Kategoriarkiv: Skola

Den styrande minoriteten stoppar rättvisa för HBTQ-personer

gunnar_7698

Är ni medvetna om att den styrande minoriteten i Örebro kommun – KD, C och S – sedan 2012 hindrat driftnämnderna i arbetet med att stödja de örebroare som lider av trakasserier för att de själva eller närstående har en sexuell läggning inom HBTQ-spektrat.

I skolnämnd NO avslogs 2014 politiska yrkanden på att rektorer/chefer skulle komma till nämnden och avrapportera HBTQ-insatser inom sina skolområden.

I grundskolenämnden gjordes 2015 i tillsynsplanearbetet inför 2016 en riskanalys inom grundskolans område. Den visade på högsta risk och högsta skadekonsekvens för de berörda. Men istället för att införa HBTQ-frågorna i tillsynsplan 2016 fattades ett beslut om att frågorna var för viktiga att läggas i en ”långsam” hantering. Nu beslutades att nämnden under 2016 skulle prioritera frågorna. Men, inte ett enda ärende med HBTQ- tema har förekommit under 2016 i den nämnden!

Under 2015 glömdes förskolans riskanalys bort av förvaltningen. Den politiska ledningen reagerade inte trots att den deltog i riskbedömningsarbetet. Observera att denna passivitet pågick samtidigt som tidigare nämnda varningsklockor ringde i grundskolan.

Under 2016 har vi åter sett vår nämndledning visa beröringsskräck med dessa frågor. Nu gjordes avsiktligt ingen risk- och skadeanalys avseende våra HBTQ-berörda barn. 

Här skyllde de styrande på att den redan försenade HBTQ-planen beslutas först i december 2016. 

Det finns dock inget i den kommande HBTQ-planen som hindrar att vi visar allvar med våra krav på att få planen omsatt i handling.

Frågan behandlades i november inför förskolenämndens sammanträde i december. (Då ska beslut fattas om Tillsynsområden 2017).

 Jag yrkade på att beredningen skulle utmynna i en återremiss för att få genomfört en siffermässig riskbedömning även på det av Miljöpartiet föreslagna HBTQ-området.

Återremissyrkandet avslogs. Det duger inte. Vi måste ta ansvar och se till att alla örebroare behandlas rättvist. Alltid och överallt. Jag kommer att fortsätta att lyfta de här frågorna i mitt politiska arbete.

/Gunnar Oest (MP), ledamot i förskolenämnden och kommunfullmäktige

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Om det fanns ett kommunpris för självgodhet

Det går bra för Örebro. Det är något som kommunledningen och partierna S, C och KD ofta vill berätta för oss som bor här. Kommunen får emellanåt fina priser och utnämningar såsom Årets kvalitetskommun 2013, Sveriges bästa miljökommun 2015, Årets stadskärna 2015 och liknande. Och visst finns det anledning att vara stolta.

Samtidigt är det talande vad kommunledningen väljer att inte berätta om. När Lärarnas Riksförbund släppte sin nya kartläggning över skolorna i kommunerna så hamnar Örebro på en väldigt blygsam 258:e plats av 290 kommuner. Det är svårt att skryta med det.

Jag vill inte på något sätt måla upp en krissituation eller säga att Örebros skolor är dåliga. Det jag ser när jag besöker verksamheterna är att personalen jobbar hårt och är väldigt kompetenta. Men det handlar snarare om att Örebro har väldigt stora utmaningar som behöver uppmärksamhet, än att vi skulle ha personal som inte vill eller försöker.

Att bra resultat i rankingar hyllas och att kommunledningen gärna jagar priser tar fokus från viktigare frågor såsom skolans utmaningar. Ibland önskar jag därför lite reson i kommunikationen från rådhuset. Vi måste våga prata om utmaningar och det som måste fungera bättre. För även om vi skulle kunna vinna vissa priser så hjälper det oss inte att skapa en bättre skola eller stärka upp socialtjänsten.

Det är viktigt att komma ihåg att Örebro inte alltid är bäst. Och målet kanske inte bara ska vara att vara bäst på några enstaka saker utan att vara bra på allt som kommunen gör. Jag tror nämligen att det är just det som gör Örebro attraktivt.

Niclas Persson (MP)

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Bra gröna dagar i Almedalen

tal

Mitt åttonde år i Almedalen blev det första i ett politiskt uppdrag. Eller åtminstone en politisk anställning. Det var skönt att ägna några dagar åt gröna idéer i seminarier och möten. Tillsammans med Sara Richert, som är kommunalråd för Miljöpartiet, gick jag på några spännande panelsamtal om bland annat trä som ersättning för olja och om den nya livsmedelsstrategin. Lokalt arbetar vi bland annat med tankar på en kommunal träbyggnadsstrategi och idéutveckling när det gäller lokal och hållbar livsmedelsproduktion. Vi hann också förbi Stora Miljökvällen, ett av Almedalsveckans allra populäraste mingel, där många ville prata om Örebro (som fick ta emot pris som Årets miljökommun).

FWR_3913

Två av de samtal som jag tyckte allra bäst om genomfördes i Sankta Maria Domkyrka. Det första – Oklara nyanser av grönt – är finansbranschen redo att anta klimatutmaningen?  – handlade om grön ekonomi och i det deltog finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund tillsammans med Sarah McPhee, vd, SPP. Mats Andersson, vd, Fjärde AP-fonden. Svenne Junker, forskare och ansvarig för finansfrågor, Naturskyddsföreningen. Moderator var Nina Ekelund, styrelseordförande 2050. Det andra var ett lugnt och skönt samtal mellan Kultur- och demokratiministern, Miljöpartiets egen superhjälte Alice Bah Kuhnke och ärkebiskopen Antje Jackelén. Ett samtal om kultur, religion och fred.

FWR_3921

I Almedalsparken hann jag lyssna på viktiga samtal om feministiska perspektiv på klimatförändringarna och strategier för utveckling av Miljöpartiets politik. Engagerat deltagande av flera Miljöpartister, inte minst Anders Wallner, vår partisekreterare som dessutom presenterade sommarens mest Miljöpartistiska pepplåt – Allting börjar nu med RMK & Toppen.

gustav

Efter Gustav Fridolins engagerade tal om skolan, miljön och den internationella solidariteten (ett tal jag verkligen gillade eftersom det hela tiden stegrades lite grann) satte Sara och jag oss och fick ett par nödvändiga timmar i lugn och ro och fick prata igenom våren och planera lite försiktigt tiden som kommer. Viktigt och skönt. Ett bra sätt att gå ut i sommaren och ledigheten.

Nästa år lär vi bli fler gröna från Örebro i Almedalen. Det blir toppen! Mötena som uppstår här i gränder och i korsningar är väldigt bra. Fler borde ta del av dem.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Nya svenskar, politiken och viljan att komma vidare

Nästan det roligaste med att jobba som kommunalråd är alla nya människor jag får träffa, och alla dörrar som öppnar sig varje dag till kunskaper och insikter jag inte hade tidigare. För ett tag sedan hade jag förmånen att få träffa det här trevliga gänget som läser svenska för invandrare (SFI) på Nikolaiskolan i Örebro. Jag följde med Faisa Maxamed på hennes jobb som samhällsinformatör en eftermiddag. Hon arbetar med att ge SFI-elever samhällsinformation på både somaliska och arabiska.

SFI Samhällsinfo

 

Jag hade tänkt att mest sitta med och lyssna, men Faisa tyckte att de skulle passa på att ställa frågor nu när de ändå hade en politiker närvarande i klassrummet. Och de var inte särskilt svårövertalade, så det blev ett långt och spännande samtal om högt och lågt – från politiskt engagemang till språkinlärning, dagishämtningar och den hopplösa bostadsbristen.

Den tydligaste känslan jag fick med mig från mötet var deras positiva inställning och vilja att komma vidare, blandat med en rejäl dos frustration över hur saker funkar – eller inte funkar – i samhället de försöker bli en del av.  Det var en viktig eftermiddag för mig som politiker. Idag har vi i kommunstyrelsen haft budgetberedning inför arbetet med nästa års budget. Och en av de utmaningar som tjänstemännen pekade på var just det ökande flyktingmottagandet de närmaste åren. Det är en självklarhet att vi ska hjälpa människor som flyr från våld och kaos, och dela med oss av den trygghet och välfärd som vi tar så för given. Men vi måste bli ännu bättre på att öppna upp vårt samhälle och oss själva för alla nya svenskar. Fram till 2020 uppskattar kommunen att behovet att SFI-undervisning kommer öka med 73%. Och det dummaste vi kan göra är att snåla in på resurserna till språkundervisningen, en av de främsta nycklarna till ett nytt liv i ett nytt land.

Men samtidigt som jag idag hörde tjänstemännen tala om att öka genomströmningshastigheten på SFI-utbildningen (för att få igenom fler människor på kortare tid) så berättade eleverna samstämmigt för mig om hur de önskar att utbildningen skulle gå lite långsammare. De känner inte att de hinner tillgodogöra sig språket ordentligt, det höga tempot ger inte utrymme för reflektion och repetition. Många av dem åker t ex direkt från SFI till förskolan för att hämta sina barn, och har inte tid eller ork att läsa mer på kvällarna. De berättade att vissa elever går igenom svenska D utan att känna sig säkra på att prata svenska, och då förväntas de egentligen klara av att fortsätta till Komvux. Jag frågar mig om det är klokt på lång sikt att pressa ut ännu mer ”effektivitet” ur utbildningen på det sättet?

Bland det allra viktigaste vi talade om var politiskt engagemang. Det var uppenbart att flera av eleverna hade ett stort samhällsengagemang med sig sedan tidigare. Vi pratade om hur ett engagemang i ett politiskt parti kan vara en fantastisk väg för att integreras i ett nytt samhälle. Man lär sig att förstå hur staten och kommunen fungerar, man får prata mer svenska, får ett nytt socialt kontaktnät, och väldigt ofta en känsla av en meningsfull fritid. ”Men de politiska partierna är ju aldrig här” säger en elev till mig. ”Hur ska vi veta vilka de är och vilken politik de står för?” Viktig poäng. Vi behöver bli mycket bättre på att öka kontaktytorna mellan nya svenskar och de politiska partierna. Berätta och bjuda in, och öppna dörrarna på vid gavel för nya svenskar att få inflytande i politiken, och möjligheter att snabbare slå rot. Det skulle också göra politiken bättre!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Beskedet om Risbergska

Risb
Att gymnasiet ska flytta ut ur Risbergska är inget lätt beslut. Det har varit tufft för miljöpartiet att landa vid den gemensamma slutsatsen i det parlamentariska arbetet. Vi har besökt skolan för att prata med lärare och elever, vi har vridit och vänt på stenar för att hitta sätt att hålla skolan öppen.

Bakgrunden till ställningstagandet är att skolpolitiken de senaste åren har varit hattig. Kortsiktiga beslut som har tagits och springer nu ikapp oss och avkräver fler svar av politiken. Miljöpartiet har under längre tid verkat för en lokal skolkommission för att samla partier och andra aktörer i skolan för att skapa en långsiktig skolpolitik. Där har vi inte kommit i mål. Istället har en parlamentarisk grupp satts ihop där alla partier i fullmäktige deltagit. För oss har detta varit ett steg i rätt riktning, för att skapa en genomtänkt och mer långsiktig skola i Örebro.

Miljöpartiet har aldrig varit rädd för en lite mindre gymnasieskola. Det tror vi faktiskt skulle kunna vara något bra, vi ser exempelvis många friskolor som oftast är mindre än de kommunala skolorna. Tankarna om mindre skolor är också vad vi förespråkat både när nedläggning av Rudbeck var på tapeten och när nedläggningen av WUC lades fram för några år sedan. Men när det kommer till Risbergska så är förutsättningarna dåliga för att få ihop en bra utbildning med den ekonomi som finns och de program som är kvar. Skolan domineras idag av samhällsprogrammet som är ett av de gymnasieprogram med lägst elevpeng. Dvs det program som är svårast att bygga en hållbar ekonomi på en skola med.

Att hålla liv i Risbergska skulle kräva aktiva handlingar där program skulle behöva flyttas från andra skolor. Då uppstår nya hål i dessa verksamheter. För det är så att gymnasieskolan har för mycket lokaler. Det stämmer att elevkullarna ökar de närmsta åren. 300 fler går i gymnasiet fram till 2020 och det blir 800 totalt fram till 2023. Men Risbergska skolan är dimensionerad för 1400 elever och efter sommaren erbjuder skolan undervisning till 350. Slutsatsen är den att Risbergska aldrig kommer att fyllas helt med elever igen. Frågan är då om det är värt att sätta hela gymnasieorganisationen i gungning, skapa nya hål, för att hålla Risbergska öppet.

För att det ska vara möjligt så behövs en plan för hur skolan ska drivas med ett mindre antal elever, vilka program som ska erbjudas och hur pengarna ska räcka. Det är svar som vi i Miljöpartiet idag inte har, även om vi försökt.

Som sagt, i sig är mindre skolor inget problem utifrån pedagogiskt perspektiv utan det faller ofta på ekonomi. Det saknas idag intraprenader inom gymnasieskolan och vi i Miljöpartiet inspireras mycket av Rösjöskolan i Sollentuna som är en självstyrande enhet och som har en lokal skolstyrelse av lärare och föräldrar. Kanske är det så att verksamheten skulle kunna gå över till att bli en intraprenad, en självstyrande enhet, och få lite mer frihetsgrader. Men det förutsätter att verksamheten, dvs lärare och elever, kan visa upp en plan för hur skolan ska kunna drivas vidare och där ekonomin går ihop. Om en sådan plan och en ansökan om att starta en intraprenad så är vi beredda på att sitta ned och titta på detta.  Vi har som sagt verkligen försökt att hitta alternativ, vänt på stenar men har alltså inte lyckats hitta ett hållbart alternativ.

Riksgymnasiets framtid
Det är för många, särskilt eleverna på RGD och RGH ett tufft besked som har lämnats. Det är många som är oroliga för den trygghet som skolan har inneburit när de lämnat familjen och flyttat från olika delar av Sverige för att studera här i Örebro. Men det är viktigt att komma ihåg att detta inte är en nedläggning av RGD/RGH utan att utbildningen kommer flytta på sig men finnas kvar i Örebro.

Det finns en oro inom dövrörelsen och även bland organisationer som representerar personer med hörselnedsättningar att riksgymnasiet inte kommer kunna erbjuda alla program och en likvärdig utbildning  med samma valmöjligheter som ”hörande” elever. Här har kommunen mycket att arbeta med för att en flytt ska bli bra och säkerställa att eleverna på riksgymnasiet kan läsa de program och inriktningar de vill. Men redan idag finns det problem och hot som är mycket större. Möjligheterna att läsa Natur och Estet är redan idag begränsade, och detta behöver vi se över. Snart kommer även regeringen landa i beslut om nytt uppdrag till Örebro kommun om riksgymnasiets framtid. Det ligger förändringar i luften, om att det ska bli ett riksgymnasium för språkstörda och ett riksgymnasium för tvåspråkighet. Redan idag går fler och fler integrerat i hemkommunen och elevantalet sjunker på RGD/RGH vilket påverkar möjligheterna att starta klasser och vissa inriktningar. Ett nytt uppdrag från regeringen kan vara jättedåligt för riksgymnasiet, men även väldig bra beroende på hur det landar.

Från Miljöpartiets sida är det viktigt att flytten av RGD/RGH nu blir bra och att skolans behov prioriteras. Men det är inte bara detaljer som hörselteknik och andra anpassningar som ska beaktas utan det ska även finnas en utvecklingspotential för när det nya uppdraget kommer. Vi vill att Örebro ska fortsätta vara en nationell utbildningsort för både döva och hörselskadade och ta sitt ansvar som Europas teckenspråkiga huvudstad.  För att stärka riksgymnasiet behöver kommunen tillsammans med dövrörelsen och andra aktörer hjälpas åt för att denna flytt ska bli bra, men även att ligga på regeringens utredare för att beslut om nytt uppdrag blir så fördelaktigt som möjligt för Örebro. För vi vet att en integrerad skolgång i hemkommunen inte kan jämföras med att plugga i Örebro där resurser och kompetens samlas.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Alsalamskolans framgångsfaktorer: Små klasser, IT-satsning och svenska i fokus

alsalam

Flera saker låg bakom att jag ville besöka Alsalam-skolan och Alrisalah stiftelsen, och jag ska inte sticka under stolen med att en sak som spelade in var en ilska över Sverigedemokraternas konspirationsteorier de framfört i nämnden tidigare denna månad där de kallar skolledningen för religiösa fundamentalister. Men främst var det för att följa upp mitt första besök som jag gjorde redan 2010. Jag var helt enkelt nyfiken på att höra om skolans utveckling och expansion sen dess.

Rektor Shahin och stiftelsens VD Hussein berättar stolt om sin skola. De framhäver sina framgångsfaktorer med små klasser med max 15 elever per klass och att de tagit in IT i klassrummet både i form av smartboards och paddor till personalen. De har kämpat med att minska lärarnas administration och hittat bra IT-verktyg. Jag får även intrycket av att Shahin som är rektor är väldigt noga med sitt pedagogiska ledarskap och att finnas till för personalen snarare än att knappa med budgeten på ett kontor.

Vi pratar en hel del om integration och utmaningen att stärka de elever som kommer till Sverige med kort eller ingen tid i skolan i hemlandet. Barn till föräldrar som är oskolade eller analfabeter. Det är tydligt att skolan är stolt över att elever på skolan klarar kunskapsproven bra och att flera gått vidare till väldigt krävande högskolestudier. Framgångsfaktorer som de lyfter fram är att de har bred språkkompetens bland anställda på skolan och kan samla nyanlända för halvdagar i modersmålsklasser, och sedan andra halvan i hemklasserna. De är noga med att poängtera att de har endast svenska lärare. De tar svenskundervisningen på allvar och anser det viktigt att eleverna, särskilt de som inte har svenska med hemifrån, får tydligt att svenska är det språk som gäller som regel i undervisningen.

Syftet med besöket var att få lärdomar om skolans undervisning och det pedagogiska arbetet. (Uppenbarligen är det något skolan gör rätt när så många elever växer så snabbt, trots rätt kassa förutsättningar.) Men det är nästan oundvikligt att inte komma in på det samtal som är så angeläget, särskilt i de västra delarna av staden och då främst Vivalla. Rekryteringen till ISIS är uppe på tapeten. Hussein delar sin frustration att de och muslimer i allmänhet sällan bjuds in till konferenser och liknande som berör bekämpande av extremism. Slutsatsen på dessa konferenser är ofta att det är det muslimska samhället som behöver kraftsamla, men ingen bidrar till att mobilisera och bjuda in.

Hussein och rektor Shahin berättar om hur skolan gjort målinriktat arbete efter att elever på högstadiet hörts prata positivt om ISIS. De hymlar inte med att det finns ett problem men är fast beslutna att som de säger, vända risker till chanser. De vet att det är hemifrån eleverna bär med sig dessa tankar och ideer. Genom att ha genomfört insatser i värdegrunds och demokratiundervisning skickade de hem eleverna för att undervisa och bilda sina föräldrar. Planen bygger på att barnen görs till aktörer för att även förändra sina föräldrar, som många gånger saknar bildning ifrån hemlandet.

Jag kanske inte håller med i alla delar, men den återkommande tanken för utbildningen på skolan är att barnen ska identifiera sig som svenskar. De vill att elever och föräldrar ska prata mer om det svenska samhället än de samhällen de lämnat. De vill skapa en känsla av stolthet och angelägenhet för det som pågår här i Sverige. Därav är de så nitiska med att alla lärare ska vara svenskfödda och att eleverna snabbt får lära sig att svenska är språket som är nyckeln till undervisningen och samhället.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Inspirerande möten med framtidens unga företagare

sarauf2

Det har varit regional UF-mässa i Örebro igen. Det handlar om Ung Företagsamhet och Conventum Arena var fullt av unga entreprenörer som under ett läsår fått möjlighet att starta och driva ett företag. För många av dem kulminerar företagandet under den här dagen när de ställer ut på mässgolvet och deltar i någon eller några av de olika tävlingar som arrangeras. Ett antal lyckliga vinnare får dessutom gå upp scen under jubel från de andra UF-eleverna och några av dem kommer att representera vår kommun, och vår region i SM för UF-företag som hålls på Stockholmsmässan i Älvsjö senare i vår.

Om du aldrig varit på en UF-mässa, då har du missat något. Här mötte jag det ena inspirerande unga företaget efter det andra. De presenterar produkter och tjänster som om det vore det mest självklara som finns. Sällan är en mässhall full av så många VD:ar, försäljningschefer och produktchefer med en så självklar tro på sig själva och sina erbjudanden. Det är tufft, tycker jag. Och jag tror det är ett resultat av flera olika saker. Elevernas egen drivkraft och lust är förstås viktigast. Som i allt företagande är lusten att göra sin grej grundläggande, det känner jag verkligen igen själv. I Ung Företagsamhet är det förstås också viktigt med engagerade lärare som har möjlighet att stötta eleverna i deras företagande. Och såna finns i Örebro, på flera skolor, det förstod jag när jag pratade med elever på mässan idag. Härligt!

Dessutom tror jag konceptet UF är viktigt på många olika sätt. Inte minst utifrån det faktum att eleverna faktiskt startar ett riktigt företag, där de erbjuder riktiga varor eller tjänster. Det är under hela processen på riktigt och de har hjälp av rådgivare som själva är erfarna företagare, eller på annat sätt har kunskap och erfarenhet som de delar med sig av till UF-eleverna. Alla som jag talat med om Ung Företagsamhet tar detta på stort allvar, vilket är klokt.

sarauf3

För mig som miljöpartist känns det också extra fint att så många av de här unga företagarna helt naturligt tänker på CSR (Corporate Social Responsibilty). Eller på att skapa en större nytta för andra i samhället genom sitt företagande. Flera av de unga företagare jag träffade har startat företaget för att lösa ett samhällsproblem samtidigt som de förverkligar en affärsidé. En ännu större del skänker en del av sitt överskott till något välgörande ändamål.  Som politiker vet jag att unga människor i högre grad än många andra vill ta aktivt ansvar för att ta ansvar för samhällsutvecklingen, klimatet och sina medmänniskor. På golvet under UF-mässan blir detta påtagligt och jag fick en rejäl dos inspiration och pepp i mina samtal med örebroregionens UF-elever idag. Skönt.

Ett sånt företag är Potato Tote UF som drivs av Stephanie och Emma från Risbergska skolan i Örebro. Två kloka tjejer som i all enkelhet gjorde något tidlöst och klokt. Egendesignade tygkassar med giftria potatistryck. Jag frågade tjejerna om de skulle ha lust att ge oss i Miljöpartiet en offert på ett gäng tygkassar inför partiets kongress som hålls i Örebro 12-14 juni, men framför allt pratade vi om UF-året och jag tror att tjejer som Stephanie och Emma kommer att kunna göra stor skillnad för Örebro. Vad de tyckte var bäst med UF-året? Att de gjort sin grej, på riktigt.

sarauf

Det får nog bli mitt sammanfattande intryck av UF-mässan också. Den är viktig, på riktigt. Precis som alla de insatser som lärare, rådgivare, föräldrar och andra som stöttar de här framtida entreprenörerna står för under UF-året.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Självklart ska barnen ha ordentliga skolbibliotek!

Jag får dubbla känslor för artikeln i dagens Nerikes Allehanda  (http://na.se/nyheter/nyheter/1.2863295–naskola-bibliotek-gloms-ofta-bort) med den kritiska rösten om skolbiblioteken. Trist att få bekräftat det jag själv upplevt, att det inte är alla barn i Örebro som får regelbunden tillgång till de viktiga skolbiblioteken. Men samtidigt glad att media lyfter fram! Att barnen regelbundet besöker skolbiblioteket är mycket mer än en trevlig utflykt eller ett uppehållsrum på skolan.

Skolbiblioteken är så viktiga för barnen för att skapa sig sin egen kunskap, att utveckla sitt eget kritiska tänkande. Det räcker inte med en bokhylla i ett hörn av skolan. Barnen behöver lotsas in av bibliotekarier med kompetens, lära sig söka kunskap själv, utveckla sin källkritik, att få utveckla sin läslust. Det är särskilt viktigt idag, när många föräldrar aldrig läser högt för sina barn hemma, och barnen istället tillbringar många timmar vid skärmar av olika former.

Alla barn i Örebro måste få regelbunden tillgång till ett skolbibliotek med utbildad personal! Helst ett skolbibliotek i varje skola, men i små skolor kan det fungera att gå till en närliggande skola. Och då pratar vi inte om en gång om året. Om det inte blir av för att det upplevs som krångligt att få in i skolvardagen, då är det för långt till biblioteket eller så är skolans resurser för dåliga!

I Miljöpartiets budget 2015 för Örebro skrev vi bland annat så här om skolbibliotek:

”Skolbiblioteken är inte bara viktiga institutioner för att sprida kultur utan fyller även en viktig funktion för att stimulera och bidra till ökad läsning bland barn. Det finns idag en stor utmaning rörande barns läsförståelse där särskilt pojkar halkar efter. Läsförståelse är en grundsten i ett kunskapssamhälle och är en avgörande faktor för hög livskvalitet, därför satsar vi särskilt på barns läsning med fokus på pojkar som ett samarbete mellan kulturnämnden och skolan.”

Och så här:

  • ”Alla barn ska regelbundet besöka ett skolbibliotek med utbildad skolbibliotekarie, och kommunen har en “skolbiblioteksbuss” som besöker skolor som saknar eget skolbibliotek i närheten.

  • Barns – och särskilt pojkars – läsförståelse ska främjas genom inrättandet av en ”resande bibliotekarie” som stöttar pedagoger och föräldrar via bland annat barnavårdscentraler, förskolor och skolor.”

 Vackra ord – eller hur? Men det viktiga var att vi också, i vår budget, hade avsatt resurser där det behövdes. I vår budget för 2015 fanns avsatt 1,5 miljoner kronor för barns läsning och särskilt på pojkars läsning.

Jag vet att Miljöpartiet och Socialdemokraterna i sin överenskommelse på riksnivå också skrivit in betydelsen av skolbibliotek och hoppas att mycket arbete från det hållet också kan göras i frågan.

Med gemensamma krafter kan vi hjälpas åt att få fler barn, och särskilt pojkar, att hitta läsningen i och med att det är en essentiell del i utvecklas, lära sig, utveckla kritisk tänkande och inte minst njuta av en rik inre och yttre värld.

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna

 

PS.  Det är också för att vi värnar frågor som skolbibliotek, särskilda satsningar på pojkars läsning, tillgängliggörande av konsthallen för skolbarnen osv som gör att vi är oroliga för hur en satsning på ett helt nybyggt kulturkvarter skulle påverka kommunens kulturbudget. Det finns alltid en risk att dyra investeringar i storslagna byggnader utarmar kulturbudgeten när notan blir långt större än uppskattat. Men den frågan förtjänar ett alldeles eget inlägg på bloggen…

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather