När tågen inte går

Det är tomt i rummet bredvid. Min kollega Kukkamariia kan inte komma till Rådhuset idag. Heller. Tågen funkar inte. Det som skulle vara så lätt blir ibland så svårt. I det här fallet att åka från Gnesta i Södermanland till Örebro.

Det är fortfarande tågkaos. Nedrivna kontaktledningar, ledningsbränder och annat i södra Stockholm gör den här måndagen till en stor utmaning för massor av människor som ska transportera sig mellan hem och något annat. Kanske ett kontor, en skola eller något annat viktigt. Idag ställs det in möten som kunde gjort världen bättre. Väldigt många möten ställs in.

Vem betalar priset? Lite abstrakt skulle jag vilja säga samhället. Men väldigt konkret skulle jag säga enskilda individer – kvinnor, män och barn.

Jag tänker tillbaka på mina egna tiotusen timmar på tåg. I ungefär två år pendlade jag mellan Örebro och Stockholm. Först veckovis, sedan dagligen. Sedan pendlade jag inom Stockholm via SLs pendeltågs- eller tunnelbanetrafik i många år. När jag försöker minnas de olika tillfällen jag missat viktiga och roliga möten och händelser som kunde påverkat mig positivt. När jag minns alla de gånger jag kommit försent till förskolan/skolan, tvingats ställa in träningar eller på annat sätt smitta mina barn med den stress som det faktum att det är omöjligt att säkert planera sin tid när den kollektiva trafiken är transportsättet… när mina tankar vandrar tillbaka tid känner jag hur magen knyter sig.

Jag har haft tur. Efter många år och tiotusen timmar tog jag chansen att byta liv. Idag går eller cyklar jag till nästan alltid. Både i jobb och privat. Jag måste inte resa med bil, buss eller tåg i min vardag. Jag kan, men jag måste inte. Men jag har så många vänner som inte har samma möjlighet.

Som Kukkamariia som inte är i rummet bredvid just nu.

Vi pratar mycket om regionförstoring i Sverige. Lösningen på många av våra problem sägs vara att vi ska röra oss över större ytor i vår vardag. Att vi ska bo på en plats och jobba på en annan och njuta av ledighet på en tredje, fjärde och femte, och att avstånden mellan dessa platser kan bli allt större. Jag tror inte att det är en hållbar lösning. Landet vi lever i är stort och väldigt glest befolkat. Det är väldigt dyrt att utveckla och underhålla järnväg och rent historiskt har vi ju snarare motarbetat den här utvecklingen och underhållet. Istället har vi asfalterat, breddat asfalterat mer. Öppnat upp för biltrafik. Till och med i städer där kollektivtrafik skulle kunna lösa de transporter cykeln inte klarar av.

Så där står vi nu. Men en havererad järnväg och krav på att medborgare ska röra sig längre för att kunna få jobb. Ingen pratar om att höja skatter för att ha råd med utvecklingen. Ingen. Visst är det bra att regeringen presenterar nya satsningar. Det kommer lösa en del problem, men inte räcka till allt. Eftersom regeringar inte prioriterat detta tidigare. Eftersom näringslivets röst skriker högt om att stöd till flyg, men är väldigt lågmäld i kraven på fungerande järnväg. Och du och jag? Det är inte så många som hör oss när vi sitter hemma och muttrar för att vi inte kunde ta oss till kontoret. Eller när vi står och slåss om de få taxibilar som kan transportera oss från pendeltågsperrongen till city.

Jag hoppas och tror att det här går att ändra på. Men, det kräver att fler grupper kommer med förslag på hållbara lösningar för att utveckla och underhålla järnvägen. Människor och företag måste kunna lita på att resan och transporten fungerar. Vi behöver effektivisera själva resandet och bygga ut klok infrastruktur. Och vi behöver komplettera den enstämmiga sången om regionförstoring. Fler människor behöver kunna försörja sig på platsen där de lever, utan att tvingas resa över långa avstånd. Därför borde vi prata mer om IT-infrastruktur, entreprenörskap och social ekonomi också.

Annars kommer inte människor som Kukkamariia kunna komma till Örebro och arbeta med all sin kunskap och erfarenhet. Förlusten är helt och hållet vår.

/Fredrik Welander, politisk sekreterare

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather