Kategoriarkiv: Idrott och hälsa

Fler barn kan få tillgång till sport- och fritidsartiklar genom Sportoteket

160209_sportotoek

Miljöpartiet vill minska avfallet och öka återanvändningen för en hållbar konsumtion. Vi vill förlänga garantitiderna på prylar, göra det billigare att reparera saker, gynna handel med second hand och främja delandets ekonomi. Prylar, företag, kunskap, mark, tid och rum går att byta, låna, ge, få och dela. Delandets ekonomi, eller kollaborativ ekonomi som det också kallas, handlar om samarbete och ett smartare användande av resurser. Vi vill underlätta för människor att skapa och dela i Örebro.

Vår kommun behöver underlätta för moderna och mer kollektiva lösningar på resursanvändning, boende, arbete och de saker vi använder. Det ska vara lätt att på ett modernt och smart sätt dela sina saker med andra. Förutom att det bidrar till en mer hållbar konsumtion som gör det att fler barn och ungdomar får tillgång till olika saker.

I Miljöpartiets förslag till budget för Örebro kommun 2016 så föreslog vi att Örebro kommun ska möjliggöra utveckling av en fritidsbank som lånar ut material och utrustning till idrotts- och friluftsaktiviteter i skolan och på fritiden. Tillsammans med Nya Moderaterna och Liberalerna har vi idag lagt ett gemensamt ledamotsinitiativ i Fritidsnämnden om att Örebro kommun bör utreda möjligheterna att etablera ett så kallat Sportotek där barn och ungdomar kan låna sport- och fritidsartiklar. Att ge barn och ungdomar goda förutsättningar för fritidsaktiviteter borde vara en prioriterad fråga för kommunen. Det främjar såväl hälsan som integrationen. Och en mer hållbar resursanvändning och konsumtion.

Nämnden valde att bordlägga initiativet till nästa möte, men vi hoppas på en skyndsam hantering av frågan så att fler av Örebros barn och ungdomar kan få bättre möjligheter till en aktiv fritid.

Malin Bjarnefors, ledamot Fritidsnämnden
Katarina Bååth, ersättare Fritidsnämnden

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Katarina Bååth ny ersättare för Miljöpartiet i fritidsnämnden

kbaath

Katarina Bååth är en engagerad, kunnig och erfaren person som nu tagit ett uppdrag för Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun. Katarina kommer in i ett gäng gröna politiker som jobbar hårt för ett Örebro som håller ihop och utvecklas hållbart. Jag ställde några korta frågor till Katarina för att vi ska lära känna henne.

1. Vem är Katharina Bååth?

Jag är 42 år och bor i Örebro tillsammans med två barn och en sambo. Jag jobbar som utvecklingsledare och kommunikatör inom energi- och klimatområdet.

2. Vilken nämnd kommer du att sitta i och vad ser du fram emot att göra i nämnden?

Jag kommer ta plats som ersättare i fritidsnämnden. Jag ser fram emot att vara med och påverka så att örebroarna får ett bra och varierat fritidsutbud. Särskilt intresserad av barn och unga och att idrotten är inkluderande och tillgänglig för alla. Idrottsverksamheten för barn och unga ska handla om hälsa och personlig utveckling. Toppning och utslagning måste vi jobba på att få bort.

3. Varför blev det Miljöpartiet för dig?

Forskning inom miljöområdet som jag har fått del av genom mitt arbete skakar om. Jag är inte orolig för mig och mina barns framtid men för deras eventuella barn är jag väldigt bekymrad. Vi måste få stopp på den negativa utvecklingen och påverkan vi människor har på miljön, naturen och planeten. Vi måste alla ta ansvar för att leva mer hållbart.

4. Vad rekommenderar du andra att uppleva i Örebro den här sommaren?

Själv tänker jag knappt lämna vår region denna sommar, så jag har många tips att ge. Gå på stan och strosa och njut av Open Art, ta en fika i Wadköping, cykla ut till Oset eller varför inte ta bussen upp till Ånnaboda och gå en rundslinga på Bergslagsleden.

Miljöpartiet i Örebro välkomnar Katarina och ser fram emot att dina insatser. Vi har plats för många fler, så om du som läser också vill engagera dig i Miljöpartiet är du välkommen att bli medlem. Eller så kontaktar du någon av oss i Miljöpartiet här i Örebro så träffas vi och pratar om saken.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Kan vi bestämma oss för ett slut på den ojämställda idrotten?

Avslutade en lång, bra dag med ett samtal om villkoren för flickors idrottande i Örebro kommun, ordnat av ÖLIF och Sisu Idrottsutbildarna. Bakgrunden – något förenklad – är att flickor i mycket lägre utsträckning än pojkar deltar i organiserad föreningsidrott. Väldigt många tjejer slutar med föreningsidrotten i tonåren, ofta för att de inte orkar leva upp till de höga prestationskraven. Samtidigt visar undersökningen Liv&Hälsa Ung en väldigt negativ bild av flickors upplevda hälsa idag. Det är vanligare att flickor upplever stress, oro och orolig sömn, och 25 procent av flickorna i klass 9 uppger att de ofta känner sig nedstämda. Och slutligen, när man tittar på kommunens investeringar, föreningsstöd och marknadsföringspengar så hamnar den övervägande delen hos killdominerade idrotter.

De unga tjejer som var med i samtalet ikväll gav också sin bild av hur det var att träna aktivt i killdominerade idrotter. ”Vi får träna på Örnsro IP men killarna tränar här på Behrn Arena”, ”Vi får de sämsta träningstiderna”, ”Vi får ärva killarnas matchdräkter”, ”Styrelsen består bara av killar” osv…

Man får inte direkt någon ljus bild av tjejernas situation i idrottsrörelsen idag. Det här måste vi göra ännu mer åt! (Intressant iakttagelse var också att konstgräsplanen på Behrn Arena låg tom och öde kl 20 en vardagkväll…)

Idrott

Samtalet handlade både om goda exempel, vilka hinder flickor möter i sitt idrottande och vilka möjligheter vi såg i att förbättra deras villkor.

En av de viktigaste insikterna jag tog med mig från samtalet till min roll som politiker var att vi måste vara mycket tydligare med vart vi vill någonstans med förändringsarbetet. Inför kommunala idrottsinvesteringar så görs en behovsanalys, där man tittar på det upplevda behovet för en viss idrott idag. Det man INTE tittar på är vilken målbild vi har för jämställd idrott och vilka investeringar som istället skulle behöva göras för att ta oss dit. Om målet är en större andel idrottsaktiva tjejer med bättre psykisk och fysisk hälsa idag – ja då kanske det är andra typer av anläggningar vi borde investera i än de som efterfrågas av röststarka, fysiskt aktiva grupper idag. Vi pratar mycket om vilka olika idrotter som domineras av tjejer (volleyboll, gymnastik, ridning, simning, konståkning osv) men jag saknar analysen av den socioekonomiska bakgrundens betydelse och vad det innebär för satsningar på jämställd idrott.

Men allt är inte svart. Fotbollsklubben Sturehovs nya damlag är ju värt att jubla över som ett gott exempel! Ett lag helt utan prestationskrav, man deltar på så många (eller få) träningar man vill, och alla får spela match. De har fått ca 100 medlemmar på bara någon månad! Och jag upplever att insikterna om flickornas tuffare villkor sprider sig till allt fler aktörer. Men idrottsföreningarna måste börja ”walk the talk”, media måste bli mycket bättre på att synliggöra tjejernas idrottande, och vi politiker måste efterfråga bättre genusanalyser när vi fattar beslut.

Det är sådana här fakta som vi diskuterat ikväll som bl a gör att jag ifrågasätter varför den politiska majoriteten i kommunen ska bygga skatepark, investera i ännu mer konstgräs och göra förstudie för renovering av Trängens IP när man inte ens är beredd att göra en förstudie av ett Gymnastikens Hus. Och varför jag hävdar att Örebro kommun måste börja efterfråga statistik på hur de gemensamt ägda idrottsanläggningarna används. Hur fördelas halltiderna mellan olika idrottsföreningar? Konståkning relativt ishockeyn? Och hur fördelas egentligen plantiderna mellan tjejer och killar i en och samma fotbollsklubb? Och varför jag anser att kommunen borde ta ett helhetsgrepp och göra en genusanalys på alla former av stöd som ges till idrotten, för att se hur helheten egentligen ser ut.

Det är dags att vi höjer ribban för mer jämställd idrott nu. Vi kan bättre än så här år 2015.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Tankar om prioriteringar, skatepark och gymnastik

I helgen rapporterade flera lokala nyhetsmedier att den planerade skateparken (eller ”aktivitetsparken” som den kallas) i Drottningparken kommer att bli dyrare än förväntat, och det måste skjutas till från annat håll. När programnämnd Samhällsbyggnad har sammanträde imorgon ska vi alltså fatta ett beslut om ytterligare 2,6 miljoner kronor till projektet. På samma möte kommer vi att diskutera behoven av ett Gymnastikens hus i Örebro, något som också togs upp i en debattartikel som företrädare för flera gymnastikföreningar fick publicerad på NA debatt. I den skriver författarna bland annat:

“I oktober 2013 lämnade föreningarna ÖGF/Kif, AGF, ÖAGC och Örebro Frisksportklubb, som representerar cirka 1 800 medlemmar, en skrivelse till Örebro kommun med önskemål om att få till ett Gymnastikens Hus i Örebro. Vi har träffat politiker från majoritet och opposition samt berörda tjänstemän. Hittills har väldigt lite hänt rent konkret.

Vi väntar på ett besked om en förstudie.“

Köerna till gymnastikföreningarna är långa och bristen på halltider är påtaglig. Men på nämnden kommer vi att få ta del av en fördjupad analys av lokalbehoven istället för en förstudie för ett nytt Gymnastikens Hus . I den analysen sägs bland annat att konsekvensen av att inte bygga ett Gymnastikens hus (eller vidta andra åtgärder för att se till att tillgången på lämpliga lokaler för gymnastiken blir bättre) är att gymnastiken i Örebro inte får möjlighet att utvecklas och att detta skulle kunna tolkas som en negativ konsekvens, inte minst utifrån ett barn- och genusperspektiv eftersom gymnastiken främst utövas av unga flickor. Analysen säger också att det visst finns tillräckligt med ledig halltid till de ca 1800 gymnasterna ( ca 73% tjejer) om de bara kunde tänka sig att träna mer på sena fredag- och lördagkvällar.

Majoriteten i nämnden verkar alltså ganska enkelt kunna fatta ett beslut om att skjuta till flera miljoner till en verksamhet (Skateparken), samtidigt som man undviker beslut om förstudie för att utreda utveckling av en annan (Gymnastikens Hus). Dessutom föreslås det att de extra pengarna till Skateparken tas ifrån andra angelägna satsningar, nämligen investeringar i mikroparker och lekmiljöer för barn i city.

Det skulle vara lätt för mig att agera med ryggmärgen och ställa upp pojkars och flickors intressen mot varandra här, men det skulle nog inte vara så konstruktivt. Lika lite som det skulle vara att ställa en typ av park mot en annan. Men det är bekymmersamt att det känns som att man resonerar väldigt olika här. Alla insatserna är ju viktiga för att Örebro ska utvecklas. Det är förstås viktigt att alla unga människor i Örebro har så bra förutsättningar som det är möjligt att växa i sina liv. Oavsett om intresset är skateboard, gymnastik eller något annat. Vi måste skapa riktigt bra förutsättningar för fysisk aktivitet och meningsfull fritid för alla barn och unga i Örebro.

Men vi måste förstås diskutera konsekvenserna av våra prioriteringar. Är det rimligt att tjejer som tränar gymnastik förutsätts göra det på sena fredag- och lördagkvällar bara för att det finns luft i hallbokningarna då? Hur kommer det sig att våra planerade projekt nästan alltid blir dyrare än det var tänkt från börjat? Pressar vi politiker fram lösningar onödigt snabbt? Varför fattar vi beslut om ofärdiga lösningar som sedan riskerar att förstöra förutsättningar för andra viktiga satsningar?

Vi har ett intressant möte i Programnämnd samhällsbyggnad framför oss. Jag får väldigt många olika tankar om hur vi prioriterar mellan tjejers och killars intressen, mellan lagidrott och individuell idrott men kanske framför allt om hur vi analyserar konsekvenserna av de beslut och prioriteringar vi gör. Och under tiden hoppas och väntar gymnasterna att vi politiker ska titta seriöst på deras behov.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather