Kategoriarkiv: Okategoriserade

Vi ska behandla alla barn olika!

Först vill jag be dig att läsa mina synpunkter här nedanför, som kommer väcka känslor, och sen be dig att läsa länken där forskningen visar att jag har rätt.

Jag har haft förmånen att vara en liten del av det uppmärksammade arbetet i Gnesta Kommun mot begränsande normer* och för jämställdhet i förskolan och skolan.

Med de erfarenheterna med mig måste jag säga att jag länge funderat över den samhällsdebatt som råder kring pojkars sämre studieresultat och flickors psykiska ohälsa. Ofta pratas det om att sätta in särskilda läsprojekt för pojkar, mer resurser och särskilda insatser. Flickors ohälsa tycker jag att samhället står ganska handfallna inför och lägger i bästa fall in riktade ”stärkande” åtgärder.

Jag menar att dessa ytliga insatser inte kommer åt kärnan i det problem som vi vuxna skapar för våra barn. Vi kommer inte åt pojkars läsande, matteresultat och skrivande genom olika pedagogiska metoder. Vi kommer inte åt att flickor mår psykiskt dåligt genom att oja oss och irra omkring i metoder.

Svaret på frågorna vi ställer finns redan.

Vi måste jobba mot begränsande normer som gör att pojkars tid i skolan går åt till att skapa sig en social status som inte bygger på att vara bra i skolan. Det är helt inte coolt för pojkar att studera. Du måste först vara säker på din status som pojke för att sen kunna vara en ”plugghäst” och bli duktig i skolan.

När det gäller flickors mående famlar vi rejält. Flickors mående får inte alls samma uppmärksamhet som pojkars dåliga betyg. Troligtvis för att vi även här famlar i mörkret även om en strömbrytare finns som kan tända ljuset. Arbete mot begränsande normer är helt enkelt svaret.

Länken nedan som handlar om forskning i frågan lyfter också upp att många pedagoger säger ”jag behandlar alla lika” och hur problematisk det är. Det visar helt enkelt på att det inte finns den medvetenheten och utbildningen i begränsande normer, jämställdhet och lika rättigheter som behövs för att alla ska få lika möjligheter i livet.

Jag menar att vi ska behandla alla barn olika (som individer) men med samma mål: att alla ska få en välmående skoltid och erfarenheter och kunskaper med sig för livet.

Jag ska inte måla bilden alldeles för mörk och ska medge att det finns en gryende medvetenhet angående begränsande normer i förskola och skola i både kommuner och riksdagen men jag tycker det går för långsamt.

Vi måste snarast utbilda personal i förskolan och skolan i normkritik, jämställdhet och lika rättigheter. På så sätt kommer vi åt de problem jag lyft i inlägget.

Jag vill helt enkelt inte förlora fler generationer barn i det mörker som vi vuxna skapar för dem när vi inte ger alla lika rättigheter och möjligheter.

Länk till forskning i frågan:

www.genus.se/meromgenus/teman/skola/skolprestationer/snav-debatt-om-pojkars-skolprestationer

Kukkamariia Valtola Sjöberg

* begränsande normer: ofta oskrivna ”regler” för hur individer ska vara och bete sig för att passa in i mallar för till exempel hur en flicka eller pojke ska vara, se ut, bete sig.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Tjänstgörande mamma och politisk sekreterare på samma gång

”Dags och gå upp gamling” säger mini på morgonen och jag öppnar mina trötta ögon för att mötas av en pigg och glad tjej.
Hon har feber och är hemma från förskolan. Hennes storasyster som jag kallar mellis, är också hemma med magont och ont i huvudet.

Jag jobbar hemifrån idag.
Det finns människor som tycker synd om sjuka barn vars föräldrar är så hemska att de jobbar hemifrån istället för att vabba.
Jag tycker synd om föräldrar som lyssnar på andra som inte har så mycket koll på hur livet med sjukt barn kan se ut.

Hos oss är det två pigga och glada tjejer som leker och omväxlande vilar i soffan. Mini ber mig lägga mina svala händer på hennes panna för att svalka henne. Då gör jag det. Ibland övar de sin finska genom att be mig om vatten ”vettä kiitos”.
Sen lagar jag mat till oss alla som de äter med ganska dålig aptit men petar i sig lite grann i alla fall. Jag ger frukt, pratar med, påminner om att dricka, ger en kram, tar tempen och frågar hur de mår.

Det finns inget i situationen som råder som gör att jag inte kan jobba. Mina barn har inget behov av att jag sitter sysslolös bredvid dem. De behöver mig och jag är här men det går jättebra att jobba samtidigt.

Ofta har vi uppfattningar i samhället av hur en god förälder är, hur hen ska vara genom att upprätthålla bilder av en mamma med stärkt förkläde och papiljotter i håret.
Det är en endimensionell bild som ges av föräldraskap. Jag känner inget behov av att dela upp mig själv i olika roller och vara en arbetande Kukka i en stund och mamma i en annan. Jag bara är som jag är och gör det jag ska mest hela tiden. När barnen är friska och jag är på jobbet så är de ofta i mina tankar, jag pratar med de i telefon och försöker fundera på hur vi ska lösa både det ena och andra i deras liv.

Det intressanta i sammanhanget är kanske också att jag inte alls är någon ivrare av ”arbetslinjer” eller att folk ska jobba ihjäl sig. Mitt ”problem” är bara att jag älskar mitt jobb. Det får mig helt enkelt att må bra att vara med och bidra.
Jag klarar av att jonglera det mesta och vill helt enkelt inte dela upp olika företeelser i mitt liv, allt är en enhet.

Det viktiga är att våra barn känner sig omhändertagna, älskade och sedda och så länge det går att kombinera med att jag jobbar när de är sjuka kommer jag göra det.
När de säger ifrån, eller jag känner att de behöver mig till allt då kommer jag vara till 100% tjänstgörande mamma, fram till dess fortsätter jag att dela på mig.

Helt enkelt för att jag vill, kan och för att det går utmärkt

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Politisk sekreterare

 

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Kommunfullmäktige är som tjafs i skolan

PraoElev
Att jobba som politiker är nog ganska speciellt för att man gör så mycket saker men man vet nästan inte vad man har gjort. Jag har praoat här i en vecka nu och många i familjen och vänner har frågat vad jag har gjort på praon men jag vet knappt det själv. Jag har haft fullt upp hela tiden och gjort så mycket men ändå inte så att man kan se ett resultat, det här har jag gjort den här veckan. Jobbet som politiker är väldigt svårt att förklara för att man gör mycket små saker som att: uppdatera sociala medier, skriva insändare, gå på olika möten, läser olika texter, pratar om politik med människor, ringer olika samtal. Det är inte som att vara bagare då är det bara det man gör, som politiker gör man alla de här små sakerna.

Jag heter Alma, jag går i 8:an och jag har praoat här i Rådhuset med Miljöpartiet den här veckan. Jag har b.la varit med på kommunfullmäktige, ett studiebesök, något mer möte och sen har jag diskuterat en del politik med Niclas och de andra. Jag har även skrivit och funderat en del själv om vad jag tycker om olika frågor.

Jag var med på kommunfullmäktige för första gången och det var väldigt intressant att se hur det funkar när man tar beslut och hur man diskuterar mellan de olika partierna. Här är några saker som jag speciellt tänkte på under fullmäktige:

Det blev ganska utdraget på slutet av mötet när det blev en jättelång debatt där egentligen båda sidorna tycker samma sak men de använder bara olika begrepp och det var en väldigt irriterad och dålig stämning. Debatten handlade om att det skulle vara ett krav på att alla lampor ska lagas och allt klottar ska tas bort inom 48 timmar men det blev som att debatten handlade om att ena sidan inte ville ha trygghet och andra ville det. Det blev en konstig och onödig diskussion där båda sidorna var väldigt arga på varandra och ena sidan sa bara att man skulle låta någon nämnd se över hur mycket det kravet skulle kosta osv. men de sa aldrig att trygghet inte var viktigt som den andra sidan påstod. Jag tycker att man ska kunna prata med varandra utan att bli jättearga, en person råkade säga en liten sak och sen blir det en diskussion i 2 timmar, lite onödigt… Samtalen på förmiddagen som bl. a handlade om att bygga en fritidsgård i Vivalla var mycket intressantare och lugnare. Det var en bra debatt utan tjafs.

En sak jag tänkte på var att jag hängde helt med i diskussionerna men jag förstod aldrig vad som beslutades om de sa ja eller nej till förslaget. Det känns inte som att kommunfullmäktige är så tillgängligt för ”vanliga personer” som inte är väldigt politiskt insatta. Det fattas ju ändå beslut om saker som påverkar folk i Örebro så då borde det ju vara så att alla, även de som inte är politiskt insatta kan förstå vad som beslutas. Besluten måste bli tydligare!

Jag och Niclas hade några väldigt bra samtal där vi pratade om rösträtten. Både jag och Niclas tycker att rösträttsåldern borde sänkas till minst 16 år och jag tycker att alla som ska fylla 16 det året som det är val ska få röst inte bara de som fyller mellan januari och september. Vi pratade lite och kom fram till att om en person fyller år efter mitten av september så dröjer det till den personen fyller 22 år innan hen får rösta, så bland annat för mig så är rösträttsåldern vid 22 år inte 18 år. Om personen då väljer att inte går på gymnasium så dröjer det 6 år ifrån att man har lärt sig om de olika partierna, hur demokrati funkar, hur man röstar i skolan tills att man får utföra det själv. Man ska ju lära sig om demokrati i grundskolan och om man väljer att inte gå gymnasiet kanske man dels glömmer bort allt på 6 år men sen så får man ju vänta väldigt länge.

Skriftligt omdöme för kommunfullmäktige
Efter de här frågorna ska Niclas skriva ett omdöme till skolan om mig som praoelev så vi tänkte att jag ska skriva om kommunfullmäktige utifrån samma ord.

Kommunfullmäktige:

Ansvarstagande- Det känns som att bara vissa typ 30 av 65 pratar under mötet och det känns som att fler ifrån alla partier kan ta mer ansvar att säga det de vill ha sagt. Många tar sitt ansvar men fler kan kliva fram mer.

Förmåga att ta kontakt- De som sitter i kommunfullmäktige kan ju ta kontakt med varandra och förstå varandra, men för de som inte är väldigt politisk insatta så går det nästan inte att förstå vad de beslutar. De använder ett väldigt svårt språk och det kan de bli bättre på så att alla Örebroare kan förstå vad som beslutas.

Initiativförmåga– ordföranden hade bra initiativförmåga när tekniken pajade under mötet och hon styrde upp med handuppräckning osv.

Samarbetsförmåga– När tekniken pajade så blev det väldigt pratigt och upprört, att nästan inga lyssnade på ordföranden. Vissa hade svårt även att samarbeta mellan partigränserna. Det blev väldigt dålig och upprörd stämning under vissa debatter.

Social kompetens– Politikerna lyssnar inte alls på vad de andra egentligen säger, de svarar mer på vad det trodde de skulle säga. Lyssnar inte alls bra på varandra.

Männen pratar också mycket mer än kvinnorna och det behöver framför allt männen tänka på och det måste bli bättre!

Förmåga att passa tider– Inte alls så bra, många kom sent efter fikat och lunchen.

Efter lunchrasten så satt många och småpratade, ordföranden hyschade och det var väldigt roligt för det kändes som att man var i skolan. Vuxna är som barn, det är ju inte direkt bara ”stökigt” och ”rörigt” i skolan. Det kan politiker tänka på när man pratar om skolan.

 

Tack Niclas, Sara, Fredrik och Kukkamariia så jättemycket för den här veckan det har varit sjukt kul och lärorikt att få vara här!

Alma Lundström
Praoelev, Almbyskolan

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Bra att Örebros fjärdeklassare slipper betyg

Den styrande majoriteten i Örebro kommun har gått ut med besked om att Örebro inte kommer delta i den onödiga försöksverksamhet gällande betyg från fjärdeklass som regeringen och Alliansen kompromissat fram. Ett välkommet beslut, tycker jag. Något annat är inte rimligt.

Utvecklingssamtalet om skolan är viktigt, men betygsfrågan får orimligt mycket utrymme och kväver det samtalet. Gamla argument återanvänds. Svaga formuleringar om att betyg förvisso inte är det som i sig leder till goda resultat för eleven, utan snarare ska ses som ett sätt att kommunicera. Rankingar och benchmarks ser ut att vara viktigare än tilltron till barnens egen vilja att lära sig och tilltron till lärares förmåga att lära ut i Folkpartiets värld. Det känns inte bara 1930-talsgammalt. Det känns rent av forskningsfientligt.

Barn som tror på sig själva kommer att lyckas i skolan. Forskning visar att det finns betydligt mer effektiva sätt – än betyg – att ge återkoppling. Sätt som ger elever en positiv syn på sin studieförmåga istället för negativa. Och det är väl det vi måste hjälpa barn med. Hjälpa varje barn att förstå vad hen konkret kan göra för att ta nästa steg. Nej, det finns inget stöd för att tidiga betyg ger bättre studieresultat. Det verkar snarare vara så att låga betyg kan påverka elevers självbild och leda till att svagare elever fastnar i en negativ spiral som är svår att bryta. Det visar en stor forskningsöversikt som Örebroprofessorn Christian Lundahl har tagit fram tillsammans med forskare vid Göteborgs universitet, Linköpings universitet och Södertörns högskola på uppdrag av Vetenskapsrådet.

Vi har inte hittat några studier som visar att tidigare betyg påverkar elevernas lärande, motivation för lärande och prestationer positivt. Om vi menar allvar med en skola på vetenskaplig grund finns det tydliga resultat som åtminstone bör mana till försiktighet om att sänka åldern för betyg ytterligare”, skriver professor Lundahl om studien.

Varför pratar vi inte mer om det som är viktigt, undrar jag. Miljöpartiet kommer att lyfta viktiga frågor kring skolan. Om innehållet i undervisningen och att vända utvecklingen i skolan så att alla barn förbereds på ett livslångt lärande. Och vi kommer att jobba med forskningen istället för mot den. Samtidigt förstår jag att de nuvarande parlamentariska läget i riksdagen gör att regeringen – och mitt eget parti – måste vara beredda att kompromissa. Vilket vi också gör, till mångas stora förtret ibland. Det är en väldigt generös överenskommelse som förhandlats fram då Alliansen stått ensam på sin kant med forskarna, eleverna och lärarna på den andra.

Men idag gläds jag åt att majoriteten i Örebro visar på klokhet och tackar nej till att medverka. Det är bra och betyder att vi har en bred majoritet i fullmäktige om att vi inte ger oss in i experiment som bygger mer på alliansens envishet än vad det bygger på forskning och beprövad kunskap. Betygshetsarna är i minoritet även här i kommunen.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Ps= Politisk sekreterare

Japp, nu är jag politisk sekreterare. Ett jobb som jag inte vet om det finns någon riktig utbildning för. Pol. sek skola? Nej.

För att bli politisk sekreterare behöver du vara intresserad av och kunnig i samhällsfrågor och gärna med i partiet som du ska hjälpa i din roll.

Och vilken roll det är!

Att varje dag sitta ner, lyssna på och delta i  samtal om världen. Du undersöker, vänder och vrider på intressanta dagsaktuella och långsiktiga frågor som ditt parti jobbar för. Skriver, undersöker, bloggar, Facebookar, går på möten, pratar i telefon. Är med och förändrar och förbättrar.

Jag har varit kommunalråd och 1:e vice ordförande i Kommunstyrelsen i Gnesta Kommun. Jag har också varit ordförande i miljö- och hållbarhetsutskottet och sammankallande i Gnestas jämställdhetsarbete osv, osv.  Nu är jag här i Örebro och lär mig en ny kommun och delvis nya frågor men jag känner igen och kan sammanhangen ganska bra.

Mina förhoppningar om mitt nya uppdrag som politisk sekreterare är att jag ska kunna använda mina förvärvade kunskaper till att bidra till att göra Örebro lite grönare.

Det är ett lagarbete där jag spelar en liten intressant roll.

10655270_10152750348847959_1358032606320740126_o

Kukkamariia Valtola Sjöberg

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Naturskolan förbättrar lärandet

Naturskolan

Naturskolan är en verksamhet som åstadkommer otroligt mycket med små resurser. Med bara drygt två heltidstjänster lyckas de ta emot skolklasser, jobba särskilt för elever med särskilda behov samt med fortbildning av pedagoger. De måste dock säga nej till fler än hälften av de barn och klasser som vill komma på besök eftersom de inte hinner ta emot så många. Mörkertalet är dessutom stort då många pedagoger helt enkelt ger upp att skicka in intresseanmälan då naturskolan snabbt blir fullbokad för hela terminen. Verksamheten gör bedömningen att de endast lyckas ta emot en sjättedel av de klasser som skulle vilja komma. Samtidigt har verksamhetens budget inte ökats för att möjliggöra en utveckling.

Det som slår mig under dagens studiebesök är hur viktig både Naturskolan och Komtek är för det pedagogiska utvecklingsarbete som pågår i kommunen. Inom politiken pratar vi gärna om kvadratmeterytor men sällan om det viktiga skolutvecklingsarbete som pågår. Jag ser dessa verksamheter som centrala för att utveckla pedagogiken i våra skolor. För några år sedan fick kommunen pengar via europeiska socialfonden som satsades på fortbildning inom förskolan vilket Komtek och Naturskolan ansvarade för. Så verksamheten har redan visat att den klarar uppdrag att på stor skala jobba med viktig skolutvecklingsarbete.

Under besöket fick vi höra om anläggandet av ett utomhusklassrum vid Adolfsbergs särskola som gjort mycket för att lyfta pedagogiken, tillsammans med handledning från naturskolans pedagoger. Det är ett gott och viktigt exempel som kan tillämpas på andra skolor. Jag skulle vilja se att vi utvecklar både utomhusmiljön på förskolor och skolor, med särskilt etablerande av utomhusklassrum. Och att detta sedan följs upp med fortbildning hos lärarna som får stöd i eget arbete med utomhuspedagogik. Om det är något som Naturskolan och Komtek har visat så är det att de kan åstadkomma mycket med lite pengar. Men för att möjliggöra detta arbete så behövs trots allt en satsning från politiken. Det finns ju gränser för hur mycket personalen kan trolla med knäna.

På sikt skulle vi i Miljöpartiet vilja se ett projekt med två pedagoger som jobbar särskilt med fortbildning och handledning av andra pedagoger som vill jobba med utomhuspedagogik på sin hemskola. Samt ytterligare två tjänster som jobbar med att utveckla skolgårdarna och de fysiska möjligheterna att jobba med utomhuspedagogik. Ett sånt här centralt skolutvecklingsarbete skulle med all säkerhet bära med sig många positiva effekter.

Egentligen är det sorgligt att Naturskolan alls ska behövas. Alla barn har rätt till en bra relation med naturen. Men i dagens Örebro är tillgången till (och erfarenheten av) naturen olika. Så Naturskolan har en viktig roll att utjämna skillnader och bygga en bas som den övriga pedagogiken i skolan kan ta avstamp från. Detsamma gäller Komteks verksamhet med att jobba med barns relation och förståelse för teknik och uppfinningar.

Vi har redan börjat skriva på en motion till kommunfullmäktige där vi föreslår att det ska satsas mer på Naturskolan och grönare skolgårdar. I skoldebatten i Örebro idag finns inga förslag som skulle förbättra lärandet mer än en sådan satsning. Efter dagens studiebesök känner jag mig ännu mer övertygad om det.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Kulturpolitik och att bygga måttligt

Angelägna samtal på Konsthallenn

Det var ett spännande samtal på Örebro konsthall igår tisdag, och inte bara för att min kommunalrådskollega Sara Richert deltog utan f d kulturministern Bengt Göransson (S) gjorde sitt för att tillföra till samtalet. Samtalet arrangerades bla av studieförbundet Bilda inom ramen för Angelägna samtal, där även konsthallens chef Anna-Karin Wulgué deltog.

Kulturens betydelse lyftes inledningsvis upp  för att klargöra vad politikens roll är på detta område. Tvärtemot Sverigedemokraternas syn om att kultur ska kontrolleras och tvättas så att den inte är provocerande så gillade jag panelens syn på att kulturen måste få leva i anarki. Hur ska samhället kunna utvecklas om kulturen hela tiden ska mätas och styras, och inget nytt ska få uppstå. Just den här tendensen att vi ska mäta och räkna på vad kulturen skapar för värde är ju dessutom extra problematiskt just eftersom det är svårt att översätta i ekonomiska termer.

Men nog om det. Det finns mycket spännande trådar att dra vidare i från samtalet. Jag tänker särskilt på Göranssons hyllande av biblioteken och vikten att det finns ett stort utbud (Så stort att det finns vissa böcker som ingen läser). Att vi får lära oss att det finns så otroligt mycket mer kunskap och tankar än det vi har en efterfrågan på just i stunden är nog otroligt viktigt. Det har många gånger stört mig att bokhandlarna blivit mindre och endast säljer böcker från topplistorna. Att ha kunskap om det vi inte vet är viktigt, och skapar kunskapstörst.

Eftersom det är Örebro, så var det ju oundvikligt att samtalen trillade in på planerna på ett kulturkvarter. Göransson höll sig i allmänna ordalag men kritiserade monumentbyggandet som titt som tätt drabbar kultursektorn. Hans bästa tips var att bygga måttliga lokaler till måttligt stora arrangemang – just för att inte drabbas av storhetsvansinne. Tänker det är viktigt framåt, att vi inte får ett kulturhus där ingen har råd att vara.

Sist men inte minst vill jag lyfta upp någon som Sara förde fram utifrån publikfrågor om kulturskolan och det faktum att Göransson beklagade sig för att kulturen trillat ur skolan till följd av att kulturen blivit eget politikområde. (Vilket han menade blev en olycklig följd av att kulturdepartementet bildades). Saras tanke var att vi kanske borde titta närmre på hur kulturskolan tydligare kan spridas ut på skolorna och tillgängligheten därmed öka. Jag vill avslutningsvis också tipsa om Fridolin och Kuhnkes debattartikel om kulturens plats i undervisningen.

Ni märker, många trådar. Låt oss fortsätta samtalet om kulturen och politikens roll att låta den verka i anarki.

Niclas Persson
Kommunalråd

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

En ny blogg

Nu startar vi en ny blogg. Här kommer Sara Richert och Niclas Persson, kommunalråd för Miljöpartiet de gröna i Örebro att diskutera grön politik, Örebros utveckling och massor av saker. I text, bild och även poddformat.

Till sin hjälp har Niclas och Sara Miljöpartiets politiska sekreterare i rådhuset, Kukkamariia Valtola Sjöberg och Fredrik Welander. Vi har stängt av kommentarsfunktionen på bloggen eftersom vi tror att diskussionen förs bättre via sociala medier, där vi kommer att dela det som publiceras här på bloggen.

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather