Eller i det som skulle kunna vara vårt badvatten. Eller i det som är livsmiljön för mängder av växter och djur.

Idag tar vi dricksvattnet till ca 120 000 örebroare ur Svartån, och det kommer vi fortsätta göra ganska många år till även om vi så småningom byter vattentäkt. Vi dricker vattnet varje dag, och Svartåns vatten rinner sedan vidare ut i Hjälmaren och till sist i Mälaren och Östersjön. Det är alltså av oerhört stor betydelse vad som hamnar i ån uppströms.  Vi har ju också incidenten med Svampens förorening i färskt minne, och det besvär det innebar att koka vårt dricksvatten i tre dagar. Vad skulle hända om vår vattenförsörjning helt slogs ut under kanske flera veckor på grund av ett utsläpp?

För att kunna skydda vårt dricksvatten och i slutänden vår egen hälsa, bestämde kommunen för längesen att inrätta ett s k ”vattenskyddsområde” för Svartån. Det skulle innebära att kommunen får bättre möjlighet att reglera verksamhet, t ex bekämpningsmedelsspridning, som påverkar dricksvattenkvaliteten och i förlängningen örebroarnas hälsa.

Det står i kommunens Vattenplan – som beslutades av fullmäktige 2012 – att det ska vara gjort senast innan utgången av 2015. Och det är inte förhandlingsbart, eftersom lagen säger att vi måste skydda våra vattentäkter. Men det finns de som håller emot – och som har politiker som försvarar deras sak. Ett mindre antal lantbrukare som har åkermark fram till kanten på Svartån eller tillrinnande vattendrag upplever att deras verksamhet skulle påverkas negativt av ett vattenskyddsområde. De skulle t ex vara tvungna att skapa en större skyddszon mellan ån och åkern, eller inte tillåtas använda bekämpningsmedel intill ån. Flera av åtgärderna är en självklar del av ekologisk odling och därför inte särskilt kontroversiella att ställa som krav från kommunens håll.

Miljöpartiet sitter inte med i styrgruppen för arbetet med vattenskyddsområdet. Det gör däremot representanter från Centern och Socialdemokraterna. Ytterst är det Björn Sundin som i sin roll som ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad har ansvaret för att i samverkan med kommunerna uppströms tillskapa ett vattenskyddsområde. Han har nu haft ansvar för frågan i många år utan att komma till skott. Det ska bli väldigt intressant att se om ansvariga politiker lyckas åstadkomma det som är fullständigt självklart: att skydda allas vårt gemensamma dricksvatten från föroreningar. Och att få jobbet gjort innan utgången av 2015. Det är tre månader kvar tills dess.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Fler bilfria gator en viktig del av sommarstaden Örebro

Skärmavbild 2015-08-28 kl. 13.40.01

Det är många örebroare och besökare som har uppskattat den rosa gatan i sommar. Istället för att bilarna utgjort en barriär mot slottet och Svartån, så har de försvunnit och gatuutrymmet har istället använts till konst, folkliv, uteserveringar. Människor har trivts här – mitt i det som annars varit trafikerad stadsgata.

Miljöpartiet tycker att det är glädjande att försöket verkar ha varit framgångsrikt. Det visar att människor vill kunna röra sig, mötas och njuta av en större del av stadskärnan. Det är tydligt att människor tar plats när bilar får ta andra vägar. Det har tagits många bilder på glada människor i olika åldrar, med olika ursprung och under nästan alla dygnets timmar. På kort tid har den rosa gatan blivit ett slags landmärke.

Kommunalrådet Björn Sundin (S) säger att det verkar som att örebroarna accepterar ”mer lek” än han tidigare trott. Vi i Miljöpartiet tycker att det snarare visar sig vara en viktig pusselbit i utvecklingen av en hållbar stad. Glädje, lust och lekfullhet är förstås en förutsättning för denna utveckling, men jag tycker att det är viktigt att vi tar signalerna väldigt många örebroare skickar oss just nu. Vi i Miljöpartiet vill att försöket med den bilfria gatan ska bli permanent, där vi under sommarmånaderna gör ett antal gator i centrala Örebro helt bilfria. Tänk om vi mellan april och oktober kunde göra stadsrummet för örebroarna mer öppet och tillgängligt för gående och cyklande. På vintern är bilen viktigare för framkomligheten. Under den mörka och kalla tiden på året är inte intresset för att röra sig utomhus i staden lika stort.

Vilka gator är då lämpliga att använda på det här sättet? Det behöver vi nog ta hjälp av både kommunens tjänstemän och örebroare i allmänhet att avgöra, men här är några tankar.

Engelbrektsgatan vid Slottet har ju visat sig vara en succé. Kungsgatan (som redan idag är ett populärt gångstråk, men stört av trafik) mellan Nygatan och Engelbrektsgatan. Kanske Vasagatan bakom Nikolaikyrkan där det rör sig mycket människor redan idag. Olaigatan mellan Storgatan och Klostergatan skulle skapa möjligheter för ett mer levande Järntorg, med uteserveringar och folkliv med Slottet och Svartån som fond. Här samlades tiotusentals människor varje kväll under jubileumsveckan och det är inte en slump. Lika lite som det var en slump att arrangörerna ställde den stora scenen där. Ju mer utrymme vi frigör för människor runt Slottet och Svartån desto fler människor kommer att fylla det här rummet och vilja uppleva saker, äta, umgås och trivas. Vilket skapar en god grund för stadsutveckling, kultur, företagande och massor av positiva saker för örebroarna.

Bilarna då? Med hjälp av trafikplanerare och andra kunniga så kan vi helt säkert hitta lösningar. Bussarna? Samma sak där. Det har ju visat sig att de som planerar busslinjerna varit bra på att lösa sådana här utmaningar tidigare i samband med olika större evenemang i staden. Men människor som av olika anledningar behöver hjälp att transporteras nära de platser de ska besöka av olika anledningar, alltså människor som inte kan gå längre sträckor på grund av exempelvis sjukdom eller funktionsnedsättning – ska de stängas ute? Nej, vi ska självklart se till att alla fortfarande har tillgång till staden och stadsrummet. Vi kan sånt här i Örebro. Vill vi?

Örebroare och mängder av gäster har under sommaren visat att de vill. Om vi som beslutar kring hur allas vårt gemensamma stadsrum ska användas skapar utrymme för människor – utan att de behöver riskera att bli påkörda eller känna att de är i vägen – så skapar örebroarna ett helt annat liv på gatorna än vi vant oss vid. Det är bra för en stad som vill utvecklas. Det är ett måste om vi vill utvecklas i en mer hållbar riktning.

Självklart ska vi ha fler rosa gator i Örebro. Eller rättare sagt, fler rum för människor i staden. Vilka färger de än har.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Bra gröna dagar i Almedalen

tal

Mitt åttonde år i Almedalen blev det första i ett politiskt uppdrag. Eller åtminstone en politisk anställning. Det var skönt att ägna några dagar åt gröna idéer i seminarier och möten. Tillsammans med Sara Richert, som är kommunalråd för Miljöpartiet, gick jag på några spännande panelsamtal om bland annat trä som ersättning för olja och om den nya livsmedelsstrategin. Lokalt arbetar vi bland annat med tankar på en kommunal träbyggnadsstrategi och idéutveckling när det gäller lokal och hållbar livsmedelsproduktion. Vi hann också förbi Stora Miljökvällen, ett av Almedalsveckans allra populäraste mingel, där många ville prata om Örebro (som fick ta emot pris som Årets miljökommun).

FWR_3913

Två av de samtal som jag tyckte allra bäst om genomfördes i Sankta Maria Domkyrka. Det första – Oklara nyanser av grönt – är finansbranschen redo att anta klimatutmaningen?  – handlade om grön ekonomi och i det deltog finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund tillsammans med Sarah McPhee, vd, SPP. Mats Andersson, vd, Fjärde AP-fonden. Svenne Junker, forskare och ansvarig för finansfrågor, Naturskyddsföreningen. Moderator var Nina Ekelund, styrelseordförande 2050. Det andra var ett lugnt och skönt samtal mellan Kultur- och demokratiministern, Miljöpartiets egen superhjälte Alice Bah Kuhnke och ärkebiskopen Antje Jackelén. Ett samtal om kultur, religion och fred.

FWR_3921

I Almedalsparken hann jag lyssna på viktiga samtal om feministiska perspektiv på klimatförändringarna och strategier för utveckling av Miljöpartiets politik. Engagerat deltagande av flera Miljöpartister, inte minst Anders Wallner, vår partisekreterare som dessutom presenterade sommarens mest Miljöpartistiska pepplåt – Allting börjar nu med RMK & Toppen.

gustav

Efter Gustav Fridolins engagerade tal om skolan, miljön och den internationella solidariteten (ett tal jag verkligen gillade eftersom det hela tiden stegrades lite grann) satte Sara och jag oss och fick ett par nödvändiga timmar i lugn och ro och fick prata igenom våren och planera lite försiktigt tiden som kommer. Viktigt och skönt. Ett bra sätt att gå ut i sommaren och ledigheten.

Nästa år lär vi bli fler gröna från Örebro i Almedalen. Det blir toppen! Mötena som uppstår här i gränder och i korsningar är väldigt bra. Fler borde ta del av dem.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather