Kategoriarkiv: Jämställdhet

Långt kvar till ett jämställt näringsliv

Under en månad har vi på Miljöpartiet flyttat ut vårt kansli till Drivhuset som har ett rum på Creative House på väster. Nu är det bara några dagar kvar innan vi återvänder till Rådhuset och jag passade på att ta ett sista samtal med Camilla Bergholm som är verksamhetschef. Under den här månaden har jag bland annat varit med på coachning i säljpitchar och frukostmöte med Drivhusambassadörer. Jag har fått en fin inblick i deras verksamhet och sett hur viktigt deras stöd kan vara för unga människor som vill förverkliga sina visioner och idéer i form av företagande.

drivhussamtal

Det startas många nya företag varje år i Örebro. Företag som och som ger en människa möjlighet till självförverkligande, försörjning och utrymme att själv forma sitt arbetsliv. Men av alla de här företagen så är det bara 29 procent som startas av en kvinna. En siffra som är riktigt dålig, och dessutom under genomsnittet i Sverige. Ett av våra nationella jämställdhetsmål är att att kvinnor ska ha samma möjlighet och villkor för att uppnå ekonomisk självständighet. I kommunens näringslivspolitiska program står det också att vi ska stödja och utveckla företagande och innovativa miljöer på likvärdiga villkor för kvinnor och män . Men vi har uppenbarligen en ganska lång väg kvar till jämställdhet när vi tittar på näringslivet i Örebro kommun.

Men när jag pratar med Camilla Bergholm berättar hon att andelen kvinnor av ”deras” företagare uppgår till 53 procent, alltså en majoritet kvinnor. Då blir jag ju nyfiken – hur kommer det sig? Enligt Camilla dels på att Drivhuset inriktar sig på universitetsstudenter, och där är ju andelen kvinnor störst idag. Men det skulle också kunna bero på att medarbetarna på Drivhuset nästan uteslutande är kvinnor och att det faktiskt har påverkan på hur de uppfattas av unga kvinnor som vänder sig till dem. Det har ju traditionellt sett oftast varit män som varit verksamma hos många av de aktörer som man möter som nyföretagare – inkubatorer, företagsrådgivning och banker. Sannolikt är unga kvinnliga företagare mer benägna att ta hjälp av en aktör som Drivhuset om det finns en jämnare representation utifrån kön. (Och här spelar även andra faktorer som ålder och kulturell bakgrund en viktig roll också)

Det sätter igång en massa tankar i mig. När kommunen – utifrån sitt Näringspolitiska program – har ambitionen att stärka jämställdheten så borde vi ju givetvis ställa tydliga, uppföljningsbara krav på alla aktörer som vi ger ekonomiskt stöd till. Almi, Nyföretagarcentrum, Alfred Nobel Science Park, Handelskammaren osv. De ska kunna visa hur de utvecklar sin egen organisation och verksamhet för att särskilt främja kvinnligt företagande. Alla kommunens ekonomiska flöden både inom och utanför kommunens väggar borde åtföljas med tydliga krav på jämställdhetstänk. Och inte i form av fluffiga skrivningar i strategiska dokument. Utan i form av redovisning av konkreta åtgärder som leder till verklig förändring. Till exempel var i samhället man söker upp företagare och idéer, vilka metoder man använder eller vilken representation man själv har bland medarbetare som möter företagarna.

Den här frågan är bara en av alla värdefulla insikter och tankar jag fått med mig från vår månad på Creative House. Vi har haft många väldigt intressanta samtal med företagare och lärt av varandra – det finns uppenbarligen kunskapsluckor om politiken hos näringslivet men också en stor nyfikenhet.

I januari flyttar vi ut kansliet igen till en annan del av kommunen och öppnar nya dörrar!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Bra gröna dagar i Almedalen

tal

Mitt åttonde år i Almedalen blev det första i ett politiskt uppdrag. Eller åtminstone en politisk anställning. Det var skönt att ägna några dagar åt gröna idéer i seminarier och möten. Tillsammans med Sara Richert, som är kommunalråd för Miljöpartiet, gick jag på några spännande panelsamtal om bland annat trä som ersättning för olja och om den nya livsmedelsstrategin. Lokalt arbetar vi bland annat med tankar på en kommunal träbyggnadsstrategi och idéutveckling när det gäller lokal och hållbar livsmedelsproduktion. Vi hann också förbi Stora Miljökvällen, ett av Almedalsveckans allra populäraste mingel, där många ville prata om Örebro (som fick ta emot pris som Årets miljökommun).

FWR_3913

Två av de samtal som jag tyckte allra bäst om genomfördes i Sankta Maria Domkyrka. Det första – Oklara nyanser av grönt – är finansbranschen redo att anta klimatutmaningen?  – handlade om grön ekonomi och i det deltog finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund tillsammans med Sarah McPhee, vd, SPP. Mats Andersson, vd, Fjärde AP-fonden. Svenne Junker, forskare och ansvarig för finansfrågor, Naturskyddsföreningen. Moderator var Nina Ekelund, styrelseordförande 2050. Det andra var ett lugnt och skönt samtal mellan Kultur- och demokratiministern, Miljöpartiets egen superhjälte Alice Bah Kuhnke och ärkebiskopen Antje Jackelén. Ett samtal om kultur, religion och fred.

FWR_3921

I Almedalsparken hann jag lyssna på viktiga samtal om feministiska perspektiv på klimatförändringarna och strategier för utveckling av Miljöpartiets politik. Engagerat deltagande av flera Miljöpartister, inte minst Anders Wallner, vår partisekreterare som dessutom presenterade sommarens mest Miljöpartistiska pepplåt – Allting börjar nu med RMK & Toppen.

gustav

Efter Gustav Fridolins engagerade tal om skolan, miljön och den internationella solidariteten (ett tal jag verkligen gillade eftersom det hela tiden stegrades lite grann) satte Sara och jag oss och fick ett par nödvändiga timmar i lugn och ro och fick prata igenom våren och planera lite försiktigt tiden som kommer. Viktigt och skönt. Ett bra sätt att gå ut i sommaren och ledigheten.

Nästa år lär vi bli fler gröna från Örebro i Almedalen. Det blir toppen! Mötena som uppstår här i gränder och i korsningar är väldigt bra. Fler borde ta del av dem.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Inga knutna nävar i fickan mer!

Soundtrack till det här blogginlägget (jo, sätt på den nu!): https://www.youtube.com/watch?v=7rZbvi6Tj6E

Jag är trött.

Så himla trött.

Det får räcka nu.

Jag tänker såklart på att världen är orättvis. På att den är ojämställd och att kvinnor blir utsatta för våld, våldtäkter, får sämre lön och mindre makt för att… vi är kvinnor.
Samtidigt lär sig män att deras manlighet är beroende av ett visst våldsutövande och pojkar lär sig att det är nördigt att bilda sig.

De är många som vill ha ett jämställt samhälle. Vi är många som pratar om det inte minst politiker och politiska partier.
”Lika rättigheter för alla”, ”lika lön” etc. Fint. Jättefint.
Men jag undrar när orden ska bli verklighet. Det är dags att vi tar upp de knutna nävarna (läs: tankarna på orättvisor) och gör något, på riktigt.

Ledsen att behöva berätta det men det är just politiker och partier som besitter makt. Vi kan fatta de beslut som krävs för att samhället ska verkligen bli jämställt. Nu. På en gång.

Jag vägrar att sitta och se på när mina döttrar och min son drabbas av det kassa ojämställda samhället som vi serverar dem.

För att uppnå jämställdhet föreslår jag:

  • Individualiserad föräldraförsäkring (med möjlighet för fler än två personer att vara förmån för föräldradagarna). Här går jag emot partilinjen då Miljöpartiet inte driver det. Men jag vågar det, för att det är bättre helt enkelt.
  • normkritisk utbildning för all personal i förskolan och skolan.
  • kvotering till bolagsstyrelser (eftersom inget annat funkar och vi kvoterar idag in män).
  • För lika lön ska vi inte bara lönekartlägga (vilket inte känns som det funkar längre), vi ska se till att det ska kosta (mycket) att diskriminera.
  • All personal inom vård-och omsorg, socialtjänst ska utbildas i våld i nära relationer för att upptäcka, stödja och förebygga.

 

Vad mer behövs?

Vad är dina förslag?

Vi behöver göra det här tillsammans.

Det räcker inte att bara jag tycker.

 

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Politisk sekreterare

 

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Kan vi bestämma oss för ett slut på den ojämställda idrotten?

Avslutade en lång, bra dag med ett samtal om villkoren för flickors idrottande i Örebro kommun, ordnat av ÖLIF och Sisu Idrottsutbildarna. Bakgrunden – något förenklad – är att flickor i mycket lägre utsträckning än pojkar deltar i organiserad föreningsidrott. Väldigt många tjejer slutar med föreningsidrotten i tonåren, ofta för att de inte orkar leva upp till de höga prestationskraven. Samtidigt visar undersökningen Liv&Hälsa Ung en väldigt negativ bild av flickors upplevda hälsa idag. Det är vanligare att flickor upplever stress, oro och orolig sömn, och 25 procent av flickorna i klass 9 uppger att de ofta känner sig nedstämda. Och slutligen, när man tittar på kommunens investeringar, föreningsstöd och marknadsföringspengar så hamnar den övervägande delen hos killdominerade idrotter.

De unga tjejer som var med i samtalet ikväll gav också sin bild av hur det var att träna aktivt i killdominerade idrotter. ”Vi får träna på Örnsro IP men killarna tränar här på Behrn Arena”, ”Vi får de sämsta träningstiderna”, ”Vi får ärva killarnas matchdräkter”, ”Styrelsen består bara av killar” osv…

Man får inte direkt någon ljus bild av tjejernas situation i idrottsrörelsen idag. Det här måste vi göra ännu mer åt! (Intressant iakttagelse var också att konstgräsplanen på Behrn Arena låg tom och öde kl 20 en vardagkväll…)

Idrott

Samtalet handlade både om goda exempel, vilka hinder flickor möter i sitt idrottande och vilka möjligheter vi såg i att förbättra deras villkor.

En av de viktigaste insikterna jag tog med mig från samtalet till min roll som politiker var att vi måste vara mycket tydligare med vart vi vill någonstans med förändringsarbetet. Inför kommunala idrottsinvesteringar så görs en behovsanalys, där man tittar på det upplevda behovet för en viss idrott idag. Det man INTE tittar på är vilken målbild vi har för jämställd idrott och vilka investeringar som istället skulle behöva göras för att ta oss dit. Om målet är en större andel idrottsaktiva tjejer med bättre psykisk och fysisk hälsa idag – ja då kanske det är andra typer av anläggningar vi borde investera i än de som efterfrågas av röststarka, fysiskt aktiva grupper idag. Vi pratar mycket om vilka olika idrotter som domineras av tjejer (volleyboll, gymnastik, ridning, simning, konståkning osv) men jag saknar analysen av den socioekonomiska bakgrundens betydelse och vad det innebär för satsningar på jämställd idrott.

Men allt är inte svart. Fotbollsklubben Sturehovs nya damlag är ju värt att jubla över som ett gott exempel! Ett lag helt utan prestationskrav, man deltar på så många (eller få) träningar man vill, och alla får spela match. De har fått ca 100 medlemmar på bara någon månad! Och jag upplever att insikterna om flickornas tuffare villkor sprider sig till allt fler aktörer. Men idrottsföreningarna måste börja ”walk the talk”, media måste bli mycket bättre på att synliggöra tjejernas idrottande, och vi politiker måste efterfråga bättre genusanalyser när vi fattar beslut.

Det är sådana här fakta som vi diskuterat ikväll som bl a gör att jag ifrågasätter varför den politiska majoriteten i kommunen ska bygga skatepark, investera i ännu mer konstgräs och göra förstudie för renovering av Trängens IP när man inte ens är beredd att göra en förstudie av ett Gymnastikens Hus. Och varför jag hävdar att Örebro kommun måste börja efterfråga statistik på hur de gemensamt ägda idrottsanläggningarna används. Hur fördelas halltiderna mellan olika idrottsföreningar? Konståkning relativt ishockeyn? Och hur fördelas egentligen plantiderna mellan tjejer och killar i en och samma fotbollsklubb? Och varför jag anser att kommunen borde ta ett helhetsgrepp och göra en genusanalys på alla former av stöd som ges till idrotten, för att se hur helheten egentligen ser ut.

Det är dags att vi höjer ribban för mer jämställd idrott nu. Vi kan bättre än så här år 2015.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Tankar om prioriteringar, skatepark och gymnastik

I helgen rapporterade flera lokala nyhetsmedier att den planerade skateparken (eller ”aktivitetsparken” som den kallas) i Drottningparken kommer att bli dyrare än förväntat, och det måste skjutas till från annat håll. När programnämnd Samhällsbyggnad har sammanträde imorgon ska vi alltså fatta ett beslut om ytterligare 2,6 miljoner kronor till projektet. På samma möte kommer vi att diskutera behoven av ett Gymnastikens hus i Örebro, något som också togs upp i en debattartikel som företrädare för flera gymnastikföreningar fick publicerad på NA debatt. I den skriver författarna bland annat:

“I oktober 2013 lämnade föreningarna ÖGF/Kif, AGF, ÖAGC och Örebro Frisksportklubb, som representerar cirka 1 800 medlemmar, en skrivelse till Örebro kommun med önskemål om att få till ett Gymnastikens Hus i Örebro. Vi har träffat politiker från majoritet och opposition samt berörda tjänstemän. Hittills har väldigt lite hänt rent konkret.

Vi väntar på ett besked om en förstudie.“

Köerna till gymnastikföreningarna är långa och bristen på halltider är påtaglig. Men på nämnden kommer vi att få ta del av en fördjupad analys av lokalbehoven istället för en förstudie för ett nytt Gymnastikens Hus . I den analysen sägs bland annat att konsekvensen av att inte bygga ett Gymnastikens hus (eller vidta andra åtgärder för att se till att tillgången på lämpliga lokaler för gymnastiken blir bättre) är att gymnastiken i Örebro inte får möjlighet att utvecklas och att detta skulle kunna tolkas som en negativ konsekvens, inte minst utifrån ett barn- och genusperspektiv eftersom gymnastiken främst utövas av unga flickor. Analysen säger också att det visst finns tillräckligt med ledig halltid till de ca 1800 gymnasterna ( ca 73% tjejer) om de bara kunde tänka sig att träna mer på sena fredag- och lördagkvällar.

Majoriteten i nämnden verkar alltså ganska enkelt kunna fatta ett beslut om att skjuta till flera miljoner till en verksamhet (Skateparken), samtidigt som man undviker beslut om förstudie för att utreda utveckling av en annan (Gymnastikens Hus). Dessutom föreslås det att de extra pengarna till Skateparken tas ifrån andra angelägna satsningar, nämligen investeringar i mikroparker och lekmiljöer för barn i city.

Det skulle vara lätt för mig att agera med ryggmärgen och ställa upp pojkars och flickors intressen mot varandra här, men det skulle nog inte vara så konstruktivt. Lika lite som det skulle vara att ställa en typ av park mot en annan. Men det är bekymmersamt att det känns som att man resonerar väldigt olika här. Alla insatserna är ju viktiga för att Örebro ska utvecklas. Det är förstås viktigt att alla unga människor i Örebro har så bra förutsättningar som det är möjligt att växa i sina liv. Oavsett om intresset är skateboard, gymnastik eller något annat. Vi måste skapa riktigt bra förutsättningar för fysisk aktivitet och meningsfull fritid för alla barn och unga i Örebro.

Men vi måste förstås diskutera konsekvenserna av våra prioriteringar. Är det rimligt att tjejer som tränar gymnastik förutsätts göra det på sena fredag- och lördagkvällar bara för att det finns luft i hallbokningarna då? Hur kommer det sig att våra planerade projekt nästan alltid blir dyrare än det var tänkt från börjat? Pressar vi politiker fram lösningar onödigt snabbt? Varför fattar vi beslut om ofärdiga lösningar som sedan riskerar att förstöra förutsättningar för andra viktiga satsningar?

Vi har ett intressant möte i Programnämnd samhällsbyggnad framför oss. Jag får väldigt många olika tankar om hur vi prioriterar mellan tjejers och killars intressen, mellan lagidrott och individuell idrott men kanske framför allt om hur vi analyserar konsekvenserna av de beslut och prioriteringar vi gör. Och under tiden hoppas och väntar gymnasterna att vi politiker ska titta seriöst på deras behov.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Teknikfritid, ett alternativ till kulturskolan?

KomTekPris

Jag har varit på studiebesök hos Komtek, en fantastisk verksamhet som lite slarvigt brukar förklara sig vara som en kulturskola fast för teknik. Tidigare iår fick de Örebro kommuns jämställdhetspris för sitt arbete för att höja såväl tjejer som killars intresse för teknik.

Bakgrunden till att Komtek bildades var att höja framförallt tjejers intresse för teknik och locka fler att välja teknikprogrammet på gymnasiet. Jag är intresserad av att höra mer om deras jämställdhetsarbete och höra vad de har för erfarenheter som kanske kan användas i den vanliga undervisningen ute i klassrummen. Det är tydligt att personalen brottas i sitt arbete med att inte reproducera könsstereotyper och ge alla barn samma erbjudande av aktiviteter, samtidigt som det finns ett behov av att locka tjejerna. Teknik är ganska manligt kodat än idag och upplevs ofta som främmande för tjejer. Men det händer saker! Personalen berättar om projekt för att få fler tjejer att börja programmera, och hur viktiga unga kvinnliga förebilder varit. Komtek har nämligen ett stort antal ungdomar från gymnasiet och universitetet som håller i kvällskurser för yngre barn, och det är dessa som är de bästa förebilderna.

KomTek

Vi pratar en stund om just programmering i skolan. Borde det vara ett nytt ämne? Vad är egentligen syftet med de gamla slöjdämnena? Är ändå inte programmering mer användbart idag än träslöjd?Slutsatsen jag landar i är att programmering mycket väl kan vara en sådan sak som ska tas in i undervisningen tidigare. Men ett problem är just att det är så oerhört manligt kodat idag. Det finns en lång väg kvar för att göra programmeringsundervisning mer jämställd och intressant för alla barn oavsett kön. Att göra det till ett obligatoriskt ämne utan att ha ideer för hur undervisningen ska göras jämställd riskerar att bli som en idrottsundervisning med främst kontaktsport. Men det arbete som görs på Komtek och de erfarenheter som verksamheten skaffar sig kommer behövas i framtiden för hur vi skapar ett lika bemötande.

Att teknikundervisning kan användas för att främja pojkars läsande låter kanske extremt långsökt. Vi ser idag att läsförståelsen sjunker och särskilt killar drar ifrån åt det negativa hållet. På Komtek har de bedrivit ett spännande projekt i Nora som går ut på att skapa teknik som beskriv i litteratur. En läsglädje skapas genom att utgå från en skaparglädje. i sanningens namn behöver vi bättre verktyg för att få fler killlar att läsa. Det kommer bli nästa jämställdhetskamp.

Teknikfritid som ett alternativ till kulturskolan?
Idag får Komtek sitt uppdrag och sina pengar från skolan. Samtidigt hålls många kvällskurser och aktiviteter på bland annat stadsbiblioteket för att skapa en meningsfull fritid för många unga. Av naturliga skäl räcker inte resurserna till allt. Verksamheten måste prioritera mellan kurser för pedagoger, kvällskurser för barn (där över 150 barn står i kö) och att ha öppen verksamhet på fritidsgårdar och bibliotek, samt att arrangera sommarläger. Det är tydligt att verksamheten tar ett allt större ansvar för att svara upp mot de barn och unga som inte väljer exempelvis kulturskolan på sin fritid. Samtidigt är det då lite lustigt att  kulturnämnden inte är med och finansierar verksamheten och ökar tillgången till teknikfritid till fler barn och unga. Ansvarsfördelningen, att just Gymnasienämnden ska styra verksamheten är inte helt optimal. Helhetsförståelsen och behovet av att sätta mål och riktlinjer för att sporra verksamheten går förlorad då det inte upplevs vara ett kärnuppdrag för nämnden. Jag tror att vi i kommunen måste se över hur styrningen av Komtek ska se ut framöver och hur verksamheten ska finansieras.

KomTekVerktyg

Teknikfritid och makerspace även för vuxna?
Komtek är ett bra sätt att förklara ett Makerspace. Idag finns där 3D-skrivare, limpistoler och lödkolvar tillgängliga för barn och unga som vill skapa och utforska teknik. Tillsammans med personalen drömmer jag lite om att skapa något liknande även för vuxna. En central lokal som är välutrustad för att även vuxna barn ska kunna hitta tillbaka till sin nyfikenhet. Personalen berättar att de ofta får hålla tillbaka vuxna som följer med barnen på kvällskurser. Att ett av de största problemen är vuxna som tar över och gärna gör allt teknikpyssel själv, istället för att låta barnet greja. Det ger mig vatten på min kvarn.

För några veckor sedan hade jag ett liknande samtal med stadsbibliotekets chef om att framtidens bibliotek kanske ska erbjuda tillgång till verktyg och ett makerspace utöver böcker. Och det är något jag vill prata mer om.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vem var det som talade i kommunfullmäktige idag?

Kommunfullmäktige är en hyfsat jämställd församling räknat i antal. Men hur fördelas egentligen ordet mellan män och kvinnor? Jag är övertygad om att vi är många som ställt oss den frågan. Jag har börjat mäta talartiden på en del möten jag deltar i eftersom jag är övertygad om att vi behöver fakta, svart på vitt. Det är alldeles för många människor som har åsikter i frågan om jämställdhet, utan att ta till sig den fakta som finns, inte minst i SCB:s utmärkta faktasamling ”På tal om kvinnor och män”.

Eftersom jag går på möten varenda dag har jag börjat använda den kunskapen som mätning av talartid. Häromveckan var jag inbjuden som gäst i podcasten ”Vi borde prata mer om” och där pratade vi om just detta. Och för första gången visade sig då att den podcasten fick längre talartid för de kvinnor som var med i samtalet. Vi två kvinnor pratade alltså mer och längre än de två män som var med. Vi upplevde alla i samtalet att det var intressant. Att medvetenheten om det gjorde att männen i samtalet faktiskt höll tyst och lyssnade mer.

Jag använder mig av appen GenderTimer som enkelt loggar tid, antal repliker och antal talare. Eller enkelt, det kräver en del uppmärksamhet från den som använder appen och därför kunde jag inte göra det själv idag, men med stor hjälp av Alma som gjort PRAO hos oss på Miljöpartiets rådhuskansli och viss hjälp av våra politiska sekreterare Fredrik och Kuukamariia fick jag fram följande siffror från dagens fullmäktigemöte.

Vi räknade inlägg och repliker från ledamöter. Inte från presidiet.

Sammanlagt gjordes 175 inlägg och repliker.

103 av inläggen (58 procent) gjordes av män
72 av inläggen (42 procent) gjordes av kvinnor

Den sammanlagda talartiden uppgick till 261 minuter och 15 sekunder

Män talade 165 minuter och 7 sekunder (63 procent)
Kvinnor talade 96 min och 8 sekunder (37 procent)

Kvinnorna pratade alltså generellt kortare tid än männen. Det går förstås inte att göra någon djupare analys av bara de här siffrorna. För det krävs ett systematiskt arbete. Därför tycker jag att vi borde införa kvantifiering av talartid som en del av protokollet i kommunfullmäktige. Tekniken finns, är enkel att hantera och jag kommer att kontakta Agneta Blom som är ordförande i kommunfullmäktige för att diskutera förutsättningarna för att använda GenderTimers statistik i protokollet. Varför är det viktigt? Jo, för att om det i varje protokoll framgår hur många män respektive kvinnor som närvarade och hur andelen av inlägg och talartid fördelas mellan kvinnor och män så får vi viktig kunskap om beslutsfattandet i Örebro kommuns högst beslutande organ, kommunfullmäktige. Det kommer utveckla våra möten och ytterst demokratin.

För vi vill väl alla att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar att höras i kommunfullmäktige?

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather