Kategoriarkiv: Teckenspråk

Vi behöver kämpa för fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket!

demo1

Tack för ert fina mottagande på Stortorget idag. Ni är många som engagerat er för teckenspråkets status i Örebro och Kattungens förskola. Jag är tacksam för att jag fick träffa er och hålla ett tal vid demonstrationen på Stortorget. Här är talet i skrift:

Tack att ni är så många här som kämpar för teckenspråket, och tack att ni bjudit in mig för att säga några ord. Jag heter Niclas Persson och jag är kommunalråd för Miljöpartiet.

För några veckor sedan hörde jag en helt galen sak på ett möte. Det gjorde mig alldeles paff. Jag skrev om det på twitter, för det lät så himla konstigt. På mötet var det någon som hade sagt att det på kattungens förskola var alldeles för mycket teckenspråk. I efterhand har personen förklarat att det handlade om behoven hos de barn som har CI. När jag kom hem från jobbet den dagen var jag tvungen att berätta för mina rumskompisar om detta. Inte ens tillsammans kunde vi förstå det som sagts. Och då ska ni veta att det hemma hos oss bor en skolpolitiker, en teckenspråkstolks-studerande och en audionomstudent. Ingen av oss kunde förstå varför teckenspråk skulle kunna bli för mycket. Min vän som studerar till audionom suckade faktiskt högt. Vi pratade en stund om hur feltänkt det var. Även barn med CI är ju döva när de tar av implantaten, även de har nytta av teckenspråket. Och det borde ju faktiskt vara barnen själva som får välja språk, och om de vill teckna.

Jag vet att det är fler som blev upprörda av det här. Jag vet att många blev arga. Själv fick jag en klump i magen om hur hela frågan om kattungen har behandlats.

Beslutet att lägga ned Kattungens förskola och flytta till Klöverängen togs av tjänstemännen. Problemet är bara att det här är ett väldigt politiskt beslut. Beslutet betyder att kommunen inte längre har en förskola med fokus på teckenspråket utan att det istället blir en hörselteknisk förskola med fokus på hörapparater och implantat. Det är politiskt. Det är dessutom en politisk inriktning som går på tvärs med det erkännande som Örebro kommun gav teckenspråket när staden utropades som Europas teckenspråkiga huvudstad.

För det är faktiskt så att utropandet av Örebro som teckenspråkig huvudstad var ett erkännande av teckenspråket, av dövkulturen och en signal att Örebro ska ha en ambitiös minoritetspolitik. Beslutet handlade om att sluta se funktionsvariationer, där människor värderas utifrån hur mycket eller lite de hör. Utan istället att se alla teckenspråksanvändare som en språkgrupp. Att se det som att människor förenas i språket och i kulturen snarare än att skiljas åt utifrån diagrammen från audionomen.

Jag tyckte det var ett dåligt beslut som togs kring Kattungen, inte för att det behöver vara fel att kommunen satsar på en förskola med hörselteknisk inriktning. Men, jag tycker inte att det är Kattungen som ska göras om helt. För många av oss är Kattungen just en teckenspråkig förskola, och som även i framtiden ska fortsätta vara fullt teckenspråket. Det är ju det som vi bestämt.

En annan sak som gav mig en klump i magen var att jag fick känslan av att beslutsfattarna i kommunen inte riktigt ville lyssna. Efter ett möte ute på Klöverängen mellan intresseorganisationer och förvaltningen där många kloka synpunkter och en del välförtjänt kritik kommit upp blev jag ledsen över hur alltihop avfärdades. Ansvariga tjänstemän sa ”Organisationerna på mötet företräder ju bara de döva barnen, och de är inte så många. De flesta föräldrar tycker flytten är bra”. Problemet här var att de faktiskt inte bara var dövorganisationer på mötet. Utöver SDR och SDUF så var även Unga hörselskadade där. DHB var där tillsammans med HRF. Det fanns mycket kompetens i rummet om i stort sett hela målgruppen för kattungens förskola. Ändå avfärdades alla synpunkter som ett särintresse, som bara skulle gynna några få. Jag tycker det är farligt att förvaltningen lyssnar mer till CI-teamen än på forskning som finns, eller på alla de här organisationerna som sitter på otroligt mycket kunskap och erfarenhet. Jag vet inte om det saknas kunskap om vilka de här organisationerna representerar, men förvaltningen anser sig ju kompetenta i frågorna så då räknar jag med att de vet. Kvar finns bara att de väljer att inte lyssna, och väljer att missförstå medvetet.

Jag förstår er som är oroliga för teckenspråkets situation. Jag har hört att många känner att situationen försämras och att vi går mot en mörkare tid. Att förtrycket ökar. Det är flera som börjat prata om oralismen som är på tillbakagång. Tyvärr är det väldigt få av oss hörande som känner till den historiska skuld vi har gentemot döva. Vi hörande får inte lära oss om oralismens förtryck i skolan, därför finns det en stor okunskap och oförstående mot de som är så arga och oroliga. Vi måste ha förståelse för de hörande som har en missriktad välvilja. De som vill hjälpa till och göra gott, men som saknar kunskap om oralismen. Vi måste jobba tillsammans för att sprida kunskap till fler så att oralismens förtryck inte får komma tillbaka. Vi måste arbeta tillsammans för att stärka teckenspråket.

I fredags förra veckan lyckades jag få till ett möte med representanter från SDR, SDUF och HRF tillsammans med utbildningsminister Gustav Fridolin. På mötet lyfte organisationerna att det bör arrangeras en hearing om teckenspråkets situation i utbildningen. Jag tycker det var ett bra förslag och som jag vet att Gustav tog med sig tillbaka till Utbildningsdepartementet. Vi i Miljöpartiet anser nämligen att teckenspråket måste vara starkt – från förskolan hela vägen upp till universitetet. Så nästa gång vi samlas här i Örebro hoppas jag är vid en sådan hearing, det kommer jag att jobba hårt för.

demo2

Innan jag avslutar vill jag hinna med en sista sak. Här inne i Rådhuset har vi just nu Kommunfullmäktigemöte. Jag har under mötet valt att ställa en fråga till ansvarig politiker Lennart Bondesson från Kristdemokraterna om Örebro verkligen bör kalla sig för Europas Teckenspråkiga huvudstad. Jag ställer frågan för att jag vet att det är många som just nu är kritiska. Som är arga över hur nedläggningen och flytten av Kattungen gått till. Men jag vet också att det finns många som gärna vill få ett riktigt bra svar. För vi är många som skulle vilja få svaret att det är dags att ta ansvar för de löften som getts. Vi är många som skulle vilja få svaret att det faktiskt finns många skäl att vara stolta. Vi är många som skulle vilja få svaret att teckenspråket är starkt i Örebro.

Men när vi politiker får rapporter hur arbetet går med handlingsplanen som teckenspråkig huvudstad är det ganska dystert. Vi vet att det finns stora brister i kommunens handläggning av försörjningsstöd för döva. Vi vet att det finns brister inom SFI och TFI som drabbar döva nyanlända. Vi vet även att det finns stora brister inom äldreomsorgen för döva. I en officiell rapport skriver faktiskt en tjänsteman såhär, citat:
”Det är inte särskilt hälsosamt att vara döv pensionär och bo i Örebro. Bristen på god äldreomsorg är så omfattande att det skulle kunna fylla en hel bok, så jag sätter punkt här.”

En rejäl sågning med andra ord. Det är en dyster bild som målas upp när vi egentligen skulle vilja höra att teckenspråket är starkt. Sanningen är att det är både och. Teckenspråket är både starkt och svagt. Samtidigt, här i Örebro. Det finns mycket som är bra och som är värt att vara stolta över. Det görs framsteg varje dag samtidigt som det sker bakslag. Jag tycker det är bra att vi samlas här idag så att vi kan stärka varandra så att vi är många som ser till att det i framtiden blir fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket från och med nu.

Det allra bästa i Örebro den teckenspråkiga huvudstaden är sådant som ni här har skapat. Det allra bästa är det inte kommunen som ligger bakom, utan det är era organisationer! Den teckenspråkiga kulturskolan exempelvis, startades av ABF och drivs först nu av kommunen. När det bevisats att det går. Det är därför som ni behöver fortsätta kämpa!

Kom ihåg att det bästa står ni för. Och att vi behöver kämpa för fler framsteg och färre bakslag för teckenspråket!

demo3

Jag har tidigare skrivit om förskolan Kattungen och teckenspråkets status i Örebro i följande inlägg:

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Ompröva beslutet om Kattungens förskola

Kattungen

Hur förvaltningen hanterat ärendet med Kattungens förskola har visat på stora brister. Dels i perspektiven som ligger till grund för Örebro kommuns minoritetspolitik och utropandet till Europas teckenspråkiga huvudstad. Det är problematiskt att tjänstemän fattar beslut i frågor som i högsta grad är politiska. Rent av kan detta vara ett brott mot nämndens delegationsordning eftersom förvaltningen endast får ta beslut om mindre omorganisationer men inte lägga ned förskolor eller ta andra stora beslut. Klart är att hanteringen skadar Örebro kommun och även förtroendet för oss politiker.

Kattungens förskola är en teckenspråkig förskola med ca 30 barn i 3 avdelningar som har sina lokaler vid Birgittaskolan. Det finns goda skäl att leta nya lokaler till verksamheten då det finns brister i tillgängligheten, problem med den hörseltekniska utrustningen och för att skapa bättre förutsättningar för pedagogik. Det kontroversiella i beslutet som förvaltningen fattat är att den lilla verksamheten på 30 barn (med ännu färre döva barn) ska slås samman med ytterligare 40 hörande barn och skapa en enhet på 5 avdelningar och 70 barn. När teckenspråksanvändare är i en minoritet och döva i en extrem sådan kommer det vara svårt att bygga verksamheten utifrån dessa gruppers behov. Den springande frågan är om kommunen kan garantera en god teckenspråksmiljö och skapa förutsättningar för att barn ska få en stark dövidentitet.

Förvaltningen har enligt delegationsordningen rätt att fatta beslut om omorganisationer men inte om nedläggningar av förskolor. Förvaltningen hävdar bestämt detta är en ”omorganisation” men det är uppenbart att det är ett beslut med vittgående konsekvenser som bör utså en politisk prövning. Beslutet innebär en förändring i förskolans inriktning och innebär att lokaler lämnas. Om detta inte är en fråga för nämnden är frågan vilka frågor som nämnden egentligen ska behandla? För mig är detta ett uppenbart ärende som nämnden ska hantera inte förvaltningen. Om det råder tveksamheter hos andra här skulle jag vilja att de tar på sig uppdraget att beskriva för mig vad en nedläggning enligt delegationsordningen då är? Jag hoppas förskolenämnden (kanske även andra skolnämnder) under hösten gör en genomlysning av sin delegationsordning så att inga otydligheter likt detta kan uppstå igen.

Om nämnden återkallar delegationen och lyfter frågan för en omprövning i nämnden så får vi välbehövt nya tag i frågan. Idag saknas ordentliga beslutsunderlag och konsekvensanalyser. Genom att nämnden prövar frågan behövs ett gediget beslutsunderlag med ordentliga konsekvensanalyser som dessutom är offentliga handlingar. Processen hittills har kantats av brist på insyn och dialog, det har funnits en brist på fakta och informationen har varit spretig. Detta bör inte vara ett signum för Örebro kommun i hanteringen av viktiga frågor. Utan vi behöver transparenta beslutsprocesser där politiker fattar beslut i känsliga frågor och sedan kan stå till svars för detta.

Utifrån hur ärendet hanterats idag så ställs vi politiker mot väggen för beslut som fattats på förvaltningsbeslut. När vi försöker gå till botten och läsa på i ärendet saknas handlingar, konsekvensanalyser och tillräcklig information. Hanteringen skadar förtroendet för politiken och i slutändan för kommunen. Om vi politiker ska ställas till svars ska vi ha varit med och fattat besluten så att vi är välinformerade och välreflekterade över konsekvenserna så att vi kan svara upp till offentlighetens frågor.

I ett brev från förvaltningen som skickats utan politikens vetskap till föräldrargruppen och intresseorganisationer finns olyckliga formuleringar och perspektiv. Det är utgångspunkter som jag känner är främmande och farliga. Bland annat skriver förvaltningen att dövidentitet inte är en fråga som verksamheten har något ansvar för utan att detta ligger på familjerna. Det är ett uttryck för en problematisk syn på minoritetspolitik, majoritetssamhällets ansvar och institutioners makt. Om vi skulle tänka oss ett liknande resonemang för andra minoritetsgrupper såsom samer eller sverigefinnar blir det uppenbart att det haltar. ”Att stärka den samiska identiteten är inte majoritetssamhällets och institutionernas (skolans/förskolans) ansvar utan det ligger på familjerna själva” eller ”Kommunen har inte ansvar för att stärka den finska språkgruppens identitet, utan det ligger på familjerna själva” får oss att förstå att det blir ett oansvarigt sätt att tänka. Det finns en anledning att sameskolan finns och att kommunen som svensk-finskt förvaltningsområde har en finskspråkig förskoleavdelning i Varberga. Döva är också en minoritetsgrupp som vi har ett ansvar att inte förtrycka. Även välmenande förslag på förändringar kan brista i sitt hänsynstagande till minoritetsgrupper.

Kommunen skulle behöva göra om och göra rätt gällande Kattungen. Förskolenämnden bör ompröva beslutet så det blir en transparent och demokratisk process.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Om Kattungens förskola

(OBS, några saker blev olyckligt återgivna tidigare eller uttrycktes dumt. Jag vill påminna att jag har försökt återge vad tjänstemän i kommunen sagt och resonerat kring beslutet och behöver därför inte vara vad jag själv eller Miljöpartiet tycker)

Den teckenspråkiga förskolan Kattungen ska flytta från sina nuvarande lokaler vid Birgitta skolan och istället flytta in hos en förskola i Lillån. Detta är för att miljön inte är tillräckligt god i de nuvarande lokalerna. Så långt, allt gott.

Men samtidigt menar förvaltningen att förskolan skulle behöva mer av en ”hörande miljö” eftersom allt fler barn idag får implantat. Förvaltningen menar att många i målgruppen för förskolan i framtiden inte kommer beviljas gå på den statliga Birgitta skolan. Detta rör sig främst om barn med sk CI-implantat. En grupp som ökar då allt fler föräldrar till döva barn låter sina barn opereras, vilket rent krasst gör dem hörselskadade.

Många föräldrar och blivande föräldrar som är döva eller som har koppling till döv-världen är oroliga för att det i framtiden inte ska finnas en förskola med teckenspråksprofil. Det låter för många som att det finns en risk att det är den teckenspråkiga profilen som offras för att ge förskolan en mer ”hörande miljö”.

Jag försöker fortfarande få klarhet i exakt vilka organisationsförändringar som planeras och hur det påverkar den pedagogiska miljön. Jag är väldigt intresserad av att få veta hur förvaltningen ser på vilka som ingår i målgruppen för förskolan. Att endast se till vilka som skulle beviljas att gå på den statliga specialskolan är väldigt snävt. Exempelvis missar vi de barn som är CODA (Children of Deaf Adults) dvs barn som är hörande men har döva föräldrar och därmed teckenspråk som första språk. Många barn med hörselnedsättning får med åldern en försämrad hörsel och skulle sannolikt ha god nytta av teckenspråk, likaså barn med CI. En teckenspråkig förskola är med andra ord viktig för fler barn än endast döva.

Förvaltningen menar idag att det är för få döva barn på förskolan och få döva barn står i kö. (OBS. råkade tidigare återge fel vad tjänstemän sagt och skrev att det inte fanns döva barn på förskolan vilket var fel. Det ledande tjänstemän skrev var exakt såhär: ”Det blir så få döva barn kvar så det är inte möjligt att bedriva verksamhet. Integrering med hörande verksamhet nödvändig.”) Självfallet ett tufft besked till dövrörelsen. Som förövrigt reagerat häftigt på nyheten, men som mötts med en del oförstående av förvaltningen som inte riktigt erkänner intresseorganisationerna då de menar att inga barn finns i målgruppen. Men viktigt är fortfarande att det finns många barn som skulle ha god nytta av teckenspråk i en tidig ålder. Sen kan det stämma att fler av barnen har behov av ”hörande miljö” för sin tvåspråkighet.

Det viktiga att säkerställa är att Kattungen även i fortsättningen är tvåspråkig och att teckenspråksprofilen finns kvar. Inte ens jag som politiker har lyckats reda ut exakt vad som sker. Främst för att handlingar och utredningar saknas, så det finns lite att läsa sig till. Men jag ska de närmsta dagarna försöka fråga runt så jag får svar på mina frågor.

Eftersom jag litar på förvaltningen och att de är väldigt kloka så räknar jag lite med att förskolan självfallet fortsätter ha en teckenspråksmiljö, bara att det inte framgått så tydligt.

Under tisdagsmorgonen kommer jag göra ett besök på Kattungen och träffa personalen för att få höra mer hur de ser på detta. Tror jag kommer få lära mig mycket. Försöker vara ödmjuk med att jag inte vet allt.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro

Mer om Kattungen:
ÖrebroKuriren: Oro för döva barn på Kattungen
NA: Stoppa genast flytten av Kattungens förskola

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Stödet till döva i kriminalitet och drogmissbruk behöver öka!

ErikXcons
Idag har jag och Kukka träffat Erik Perho som är ordförande i den nystartade föreningen X-cons deaf. Helt enkelt en organisation för döva som tagit sig ur kriminalitet och drogmissbruk. Vi pratade om hur föreningen ska kunna hjälpa fler och varför en föreningen behövs för just döva.

Det är första gången som Erik besöker en politiker. Han berättar att han alltid hatat att gå på möten tidigare och att han alltid varit extremt rastlös där 20 minuter ofta känts som en evighet. Men när han får berätta om sin nystartade förening så säger han att han skulle kunna ha möte i över sex timmar eftersom det känns kul och viktigt att jobba för att fler döva ska få hjälp ur kriminalitet och att sluta med droger.

Senast vi såg hade han bara en tanke om att han vill göra gott. Göra upp med skiten i sitt liv och allt dumt han gjort. Att han ville göra en insats för andra i samma sits som han själv varit. Men han var osäker hur han skulle kunna göra skillnad. Han ville helst inte gå till kommunens servicecenter för att be om hjälp eftersom han upplevde att han hade en stämpel på sig som kriminell och opålitlig. När föreningen X-cons deaf nu är igång och blivit uppmärksammad i media så känner han sig modigare och att folk vill hjälpa. Allt beröm och stödet i att arbetet är viktigt har lett till att han igår besökt kommunens servicecenter för att få råd hur en söker stöd från kommunen.
XconsDeaf
Det är uppenbart att Erik och de andra i föreningen sitter på mycket kunskap och erfarenheter som behövs för att hjälpa fler döva med liknande problem. Erik nämner de stora brister som finns i missbruksvården där kommunikationsbristen gör att döva inte får den vård och stöd de behöver för att komma tillrätta med sina liv. Många gånger ger personalen helt enkelt upp med att försöka då de inte förstår och kan bygga relation till döva. Han berättar även hur han och andra döva som varit kriminella får en stämpel för livet och att det är svårt att starta ett nytt liv.  Eftersom dövsamhället är så litet räcker det inte med att byta ort, då alla känner alla och dåligt rykte följer efter. Utanförskapet blir svårt och det krävs mycket för att tvätta bort stämpeln. Men det är exakt vad Erik och de övriga i föreningen vill jobba med.

X-cons deaf menar att omkring 150 döva i Sverige har problem med droger eller lever i kriminalitet. När föreningen gör uppskattningar för hur många döva som döljer sina problem gör de bedömningen att det finns omkring 500 personer i riskzonen. De påpekar att många döva på anstalter blir isolerade då de inte har någon att kommunicera med och efter avtjänad tid är det svårt att komma tillbaka in i samhället. Föreningen är tänkt att finnas som stöd för de som vill byta bana.

Stödverksamhet för x-kriminella är ju inget nytt, men jag blir väldigt glad och inspirerad över Eriks resa och arbete för att hjälpa andra döva. I Sverige idag finns ingen stödverksamhet för döva, så föreningen är den första i sitt slag. Den kommer vara otroligt viktig. Nu måste vi se hur kommunen kan stödja det här viktiga arbetet!

Lyssna även på Verkligheten i P3 som intervjuar Erik i sitt inslag Döv och kriminell. Kolla gärna in X-cons Deafs facebook.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Beskedet om Risbergska

Risb
Att gymnasiet ska flytta ut ur Risbergska är inget lätt beslut. Det har varit tufft för miljöpartiet att landa vid den gemensamma slutsatsen i det parlamentariska arbetet. Vi har besökt skolan för att prata med lärare och elever, vi har vridit och vänt på stenar för att hitta sätt att hålla skolan öppen.

Bakgrunden till ställningstagandet är att skolpolitiken de senaste åren har varit hattig. Kortsiktiga beslut som har tagits och springer nu ikapp oss och avkräver fler svar av politiken. Miljöpartiet har under längre tid verkat för en lokal skolkommission för att samla partier och andra aktörer i skolan för att skapa en långsiktig skolpolitik. Där har vi inte kommit i mål. Istället har en parlamentarisk grupp satts ihop där alla partier i fullmäktige deltagit. För oss har detta varit ett steg i rätt riktning, för att skapa en genomtänkt och mer långsiktig skola i Örebro.

Miljöpartiet har aldrig varit rädd för en lite mindre gymnasieskola. Det tror vi faktiskt skulle kunna vara något bra, vi ser exempelvis många friskolor som oftast är mindre än de kommunala skolorna. Tankarna om mindre skolor är också vad vi förespråkat både när nedläggning av Rudbeck var på tapeten och när nedläggningen av WUC lades fram för några år sedan. Men när det kommer till Risbergska så är förutsättningarna dåliga för att få ihop en bra utbildning med den ekonomi som finns och de program som är kvar. Skolan domineras idag av samhällsprogrammet som är ett av de gymnasieprogram med lägst elevpeng. Dvs det program som är svårast att bygga en hållbar ekonomi på en skola med.

Att hålla liv i Risbergska skulle kräva aktiva handlingar där program skulle behöva flyttas från andra skolor. Då uppstår nya hål i dessa verksamheter. För det är så att gymnasieskolan har för mycket lokaler. Det stämmer att elevkullarna ökar de närmsta åren. 300 fler går i gymnasiet fram till 2020 och det blir 800 totalt fram till 2023. Men Risbergska skolan är dimensionerad för 1400 elever och efter sommaren erbjuder skolan undervisning till 350. Slutsatsen är den att Risbergska aldrig kommer att fyllas helt med elever igen. Frågan är då om det är värt att sätta hela gymnasieorganisationen i gungning, skapa nya hål, för att hålla Risbergska öppet.

För att det ska vara möjligt så behövs en plan för hur skolan ska drivas med ett mindre antal elever, vilka program som ska erbjudas och hur pengarna ska räcka. Det är svar som vi i Miljöpartiet idag inte har, även om vi försökt.

Som sagt, i sig är mindre skolor inget problem utifrån pedagogiskt perspektiv utan det faller ofta på ekonomi. Det saknas idag intraprenader inom gymnasieskolan och vi i Miljöpartiet inspireras mycket av Rösjöskolan i Sollentuna som är en självstyrande enhet och som har en lokal skolstyrelse av lärare och föräldrar. Kanske är det så att verksamheten skulle kunna gå över till att bli en intraprenad, en självstyrande enhet, och få lite mer frihetsgrader. Men det förutsätter att verksamheten, dvs lärare och elever, kan visa upp en plan för hur skolan ska kunna drivas vidare och där ekonomin går ihop. Om en sådan plan och en ansökan om att starta en intraprenad så är vi beredda på att sitta ned och titta på detta.  Vi har som sagt verkligen försökt att hitta alternativ, vänt på stenar men har alltså inte lyckats hitta ett hållbart alternativ.

Riksgymnasiets framtid
Det är för många, särskilt eleverna på RGD och RGH ett tufft besked som har lämnats. Det är många som är oroliga för den trygghet som skolan har inneburit när de lämnat familjen och flyttat från olika delar av Sverige för att studera här i Örebro. Men det är viktigt att komma ihåg att detta inte är en nedläggning av RGD/RGH utan att utbildningen kommer flytta på sig men finnas kvar i Örebro.

Det finns en oro inom dövrörelsen och även bland organisationer som representerar personer med hörselnedsättningar att riksgymnasiet inte kommer kunna erbjuda alla program och en likvärdig utbildning  med samma valmöjligheter som ”hörande” elever. Här har kommunen mycket att arbeta med för att en flytt ska bli bra och säkerställa att eleverna på riksgymnasiet kan läsa de program och inriktningar de vill. Men redan idag finns det problem och hot som är mycket större. Möjligheterna att läsa Natur och Estet är redan idag begränsade, och detta behöver vi se över. Snart kommer även regeringen landa i beslut om nytt uppdrag till Örebro kommun om riksgymnasiets framtid. Det ligger förändringar i luften, om att det ska bli ett riksgymnasium för språkstörda och ett riksgymnasium för tvåspråkighet. Redan idag går fler och fler integrerat i hemkommunen och elevantalet sjunker på RGD/RGH vilket påverkar möjligheterna att starta klasser och vissa inriktningar. Ett nytt uppdrag från regeringen kan vara jättedåligt för riksgymnasiet, men även väldig bra beroende på hur det landar.

Från Miljöpartiets sida är det viktigt att flytten av RGD/RGH nu blir bra och att skolans behov prioriteras. Men det är inte bara detaljer som hörselteknik och andra anpassningar som ska beaktas utan det ska även finnas en utvecklingspotential för när det nya uppdraget kommer. Vi vill att Örebro ska fortsätta vara en nationell utbildningsort för både döva och hörselskadade och ta sitt ansvar som Europas teckenspråkiga huvudstad.  För att stärka riksgymnasiet behöver kommunen tillsammans med dövrörelsen och andra aktörer hjälpas åt för att denna flytt ska bli bra, men även att ligga på regeringens utredare för att beslut om nytt uppdrag blir så fördelaktigt som möjligt för Örebro. För vi vet att en integrerad skolgång i hemkommunen inte kan jämföras med att plugga i Örebro där resurser och kompetens samlas.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Bemötandet av teckenspråkiga medborgare

servicecenter_9889

I Örebro finns det en stor andel döva invånare, omkring 2500 medborgare behöver sin samhällsinformation på teckenspråk. Jag var intresserad av hur kommunen klarar detta uppdrag och sköter sitt åtagande som europeisk Teckenspråkshuvudstad, och därför besökte jag kommunens servicecenter och träffade Tommy Krångh.

Utöver att ha fått lite större kunskap om hela servicecentret och arbetet bakom kulisserna på kommunens kommunikationskanaler så fick jag alltså tid att sätta mig in i hur arbetet mot teckenspråkiga medborgare utvecklas.

Vad som faktiskt blivit skillnaden efter att Örebro blivit teckenspråkig huvudstad diskuteras det ofta. Det finns de som är ganska skeptiska till om det verkligen inneburit någon skillnad och menar det framstår som att kommunen bara velat ha en utmärkelse. Men det är uppenbart att mycket har hänt åtminstone på servicecentret och i det riktade arbetet mot teckenspråkiga. Många som annars lätt trillar mellan stolarna som inte får svar och hjälp, eller ens förstår svaren, får nu bra med hjälp och stöd i kontakt med kommunen. Det händer även att teckenspråkiga från andra kommuner hör av sig och vill ha stöd och råd, vilket de inte får hemma.

Det finns tankar på att det teckenspråkiga servicecentret ska ta ett nationellt ansvar för medborgardialog med teckenspråkiga, som skulle utgå från Örebro då det redan sker i viss omfattning idag. Jag tycker det är spännande att se vilka samordningsvinster som kan finnas och hur kompetens som finns i Örebro kan delas med andra kommuner. Det finns även tankar om ett riks-komvux för teckenspråkiga där det skulle kunna gå att samla såväl TFI (Teckenspråk för invandrare) som vuxenutbildning och validering för teckenspråkiga.

Sen tänker jag att det måste vara möjligt att utveckla fler tjänster specifikt för teckenspråkiga. Om städer som Stockholm, Malmö och Göteborg (alla med färre invånare som är teckenspråkiga) kan klara av att ha exempelvis äldreboende för teckenspråkiga så måste ju underlaget och framförallt behovet finnas även i Örebro. Hur kan vissa saker vara omöjliga i en (teckenspråks)huvudstad när det funkar i andra ”mindre” städer? För miljöpartiet är det en självklarhet att driva på för ett teckenspråkigt äldreboende, det är ett arbete som borde ha kommit mycket längre redan.

Tänk dessutom om vi utöver förskolan Kattungen för teckenspråkiga (döva, hörselskadade och hörande barn med döva föräldrar), kunde ha en grundskola på teckenspråk där även barn med döva föräldrar kan gå (vilket de inte kan göra idag på den statliga Birigittaskolan).  Fatta vilken bra sak att föräldrarna kan ha en direkt och meningsfull dialog med personal och lärare – och att barnen får fortsatt stöd för sin tvåspråkighet! Framför mig ser jag även att RGD/RGH (Riksgymnasierna för döva och hörselskadade) skulle kunna få ett tydligare uppdrag att erbjuda gymnasieutbildning för teckenspråkiga (även hörande elever med teckenspråk). Det skulle möjliggöra en integrerad skolgång på rättvisa villkor där eleverna möts i ett gemensamt språk istället för att samlas utifrån funktionsvariationer.

Det finns många viktiga utvecklingsområden för att Örebro ska bli en teckenspråkig huvudstad på riktigt. Utbildning och vuxenutbildning är ett viktigt inslag just för att se till att fler kommer ut i arbetslivet och vara fria att styra sina egna liv. Även arbetet på servicecentret att tillgängliggöra den kommunala servicen är viktig. Men kanske mest spännande vore att jobba på att locka hit fler teckenspråkiga företag. Tänk om Örebro var inkubator för innovatörer och företagare som jobbar mot och med teckenspråkiga! Det är ju faktiskt något vi som kommun skulle kunna tjäna rätt mycket på. Utöver höjd innovationskraft så kommer fler in i arbetslivet, istället för att fastna långt vid sidan av.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather