Etikettarkiv: normkritik

Inga knutna nävar i fickan mer!

Soundtrack till det här blogginlägget (jo, sätt på den nu!): https://www.youtube.com/watch?v=7rZbvi6Tj6E

Jag är trött.

Så himla trött.

Det får räcka nu.

Jag tänker såklart på att världen är orättvis. På att den är ojämställd och att kvinnor blir utsatta för våld, våldtäkter, får sämre lön och mindre makt för att… vi är kvinnor.
Samtidigt lär sig män att deras manlighet är beroende av ett visst våldsutövande och pojkar lär sig att det är nördigt att bilda sig.

De är många som vill ha ett jämställt samhälle. Vi är många som pratar om det inte minst politiker och politiska partier.
”Lika rättigheter för alla”, ”lika lön” etc. Fint. Jättefint.
Men jag undrar när orden ska bli verklighet. Det är dags att vi tar upp de knutna nävarna (läs: tankarna på orättvisor) och gör något, på riktigt.

Ledsen att behöva berätta det men det är just politiker och partier som besitter makt. Vi kan fatta de beslut som krävs för att samhället ska verkligen bli jämställt. Nu. På en gång.

Jag vägrar att sitta och se på när mina döttrar och min son drabbas av det kassa ojämställda samhället som vi serverar dem.

För att uppnå jämställdhet föreslår jag:

  • Individualiserad föräldraförsäkring (med möjlighet för fler än två personer att vara förmån för föräldradagarna). Här går jag emot partilinjen då Miljöpartiet inte driver det. Men jag vågar det, för att det är bättre helt enkelt.
  • normkritisk utbildning för all personal i förskolan och skolan.
  • kvotering till bolagsstyrelser (eftersom inget annat funkar och vi kvoterar idag in män).
  • För lika lön ska vi inte bara lönekartlägga (vilket inte känns som det funkar längre), vi ska se till att det ska kosta (mycket) att diskriminera.
  • All personal inom vård-och omsorg, socialtjänst ska utbildas i våld i nära relationer för att upptäcka, stödja och förebygga.

 

Vad mer behövs?

Vad är dina förslag?

Vi behöver göra det här tillsammans.

Det räcker inte att bara jag tycker.

 

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Politisk sekreterare

 

 

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Vi ska behandla alla barn olika!

Först vill jag be dig att läsa mina synpunkter här nedanför, som kommer väcka känslor, och sen be dig att läsa länken där forskningen visar att jag har rätt.

Jag har haft förmånen att vara en liten del av det uppmärksammade arbetet i Gnesta Kommun mot begränsande normer* och för jämställdhet i förskolan och skolan.

Med de erfarenheterna med mig måste jag säga att jag länge funderat över den samhällsdebatt som råder kring pojkars sämre studieresultat och flickors psykiska ohälsa. Ofta pratas det om att sätta in särskilda läsprojekt för pojkar, mer resurser och särskilda insatser. Flickors ohälsa tycker jag att samhället står ganska handfallna inför och lägger i bästa fall in riktade ”stärkande” åtgärder.

Jag menar att dessa ytliga insatser inte kommer åt kärnan i det problem som vi vuxna skapar för våra barn. Vi kommer inte åt pojkars läsande, matteresultat och skrivande genom olika pedagogiska metoder. Vi kommer inte åt att flickor mår psykiskt dåligt genom att oja oss och irra omkring i metoder.

Svaret på frågorna vi ställer finns redan.

Vi måste jobba mot begränsande normer som gör att pojkars tid i skolan går åt till att skapa sig en social status som inte bygger på att vara bra i skolan. Det är helt inte coolt för pojkar att studera. Du måste först vara säker på din status som pojke för att sen kunna vara en ”plugghäst” och bli duktig i skolan.

När det gäller flickors mående famlar vi rejält. Flickors mående får inte alls samma uppmärksamhet som pojkars dåliga betyg. Troligtvis för att vi även här famlar i mörkret även om en strömbrytare finns som kan tända ljuset. Arbete mot begränsande normer är helt enkelt svaret.

Länken nedan som handlar om forskning i frågan lyfter också upp att många pedagoger säger ”jag behandlar alla lika” och hur problematisk det är. Det visar helt enkelt på att det inte finns den medvetenheten och utbildningen i begränsande normer, jämställdhet och lika rättigheter som behövs för att alla ska få lika möjligheter i livet.

Jag menar att vi ska behandla alla barn olika (som individer) men med samma mål: att alla ska få en välmående skoltid och erfarenheter och kunskaper med sig för livet.

Jag ska inte måla bilden alldeles för mörk och ska medge att det finns en gryende medvetenhet angående begränsande normer i förskola och skola i både kommuner och riksdagen men jag tycker det går för långsamt.

Vi måste snarast utbilda personal i förskolan och skolan i normkritik, jämställdhet och lika rättigheter. På så sätt kommer vi åt de problem jag lyft i inlägget.

Jag vill helt enkelt inte förlora fler generationer barn i det mörker som vi vuxna skapar för dem när vi inte ger alla lika rättigheter och möjligheter.

Länk till forskning i frågan:

www.genus.se/meromgenus/teman/skola/skolprestationer/snav-debatt-om-pojkars-skolprestationer

Kukkamariia Valtola Sjöberg

* begränsande normer: ofta oskrivna ”regler” för hur individer ska vara och bete sig för att passa in i mallar för till exempel hur en flicka eller pojke ska vara, se ut, bete sig.

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather