”Intraprenadstanken är helt död i kommunen”

StureIdag har jag träffat Sture Barkin som i 23 år varit rektor för Gumaeliusskolan. Eftersom skolan var den allra första att bli självstyrande som intraprenad ville jag prata mer med honom om medarbetarengagemang, självstyrande enheter och hur en skapar attraktiva skolor.

Sture berättar att intraprenader idag inte är detsamma som när det begav sig 2008 när Gumaeliusskolan tog de första stegen i att bli självstyrande. Idag har intraprenaderna mycket mindre frihetsgrad, de är snarare resultatenheter som får styra sin ekonomi så att underskott och överskott följer med till nästa kalenderår. Jag kommer återkomma till det här med graden av självstyre längre ned.

Inom två veckor kommer Sture att gå i pension. Han har varit rektor i 23 år.
Han har stort förtroende till sina lärare och de fem utvecklingsledare han utsett (långt innan alliansens reform om förstelärare påpekar han). Han ser sitt viktigaste uppdrag som att skapa rätt förutsättningar för personalen och att få helheten att fungera. Men Sture fattar inte alla beslut själv, han har en ledningsgrupp som består av utvecklingsledarna som ansvarar för dialog i sju arbetslag. Att personalen har inflytande över besluten ser han som den främsta framgångsfaktorn, det är också så goda idéer kan växa fram. Om han tagit beslut helt ensam skulle skolan kanske inte ha några av de attraktiva profilerna som finns idag såsom hockey, ridning, dans och discovery. Idéerna har kommit från personalen och växt fram i ett klimat där delaktighet och inflytande setts som värdefullt.

När intraprenaderna infördes i kommunen så fanns en större frihetsgrad. Sture som rektor styrde över fastigheten och underhåll, över ekonomin samt över rekrytering av personal. Det gav goda förutsättningar att skapa den attraktiva skola som Gumaeliusskolan är idag. Dessvärre finns dessa möjligheter inte längre kvar. Personalavdelningen styr rekryteringar och skolan måste rekrytera från kommunens omställningspool först och främst. Den centrala skolförvaltningen ansvarar för administrationen. Det kommunala bolaget Futurum sköter skollokalerna. Kvar är alltså möjligheten att ta med överskott eller underskott för att få en flerårig ekonomisk planering. Men även där finns numera begränsningar. Problemet med detta är att det kan vara svårt att engagera medarbetare och skapa innovationer och en mer attraktiv skola.

Vi pratar en stund om Rösjöskolan, den kommunala friskolan som finns i Sollentuna. Gumaelius har haft ett utbyte med skolan och hämtade mycket inspiration innan starten som intraprenad 2008. Det som är spännande med Rösjöskolan är att det finns en lokal skolstyrelse med föräldrar och lärare som fattar beslut och arbetsleder rektorn. Frihetsgraderna är stora då skolan ligger direkt under kommunstyrelsen istället för under en skolnämnd.

Själv blir jag övertygad om att nästa skola som ska starta i Örebro bör bli en självstyrande enhet. Skolans utveckling har fastnat lite de senaste åren och vi pratar knappt om hur vi skapar en attraktiv skola som passar elevernas behov. Men tänk om det första vi gör är att utse en skolstyrelse på 11 kloka människor från universitetet, från näringslivet, från föreningslivet och från lärarkåren. Låt oss leka med tanken att deras första uppdrag blir att komma överens i rekryteringen av en rektor. Att de får sitta ned och prata ihop sig om skolans pedagogiska inriktning för att kunna hitta en rektor som delar deras vision för en skola för 2015 och framåt.

De bästa idéerna växer underifrån. Det är naivt att tro att vi i politiken kan centralstyra alla skolor, och förmodligen inte heller genom en stor förvaltningsorganisation. Besluten behöver fattas på skolorna, av personalen och de som känner till verkligheten. Vi skulle behöva en skolutveckling där pedagoger och rektor får mer makt och förvaltningen tillsammans med politikerna får mindre.  Då kan vi få fler attraktiva skolor!

Avslutningsvis vill jag dela ett viktigt vittnesmål. Sture berättar hur han med åren sett mindre och mindre av politiken. Förr fanns kommundelsnämnderna, sedan blev det geografiska skolnämnder och nu har det blivit en enda gemensam skolnämnd. Politiken centraliseras vilket betyder att färre politiker är ute och möter verkligheten på skolorna. Samtidigt som politikerna i större utsträckning är beroende av förvaltningen för att få svar och underlag så ser inte skolorna mer av förvaltningen än förr. Med andra ord så har avståndet ökat mellan verksamheterna och förvaltning/politik de senaste åren.
Det jag tar med mig från detta samtal är frågan; hur styr vi politiker skolan? Hur fungerar samspelet mellan förvaltning och politik? Vilket kanske är den enskilt viktigaste framtidsfrågan för Örebros skolor att söka svar på.

Niclas Persson

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather