Kategoriarkiv: Okategoriserade

Besök hos kommunens miljöpristagare

IMG_0033

Idag var vi iväg till Rynningeåsens förskola för att prata om hur de jobbar med plastbantning och att bli en giftfri förskola. I flera år har förskolan varit ett föredöme i kommunen och deras kunskap och erfarenhet har varit viktig när kommunen arbetat fram en strategi för giftfri förskola. Och välförtjänt fick förskolan och pedagogerna Barbro Fehrm-Friberg och Camilla Lundqvist kommunens interna miljöpris som delades ut på kommunfullmäktige i januari.

Vi pratade en del om hur upphandlingarna kan göras bättre, framförallt hur det måste bli enklare för personalen i verksamheten att göra rätt val när de handlar in grejer. Idag saknas det giftfria prylar i kommunens inköpsportal, men samtidigt får personalen inte gå utanför avtalen och köpa på annat sätt. Jag och Sara kunde ju förklara från ett politiskt perspektiv att det samtidigt är bra att personal uppmanas följa avtalen. Detta då många verksamheter tycker det är bekvämare att gå till en affär i stan för att köpa saker hellre än att handla genom kommunens inköpssystem, som ändå säkerställer en hel del miljökrav.

En annan hemläxa är att checklistor och kommunikation till kommunens anställda om hur en arbetar för att minska gifter måste bli enklare och mer pedagogiskt. Andra kommuner som satsat mycket på att förklara vikten av arbetet och hur en kan starta är Göteborgs stad som bland annat gjort denna informationsfilm:

IMG_0027Vi pratade även en hel del om utemiljö då Rynningeåsens förskola har uteprofil. Förskolan har en rätt så färgglad och ganska fantastisk gård, men så ser det inte ut i hela kommunen. På många förskolor saknas riktigt gräs och barnen leker på gummiasfalt tillverkat av gamla bildäck. Ibland är uttjänta bildäck och PVC-rör lekmaterial, trots att de innehåller många farliga ämnen.

Just när det gäller barnens utemiljö tycker vi att det finns mycket att jobba för att alla förskolor ska få en bättre, roligare och giftfri lekmiljö. Inte minst för att säkra så gårdarna inte krymper så att barnen tvingas trängas när de är ute och leker.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Rösträttsåldern bör sänkas till 16år

I dagarna har Örebro kommun svarat på Demokratiutredningens betänkande, där ett förslag bland många var att sänka rösträttsåldern i kommunvalen till 16. Förslaget innebar att kommuner kan ansöka hos regeringen att under två val sänka rösträttsåldern. Deltagandet skulle alltså vara frivilligt och regeringen skulle i slutändan godkänna ansökningarna. Dessvärre valde många partier i Örebro att rösta för att inte rekommendera detta.

Det olyckliga i det hela är inte att Örebro svarat att det vore ointressant för Örebros del att delta i det frivilliga försöket, utan att kommunen genom sitt svar därmed inte heller vill att någon annan kommun ska tillåtas ansöka hos regeringen om att genomföra ett försök med sänkt rösträttsålder.

Tillsammans med Lennart Bondeson från Kristdemokraterna fick jag en chans att djupdyka i argumenten för (och han emot) när vi debatterade hos Sveriges radio igår. Jag tänkte ändå passa på att utveckla argumenten för förslaget här nedan.

Syftet enligt demokratiutredningen med sänkt rösträttsålder är att öka valdeltagandet, påverkan på antalet unga som väljs till förtroendeuppdrag samt att få andra demokratieffekter.

Unga är nämligen den mest underrepresenterade gruppen i kommuner. Unga beräknas vara underrepresenterade i politiken med 12 procentenheter.  Vi vet även att många unga förtroendevalda lämnar sina uppdrag efter några år på grund av studier eller flytt. Helt enkelt väljs färre unga in och fler unga slutar än övriga grupper.

Vill vi titta mer på den internationella erfarenheter som finns av att sänka rösträttsåldern finns många exempel. Österrike har sänkt lägsta åldern för att rösta i samtliga val. I Tyskland har gränsen sänkts i lokalvalen i 6 delstater. Schweiz och Malta har sänkt i lokalvalen och Skottland har sänkt i både lokalval och val till det skotska parlamentet. Den bästa jämförelsen fås dock om en går till Norge.

Norge genomförde ett försök med sänkt rösträttsålder i lokalvalet i 20 kommuner. Regeringen utsåg kommunerna utifrån att de bildade ett tvärsnitt av landets kommuner. Helt enkelt några var små, några mellanstora och några var stora kommuner. Erfarenheten i Norge pekar på att valdeltagandet ökade till 58% bland förstagångsväljare jämfört med 46% i kommuner som inte genomförde försöksverksamheten.

Mycket talar alltså för att fler skulle gå och rösta om de fick rösta tidigare. Europarådet har i en resolution rekommenderat harmonisering lägsta rösträttsålder till 16 år i Europa. Bland annat bygger rekommendationen på att det finns ett samband med att ju tidigare en röstar efter demokratiundervisningen i skolan, desto större är chansen att en röstar resten av livet.

Demokratiutredningen pekar på att vår representativa demokrati står inför utmaningar. För att stärka demokratin behöver den med jämna mellanrum vitaliseras.  Här skulle jag vilja lyfta faktumet att Svenska Kyrkan sänkt rösträttsåldern till 16 år i kyrkovalet. Argumentet inom kyrkan löd ”det är angeläget för kyrkans framtid att ta till vara på ungas engagemang”. Det konstaterades även att medelåldern på beslutsfattande positioner var hög och att unga har svårt att göra sin röst hörd. Tanken går osökt till landets kommuner där situationen ser precis lika ut.

Trots de utmaningar som finns med politikerförakt som växer och att många unga känner att de har lite att säga till om verkar det finnas gott om kommunpolitiker som inte fått upp ögonen för att det behövs åtgärder. Det bör vara angeläget även för den lokala demokratin att ungas engagemang tas till vara.

Avslutningsvis vill jag beröra ett vanligt motargument om att rösträttsåldern bör följa myndighetsåldern. Om en läser noga har demokratiutredningen tagit hänsyn till detta. Det föreslås inte en sänkning av rösträttsåldern vid val till riksdagen som stiftar lagar och tar beslut som rör hela landet med hänsyn till att 16 och 17åringar är omyndiga och det inte anses lämpligt. Däremot föreslås en sänkning i val till kommunen som tar beslut som i stor utsträckning påverkar den enskilde. Helt enkelt hanterar frågor som direkt rör ungas vardag och livsmiljö. Utredningens resonemang är att det inte är lika känsliga frågor som lagstiftning, men samtidigt väldigt viktiga frågor för de unga.

Dessutom finns en rad exempel där myndighetsålder samt rättigheter och skyldigheter skiljer sig. Vid 15år blir en straffmyndig. Vid 16 år upphör skolplikt och en får rätt att förvalta egna pengar samt starta företag. bara för att nämna några exempel.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Lika lön för lika arbete? Inte om du är kommundirektör i Örebro. Och kvinna.

På kommunstyrelsen idag beslutade vi om ett förordnande av Anne Andersson som t f kommundirektör när Staffan Isling slutar i mars. Anne är idag ekonomidirektör och även förvaltningschef för kommunledningskontoret. Alla partier i KS yrkade bifall till förslaget, och många andra har hyllat Anne och uttalat sitt förtroende för att hon kommer göra ett jättebra jobb som kommundirektör under hennes 1,5 år långa förordnande. Sedan kan det ju givetvis bli så att hon får jobbet permanent efter förordnandet.

Jag ställde frågan idag på kommunstyrelsen vilken lön den nya t f kommundirektören kommer att få, och om den skiljer sig från nuvarande direktör. Svaret jag fick var att Anne Andersson kommer att få 112 500 i månaden, medan Staffan Isling idag har 124 000 per månad.

Det skiljer alltså nästan 12 000 kronor i månaden mellan dem. Jag frågade kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad om varför. Svaret jag fick var att Staffan hade haft jobbet som kommundirektör tidigare, till skillnad från Anne. Att hon ska göra samma jobb som han gör idag med samma ansvar, det var inte det som avgjorde lönen.

Nej förresten, det var ju en annan sak också. Hon ska ju inte göra samma jobb som honom. Hon ska nämligen ha ett jobb till – som ekonomidirektör för hela Örebro kommun. Samtidigt. Hon behåller den delen av hennes nuvarande tjänst när hon kliver på som kommundirektör. Då gör man tydligen bedömningen att hon är ÄNNU mer kompetent än Staffan. Och då borde hon ju egentligen ha högre lön än honom, inte sant?

Så länge vi stannar kvar i föreställningen att du ska ha en lön som bygger på vilka tidigare formella meriter du har, så kommer kvinnorna ALLTID att vara dömda till lägre löner än männen.
Det är inte ofta jag blir riktigt arg i mitt politiska uppdrag. Men nu är jag faktiskt det. Det är inte rimligt att sänka lönen för en kvinna med 12 000 kronor bara utifrån kriteriet att hon inte har haft samma yrkesbana som sin företrädare. Jag begriper inte varför den enkla principen ”lika lön för lika arbete” inte skulle gälla när vi tillsätter kommundirektör?

Kommunen är normerande här. Vi ska givetvis visa att vi menar allvar med att kvinnor ska ha samma lön som män om de gör samma jobb. Gör vi det inte med kommunens högsta chef kan vi aldrig hoppas på att jämställda löner kommer bli verklighet i resten av organisationen.

/Sara Richert, kommunalråd och gruppledare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Låt oss börja med en flyktingamnesti

Det finns stora utmaningar med att klara ett stort mottagande av flyktingar. Det behövs ett ambitiöst politiskt projekt för att bygga om systemet och samhället för att välkomna fler hit. Det finns ett stort behov av att lägga energi och resurser på att inkludera fler människor i vårt samhälle. Därför vore det rimligaste att genomföra en flyktingamnesti just nu när mottagandet är som mest utmanande. Detta eftersom resurserna som krävs för att tvångsutvisa alla människor som idag lever som papperslösa i landet behövs till samhällsbygget och utbyggnad av välfärden, precis som de människor som idag lever utan papper behövs i samma politiska projekt. Att göra sig av med både människor och pengar hjälper inte till att bygga ut välfärden.

Moderaterna har lyckats hitta oppositionens taktpinne och har insett att de kan få igenom den borgerliga önskelistan om de snabbt svänger högerut i migrationspolitiken. Som fästa i ett gummiband måste då regeringen komma efter för att kunna kompromissa på mitten för att få en riksdagsmajoritet. Det är ingen slump att de borgerliga partierna är i full färd att lansera sina gamla vanliga förslag såsom sänkta lägsta löner som lösningen på hur landet ska klara av att ta emot människor. De nyttjar den uppkomna situationen för att opinionsbilda för vad de alltid stått för. Skillnaden är att regeringspartierna har fullt upp med att parera och förhålla sig till Moderaternas och Kristdemokraternas ständiga utspel och rörelse högerut mot Sverigedemokraterna så att de tappat förmågan att opinionsbilda för ett alternativ. Alternativet mot en mer restriktiv gränspolitik som i ilfart rör sig mot stängda gränser är just ett ambitiöst politiskt projekt med målet att bygga bostäder och bygga ut välfärden.

Det finns en ung generation väljare som väntat länge på sin chans att forma samhället. Det är en generation som växte upp under nittiotalets nedskärningsår och som endast sett den sortens politiker som administrerar nedskärningar. Efter socialdemokraterna på nittiotalet kom alliansregeringen som istället administrerade skattesänkningar och en nedmontering av välfärden som följd. Här står den unga generationen nu och väntar på politikernas svar på stora samhällsutmaningar som klimathotet och flyktingarnas kris. Många hoppas på att få se politiker som vågar tro på politik på riktigt, som har visioner och ideer. Den sortens politiker som fanns förr. Som skapade välfärdssamhället och som byggde en miljon bostäder för att det behövdes. Politiker som formade sin tid istället för att låta sin tid forma dem och politiken de förde.

Sannolikt finns det idag inget riksdagsstöd för att ta bort utgiftstaket som möjliggör stora satsningar på att bygga ut välfärden och skapa fler bostäder. Utgiftstaket är den övre begränsning för statens totala utgifter (oavsett hur de finansieras) som i varje budget sätts för de närmsta 3 åren. Dagens gällande utgiftstak är satt utan åtanke på att ett behov av snabba och stora investeringar kan krävas i välfärden för att öka kapaciteten i flyktingmottagandet. Men om regeringen förde fram en sådan ide om att bryta utgiftstaket och därmed skickade signalen, att det finns idéer och lösningar för att vidga välfärden och klara mottagandet, skapas exakt den sorts opinionsbildning som landet behöver nu.

Risken med att regeringen tystnar i självcensur och istället administrerar borgerlig politik i rädsla att tappa regeringsmakten är att det inte kommer bli bättre med tiden av sig självt. Vid valet 2018 kommer det vara för sent att vända på den väg som landet slagit in på. Sannolikt kommer gränspolitiken att skruvas till och retoriken hårdna allt mer. Centerpartiet och Vänsterpartiet kommer inte ensamma klara av att hålla emot när samtliga övriga partier i svensk politik i retorik eller praktik skruvar åt gränspolitiken. Med andra ord är det denna mandatperiod, med ett svårt parlamentariskt läge, när landet är i en svår utmaning, som de närmsta årtionden i svensk politik kommer att avgöras. Det tuffa parlamentariska läget, som även nu efter ett år fortfarande framstår som låst med fascistiska Sverigedemokraterna som vågmästare, gör att det är svårt att åstadkomma någon som helst handlingskraftig politik. Frågan är snarare vem som ska styra riksdagen och landet efter 2018, och om en handlingskraftig majoritetsregering kan skapas.

Med andra ord har valrörelsen 2018 har börjat. Och regeringen har hittills inte lyckats särskilt bra att tydligt föra fram skillnader mellan partierna och vilken politik som den söker stöd för att driva. Regeringen behöver opinionsbilda för ett rimligt och ambitiöst alternativ till en alliansregering (som styr med eller utan Sverigedemokraterna). Regeringen håller istället på att bryta helt med den unga progressiva generationen som står och väntar på ett nytt politiskt projekt. Risken är att de unga tappar förtroendet till politikerna, som just nu inte framstår som att de själva tror på att det är möjligt att forma samhället och framtiden med opinionsbildning och politik. De unga riskerar att få vatten på sin kvarn att politiker och partierna snarare formar sin politik utifrån opinionsundersökningar och rädsla än utifrån värderingar och vilka behov landet verkligen har. De behöver motbevisas så att en hel generation inte desillusioneras kring vad politik är och kan åstadkomma för förändring.

Sverige har otroligt goda möjligheter att ta emot och inkludera fler människor i samhället. Det är en fråga om fördelning av ansvar och kostnader. Med ambitiös politik kan vi säkerställa att ansvaret och kostnaderna fördelas solidariskt. Genom politiska beslut kan vi rikta vår energi på att öka kapaciteten och bygga ut välfärden.

Ett första steg bör vara att omfördela resurser från tvångsutvisningar till det nya samhällsbygget. Genom en flyktingamnesti kan människor och pengar komma till arbete i att bygga ut välfärden.

Niclas Persson, Kommunalråd i Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Hen finns inte mer

Någon jag älskar försvinner sakta, sakta  in i dimmornas land.
Blicken som förr var klar och fast göms bakom en slöja som inte går att nå bakom.
Den du älskar är där men ändå borta.
När hen går på sin promenad är stegen mer och mer stapplande och osäkra och snart går vägen hem inte att hitta.

Hen minns inte men det är inte alltid det största problemet.
Att prata går inte som förr. Orden kommer inte som de ska och att förstå vad den andre sade är svårt.
Enkla saker som förut gjorts går inte längre. Att läsa böcker blir att läsa samma ord gång på gång.

Att hen stundtals inte finns där och att de stunderna blir längre och längre, det är det som gör ont.
Att personen vet att den glider undan och bort skär i  både den drabbade och alla runt omkring.

Idag är det internationella Alzheimerdagen.
Någon jag älskar har den sjukdom som många förknippar med minnesproblem men som är så mycket mera.
En sjukdom som äter upp och tar bort bit för bit den du älskar inför din blick.

Kukkamariia Valtola Sjöberg

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

PRESSMEDDELANDE: Miljöpartiets kommentar till kommunledningens förslag på skattehöjning

Den styrande kommunledningen har idag meddelat att de avser föreslå en höjning av kommunalskatten med 50 öre.

– Skattesatsen är en viktig diskussion som vi politiker måste ta för att se hur vi ska kunna finansiera nödvändiga utbyggnader inom skola och välfärd, men också de investeringar som krävs till klimatåtgärder, säger Sara Richert, kommunalråd för Miljöpartiet.

Miljöpartiet har ännu inte tagit ställning till vilken skattesats som partiet tror krävs för att möta de kommande utmaningarna i välfärden.

– Vi delar kommunledningens analys att det kommer att krävas stora investeringar de kommande åren inom bland annat förskola och skola, inom äldreomsorgen och för mer satsningar på förebyggande sociala åtgärder. Vi har inte tagit något beslut om skattehöjning till vår budget, men det är en viktig diskussion att ta för att se hur vi ska få välfärden att gå ihop, säger Niclas Persson, Kommunalråd för Miljöpartiet

Miljöpartiet är kritiska till att kategoriskt stänga dörren för en skattehöjning, och avfärdar det som ansvarslöst. Kommunerna har haft det svårt med minskade statsbidrag under alliansens regeringstid med flera skattesänkningar och nu ser vi kraven öka på kommunen under de närmsta åren.

Miljöpartiet ser också att det behövs rejäla klimatinvesteringar, både för utsläppsminskningar och för anpassning till kommande klimatförändringar, det är åtgärder som måste finansieras. 

Kontakt:

 

Sara Richert, kommunalråd                                  Niclas Persson, kommunalråd

0765-516 840                                                          0765-516 845
sara.richert@mp.se                                                 niclas.persson@mp.se

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Jobba i otryggheten

Vi i Miljöpartiet har flyttat ut vårt Rådhuskansli (2 kommunalråd och 2 politiska sekreterare) till Vivalla för att jobba ute i ”verkligheten” som det ofta kallas.
Som icke örebroare bildar jag mig min uppfattning om kommunen utifrån vad media skriver/säger, vad allmänhet och politiker berättar om Örebro. Jag går på lunch på restauranger, handlar i affären och går runt och upplever olika saker.

Jag har befunnit mig i stan sedan den 1 januari år och det jag hört hittills om Vivalla både lokalt och i riksmedia fick mig att se bilden av en stadsdel som närmast kunde liknas vid ett getto. Känslorna att det var ett nedgånget bostadsområde där människorna som bodde där hade det dåligt på alla sätt och vis rörde sig i mitt huvud.
Det var ingen som berättade om de nyrenoverade klimatvänliga fina radhusen. Ingen som berättade att det är grönt, finns små odlingar och blommor. Ingen som kunde förutspå att för mig, som lantis, ser Vivalla ut precis som många andra små inglasade centrum i svenska städer.

IMG_3544

Jag har ingen djupare kunskap om vilka områden som uppfattas som populära eller impopulära i Örebro och kan berätta för er örebroare att för mig syns ingen särskild större skillnad på ytan. Jag måste alltid fråga mig till om ett bostadsområde är eftertraktat att bo i eller inte, för det syns inte. Kanske tråkigt för den som tror sig bo i ett ”fint” område men det är så jag uppfattar det. Det är historien vi berättar för varandra som mycket påverkar bilden av stadsdelen.

Det finns utmaningar i Vivalla men ingen verkar vilja berätta om och sprida det fina som finns. Jag tänker på mannen som jag pratade med som sade ”radio och tv frågar mig alltid om Vivalla och hur det är att bo här. De berättar alltid om hur hemskt det skulle vara här men jag har bott här i 20 år och skulle inte vilja flytta oavsett vad någon erbjöd mig istället.”

Det är viktigt för mig att få mina egna bilder av Örebro och samtidigt lära mig om fördelar och utmaningar med olika bostadsområden.
Jag håller på och lär mig mer om Vivalla efter att ha jobbat snart 3 veckor på plats och ser fram emot två veckor till.
I framtiden kommer vi flytta till någon annan del av staden och då ser jag fram emot att utmana örebroarnas och mina bilder igen.

Allt är inte som sagan som berättas. Det finns ofta fler och andra historier att lyssna till.

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Politisk sekreterare

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Prestationsångest och räckviddsoro

Under sommaren har jag till min glädje blivit elbilist.

Jag bor på landet i Gnesta och jobbar i Örebro. Från hemmet till tåget, som ska ta mig till Örebro, är jag mer eller mindre tvingad att ta bilen då busstrafiken inte passar ihop med tågtiderna och det inte finns gång- och cykelväg. Jag känner att jag vill bidra till en bättre värld och försöka leva så miljö- och klimatvänligt som möjligt men det där med bilen är en akilleshäl för mig. Hur ska jag kunna motivera att jag åker en hel del bil, även om jag samtidigt gör massor av annat som är jättebra för klimatet och miljön? Jag bestämde mig för att ta reda på lite mer om elbilar och under sommaren hände det- jag kör nu på el (som laddas med 100 % vindkraft då jag laddar hemma).

IMG_3180

Många undrar över hur en elbil presterar och hur lång räckvidden är, för båda de sakerna verkar ge oss alla lite smått ångest. Hur ska det gå om laddningen tar slut? Hur och var ska en kunna ladda? Tänk om jag inte kan åka så långt som jag vill?

IMG_1563

Som nybliven elbilist kan jag lugnt be er alla att luta er tillbaka och slappna av:

  • i min elbil finns tre (!) olika mätare där du kan se hur långt du kan åka, en annan mätare som ser ut som en bensinmätare men som visar hur mycket laddning du har kvar och dessutom en procentanvisning som visar hur mycket laddning du har kvar. Risken för att du ska stå oladdad är lika liten som att du ska stå otankad med din gamla bensinbil. Du kan dessutom följa i din mobil hur det går med laddningen av din bil och alla närliggande laddstationer finns i din inbyggda GPS i bilen. Så det är bara att köra. När det gäller räckvidden är det viktigt att tänka på att för normalbilisten är det inget,  ja inget, problem alls att ha en bil som inte kan köra jättelångt eftersom de flesta resorna är ganska korta.

IMG_2777

  • Jag är ingen expert på prestanda när det gäller bilar men att trycka plattan i mattan (ja, jag håller hastighetsbegränsningar- nu pratar vi teori!) är liksom ingen skillnad för mig som elbilist mot när jag kör bensinbil. Det är bara att köra oavsett väg och hastighet. I elbilen som jag kör finns det en knapp för ecoläge då bilen kör ännu mer elsparsamt än vanligt. Då den är inkopplad känner jag att det inte är lika mycket kraft i bilen men det är inget som jag blir störd av och för den som inte tycker om det – låt bli att trycka in den knappen.

Häftiga upplevelser som jag hittills haft med elbilen:

  • Det är helt tyst när du kör. Det är underbart. Öronen får vila och du upptäcker hur mycket bensinbilen brummar och låter.
  • Det luktar inte bensin i bilen. Nu kanske du tycker att det inte luktar bensin i din bensinbil heller men jo- det gör det. Efter att ha kört elbilen under ett par veckor för att sen sätta mig i en bensinbil kände jag skillnaden.
  • Den nya tekniken känns spännande och intressant. Som att ha bytt från svartvit tv till färg. Plötsligt händer det! Lite som att starta en rymdfärja varje gång du kör iväg.

Jag vet att alla inte känner att en har råd att köpa/leasa nya bilar men om det är så att du måste ha bil och funderar på en ny. Tänk el!

Fler frågor och svar om elbilar kan du få här: http://www.laddaelbilen.se/elbilar/fakta-om-elbilar/faq-om-elbilar-6407563

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Politisk sekreterare

 

 

 

 

 

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Att ta tåget till Tysklands grönaste stad

FreiburgUnder sommaren har jag åkt tåg. Under min tågluff har jag fått besöka några nya platser och träffa människor jag aldrig mött förut. Tåget tog mig bland annat till den tyska staden Freiburg. En mycket spännande stad som lockat många svenska samhällsplanerare de senaste åren. Inte minst stadsdelen Vauban med innovativa bostäder och trafiklösningar. En stor del av fastigheterna i området har byggts och förvaltas av små ägarkollektiv på mellan 3 och 21 hushåll. Här finns en mångfald i arkitektur och sammansättning på hus, från små villor till lägenhetshus. Möjligheten att vara med och utforma sitt boende har visat sig varit en av de viktigaste faktorerna för att bosätta sig i Vauban. Människor tycker ju om att göra saker tillsammans.

Vauban
Stadsdelen Vauban består till största del av flerfamiljshus som byggts av bygggemenskaper.

Den kanske främsta anledningen till att Vauban är så omtalat är det låga bilberoendet i området. Av hushållen i Vauban är det nästan hälften som inte äger någon bil. Bilinnehavet har dessutom sjunkit. De flesta resorna som de boende i Vauban gör sker med icke-motoriserade färdmedel. Detta är anmärkningsvärt då området är beläget cirka 3 kilometer utanför Freiburgs stadskärna. Lägenheterna i området är även överlag stora, i snitt 115 kvm och barnfamiljer är en dominerande grupp i området. Många förutsättningar påminner alltså om Örebro, men utan bilarnas dominans.

Vauban2
En viktig faktor bakom det låga bilberoendet i Vauban sägs vara att invånarna erbjudits smarta alternativ till bil. I området finns en bilpool som erbjuder bilar i olika storlekar för olika behov samt cyklar och cykelkärror. De som är med i bilpoolen får dessutom tillgång till gratis lokal och regional kollektivtrafik och 50 procent rabatt på nationella tåg.

I Vauban finns detta hotell som är byggt som ett passivhus
I stadsdelen Vauban finns ett hotell byggt i två passivhus som dessutom fungerar som arbetsträning för människor med olika funktionsnedsättningar.

Med tanke på att Freiburg är en universitetsstad med 220 000 invånare och inne i en kraftig utveckling, så är det extra intressant för mig som politiker att ta intryck här. Därför bor jag hemma hos någon annan. Jag couchsurfar. Det betyder att jag är en del av ett internationellt nätverk av människor som gör plats för andra i sina hem, helt kostnadsfritt. Under sommaren har jag tagit emot gäster hemma hos mig i Varberga och nu är det min tur att gästa några andra. Det är både lärorikt och inspirerande att möta människor på det här sättet och fler än vi tror besöker faktiskt oss i Örebro på det här sättet. Viktigt, eftersom Örebro också är en del av världen, något vi kanske borde prata mer om i vårt lokala utvecklingssamtal. Vi jämför oss ofta med andra svenska kommuner, och det ska vi göra, men vi har också mycket att lära av människor och platser i resten av världen.

VaubanParkeringshus
På taket till det stora parkeringshuset har solpaneler monterats, på så sätt nyttjas taket optimalt.

En annan spännande sak med Vauban till skillnad från svenska bostadsområden är att här subventioneras inte parkering. De boende som vill ha bil får istället köpa en parkeringsplats i ett parkeringshus för cirka 150 000 kr. Gatuparkering är förutom ett par undantag förbjuden i området. På så sätt skapas plats för annat. Här har invånarna lyckats skapa ett område med en bilanvändning som ligger i nivå med citykärnor i europeiska storstäder. Här finns välutbyggd kollektivtrafik samtidigt som det skapats gatumiljöer som är lika trygga för barn att leka i som svenska bostadsområden. Och de boende har involverats i planeringsprocessen vilket gjort att Freiburg lyckats samarbeta med engagerade invånare. Visst måste vi kunna göra något liknande i vår kommun? Jag tror att Örebro kan moderniseras på liknande sätt. Många människor i vår kommun tänker så här redan idag och som politiker är det min skyldighet att väcka förslag som bidrar till att vi tillsammans kan utveckla vår plats på ett hållbart sätt.

I utkanten på bostadsområdet finns en ur och skur-förskola
I utkanten på bostadsområdet finns en ur och skur-förskola

Det märks att det finns själ i området, förmodligen för att de boende har varit så delaktiga i utformningen. Exempel på detta är den fritidspark som drivs av ideell förening som erbjuder utomhuslek, snickeri, pyssel och aktiviteter med djur för barnen i området. Angränsande ligger även en förskola med utomhuspedagogik.
I höst presenterar Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun ett budgetförslag med olika förslag för ett klokare samhällsbygge. En plats som bygger mer på människor än bilar. På delande och öppenhet och människors vilja att göra bra saker.

Niclas Persson
Kommunalråd

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

”Intraprenadstanken är helt död i kommunen”

StureIdag har jag träffat Sture Barkin som i 23 år varit rektor för Gumaeliusskolan. Eftersom skolan var den allra första att bli självstyrande som intraprenad ville jag prata mer med honom om medarbetarengagemang, självstyrande enheter och hur en skapar attraktiva skolor.

Sture berättar att intraprenader idag inte är detsamma som när det begav sig 2008 när Gumaeliusskolan tog de första stegen i att bli självstyrande. Idag har intraprenaderna mycket mindre frihetsgrad, de är snarare resultatenheter som får styra sin ekonomi så att underskott och överskott följer med till nästa kalenderår. Jag kommer återkomma till det här med graden av självstyre längre ned.

Inom två veckor kommer Sture att gå i pension. Han har varit rektor i 23 år.
Han har stort förtroende till sina lärare och de fem utvecklingsledare han utsett (långt innan alliansens reform om förstelärare påpekar han). Han ser sitt viktigaste uppdrag som att skapa rätt förutsättningar för personalen och att få helheten att fungera. Men Sture fattar inte alla beslut själv, han har en ledningsgrupp som består av utvecklingsledarna som ansvarar för dialog i sju arbetslag. Att personalen har inflytande över besluten ser han som den främsta framgångsfaktorn, det är också så goda idéer kan växa fram. Om han tagit beslut helt ensam skulle skolan kanske inte ha några av de attraktiva profilerna som finns idag såsom hockey, ridning, dans och discovery. Idéerna har kommit från personalen och växt fram i ett klimat där delaktighet och inflytande setts som värdefullt.

När intraprenaderna infördes i kommunen så fanns en större frihetsgrad. Sture som rektor styrde över fastigheten och underhåll, över ekonomin samt över rekrytering av personal. Det gav goda förutsättningar att skapa den attraktiva skola som Gumaeliusskolan är idag. Dessvärre finns dessa möjligheter inte längre kvar. Personalavdelningen styr rekryteringar och skolan måste rekrytera från kommunens omställningspool först och främst. Den centrala skolförvaltningen ansvarar för administrationen. Det kommunala bolaget Futurum sköter skollokalerna. Kvar är alltså möjligheten att ta med överskott eller underskott för att få en flerårig ekonomisk planering. Men även där finns numera begränsningar. Problemet med detta är att det kan vara svårt att engagera medarbetare och skapa innovationer och en mer attraktiv skola.

Vi pratar en stund om Rösjöskolan, den kommunala friskolan som finns i Sollentuna. Gumaelius har haft ett utbyte med skolan och hämtade mycket inspiration innan starten som intraprenad 2008. Det som är spännande med Rösjöskolan är att det finns en lokal skolstyrelse med föräldrar och lärare som fattar beslut och arbetsleder rektorn. Frihetsgraderna är stora då skolan ligger direkt under kommunstyrelsen istället för under en skolnämnd.

Själv blir jag övertygad om att nästa skola som ska starta i Örebro bör bli en självstyrande enhet. Skolans utveckling har fastnat lite de senaste åren och vi pratar knappt om hur vi skapar en attraktiv skola som passar elevernas behov. Men tänk om det första vi gör är att utse en skolstyrelse på 11 kloka människor från universitetet, från näringslivet, från föreningslivet och från lärarkåren. Låt oss leka med tanken att deras första uppdrag blir att komma överens i rekryteringen av en rektor. Att de får sitta ned och prata ihop sig om skolans pedagogiska inriktning för att kunna hitta en rektor som delar deras vision för en skola för 2015 och framåt.

De bästa idéerna växer underifrån. Det är naivt att tro att vi i politiken kan centralstyra alla skolor, och förmodligen inte heller genom en stor förvaltningsorganisation. Besluten behöver fattas på skolorna, av personalen och de som känner till verkligheten. Vi skulle behöva en skolutveckling där pedagoger och rektor får mer makt och förvaltningen tillsammans med politikerna får mindre.  Då kan vi få fler attraktiva skolor!

Avslutningsvis vill jag dela ett viktigt vittnesmål. Sture berättar hur han med åren sett mindre och mindre av politiken. Förr fanns kommundelsnämnderna, sedan blev det geografiska skolnämnder och nu har det blivit en enda gemensam skolnämnd. Politiken centraliseras vilket betyder att färre politiker är ute och möter verkligheten på skolorna. Samtidigt som politikerna i större utsträckning är beroende av förvaltningen för att få svar och underlag så ser inte skolorna mer av förvaltningen än förr. Med andra ord så har avståndet ökat mellan verksamheterna och förvaltning/politik de senaste åren.
Det jag tar med mig från detta samtal är frågan; hur styr vi politiker skolan? Hur fungerar samspelet mellan förvaltning och politik? Vilket kanske är den enskilt viktigaste framtidsfrågan för Örebros skolor att söka svar på.

Niclas Persson

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather