Kategoriarkiv: Rättvisa

Den styrande minoriteten stoppar rättvisa för HBTQ-personer

gunnar_7698

Är ni medvetna om att den styrande minoriteten i Örebro kommun – KD, C och S – sedan 2012 hindrat driftnämnderna i arbetet med att stödja de örebroare som lider av trakasserier för att de själva eller närstående har en sexuell läggning inom HBTQ-spektrat.

I skolnämnd NO avslogs 2014 politiska yrkanden på att rektorer/chefer skulle komma till nämnden och avrapportera HBTQ-insatser inom sina skolområden.

I grundskolenämnden gjordes 2015 i tillsynsplanearbetet inför 2016 en riskanalys inom grundskolans område. Den visade på högsta risk och högsta skadekonsekvens för de berörda. Men istället för att införa HBTQ-frågorna i tillsynsplan 2016 fattades ett beslut om att frågorna var för viktiga att läggas i en ”långsam” hantering. Nu beslutades att nämnden under 2016 skulle prioritera frågorna. Men, inte ett enda ärende med HBTQ- tema har förekommit under 2016 i den nämnden!

Under 2015 glömdes förskolans riskanalys bort av förvaltningen. Den politiska ledningen reagerade inte trots att den deltog i riskbedömningsarbetet. Observera att denna passivitet pågick samtidigt som tidigare nämnda varningsklockor ringde i grundskolan.

Under 2016 har vi åter sett vår nämndledning visa beröringsskräck med dessa frågor. Nu gjordes avsiktligt ingen risk- och skadeanalys avseende våra HBTQ-berörda barn. 

Här skyllde de styrande på att den redan försenade HBTQ-planen beslutas först i december 2016. 

Det finns dock inget i den kommande HBTQ-planen som hindrar att vi visar allvar med våra krav på att få planen omsatt i handling.

Frågan behandlades i november inför förskolenämndens sammanträde i december. (Då ska beslut fattas om Tillsynsområden 2017).

 Jag yrkade på att beredningen skulle utmynna i en återremiss för att få genomfört en siffermässig riskbedömning även på det av Miljöpartiet föreslagna HBTQ-området.

Återremissyrkandet avslogs. Det duger inte. Vi måste ta ansvar och se till att alla örebroare behandlas rättvist. Alltid och överallt. Jag kommer att fortsätta att lyfta de här frågorna i mitt politiska arbete.

/Gunnar Oest (MP), ledamot i förskolenämnden och kommunfullmäktige

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Rocka inte bara sockorna – gör något mer

Idag är det Internationella Downs syndrom-dagen.
Vet du varför vi firar den dagen just idag?
Jo, för att en person som har Downs syndrom har 3 stycken kromosomer av nummer 21.

Jag uppmärksammar dagen som många andra genom att ”rocka sockorna” det vill säga ha olika strumpor på mig för att visa att jag gillar olika.  Men innerst inne firar jag dagen för en person som jag älskade väldigt mycket- min farbror Pentti.

Han lärde mig att olika är lika. Att en person som ser annorlunda ut eller har något som heter Downs syndrom är lika vanlig och ovanlig som alla andra. Han var en känslig och fin person som tyckte om när alla var sams och det var en lugn stämning men han ogillade extremt mycket när vi som hälsat på honom åkte hem. Då ville han inte säga hejdå.

Jag minns när han blev sjuk. Han var i 40- års åldern, precis som jag är nu.  Jag kommer aldrig glömma när läkaren sade att hen inte tänkte behandla min farbror för hans sjukdom för ”sådana som han lever ändå inte så länge.” Kort efter det dog Pentti utan att ha fått den vård som kanske kunnat rädda hans liv. Han dog för att hans liv inte fick vara lika mycket värt som andras.

En stor orsak till att en av mina hjärtefrågor är att jobba för lika rättigheter för alla är min farbror. Han ville ha vänskap. Han ville känna sig trygg och älskad. Pentti fick det från sina nära och kära men när samhället diskriminerar människor med olikheter, syndrom, sjukdomar, på grund av ursprung, kön eller andra grunder berättar vi för personer att ”du är inte lika mycket värd. Den här världen är inte till för dig.” Jag kommer alltid kämpa för allas lika rättigheter för det är jag skyldig Pentti och alla andra vars rättigheter motarbetas.
Därför rockar jag inte bara sockorna.

Kukkamariia Valtola Sjöberg
Politisk sekreterare

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Stefan Nyström ny förtroendevald för Miljöpartiet

12002477_883137785055823_8589894413538586608_o

Då är det dags att presentera ännu en ny kraft som ansluter till Miljöpartiet och hjälper oss att utveckla ett Örebro som håller ihop. Stefan Nyström kommer att representera vårt parti i Vård- och omsorgsnämnd Väster.

Vem är Stefan Nyström?

Jag bor på Öster i Örebro och har en dotter i tonåren. Driver ett litet företag i musikbranschen sedan drygt 20 år tillbaka. Jag är lösningsorienterad med ett visionärt synsätt. Är social och inlyssnande. Har ett stort intresse samhällsfrågor i största allmänhet och sociala frågor, som äldre- och integrationsfrågor i synnerhet. Jag är löparnörd och förlägger gärna träningspassen i skog och mark. Spelar också lite gitarr och vill utveckla det.

Vilken nämnd kommer du att jobba i och vad ser du fram emot i uppdraget?

Jag kommer att vara ledamot i nämnden för Vård – och omsorgsnämnd väster. Frågor om utanförskap och äldrefrågor är viktiga för mig och här vill jag göra skillnad. Jag kommer att jobba för att öka kvalitet och bemanning i äldreomsorgen. Jag kommer också att kämpa för att funktionsnedsatta ska bli mer inkluderade i samhället och därmed lättare kunna ta plats på arbetsmarknaden.

Varför blev det Miljöpartiet för dig?

För mig är den viktigaste framtidsfrågan miljön, och jag ser inget parti som lyfter den frågan som Miljöpartiet gör. Utan miljön har vi överhuvudtaget ingenting. Solidaritetstanken är också något som tilltalar mig väldigt mycket.

Om du får tipsa någon om att uppleva Örebro, vad berättar du då?

Örebro har massor att erbjuda med fantastiska och natursköna trakter kring Oset, Rynningeviken och Karlslund. Musikfestivalen Live At Heart får man inte missa. Det är ett fantastiskt event som har satt Örebro på kartan som en av norra Europas mest uppskattade arenor för livemusik. Likaså konstutställningen Open Art som lockar folk från när och fjärran för att se samtidskonst från en mängd olika konstnärer.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

12 miljoner till familjecentraler och socialförvaltningen

När miljöpartiet la fram sin budget förra hösten inför 2016 föreslog vi att familjecentralerna i kommunen ska stärkas med 5 miljoner, att socialtjänstens förebyggande arbete ska stärkas med 5 miljoner samt att 2,5 miljoner ska gå till fler socialsekreterare. Sammanlagt skulle detta kosta 12,5 miljoner.

Idag när kommunstyrelsen beslutade om att omfördela medel från statliga bidrag för ensamkommande som hamnat på hög så fanns det 12 miljoner till familjecentraler och socialförvaltningen i förslaget. Med andra ord nästan identiskt med det som Miljöpartiet föreslagit under hösten.  4 miljoner går till familjecentralerna och 8 miljoner går till socialförvaltningen.

Vi i Miljöpartiet är såklart glada att vi kan inspirera kommunledningen med våra förslag, men är främst glada över att dessa viktiga verksamheter stärks.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

DU BEHÖVS FÖR ETT ÖPPET SVERIGE!

Igår presenterade regeringen en rad förändringar på migrationsområdet som bland annat innebär en inskränkning av asylrätten och en mer restriktiv gränspolitik. Vi har stor respekt för de svåra beslut som miljöpartister i riksdag och regering behövt ta ställning till utifrån omständigheterna, men samtidigt delar vi inte analysen av vilken politik som landet och dess kommuner behöver just nu. Vi ser behov av tydligare styrning och ansvar från statens sida för att lösa ut flaskhalsar och kapacitetsutmaningar i mottagandet hos kommunerna.

Många kommuner har fått ta ett stort ansvar i mottagandet av flyktingar medan andra kommuner fortfarande har stora möjligheter att avlasta. Här i Örebro är läget under kontroll. Vår kommun har goda förutsättningar att klara ett generöst mottagande och har möjlighet att göra mer för att ta över ansvaret från de kommuner som har det tungt. Med statens hjälp, med ett kraftfullt åtgärdspaket för att klara mottagandet skulle vi kunna göra ännu mer. Samtliga utmaningar vi står inför kräver nytänkande, innovation och att göra saker annorlunda emot förr. Samhället har resurser som kan användas på ett mer effektivt sätt och omfördelas genom politiska beslut för att stötta de kommuner som har en väldigt svår situation.

Vi har förstått att många medlemmar är besvikna utifrån gårdagens besked från den rödgröna regeringen. En mer restriktiv migrationspolitik är inte svaret på hur vi ska skapa ett bättre samhälle och lösa samhällets utmaningar. Det är nu mer än någonsin du som medlem i Miljöpartiet behövs. Det är inte rätt tillfället att ge upp och lämna när partiet står i en svår situation och mer än någonsin behöver sin moraliska kompass – medlemsrörelsen. Vi behöver vara kloka tillsammans för att lösa den kris som flyktingarna står inför, och skapa möjligheter för kommunerna att göra mer. En början är att ställa krav på att staten ska visa tydligare ledarskap och skapa ännu bättre stödsystem till kommunerna och därmed de som kommer hit och söker en fristad.

De senaste veckorna har politiken rört sig åt fel håll i en oroväckande takt. I detta läge upplever vi att det behövs stabilitet i politiken för att stoppa ytterligare rörelser mot stängda gränser. Utifrån vårt partiprogram och den valplattform som Miljöpartiet gick in i regeringen med så upplever vi att det behövs tydliga röster som försvarar våra ideologiska principer.

Vi förstår att det finns mycket tankar och känslor, vi finns så klart tillgängliga för er medlemmar att prata mer under den närmaste tiden.

/Sara Richert och Niclas Persson
Kommunalråd i Miljöpartiet Örebro

Detta ställningstagande publicerades ursprungligen på den öppna Facebooksidan för Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun 25 november.

Svenska Dagbladet har uppmärksammat ställningstagandet, liksom SVT Rapport (50 sekunder in i sändningen). Fler intervjuer har gjorts under dagen.

SVT Örebro (2:25 in i sändningen).
P4 Örebro.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Låt dig inte luras att det är israeler mot palestinier i den här konflikten!

68615_10151167458130672_1746337171_n

Senare idag ska jag medverka i en debatt hos Sveriges Radio kring den manifestation som hölls i fredags i solidaritet med Palestinas befolkning. Särskilt mitt deltagande har ifrågasatts som att jag därmed legitimerar åsikter som förhärligar och försvarar terror.

Jag nekar inte till att det fanns människor som har helt andra perspektiv än mig. Några problematiska saker sades och det fanns en stor banderoll från kommunistiska partiet som jag varken skulle ha målat eller burit fram själv. Istället promenerade jag på min kant med en palestinsk flagga som jag själv smugglat ut tillsammans med MR-rapporter genom säkerhetskontrollen på Ben Gurion flygplatsen. Jag fick sedan tillfälle att i ett tal ge mina perspektiv på konflikten och ockupationen när vi anlände till Våghustorget.

Jag tycker att mitt tal nedan säger mer om min inställning i frågan än om folk gissar sig till vad jag möjligtvis tycker utifrån vilka andra som demonstrerade med mig. Jag har svårt att ta ansvar för vad andra gör och säger, men jag anser att jag håller rent mot de som förespråkar våld eller försvarar terror.

Jag välkomnar debatten i eftermiddag där jag hoppas få nyansera kritiken mot Israels ockupationspolitik, varför det inte är en dum ide att bojkott varor och varför det är viktigt att vi står på palestiniernas sida.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

—-

Tack till arrangörerna för inbjudan, och tack alla ni för att ni kommit hit idag för att visa solidaritet med Palestinas befolkning. En befolkning bestående av människor som du och jag som lever sina liv under ockupation. De föds under ockupation, de växer upp under ockupation, de blir kära och gifter sig under ockupation och tyvärr dör under ockupation. Det är människovärdet vi kämpar för här idag.

För några år sedan satt jag i ett litet rum i Jerusalems gamla stad. I rummet satt jag och lyssnade till en äldre man och en ung kvinna. Den äldre mannen satt i det här rummet för att han förlorat sin älskade dotter till konflikten. Den unga kvinnan satt där i rummet för att hon förlorat sin älskade man till konflikten.

Den unga kvinnan var amerikan och hade gift sig med en palestinsk man. Hon hade bytt tro och konverterat till Islam, de hade fått fantastiska barn tillsammans och så bosatt sin lilla familj utanför Ramallah på Västbanken. En dag stoppades hennes man av israeliska säkerhetsstyrkor vid en vägspärr. Han misstogs som en farlig terrorist, trots att han var obeväpnad och påväg hem till familjen en helt vanlig dag. Han dödades när han sträckte sig efter något papper i bilen och en hispig soldat sköt honom. Hans död var rätt så meningslös. Fruktansvärt meningslöst. Sådär meningslöst att det blir betydelsefullt. Det skvallrar om hur farlig rädsla är.

Den äldre mannen som också satt i det lilla rummet och gjorde den unga kvinnan sällskap, han var själv jude. Hans dotter som gjort militärtjänst hade dödats vid en självsmordsattack mot den militärförläggning där hon var stationerad. Jag minns hur mannens ögon tårades när han levde sig tillbaka till den där dagen han förlorade henne. Han berättade hur han hamnade i en djup sorg efter hennes död. Han berättade att han hamnade någonstans där det var riktigt mörkt och hemskt. Han hade vapen hemma. Han saknade henne enormt. Det var hans enda dotter.

Den här äldre mannen, med vapen hemma, som just förlorat sin dotter. Han ville hämnas. Han började planera i sitt huvud. Han visste flera ställen där palestinier jobbade. Han räknade ofta i sitt huvud hur många människor han skulle hinna döda innan någon kunde stoppa honom. Han räknade till att han skulle hinna släcka livet på åtminstone 3 kanske faktiskt 5 av dem som dödade hans dotter.

Men den här äldre mannen lät vapnen ligga. Innan han kunde göra något riktigt dumt kom han till insikt om hur meningslös hela den här konflikten var som pågick mellan israeler och palestinier. Han insåg att om han som förlorat sin dotter dödade fem palestinier som hämnd, skulle hämnden för dessa fem av hans oskyldiga offer bli 25 oskyldiga israeler. Om hämnden fortsätta växa skulle till slut inget annat än hat och våld fanns kvar.

Istället för att döda i sin dotters minne så satt han i ett rum med den muslimska kvinna som förlorat sin älskade make. De borde varit fiender, men de vägrade vara fiender i den konflikt som de hatade. De hade istället valt att tillsammans, genom en organisation kallad Parents circle, kämpa för fred och försoning. Detta gjorde de genom att besöka såväl palestinska som israeliska skolor för att prata om det meningslösa i konflikten.

Jag tänker ofta på detta möte. Jag tänker på modet att vägra vara fiender. På hur svårt det måste vara att vägra hatet som är så lätt. Att välja bort hämnden som är så nära. Men det ger mig alltid hopp.

Jag tänker på detta när konflikten kommer på tal, särskilt när människor säger saker som ”de båda sidorna”.  Jag får det aldrig att gå ihop. Vaddå de båda sidorna. Är det verkligen bara två sidor? Och vart ska vi räkna de som vägrar vara en del av konflikten? Vilken sida står de som vägrar vara fiender? Vart ska vi räkna de israeler som vill ha fred och vart ska vi räkna de palestinier som vill ha fred?

Kanske är jag dålig på matte men hur kan det bara vara två sidor? Det bör ju beroende på hur vi räknar vara åtminstone tre sidor, eller fyra.

Jag förstår att det är en förenkling av konflikten. Men det är ju helt fel när Israeler ställs mot Palestinier. För om vi ska förenkla och bara ha två sidor i konflikten tänker jag såhär: På den ena sidan står alla som vill att konflikten och hatet fortsätter. Där står de Israeler och de Palestinier som tror att det går att döda för att skapa frihet. Och på den andra sidan står alla de som vägrar vara fiender. De som förlorat nära och kära och som inte längre orkar hatet. De som nu vill få ett slut på konflikten som sliter isär deras samhällen.

Jag hoppas att inte heller du låter dig luras att det är palestinier mot israeler i den här konflikten.

 

735124_10151167459180672_23425825_n
Den mur Israel har uppfört är högre och längre än Berlinmuren. Med denna som verktyg har palestiniers rörlighet begränsats och fler illegala bosättningar kunnat byggas

Innan jag fortsätter vill jag få detta sagt. Inget med den här konflikten är enkelt. Det är flera generationer på båda sidor gränsen som upplevt våld och illdåd, som lärt sig att hata och frukta varandra. Det är ingen enkel sak att reda ut. Men mer våld kommer inte lösa konflikten eller skapa rättvisa.
Men en sak i det hela är däremot väldigt enkel. Israels ockupation av Palestina bryter mot folkrätten.

Enligt folkrätten enligt Genèvekonventionen är ockupation ett övergångsläge, ett tillfälligt limbo. Men ockupationen av Palestina är världens längsta ockupation och går nu in på sitt 67 år.
Folkrätten är, vilket kanske låter lite konstigt, en samling av krigets lagar. Ett försök att skapa ordning i omänskligt krigande och barbari.

Folkrätten förbjuder exempelvis länder att utföra folkmord och tvångsförflyttningar av människor för att kunna flytta in sin egen befolkning på ett område. Trots att internationell lag är tydlig så fortsätter Israel att expander och bygga ut sina bosättningar på palestinsk mark. Trots internationella överenskommelser som Osloavtalet fortsätter detta. De isolerar palestinierna på västbanken i syfte att omöjliggöra bildandet av en palestinsk stat.

Enligt folkrätten har dessutom Israel åtagande som ockupationsmakt gentemot befolkning som de ockuperar. Idag brister Israel i sitt åtagande och förvägrar det palestinska folket rättvisa. Israel fördelar vatten generöst till israeliska bosättningar men orättvist till palestinska flyktingläger. För israeler illegalt bosatta på västbanken gäller civila israeliska lagar medan palestinier lyder under israeliska krigslagar och ställs inför militärdomstolar. Människor är olika mycket värda. Det råder apartheid i ockuperade Palestina. Det är därför ockupationen måste upphöra.

—-

Kö vid apartheidmuren mellan Betlehem och Jerusalem
Kö vid apartheidmuren mellan Betlehem och Jerusalem. Tusentals människor köar som djur varje dag och är i händerna på Israeliska soldater som godtyckligt kan stänga övergången.

Det finns många i världen idag som avsvär sig sitt ansvar. De säger att de inte kan ta ställning och att de är neutrala. Att alla är lika skyldiga i konflikten och att alla är lika goda kålsupare.

Jag vill därför citera Desmond Tutu, fd ärkebiskop i Sydafrika under apartheidregimen där:

If you are neutral in situations of injustice, you have chosen the side of the oppressor. If an elephant has its foot on the tail of a mouse and you say that you are neutral, the mouse will not appreciate your neutrality.

Om du ställer dig neutral när något orätt sker så ställer du dig till förtryckaren. Om en elefant står på musens svans så kommer inte musen uppskatta din neutralitet.

Det är inte oviktigt att prata om styrkeförhållanden när vi pratar om konflikten och ockupationen. Vi måste våga se elefanten i rummet som står med sin fot på musens svans. Och de som vägrar ta ställning mot ockupationen borde läsa mer bamse, Bamse säger ”Om en är stark måste en vara snäll”

Den senaste månadens våldsvåg på västbanken och i Jerusalem visar på detta. Det är alltid vanskligt med siffror som uppdateras när dagarna går, men sedan första oktober har sex israeler dödats, 46 palestinier enlig MR-organisationen Al-haq. Varav 10 är barn rapporterar DCI (Defense for Children International). Över 400 palestinier har fängslats utan domstolsprocess på obestämd tid och över 1000 palestinier har skadats.

Jag tar det igen: Sex israeler, 46 palestinier, varav 10 barn har dödats. 400 palestinier har fängslats och över 1000 skadats. Våldet vi ser är oproportioneligt fördelat. Det vi ser i siffrorna är att palestinierna som faller offer för den israeliska ockupationen.

Som svar på den senaste tidens terroristattacker och knivdåd har Jerusalems israeliska borgmästare uppmanat civila israelser att beväpna sig med skjutvapen. Det är avskyvärt att folkvalda eldar hatet och uppmanar till våld och hämnd.
Men det skvallrar också om maktförhållandena. Palestinska ungdomar beväpnar sig med stenar och knivar för att möta elitsoldater i en av världens starkaste arméer. Svaret på ungdomarnas våld är en uppmaning att civila ska skaffa skjutvapen och helst döda palestinska gärningsmän.

Det är en uppmaning, som om den kommit från den palestinska sidan (om tillgången på skjutvapen nu ens var lika god) skulle få många att höja ögonbrynen och anklaga den palestinska sidan för upptrappning och att elda våldet. Tyvärr har israeliska ledare gått komma undan med detta.

Avslutningsvis, till alla de som kämpar. De som tror på fred, de som tror på ett slut på ockupationen. Sluta aldrig kämpa!

Ni ska veta att ni har vänner i hela världen. Vi är många som står på den motsatta sidan till de som tror på att mer våld löser konflikten. Vi har vänner på den palestinska sidan och vi har vänner på den israeliska sidan.

De kämpar, precis som vi kämpar för ett slut på ockupationen!

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather