Universitetsstudenterna är viktiga för ett socialt hållbart Örebro

Bostadsbristen är ett outtömligt ämne för diskussioner i fikarum, på debattsidorna och i riksdagen. Det är ett jätteproblem för samhället att det byggs så pass lite bostäder som det gjort senaste decenniet. Unga människor kan inte flytta hemifrån, nyanlända svenskar får svårt att etablera sig i samhället, människor utan ekonomiska resurser får svårt att hitta bra boenden, företag kan inte rekrytera rätt kompetens när det inte finns någonstans att bo.

I Örebro så verkar i alla fall trenden gå åt rätt håll, planprocessen går allt smidigare och ganska många bygglov beviljas nu. Intresset för att bygga är stort, och en del av de nya bostäderna byggs för universitetsstudenterna som blir allt fler när universitetet växer. Senast för ett par veckor sedan var jag med när bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) var här och tog första spadtaget för bygget av nästan 300 nya studentbostäder (i trä!) vid Tybblekullarna.

Vi har länge haft en brist på studentbostäder här i stan, och en del av de bostäder som funnits har varit i insprängda i allmännyttans (ÖBO:s) bostadsområden, som Vivalla, Brickebacken och Varberga. Men när nya studentbostäder byggs nu så hör jag vissa jubla över att allmännyttans bostäder töms på studenter. Då frigörs nämligen lägenheter till andra grupper som saknar bostäder. Men det är faktiskt inte bara av godo – jag ser två stora problem med den här trenden.

Dels kommer studenter som bor i isolerade studentbostäder att få svårare att etablera sig i staden, och de kommer lättare att flytta vidare efter sin utbildning. Det är inte bra för en kommun som vill behålla välutbildade, unga människor. För om man inte bor och lever i staden kommer man inte att känna som en del av den. Man kommer inte ha hittat till Varbergaskogen, fikat på Fröken Brogrens, handlat på ICA Boglundsängen eller cyklat runt Hästhagen. Vardagen blir lätt begränsad till Kårhuset och den lokala mataffären och pizzerian.

Men det handlar minst lika mycket om studenternas bidrag till en socialt hållbar stad. Att universitetsstudenter bor i lägenheter spridda över hela staden motverkar att våra bostadsområden blir ännu mer segregerade än de är nu. Genom att flytta ut universitetsstudenterna ur miljonprogramsområdena blir mångfalden bland de boende sämre, och klyftorna i staden ännu större.

Här finns en uppbar risk för något jag ofta påtalar – att vårt totala fokus på att bygga snabbt för att lösa bostadsbristen gör att vi inte håller flera hållbarhetsperspektiv för ögonen samtidigt. Vi behöver bli en ännu mer blandad stad än idag – inte mindre!

facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather