Kategoriarkiv: Utbildning

Välkommen Jonas Jernberg, ersättare i gymnasienämnden

13510736_10206395449350615_975998807_nMiljöpartiet växer med nya medlemmar och nya förtroendevalda. Idag presenterar vi Jonas Jernberg, som är nyvald som ersättare i gymnasienämnden.

Vem är Jonas Jernberg?

Jag heter Jonas Jernberg, 52 år, pappa till två söner, gift med Pia och har en liten pudel, Axel, som personlig tränare. Han får mig att promenera tre till fyra gånger per dag i ur och skur. Jag är egen företagare sedan 10 år tillbaka och jobbar med miljöfrämjande åtgärder till vardags. Jag är nyligen invald som ersättare i gymnasienämnden och brinner för att ge våra barn en så bra väg ut i arbetslivet som vi kan. I  gymnasieskolan börjar våra vuxenidentiteter formas och det vi lär oss samt de värderingar vi skapar där följer oss ut i vuxenlivet.

Varför blev det Miljöpartiet för dig?

Jag blev Miljöpartist av den enkla anledningen att jag anser att miljön och klimatet är den viktigaste utmaningen att lösa för att vår befolkning ska får en dräglig framtid. Allt annat är beroende av om vi har ett jordklot som kan försörja oss. Tillgången på alternativa jordklot har nämligen visat sig vara begränsad. Så därför måste vi fokusera på att göra rätt insatser för att bevara den vi bor på.
Miljöpartiet är enligt mig det bästa alternativet om vi ska lyckas ställa om till en hållbar framtid.

För egen del köper jag vindkraftsel till min lägenhet, har solceller på sommarstugan och använder cykel som till och från kontoret varje dag, De gånger jag besöker kunder använder jag tåg och kollektiva färdmedel i mesta möjliga grad.

Den omställning jag gjorde för egen del var lättare än jag hade föreställt mig. Dessutom sparar jag en massa pengar som jag kan göra något annat för än bara till bilresor. Bilen använder jag bara när jag verkligen behöver den.

Vilken nämnd kommer du att jobba i och vad ser du fram emot i uppdraget?

I gymnasienämnden är mitt mål att ge elever och personal goda förutsättningar till att göra ett bra jobb. Barnen är vår framtid och det är de som skapar framtidens Örebro. Det är där vi ska lägga energi på att skapa förståelse för ett öppet integrerat samhälle med fokus på jämställdhet och hållbarhet. Även om vi nu sitter i opposition så kan vi vara med och påverka att när beslut tas så ska de vara förankrade just i jämlikhet och hållbarhet.

Om du får tipsa någon om att uppleva Örebro, vad berättar du då?

Som inflyttad örebroare (1998) har jag lärt mig uppskatta alla gröna ytor som finns i staden och dess närhet. Stadsparken, Karlslund, Oset och alla små parker som man som hundägare uppskattar att strosa i. Jag kan rekommendera andra att bara vandra kring i vår fina stad och inte minst träffa alla trevliga örebroare som rör sig i stadslivet. Alltid träffar man någon som man känner igen.

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Nya svenskar, politiken och viljan att komma vidare

Nästan det roligaste med att jobba som kommunalråd är alla nya människor jag får träffa, och alla dörrar som öppnar sig varje dag till kunskaper och insikter jag inte hade tidigare. För ett tag sedan hade jag förmånen att få träffa det här trevliga gänget som läser svenska för invandrare (SFI) på Nikolaiskolan i Örebro. Jag följde med Faisa Maxamed på hennes jobb som samhällsinformatör en eftermiddag. Hon arbetar med att ge SFI-elever samhällsinformation på både somaliska och arabiska.

SFI Samhällsinfo

 

Jag hade tänkt att mest sitta med och lyssna, men Faisa tyckte att de skulle passa på att ställa frågor nu när de ändå hade en politiker närvarande i klassrummet. Och de var inte särskilt svårövertalade, så det blev ett långt och spännande samtal om högt och lågt – från politiskt engagemang till språkinlärning, dagishämtningar och den hopplösa bostadsbristen.

Den tydligaste känslan jag fick med mig från mötet var deras positiva inställning och vilja att komma vidare, blandat med en rejäl dos frustration över hur saker funkar – eller inte funkar – i samhället de försöker bli en del av.  Det var en viktig eftermiddag för mig som politiker. Idag har vi i kommunstyrelsen haft budgetberedning inför arbetet med nästa års budget. Och en av de utmaningar som tjänstemännen pekade på var just det ökande flyktingmottagandet de närmaste åren. Det är en självklarhet att vi ska hjälpa människor som flyr från våld och kaos, och dela med oss av den trygghet och välfärd som vi tar så för given. Men vi måste bli ännu bättre på att öppna upp vårt samhälle och oss själva för alla nya svenskar. Fram till 2020 uppskattar kommunen att behovet att SFI-undervisning kommer öka med 73%. Och det dummaste vi kan göra är att snåla in på resurserna till språkundervisningen, en av de främsta nycklarna till ett nytt liv i ett nytt land.

Men samtidigt som jag idag hörde tjänstemännen tala om att öka genomströmningshastigheten på SFI-utbildningen (för att få igenom fler människor på kortare tid) så berättade eleverna samstämmigt för mig om hur de önskar att utbildningen skulle gå lite långsammare. De känner inte att de hinner tillgodogöra sig språket ordentligt, det höga tempot ger inte utrymme för reflektion och repetition. Många av dem åker t ex direkt från SFI till förskolan för att hämta sina barn, och har inte tid eller ork att läsa mer på kvällarna. De berättade att vissa elever går igenom svenska D utan att känna sig säkra på att prata svenska, och då förväntas de egentligen klara av att fortsätta till Komvux. Jag frågar mig om det är klokt på lång sikt att pressa ut ännu mer ”effektivitet” ur utbildningen på det sättet?

Bland det allra viktigaste vi talade om var politiskt engagemang. Det var uppenbart att flera av eleverna hade ett stort samhällsengagemang med sig sedan tidigare. Vi pratade om hur ett engagemang i ett politiskt parti kan vara en fantastisk väg för att integreras i ett nytt samhälle. Man lär sig att förstå hur staten och kommunen fungerar, man får prata mer svenska, får ett nytt socialt kontaktnät, och väldigt ofta en känsla av en meningsfull fritid. ”Men de politiska partierna är ju aldrig här” säger en elev till mig. ”Hur ska vi veta vilka de är och vilken politik de står för?” Viktig poäng. Vi behöver bli mycket bättre på att öka kontaktytorna mellan nya svenskar och de politiska partierna. Berätta och bjuda in, och öppna dörrarna på vid gavel för nya svenskar att få inflytande i politiken, och möjligheter att snabbare slå rot. Det skulle också göra politiken bättre!

/Sara Richert, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna i Örebro

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Alsalamskolans framgångsfaktorer: Små klasser, IT-satsning och svenska i fokus

alsalam

Flera saker låg bakom att jag ville besöka Alsalam-skolan och Alrisalah stiftelsen, och jag ska inte sticka under stolen med att en sak som spelade in var en ilska över Sverigedemokraternas konspirationsteorier de framfört i nämnden tidigare denna månad där de kallar skolledningen för religiösa fundamentalister. Men främst var det för att följa upp mitt första besök som jag gjorde redan 2010. Jag var helt enkelt nyfiken på att höra om skolans utveckling och expansion sen dess.

Rektor Shahin och stiftelsens VD Hussein berättar stolt om sin skola. De framhäver sina framgångsfaktorer med små klasser med max 15 elever per klass och att de tagit in IT i klassrummet både i form av smartboards och paddor till personalen. De har kämpat med att minska lärarnas administration och hittat bra IT-verktyg. Jag får även intrycket av att Shahin som är rektor är väldigt noga med sitt pedagogiska ledarskap och att finnas till för personalen snarare än att knappa med budgeten på ett kontor.

Vi pratar en hel del om integration och utmaningen att stärka de elever som kommer till Sverige med kort eller ingen tid i skolan i hemlandet. Barn till föräldrar som är oskolade eller analfabeter. Det är tydligt att skolan är stolt över att elever på skolan klarar kunskapsproven bra och att flera gått vidare till väldigt krävande högskolestudier. Framgångsfaktorer som de lyfter fram är att de har bred språkkompetens bland anställda på skolan och kan samla nyanlända för halvdagar i modersmålsklasser, och sedan andra halvan i hemklasserna. De är noga med att poängtera att de har endast svenska lärare. De tar svenskundervisningen på allvar och anser det viktigt att eleverna, särskilt de som inte har svenska med hemifrån, får tydligt att svenska är det språk som gäller som regel i undervisningen.

Syftet med besöket var att få lärdomar om skolans undervisning och det pedagogiska arbetet. (Uppenbarligen är det något skolan gör rätt när så många elever växer så snabbt, trots rätt kassa förutsättningar.) Men det är nästan oundvikligt att inte komma in på det samtal som är så angeläget, särskilt i de västra delarna av staden och då främst Vivalla. Rekryteringen till ISIS är uppe på tapeten. Hussein delar sin frustration att de och muslimer i allmänhet sällan bjuds in till konferenser och liknande som berör bekämpande av extremism. Slutsatsen på dessa konferenser är ofta att det är det muslimska samhället som behöver kraftsamla, men ingen bidrar till att mobilisera och bjuda in.

Hussein och rektor Shahin berättar om hur skolan gjort målinriktat arbete efter att elever på högstadiet hörts prata positivt om ISIS. De hymlar inte med att det finns ett problem men är fast beslutna att som de säger, vända risker till chanser. De vet att det är hemifrån eleverna bär med sig dessa tankar och ideer. Genom att ha genomfört insatser i värdegrunds och demokratiundervisning skickade de hem eleverna för att undervisa och bilda sina föräldrar. Planen bygger på att barnen görs till aktörer för att även förändra sina föräldrar, som många gånger saknar bildning ifrån hemlandet.

Jag kanske inte håller med i alla delar, men den återkommande tanken för utbildningen på skolan är att barnen ska identifiera sig som svenskar. De vill att elever och föräldrar ska prata mer om det svenska samhället än de samhällen de lämnat. De vill skapa en känsla av stolthet och angelägenhet för det som pågår här i Sverige. Därav är de så nitiska med att alla lärare ska vara svenskfödda och att eleverna snabbt får lära sig att svenska är språket som är nyckeln till undervisningen och samhället.

/Niclas Persson, kommunalråd
Miljöpartiet de gröna, Örebro kommun

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Välkommen till Rådhuset, Vincent!

IMG_1474

Vincent Mossberg brukar till vardags synas till på Örebro universitet där han pluggar offentlig förvaltning och ledning. Men under en månad kommer Vincent nu att synas på Rådhuset i Örebro då han praktiserar hos oss på Miljöpartiets rådhuskansli. Kul tycker vi som jobbar här eftersom vi får mycket energi av de personer som praktiserar hos oss.

Vi hoppas, tillsammans med våra kommunalråd och de olika personer de möter i sin vardag, kunna visa Vincent hur det politiska arbetet i Rådhuset fungerar i praktiken och vad intressant det är att vara en del av det arbetet.

På bilden sitter Niclas Persson, Kukkamariia Valtola Sjöberg och Vincent Mossberg och går igenom nämnhandlingar.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather