På jakt efter det lokala, hållbara jordbruket

Skörden är bärgad och tempot på gården har minskat lite, när jag besöker Filip Dalme på Hammars Säteri en regnig torsdag i oktober.

Vi börjar på kontoret, och Filip berättar om hur det är att vara lokalproducerande lantbrukare. Han driver den 620 hektar stora gården och familjeföretaget tillsammans med sin familj. Gården, som ligger vackert precis intill Kvismare naturreservat, har gått i arv i generationer. En del av produktionen är KRAV-certifierad och det ekologiska tänket finns med i hela produktionen. Av de drygg 120 nötkreaturen betar en del av dem i naturreservatet och hjälper till att hålla markerna öppna. Och snart står en helt ny byggnad för modern lösdrift klar.

Sara och Filip landskap

Vi pratar om villkoren för att driva ett modernt, lönsamt jordbruk och samtalet kommer naturligt in på marknad, lagar, regler och samordning. Det är mycket en lantbrukare ska hålla reda på, och det mesta är man ensam i. Filip berättar att utbrändheten ökar bland medelålders lantbrukare. Många skulle egentligen behöva anställa en medarbetare men får inte ihop ekonomin.
Som miljöpartist blir jag glad av att höra att Filip tänker söka medel från Klimatklivet för att ställa om spannmålstorken till eldning med egen flis. Det skulle spara in 20 kubikmeter diesel per år och minska klimatavtrycket. För att värma upp lokalerna på gården eldar de redan idag egen halm i pannan istället för smutsig olja. Att driva ett ekologiskt jordbruk blir lättare om man får till ett eget kretslopp mellan växtodling och djurhållning. Att få fram gödsel på gården har ekonomiska fördelar. Har man inte den möjligheten är det en tillgång att kunna köpa KRAV-godkänd gödsel från kommunens biogasanläggning. Att ha egen gödsel, eget bränsle och egna drivmedel är både mer miljövänligt och i självhushållningen ligger en trygghet. Hammars säteri är också tacksamma för att slakteri och styckning finns bara ett par mil bort. Småskaligheten och närheten ger korta djurtransporter.
Vinjetterad kossa

På den lokala marknaden behöver det vara schyssta villkor i hela kedjan – för lantbrukaren, de som förädlar råvarorna och kunderna.

”Vi jobbar med att nå ut med vårt naturbeteskött. Här är det viktigt med affärsutveckling. Det har gått bättre än vi trodde att sälja direkt till konsument. Men när det gäller offentliga upphandlingar, så skulle vi vilja få avsättning för hela djuret. Som det är idag så vill t ex kommunens verksamheter ofta bara ha vissa styckdelar. Man vill ha köttfärs, helt enkelt. Och då får vi ett merarbete i att hitta avsättning för resten,” berättar Filip Dalme.

Som kommunpolitiker ser jag direkt behovet av att öka kunskapen hos våra tillagningskök och ställa tydligare krav på hållbara upphandlingar. Självklart går det att laga god och näringsrik mat på olika styckdetaljer från ett djur. Om vi i Örebro kommun menar allvar med att stödja lokal produktion så måste vi handla upp från lokala producenter på ett sätt som stöttar dem. Vi måste tänka på hela kedjan. Idag är det svårt för den enskilda konsumenten att kunna avgöra hur klimatvänligt det är att äta kött eller ej, och mycket i debatten är svartvitt. Att äta mindre kött, men svenskproducerat naturbeteskött, är ett steg i hållbar riktning. Det är viktigt att få fram det som är bra med naturbetesmark, som den biologiska mångfalden och klimatnyttan med kolinlagringen i marken. Här skulle tydligare kommunikation och märkning göra nytta.

IMG_0136

För framtiden ser Filip en utmaning i att hitta kompetens på nära håll, när man vill anställa i lantbruket. Det är viktigt att den gymnasiala utbildningen håller tillräckligt hög kvalitet när det gäller lantbruksteori, inte bara maskiner. Att utveckla Kvinnerstaskolan till en modern naturbruksskola – med högt hållbarhetstänk, affärsmässighet och kunskaper i framkant – skulle säkra den lokala lantbruksproduktionen på lång tid sikt. Här skulle Örebro kunna ta ett omtag och skapa något riktigt bra.

Samtal som det vi hade på Hammars Säteri hjälper mig att driva politik som på riktigt kan stärka de gröna näringarna i vår kommun. Många säger att de vill det, men det måste bli verkstad av det också.

Sara och ko 1

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather